8.7 – Varierande program

Målningstalko, stekta fjärilar, hagel, blomplantering, åska och huggorm har utmärkt de senaste dagarna.

Målningstalko
I torsdags hade vi målningstalko i Dragegården. Ytter­fönstren behövde ett nytt lager målning.

Alla våra medlemmar med e-post fick erbjudande om att medverka. Gissa hur många som kom? Jo, en! Tre sty­rel­se­medlemmar deltog också, så sex fönster klarades av på drygt tre timmar.

Vädergudarna var på vår sida. Lagom vind och lagom varmt/svalt. Sen dess har vädret inte varit lämpat för målning utomhus, så bryggan får vänta ett tag till.

Stekta fjärilar
Nej då, vi har inte övergått till insektsföda på Udden. Det handlar förstås om laxfjärilar, eller forelldito närmare bestämt. Såna stekte Husse till oss på torsdag kväll. Fisk i alla former är alltid gott. 🙂

Hagel
Fredagen började mulen och sval men slutade i ett riktigt busväder. På eftermiddagen kom det första regnet när vi var på väg in i matbutiken i Kimito.

Då vi var tillbaka på Udden framåt halv fyra öste regnet ner. Kort därefter tillkom en rejäl hagelskur som lämnade en liten vit hög efter sig där haglet kommit ner med vattnet från taket.

Blomplantering
Efter lördagsbastun, som för övrigt var ovanligt behaglig för min del tack vare den moderata värmen, vidtog blomplantering. Tre pyttesmå plantor skulle få komma i jorden.

På torsdagen fick jag nämligen syn på en ö av röda blommor hos grannen till Tallmo. En närmare titt avslöjade att det var taklök, en av mina blomfavoriter som trivs på Udden. Fast den hade röda blommor! Nån sån har jag aldrig sett tidigare.

När jag hade googlat mig till att det var fråga om spindelvävstaklök (Sempervivum arachnoideum) kontaktade jag ägaren för att fråga om jag fick lov att ta ett par plantor. Det fick jag svarade hon, så på fredagen tog jag försiktigt loss en vuxen planta och två ”kottar” som jag nu planterade.

Hoppas verkligen få se dom blomma på Udden också!

Åska
Igår eftermiddag drog hotfulla moln ihop sig i nordost och snart nog mullrade åskan, följd av regn. Lyckligtvis blev det inget hårt åskväder den här gången trots att den förflyttade sig till flera väder­streck.

Huggorm
För några timmar sen hörde jag Husse ropa: ”Kom får du se, det ligger en huggorm under gungan (hammocken)”. När jag kom ut på trappan frågade han om han skulle ta i hjäl den? Det nekade jag bestämt till. Ormar är ju nyttodjur och mycket fredliga förutsatt att man inte bråkar med dom.

Då han skulle visa mig var den låg hade den redan försvunnit. Troligen hörde den vår ordväxling och tyckte det var säkrast att fly.

Lyckligtvis upptäckte inte Mia den, annars hade hon givetvis fångat den och riskerat att få ytterligare ett ormbett.

14.8 – Idel nöjen

Vi har bevistat Branten, väntat på åska och ätit kräftor. Idag har jag varit lat.

Bevistat Branten
I fredags eftermiddag var vi bjudna till Branten. Vår värdinna bjöd på födelsedagskaffe i efterskott.

Den som har åkt Brantvägen vet att man möts av många vackra vyer. Huset vi besökte låg bara ett stenkast från havsstranden så utsikten var som tagen ur en turistbroschyr för skärgården.

Det blev ett långt besök. Det hade redan hunnit mörkna innan vi åter­vände till Udden där Mia satt och väntade på oss.

Väntat på åska
På lördagen ufärdades varning för hård åska och riklig nederbörd. Det innebar att jag redan på mor­go­nen ringde dagens värdpar och bad om att få flytta besöket till dagen därpå.

Med tanke på hur Mia beter sig när det åskar och regnar, hade jag inte hjärta att lämna henne ensam. Dessutom vill jag gärna vara hemma när åskan går. Inte för att jag kan förhindra eventuella ner­slag men jag inbillar mig att jag har större chans att ingripa ifall det händer nåt.

Enligt prognosen skulle ovädret börja vid 15-tiden. Vid lunchtid  började molnen dra ihop sig och regnet falla, så jag kopplade loss alla kontakter utom de mest nödvändiga innan jag åkte till Tallmo på lördagsbastu.

