21.8 – Oj, oj, oj…

Åskan har överlistat mig, jag har brottats med ett vidunder, haft en trevlig eftermiddag och upplevt ett högtidligt sprakande.

ÅskaÖverlistad av åskan
Natten till igår var fullkomligt gräslig. Vid ett-tiden signalerade min fyrbenta åskvarnare att nu var åskan på G igen och regnet vräkte ner. Jag lyckades lugna henne en timme men sen var det kört.

Hon nästan vrålade ”du MÅSTE släppa ut mig nu!!!”. Jag hann bara få på mig morgonrocken och var på väg in i köket då jag såg ett blåaktigt sken och hörde en skarp knall från ”kontoret”, dvs västra sidan av huset.

Jag såg inget som brann, kände ingen röklukt och alla indikatorlampor lyste som vanligt. Enda gången jag hade glömt koppla ur dator och kringutrustning och då slog den helt oväntat till förstås, den jäkla åskan. 😦

Jag släppte ut Mia men beslöt att gå tillbaka och lägga mig. Hon fick klara sig utan sällskap, men jag ställe innerdörren på glänt så hon kunde ta sig in. En timme senare vaknade jag. Ingen Mia. Jag gick ut och lockade på henne, men det var lönlöst så jag la mig igen.

Exakt när hon kom in och la sig vet jag inte, jag hörde bara hennes ”här är jag-läte” och kände att hon hoppade upp i sängen. Möjligen vid fem eller sextiden? Hur som helst låg hon bredvid mig när jag vaknade nästa gång. Skönt, då var allt i sin ordning.

Utom internetförbindelsen upptäckte jag när jag steg upp och startade datorn. Felmeddelandet var det gamla vanliga när jag lät Windows göra en felsökning: DNS-servern svarar inte. Jag antog då att felet inte låg hos mig så jag felanmälde men insåg igår kväll att det måste vara modemet som blev utslaget trots att jag såg två gröna lampor lysa.

Det finns en sak som får mig att trampa gasen i botten och åka till Kimito utan dröjsmål – dator­krångel. I dag tog jag med mig modemet och fick det utbytt hos Kimito Telefon. ADSL-signalen gick inte fram konstaterade killen som testade.

Nu funkar allt som det ska igen. För 20 år sen hade jag inget som helst behov av att ha en dator hemma och ännu tio år senare verkade det onödigt med internetanslutning. Nu går jag nästan upp i limningen om jag inte kan läsa mejl eller komma ut på nätet. Tänk vad man kan ändra sig. 😀

MadrassBrottats med ett vidunder
Det fanns ju annat jag kunde sysselsätta mig med. Byta toppklädsel på madrassen till exempel. Det kräver en hel del armstyrka och känns som att brottas med ett vidunder.

Stommen är gjord av trä och resårerna väger väl också en del så det blev en del baxande innan jag lyckades förverkliga min ambition. Tur att jag inte behöver lyfta på den så ofta.

Om konstruktören hade varit lite smart hade han försett madrassen med två handtag på vardera långsidan så skulle det gå mycket lättare att lyfta den. Men det ingick ju inte i priset.

Trevlig eftermiddag
Igår eftermiddag gjorde jag ett nerslag hos Grisen/Tvillingen och fick förmånen att se hennes nya bil. Den är verkligen fin, både ut- och invändigt. Att det sitter en hybridmotor i den tilltalar mig speciellt.

Timmarna rann i väg så fort att butiken i Kärra redan hade stängt när jag nådde den. Och jag som hade tänkt handla. Det måste ju innebära att jag trivdes gott. 🙂

Eld i kakelugnenHögtidligt sprakande
Sent i eftermiddags ringde sotaren och föreslog att vi skulle provelda om jag var hemma? Jag var givetvis hemma och genast med på noterna.

Ända sen taket byttes (år 2000) har jag drömt om att kunna elda i kakelugnen i vardagsrummet igen. Den dåvarande skorstenen var i så dåligt skick att den måste rivas och det fanns ingen tid för en ny skorsten just då så det var bara att bita i det sura äpplet.

Men idag inföll alltså den högtidliga stunden då jag fick höra elden spraka i den igen. Det var ett stort ögonblick. Kakelugnen är ju en del av husets själ tycker jag.

Tack mamma som gjorde det möjligt! Utan ditt bidrag hade det antagligen aldrig blivit verklighet. 🙂

8.8 – Oväntat

Silverpilen är nystädad, Udden har drabbats lindrigt och jag har upplevt ovanliga väckningar.

Mia kontrollerarSilverpilen nystädad
Igår förmiddags kände jag mig för ovanlighetens skull inspirerad att städa Silverpilen, hettan till trots. Det behövdes verkligen – i fjol blev den aldrig städad. Mia kontrollerade i vanlig ordning att jag hade hade gjort jobbet ordentligt.

Utanpå är den lika smutsig som tidigare, men det ska också avhjälpas så småningom. Värsta dammet blev i alla fall avsköljt tack vare väderkontoret.

Lindrigt drabbad
På eftermiddagen igår hördes avlägset åskmuller och mörka moln började torna upp sig så jag övergav tanken på siesta i hammocken och förberedde mig på åskväder.

Vid halv fem dånade det både i väster och öster. Åskan i väster bestämde sig för att snika förbi Udden på sin väg norrut. Jag hann bara räkna till två mellan blixt och dunder när den var som närmast och himlen öppnade sig. 18 mm regn på en timme händer ju inte så ofta. Temperaturen sjönk givetvis också. Från dryga 28 till 18,6, men det kändes bara skönt.

SkyfallNär det regnade som värst drog sig Mia längre in på trappan, tittade på mig och sa nåt om ”vilket jäkla busväder” i gäll ton. Jag kunde bara hålla med. Regnet rann i floder ner mot trappan så den blev delvis översvämmad och båda vattentunnorna fylldes på nolltid.

Vi klarade oss ändå lindrigt vad jag har förstått av kommentarerna och bilderna på FB. Inga kullfallna träd och inget åsknedslag. Det tackar vi varmt för.

Ovanliga väckningar
Mia har dom senaste dagarna försökt få mig att släppa ut henne redan strax efter fyra på morgnarna. Troligen beror det på att hon på grund av hettan är passiv på dagarna och därför känner sig utvilad redan efter några timmar. Det vill nu inte matte så efter en del kontroverser brukar hon slutligen finna sig i att sova en timme till.

I natt var hon i farten vid två-tiden. Musen hon hade med sig i går kväll hade gömt sig bakom frysen, men nu hade den vågat sig fram och givetvis fått finna sig i att bli jagad igen. Jag hörde att Mia lockade på mig, men jag vände andra örat till och somnade.

Då gjorde hon slag i saken. Jag skulle absolut vara med på ett hörn jag också tyckte hon tydligen. Hon hoppade upp i sängen så jag makade på mig i tron att hon tänkte lägga sig, men kände plötsligt nåt som rörde sig nere vid vaderna.

SkogsmusJag försökte kasta av mig täcket och hann uppfatta att jag nu delade säng med musen. Mia satt lugnt vid sidan om och tittade intresserat på. I min iver att slippa sängkamraten snodde jag bara in den i täcket så jag rusade upp och skakade täcket för att bli av med den. Den landade lyckligtvis på golvet, vilket gav henne chansen att fortsätta jakten.

Så småningom blev det lugnt och tyst och jag somnade i förhoppning om att Mia kanske skulle ta sovmorgon efter nattens jakt. Icke då, hon var på alerten vid fyra-tiden igen, men blev tvingad att sova en timme till, sen släppte jag ut henne och ställde innerdörren på glänt så jag slapp gå upp när hon ville in.

Vid sex-tiden hörde jag hennes hejande läte och pipet av ett nytt jaktbyte. Jag förutsatte att jakten skulle försiggå i köket som vanligt, men Mia hade en annan idé. Med musen i munnen försökte hon hoppa upp på sängen, men den här gången var jag på hugget och avvärjde försöken.