Vi skyndade oss att basta så vi kunde vara tillbaka på Udden innan åskan nådde oss. Sen blev det mat och samdisk medan vi väntade. Och väntade. Det mullrade avlägset i öster några gånger, men mer än så blev det inte.

Inte ens efter 18, då nästa skede skulle ta vid. Det kändes urlöjligt att ha ställt in det avtalade besöket och laddat till tänderna alldeles i onödan.

Men ingen av oss var förstås besviken! Tvärtom var det en stor lättnad att slippa eländet. I huvud­stads­regionen hade man mätt upp 30 m/s i vindbyarna, flera tusen hushåll i landet var utan el och regn­mängden hade nått rekordnivåer. Usch och fy!

Ätit kräftor
På eftermiddagen igår tog vi nya tag och gav oss av till den omplanerade kräftskivan i norra änden av ön. Min f d klasskompis och hans sambo hade ordnat kräftor och kantareller, mums filibabba!

Efter välkomstdrinken placerade vi oss vid dukat bord och började raskt minska på kräftorna. Dom smakade utmärkt!

Som grädde på moset serverades kantarellstuvning som varmrätt och efter den kaffe och blåbärspaj, så magen stod i fyra hörn när vi äntligen var klara.

Det blev också en lång tillställning. Vi hade mångt och mycket att diskutera. Exakt vad minns jag inte riktigt…? Nä, skämt åsido, så många snapsar och konjaksglas var det inte frågan om. Tack igen för all traktering och trevligt sällskap!

Lat
Idag har jag varit kollega till Kronblom. Husse var tvungen att ge sig av tidigt för att hinna med allt han planerat, så efter en ovanligt tidig frukost åkte han till stan. Gissa om jag gick tillbaka och la mig…?

När jag äntligen masade mig upp, konstaterade jag att arbetslusten lyste med sin frånvaro. Alltså satte jag mig i bersån med en mugg kaffe och löste lördagskrysset i ÅU i stället. Mia gjorde mig sällskap.

Sen tog jag mig i kragen och plockade fram redskap och arbetshandskar, men kom på att jag var hungrig så jag värmde mat. Efter maten hade arbetsivern gett med sig.

Jag tog i stället filt och kudde och la mig i hammocken med en bok tills jag slumrade till. Då jag vaknade upptäckte jag till min stora förtjusning att arbetsdagen var slut. 😀

21.8 – Oj, oj, oj…

Åskan har överlistat mig, jag har brottats med ett vidunder, haft en trevlig eftermiddag och upplevt ett högtidligt sprakande.

ÅskaÖverlistad av åskan
Natten till igår var fullkomligt gräslig. Vid ett-tiden signalerade min fyrbenta åskvarnare att nu var åskan på G igen och regnet vräkte ner. Jag lyckades lugna henne en timme men sen var det kört.

Hon nästan vrålade ”du MÅSTE släppa ut mig nu!!!”. Jag hann bara få på mig morgonrocken och var på väg in i köket då jag såg ett blåaktigt sken och hörde en skarp knall från ”kontoret”, dvs västra sidan av huset.

Jag såg inget som brann, kände ingen röklukt och alla indikatorlampor lyste som vanligt. Enda gången jag hade glömt koppla ur dator och kringutrustning och då slog den helt oväntat till förstås, den jäkla åskan. 😦

Jag släppte ut Mia men beslöt att gå tillbaka och lägga mig. Hon fick klara sig utan sällskap, men jag ställe innerdörren på glänt så hon kunde ta sig in. En timme senare vaknade jag. Ingen Mia. Jag gick ut och lockade på henne, men det var lönlöst så jag la mig igen.

Exakt när hon kom in och la sig vet jag inte, jag hörde bara hennes ”här är jag-läte” och kände att hon hoppade upp i sängen. Möjligen vid fem eller sextiden? Hur som helst låg hon bredvid mig när jag vaknade nästa gång. Skönt, då var allt i sin ordning.

Utom internetförbindelsen upptäckte jag när jag steg upp och startade datorn. Felmeddelandet var det gamla vanliga när jag lät Windows göra en felsökning: DNS-servern svarar inte. Jag antog då att felet inte låg hos mig så jag felanmälde men insåg igår kväll att det måste vara modemet som blev utslaget trots att jag såg två gröna lampor lysa.