Det gick förstås inte att somna om eftersom jakten nu fortsatte i sovrummet. Musen tog sin tillflykt bakom en byrå så jag beslöt assistera genom att pilla fram den med tumstocken. Ett utmärkt verktyg i såna här situationer.

Tilltaget lyckades och snart nog hade Mia fångat den och kalasat på halva. Då somnade jag om och tydligen Mia också eftersom hon låg bredvid mig när jag vaknade vid halv tio. Så började den här dagen på Udden. 🙂

24.7 – Heta äventyr

Jag har fått ny vattendoft och hittat mina gamla shorts. Udden blev uppfräschad och jag har nästan tagit kål på Mia.

Ny vattendoft
I morse noterade jag att kranvattnet hade en ny doft. Det kommer ju från sjön så jag antar att det är värmen som skapat den nya doften. Inte alls obehaglig, men lite lätt unken på nåt sätt. Så nu doftar jag antagligen också lite unket. 😀

ShortsGamla shorts
Idag stod mathämtning och butiksbesök på agendan. Alla mina shorts/kortbyxor kändes för varma, men då kom jag på att mina gamla shorts från 80-talet (eller 90-talet?) var idealiskt tunna. Frågan var bara var dom fanns?

Dom låg så klart inte i shortshögen, det hade varit alldeles för enkelt. Hade jag möjligen pensionerat dom? Det återstående alternativet var högen med ”arbetskläder”, dvs såna som jag helst inte ska visa mig i offentligt. Och där låg dom ju!

Jag förstår varför dom låg där. När jag senast använde dom i mammas sällskap blev jag tillsagd att jag gott kunde slänga dom. Som vanligt lydde jag inte.

Jag köpte dom när det var modernt med ”neonfärgad” bakgrund och skrikigt mönster så dom är kanske inte så vackra även om dom har bleknat med åren, men dom är föredömligt svala och tydligen omöjliga att slita ut. Så några år till hänger dom nog med.

Udden uppfräschad
Idag kände jag mig djupt tacksam över alla buskar och träd på tomten så vi får lite skugga. Tempe­raturen kröp upp till 30 idag också. På eftermiddagen kom ett åskväder som fick värmen att minska med nio grader och åtföljande regn­skur fräschade upp Udden en stund.

Mia coolar 2Mia reagerade inte alls på åskan eller regnet. Mörkerfaktorn saknades och hon var ju utomhus. Dock höll hon sig i närheten av trappan och kom genast in under tak då det började regna. Notera den avslappnade stilen med tassarna nonchalant placerade på trävirket. Här är då ingen rädd för lite åska. 🙂

Nästan tagit kål på Mia
Förutom att agera blompensionat, har jag åtagit mig att vattna i växthuset som tillhör Nemos matte och husse. Med tanke på hettan tänkte jag mig att det kunde behövas påfyllning idag.

Det kändes ännu ganska så svalt efter regnet så jag frågade om Mia ville följa med. Det borde jag aldrig ha gjort och kommer aldrig nånsin att göra om! Hur kunde jag vara så korkad?

Ditvägen gick hyfsat, bortsett från mötet med en hurtig dam som kom joggande från motsatt håll, till synes helt oberörd av värmen. Det fick Mia att omgående gömma sig i diket. Men hon kom snällt upp på vägen igen när hon hörde stegen av­lägs­na sig och jag lockade på henne.

Väl uppe hos sommargrannen psykologen sträckte hon ut sig på trappan (vi genade över tomten) och hässjade intensivt. Nu var det minsann inte svalt längre kände jag också.

Den sista biten bar jag henne. Hon ville gå ner när vi kom innanför grinden till Nemos matte och följde mig lydigt bort till växthuset. Granne med växthuset fanns lyckligtvis också en sval trappa att ta igen sig på under tiden jag kollade läget på växterna.

Sen var det dags att gå hem igen. Ve och fasa, hur skulle det här gå? Vi gick bara nåt tiotal meter så sträckte hon ut sig mitt på vägen och flämtade våldsamt igen.

Mia coolarNär jag försökte lyfta upp henne för att bära henne, fräste hon och jamade till, men så småningom förstod hon äntligen vad jag menade. Hon ville ner ett par gånger till, men fann sig sen i att jag bar henne.

Först uppe vid Silverpilens parkering släppte jag ner henne. Här fanns det blött gräs som förhopp­ningsvis svalkade tassarna. Hon gick genast och la sig på det blöta berget i skuggan, men kom sen susande i full fart när jag låste upp dörren, så helt slut var hon tydligen ändå inte.

Hon avstod däremot att följa med mig till stranden. Jag var också varm och svettig vid det här laget så jag behövde ett dopp. Temperaturen hade gått upp till 26 igen så det var inte så konstigt att Mia led.

Just nu ”coolar” hon på trappan. Men som sagt, det här äventyret kommer aldrig att upprepas så länge temperaturen överstiger 15 grader! 😦

20.7 – Tur och otur

Syrenerna har fått mjöd, jag har fått fiskmiddag och blivit arg. Dagens dukning i bersån blev inställd.

Mjöd till syrenerna
För ett par dar sen hittade jag en påbörjad mjödflaska i verandaskafferiet. Den köpte jag givetvis till 1 maj så den borde ha varit urdrucken för länge sen, men det var den alltså inte. Nu skulle den inte vara kvar längre bestämde jag.

Innan jag hällde ut innehållet provdrack jag ett tredjedels glas. Det smakade inte gott nu heller, så jag gav det till syrenerna i stället. Undrar vad dom tyckte om det? 😀

KockFiskmiddag
Igår eftermiddag kom kocken med huvudingredienserna till dagens måltid som överenskommet. Fisk­middagen skulle bestå av stekta flundrafiléer med bearnaisesås, en ny kombination för min del så det såg jag fram mot.

Rätten smakade alldeles utmärkt! Såsen passade bra till och som pricken över i garnerades filéerna med räkor så det blev en filé Oscar på fisk i stället för kalv. Roligt med kockar som kockar efter eget huvud.

Arg
Idag började behovet av att elda i ”krematoriet” göra sig påmint. Tidvis kunde jag känna en obehaglig odör från spisen. Först eldade jag papper i sotluckan som vanligt för att kolla draget. Det verkade ju lovande så jag tände i spisen. Men då blev det tvärstopp, röken vällde in och brandvarnaren gick i gång. Järnspikar. 😦

Första tanken var skorstenshatten. Så klart var det därför det rök in! Grr. Varför gick jag med på att skaffa en sån? Eller så kanske jag hade ett getingbo i skorstenen jag också som Nemos matte berättat om?

Så småningom kvävdes elden och röken avtog. Efter en stund beslöt jag elda i sotluckan på nytt, skam den som ger sig. Det varma vädret kanske hade förorsakat ett ”stopp”?

Den här gången blev det klart bättre fyr så jag vågade tända i spisen igen. Äntligen brann det som det skulle! Skorstenshatten får alltså vara kvar trots allt.

Inställd bersådukning
Grisen/Tvillingen hade aviserat sin ankomst till ”sen eftermiddag” idag. När tvätten var upphängd tyckte jag att jag hade gott om tid att lägga mig och läsa i hammocken. Termometern visade 27 grader så värmen låg klart över min arbetstemperatur.

BersånJag hann bara läsa några sidor innan de första mullren hördes. Åskmolnen syntes i öster så jag hoppades dom skulle hålla sig där, men sån tur hade jag inte.

När vinden ökade och mullren närmade sig fann jag det bäst att ta ner tvätten. Snart skulle det börja regna. Dom första dropparna föll redan då jag plockade ner sista plagget. Men var höll Mia hus?

Jag lockade på henne ett par gånger utan resultat. När åskan började dra vidare och regnet hade pågått en stund kom hon äntligen, alldeles blöt i pälsen och beklagade sig ljudligt. Det övergick genast i belåtet spinnande när jag torkade av henne och hon fick beröm för att hon kom hem.

Temperaturen föll till 18,4 grader efter regnet och allt var blött. Att duka i bersån var alltså inte att tänka på den här gången.