Det finns en sak som får mig att trampa gasen i botten och åka till Kimito utan dröjsmål – dator­krångel. I dag tog jag med mig modemet och fick det utbytt hos Kimito Telefon. ADSL-signalen gick inte fram konstaterade killen som testade.

Nu funkar allt som det ska igen. För 20 år sen hade jag inget som helst behov av att ha en dator hemma och ännu tio år senare verkade det onödigt med internetanslutning. Nu går jag nästan upp i limningen om jag inte kan läsa mejl eller komma ut på nätet. Tänk vad man kan ändra sig. 😀

MadrassBrottats med ett vidunder
Det fanns ju annat jag kunde sysselsätta mig med. Byta toppklädsel på madrassen till exempel. Det kräver en hel del armstyrka och känns som att brottas med ett vidunder.

Stommen är gjord av trä och resårerna väger väl också en del så det blev en del baxande innan jag lyckades förverkliga min ambition. Tur att jag inte behöver lyfta på den så ofta.

Om konstruktören hade varit lite smart hade han försett madrassen med två handtag på vardera långsidan så skulle det gå mycket lättare att lyfta den. Men det ingick ju inte i priset.

Trevlig eftermiddag
Igår eftermiddag gjorde jag ett nerslag hos Grisen/Tvillingen och fick förmånen att se hennes nya bil. Den är verkligen fin, både ut- och invändigt. Att det sitter en hybridmotor i den tilltalar mig speciellt.

Timmarna rann i väg så fort att butiken i Kärra redan hade stängt när jag nådde den. Och jag som hade tänkt handla. Det måste ju innebära att jag trivdes gott. 🙂

Eld i kakelugnenHögtidligt sprakande
Sent i eftermiddags ringde sotaren och föreslog att vi skulle provelda om jag var hemma? Jag var givetvis hemma och genast med på noterna.

Ända sen taket byttes (år 2000) har jag drömt om att kunna elda i kakelugnen i vardagsrummet igen. Den dåvarande skorstenen var i så dåligt skick att den måste rivas och det fanns ingen tid för en ny skorsten just då så det var bara att bita i det sura äpplet.

Men idag inföll alltså den högtidliga stunden då jag fick höra elden spraka i den igen. Det var ett stort ögonblick. Kakelugnen är ju en del av husets själ tycker jag.

Tack mamma som gjorde det möjligt! Utan ditt bidrag hade det antagligen aldrig blivit verklighet. 🙂

8.8 – Oväntat

Silverpilen är nystädad, Udden har drabbats lindrigt och jag har upplevt ovanliga väckningar.

Mia kontrollerarSilverpilen nystädad
Igår förmiddags kände jag mig för ovanlighetens skull inspirerad att städa Silverpilen, hettan till trots. Det behövdes verkligen – i fjol blev den aldrig städad. Mia kontrollerade i vanlig ordning att jag hade hade gjort jobbet ordentligt.

Utanpå är den lika smutsig som tidigare, men det ska också avhjälpas så småningom. Värsta dammet blev i alla fall avsköljt tack vare väderkontoret.

Lindrigt drabbad
På eftermiddagen igår hördes avlägset åskmuller och mörka moln började torna upp sig så jag övergav tanken på siesta i hammocken och förberedde mig på åskväder.

Vid halv fem dånade det både i väster och öster. Åskan i väster bestämde sig för att snika förbi Udden på sin väg norrut. Jag hann bara räkna till två mellan blixt och dunder när den var som närmast och himlen öppnade sig. 18 mm regn på en timme händer ju inte så ofta. Temperaturen sjönk givetvis också. Från dryga 28 till 18,6, men det kändes bara skönt.

SkyfallNär det regnade som värst drog sig Mia längre in på trappan, tittade på mig och sa nåt om ”vilket jäkla busväder” i gäll ton. Jag kunde bara hålla med. Regnet rann i floder ner mot trappan så den blev delvis översvämmad och båda vattentunnorna fylldes på nolltid.

Vi klarade oss ändå lindrigt vad jag har förstått av kommentarerna och bilderna på FB. Inga kullfallna träd och inget åsknedslag. Det tackar vi varmt för.