Så snart åskan hade upphört kom Grisen/Tvillingen. Hon hade SMSat att hon väntade tills den slutade. Det meddelandet hade jag missat, men räknat ut ändå. Det är självskrivet att man om möjligt är hemma när det åskar.

Dukning under tak gick ju bra det också och hindrade oss ingalunda från att ventilera både gammalt och nytt. 🙂

14.7 – Oroligt och roligt

Udden har haft åska, loppisgrejerna är på plats, utkastet till medlemsbrev klart och en blixtvisit för­gyllde eftermiddagen.

ÅskmolnÅska
Precis när man fick reda på vem som ville mörda huvud­personen i filmen, hördes åskmullret närma sig och Mia blev orolig så jag stängde av TVn och kopplade loss alla kontakter. Enlig väderkillen skulle åsk­vädret nå oss först i morse, men väderkontoret hade andra planer.

När jag tittade ut genom köksfönstret såg jag hotande mörka moln torna upp sig i söder och snabbt röra sig i nordvästlig riktning. Ich. Jag avskyr åska. Mia också som bekant.

I nästan en timme travade jag mellan köket och trappan, Mia skulle ju ut till varje pris, men hon ville gärna ha sällskap. Jag också.

Så småningom drog åskan vidare och störtregnet upphörde så vi kunde gå in igen. Enstaka muller hördes fortfarande när vi la oss, vilket innebar att jag fick hämta Mia vid dörren, men till slut blev det tyst och hon somnade bredvid mig. Klockan slog tolv. Äntligen kunde vi få sova.

Loppisgrejerna på plats
I förmiddags stoppade jag ner dom sista loppisgrejerna i kartongen. Fyra andra kolli var klara sen tidigare, nu gällde det bara att frakta dom till Labbnäs. ”Mottagningskommittén” hade redan gått för dagen, men den rara föreståndarinnan öppnade gärna och tog emot prylarna.

Utkast till medlemsbrev
Eftersom jag passerade vägskälet till Daphnias ordförande, hade vi kommit överens om att jag tittar in för att vi tillsammans skulle plita ner ett medlemsbrev. Just nu händer inte så mycket i föreningen, men vi kom fram till att det kan vara på sin plats att informera om vad som ska hända i slutet av sommaren.

VinglasBlixtvisit
Vi var redan klara med utkastet och satt ute i solen och pratade om annat då telefonen ringde. Frun på udden mittemot frågade var jag befann mig? Min avlägsna släkting (Grisen/Tvillingen) var på besök över dagen och ville gärna heja på mig också. Så klart ville jag träffa henne! ”Jag är hemma inom tio minuter” svarade jag och bröt genast upp.

En kort stund efter att jag hade parkerat och gett Mia mat kom sällskapet. Dom skulle bara stanna en kort stund, sen skulle dom åka till Dalsbruk för att delta i hemvändardagen.

Det blev verkligen en blixtvisit. Jag hann inte ens dricka ur mitt vinglas innan dom var redo att åka, men himla roligt att ändå få se henne. 🙂

7.8 – Från begravningshjälp till åskväder

Jag har avsagt mig begravningshjälpen, ser en fördel med näckrosor, har haft långväga besök, dukat för åtta och både Mia och jag hoppas åskan har dragit förbi.

Avsagd begravningshjälp
I X antal år har jag betalat 48 kronor per månad till ett försäkrings‑ och pensionsbolag i Sverige för en gruppförsäkring. Senast jag försökte avsluta betalningen blev jag upplyst om att så länge jag får ut­betalningar från pensionsförsäkringen är det skäl att ha den kvar.

KyrkogårdJag har ingen aning om till vilken av pensionsförsäkringarna den var kopplad, troligen min privata tjänstepension och den upphörde redan för ett år sen, så nu tyckte jag att jag kunde få slippa den.

”Du har nu plats 49 i kön, vi har för när­va­ra­nde 90 handläggare i tjänst” fick jag veta när jag ringde kundservice. Men vänte­tiden blev ändå inte så lång tack och lov. Efter en stund svarade Ronny och talade om att beloppet gällde begravningshjälp. Begravningshjälp?!? Det var helt ny information!