Ovanliga väckningar
Mia har dom senaste dagarna försökt få mig att släppa ut henne redan strax efter fyra på morgnarna. Troligen beror det på att hon på grund av hettan är passiv på dagarna och därför känner sig utvilad redan efter några timmar. Det vill nu inte matte så efter en del kontroverser brukar hon slutligen finna sig i att sova en timme till.

I natt var hon i farten vid två-tiden. Musen hon hade med sig i går kväll hade gömt sig bakom frysen, men nu hade den vågat sig fram och givetvis fått finna sig i att bli jagad igen. Jag hörde att Mia lockade på mig, men jag vände andra örat till och somnade.

Då gjorde hon slag i saken. Jag skulle absolut vara med på ett hörn jag också tyckte hon tydligen. Hon hoppade upp i sängen så jag makade på mig i tron att hon tänkte lägga sig, men kände plötsligt nåt som rörde sig nere vid vaderna.

SkogsmusJag försökte kasta av mig täcket och hann uppfatta att jag nu delade säng med musen. Mia satt lugnt vid sidan om och tittade intresserat på. I min iver att slippa sängkamraten snodde jag bara in den i täcket så jag rusade upp och skakade täcket för att bli av med den. Den landade lyckligtvis på golvet, vilket gav henne chansen att fortsätta jakten.

Så småningom blev det lugnt och tyst och jag somnade i förhoppning om att Mia kanske skulle ta sovmorgon efter nattens jakt. Icke då, hon var på alerten vid fyra-tiden igen, men blev tvingad att sova en timme till, sen släppte jag ut henne och ställde innerdörren på glänt så jag slapp gå upp när hon ville in.

Vid sex-tiden hörde jag hennes hejande läte och pipet av ett nytt jaktbyte. Jag förutsatte att jakten skulle försiggå i köket som vanligt, men Mia hade en annan idé. Med musen i munnen försökte hon hoppa upp på sängen, men den här gången var jag på hugget och avvärjde försöken.

Det gick förstås inte att somna om eftersom jakten nu fortsatte i sovrummet. Musen tog sin tillflykt bakom en byrå så jag beslöt assistera genom att pilla fram den med tumstocken. Ett utmärkt verktyg i såna här situationer.

Tilltaget lyckades och snart nog hade Mia fångat den och kalasat på halva. Då somnade jag om och tydligen Mia också eftersom hon låg bredvid mig när jag vaknade vid halv tio. Så började den här dagen på Udden. 🙂

24.7 – Heta äventyr

Jag har fått ny vattendoft och hittat mina gamla shorts. Udden blev uppfräschad och jag har nästan tagit kål på Mia.

Ny vattendoft
I morse noterade jag att kranvattnet hade en ny doft. Det kommer ju från sjön så jag antar att det är värmen som skapat den nya doften. Inte alls obehaglig, men lite lätt unken på nåt sätt. Så nu doftar jag antagligen också lite unket. 😀

ShortsGamla shorts
Idag stod mathämtning och butiksbesök på agendan. Alla mina shorts/kortbyxor kändes för varma, men då kom jag på att mina gamla shorts från 80-talet (eller 90-talet?) var idealiskt tunna. Frågan var bara var dom fanns?

Dom låg så klart inte i shortshögen, det hade varit alldeles för enkelt. Hade jag möjligen pensionerat dom? Det återstående alternativet var högen med ”arbetskläder”, dvs såna som jag helst inte ska visa mig i offentligt. Och där låg dom ju!

Jag förstår varför dom låg där. När jag senast använde dom i mammas sällskap blev jag tillsagd att jag gott kunde slänga dom. Som vanligt lydde jag inte.

Jag köpte dom när det var modernt med ”neonfärgad” bakgrund och skrikigt mönster så dom är kanske inte så vackra även om dom har bleknat med åren, men dom är föredömligt svala och tydligen omöjliga att slita ut. Så några år till hänger dom nog med.

Udden uppfräschad
Idag kände jag mig djupt tacksam över alla buskar och träd på tomten så vi får lite skugga. Tempe­raturen kröp upp till 30 idag också. På eftermiddagen kom ett åskväder som fick värmen att minska med nio grader och åtföljande regn­skur fräschade upp Udden en stund.

Mia coolar 2Mia reagerade inte alls på åskan eller regnet. Mörkerfaktorn saknades och hon var ju utomhus. Dock höll hon sig i närheten av trappan och kom genast in under tak då det började regna. Notera den avslappnade stilen med tassarna nonchalant placerade på trävirket. Här är då ingen rädd för lite åska. 🙂

Nästan tagit kål på Mia
Förutom att agera blompensionat, har jag åtagit mig att vattna i växthuset som tillhör Nemos matte och husse. Med tanke på hettan tänkte jag mig att det kunde behövas påfyllning idag.

Det kändes ännu ganska så svalt efter regnet så jag frågade om Mia ville följa med. Det borde jag aldrig ha gjort och kommer aldrig nånsin att göra om! Hur kunde jag vara så korkad?

Ditvägen gick hyfsat, bortsett från mötet med en hurtig dam som kom joggande från motsatt håll, till synes helt oberörd av värmen. Det fick Mia att omgående gömma sig i diket. Men hon kom snällt upp på vägen igen när hon hörde stegen av­lägs­na sig och jag lockade på henne.

Väl uppe hos sommargrannen psykologen sträckte hon ut sig på trappan (vi genade över tomten) och hässjade intensivt. Nu var det minsann inte svalt längre kände jag också.

Den sista biten bar jag henne. Hon ville gå ner när vi kom innanför grinden till Nemos matte och följde mig lydigt bort till växthuset. Granne med växthuset fanns lyckligtvis också en sval trappa att ta igen sig på under tiden jag kollade läget på växterna.

Sen var det dags att gå hem igen. Ve och fasa, hur skulle det här gå? Vi gick bara nåt tiotal meter så sträckte hon ut sig mitt på vägen och flämtade våldsamt igen.

Mia coolarNär jag försökte lyfta upp henne för att bära henne, fräste hon och jamade till, men så småningom förstod hon äntligen vad jag menade. Hon ville ner ett par gånger till, men fann sig sen i att jag bar henne.

Först uppe vid Silverpilens parkering släppte jag ner henne. Här fanns det blött gräs som förhopp­ningsvis svalkade tassarna. Hon gick genast och la sig på det blöta berget i skuggan, men kom sen susande i full fart när jag låste upp dörren, så helt slut var hon tydligen ändå inte.

Hon avstod däremot att följa med mig till stranden. Jag var också varm och svettig vid det här laget så jag behövde ett dopp. Temperaturen hade gått upp till 26 igen så det var inte så konstigt att Mia led.

Just nu ”coolar” hon på trappan. Men som sagt, det här äventyret kommer aldrig att upprepas så länge temperaturen överstiger 15 grader! 😦

20.7 – Tur och otur

Syrenerna har fått mjöd, jag har fått fiskmiddag och blivit arg. Dagens dukning i bersån blev inställd.

Mjöd till syrenerna
För ett par dar sen hittade jag en påbörjad mjödflaska i verandaskafferiet. Den köpte jag givetvis till 1 maj så den borde ha varit urdrucken för länge sen, men det var den alltså inte. Nu skulle den inte vara kvar längre bestämde jag.

Innan jag hällde ut innehållet provdrack jag ett tredjedels glas. Det smakade inte gott nu heller, så jag gav det till syrenerna i stället. Undrar vad dom tyckte om det? 😀

KockFiskmiddag
Igår eftermiddag kom kocken med huvudingredienserna till dagens måltid som överenskommet. Fisk­middagen skulle bestå av stekta flundrafiléer med bearnaisesås, en ny kombination för min del så det såg jag fram mot.

Rätten smakade alldeles utmärkt! Såsen passade bra till och som pricken över i garnerades filéerna med räkor så det blev en filé Oscar på fisk i stället för kalv. Roligt med kockar som kockar efter eget huvud.

Arg
Idag började behovet av att elda i ”krematoriet” göra sig påmint. Tidvis kunde jag känna en obehaglig odör från spisen. Först eldade jag papper i sotluckan som vanligt för att kolla draget. Det verkade ju lovande så jag tände i spisen. Men då blev det tvärstopp, röken vällde in och brandvarnaren gick i gång. Järnspikar. 😦

Första tanken var skorstenshatten. Så klart var det därför det rök in! Grr. Varför gick jag med på att skaffa en sån? Eller så kanske jag hade ett getingbo i skorstenen jag också som Nemos matte berättat om?

Så småningom kvävdes elden och röken avtog. Efter en stund beslöt jag elda i sotluckan på nytt, skam den som ger sig. Det varma vädret kanske hade förorsakat ett ”stopp”?

Den här gången blev det klart bättre fyr så jag vågade tända i spisen igen. Äntligen brann det som det skulle! Skorstenshatten får alltså vara kvar trots allt.

Inställd bersådukning
Grisen/Tvillingen hade aviserat sin ankomst till ”sen eftermiddag” idag. När tvätten var upphängd tyckte jag att jag hade gott om tid att lägga mig och läsa i hammocken. Termometern visade 27 grader så värmen låg klart över min arbetstemperatur.

BersånJag hann bara läsa några sidor innan de första mullren hördes. Åskmolnen syntes i öster så jag hoppades dom skulle hålla sig där, men sån tur hade jag inte.

När vinden ökade och mullren närmade sig fann jag det bäst att ta ner tvätten. Snart skulle det börja regna. Dom första dropparna föll redan då jag plockade ner sista plagget. Men var höll Mia hus?

Jag lockade på henne ett par gånger utan resultat. När åskan började dra vidare och regnet hade pågått en stund kom hon äntligen, alldeles blöt i pälsen och beklagade sig ljudligt. Det övergick genast i belåtet spinnande när jag torkade av henne och hon fick beröm för att hon kom hem.

Temperaturen föll till 18,4 grader efter regnet och allt var blött. Att duka i bersån var alltså inte att tänka på den här gången.

Så snart åskan hade upphört kom Grisen/Tvillingen. Hon hade SMSat att hon väntade tills den slutade. Det meddelandet hade jag missat, men räknat ut ändå. Det är självskrivet att man om möjligt är hemma när det åskar.

Dukning under tak gick ju bra det också och hindrade oss ingalunda från att ventilera både gammalt och nytt. 🙂

14.7 – Oroligt och roligt

Udden har haft åska, loppisgrejerna är på plats, utkastet till medlemsbrev klart och en blixtvisit för­gyllde eftermiddagen.

ÅskmolnÅska
Precis när man fick reda på vem som ville mörda huvud­personen i filmen, hördes åskmullret närma sig och Mia blev orolig så jag stängde av TVn och kopplade loss alla kontakter. Enlig väderkillen skulle åsk­vädret nå oss först i morse, men väderkontoret hade andra planer.

När jag tittade ut genom köksfönstret såg jag hotande mörka moln torna upp sig i söder och snabbt röra sig i nordvästlig riktning. Ich. Jag avskyr åska. Mia också som bekant.

I nästan en timme travade jag mellan köket och trappan, Mia skulle ju ut till varje pris, men hon ville gärna ha sällskap. Jag också.

Så småningom drog åskan vidare och störtregnet upphörde så vi kunde gå in igen. Enstaka muller hördes fortfarande när vi la oss, vilket innebar att jag fick hämta Mia vid dörren, men till slut blev det tyst och hon somnade bredvid mig. Klockan slog tolv. Äntligen kunde vi få sova.

Loppisgrejerna på plats
I förmiddags stoppade jag ner dom sista loppisgrejerna i kartongen. Fyra andra kolli var klara sen tidigare, nu gällde det bara att frakta dom till Labbnäs. ”Mottagningskommittén” hade redan gått för dagen, men den rara föreståndarinnan öppnade gärna och tog emot prylarna.

Utkast till medlemsbrev
Eftersom jag passerade vägskälet till Daphnias ordförande, hade vi kommit överens om att jag tittar in för att vi tillsammans skulle plita ner ett medlemsbrev. Just nu händer inte så mycket i föreningen, men vi kom fram till att det kan vara på sin plats att informera om vad som ska hända i slutet av sommaren.

VinglasBlixtvisit
Vi var redan klara med utkastet och satt ute i solen och pratade om annat då telefonen ringde. Frun på udden mittemot frågade var jag befann mig? Min avlägsna släkting (Grisen/Tvillingen) var på besök över dagen och ville gärna heja på mig också. Så klart ville jag träffa henne! ”Jag är hemma inom tio minuter” svarade jag och bröt genast upp.

En kort stund efter att jag hade parkerat och gett Mia mat kom sällskapet. Dom skulle bara stanna en kort stund, sen skulle dom åka till Dalsbruk för att delta i hemvändardagen.

Det blev verkligen en blixtvisit. Jag hann inte ens dricka ur mitt vinglas innan dom var redo att åka, men himla roligt att ändå få se henne. 🙂