Jag talade om för honom att jag lämnade landet för gott redan för sex år sen och att jag absolut inte behövde nån begravningshjälp i Sverige. Han var mycket förstående – fattas bara annat! – och tog bort den omgående.

Jag går väl inte konkurs för 48 kronor, (ca 5,52 €), men det finns ju ingen anledning att betala för nåt jag aldrig kan utnyttja.

Fördel med näckrosor
När jag tvättade igår insåg jag att det åtminstone är en fördel med näckrosor i stranden. Bladen dämpar vattnets rörelser, vilket innebär mindre ”geggamoja” i vattnet och jag slipper den förhatliga E10-koden med stopp i tvättmaskinen som följd. Hela tvättprogrammet har gått utan avbrott dom senaste gångerna jag har tvättat.

Långväga besök
Ända från Skåne kom hon och hälsade på igår, Råttan/Väduren. Det var en liten överdrift. Hon är på besök hos sin mor i några dar och kombinerade alltså besöken.

Det blev förstås en angenäm eftermiddag. Vädret var i vanlig ordning varmt och vackert så vi satt i bersån. Inledningsvis pratade vi om sjukdomar, mediciner, biverkningar och döden innan vi kom på att det finns roligare saker att prata om. Vi hade ju ett helt år att ta igen.

KaffemuggarDukat för åtta
Eftersom väderprognosen för idag såg illavarslande ut i måndags, beslöts att Daphnias styrelsemöte skulle försiggå på Udden. Redan före lunch hade jag flyttat köksbordet så jag fick plats med åtta stolar och hade dukat fram lika många kaffemuggar och assietter.

Ett par timmar senare anlände styrelseledamöterna och mötet inleddes med kaffe och tilltugg som en av leda­mö­terna hade med sig förutom en härlig blombukett från den egna trädgården. En av våra suppleanter överräckte en glasburk med havssalt, en både praktisk och användbar present kan jag tycka.

Det var ett effektivt, givande och konstruktivt möte var vi överens om. Dessutom skallade skratten mellan varven, vilket absolut inte är nån nackdel. Ett väldans trevligt gäng.

Den åttonde stolen och kaffemuggen blev oanvänd, sällskapet inskränkte sig till sju personer, men vi var ju gott och väl beslutsfähiga.

ÅskradarÅska och regn
Värmen kändes kvav i morse och varslade om åska. Kvart över åtta kom en regnskur men vi slapp åskan. Fast bara några timmar.

Vid lunchtid var den i närheten och regnet började forsa ner. Mia satt hop­krupen under en stol på trappan och såg rädd och olycklig ut. Det regnade så häftigt att jag inte hörde henne jama, jag såg bara hennes mun öppna sig.

När vi började mötet klockan två hade åskan dragit vidare och regnet hade lugnat sig betydligt, men vid halv åtta i kväll hördes åskan mullra hotfullt igen och det kom nya störtskurar.

Den här gången var Mia ute på jakttur. När hon äntligen kom springande allt vad tygen höll var hon dyblöt och höll en längre utläggning innan hon lugnade sig. Stackars kisse, hon som är så åskrädd och avskyr att bli våt.

Sen ett par timmar har mullret tystnat och det är uppehåll. Förhoppningsvis slipper vi mer åska för den här gången.

30.7 – Oskadda

Udden är oskadd, Mia och jag har hämtat oss.

Våldsamt åskväder
Lördag natt blev ”livad”. Åskvädret som passerade höll oss vakna till efter halv två. Men jämfört med nattens dito var det en mild västanfläkt. Den lokala väderprognosen stämde tyvärr alldeles förträffligt.

Efter tio igår kväll hördes dom första mullren. Mia var fortfarande ute så jag gick ut och lockade på henne, men hon hade viktigare saker för sig eller hörde mig inte.

En kvart senare gjorde jag ett nytt försök. Himlen hade blivit åsksvart, blixtarna avlöste varandra och det blåste upp till regn. Men stackars Mia, var höll hon hus?

Jag stängde av TVn, drog ur alla stickproppar och gick oroligt ut på trappan igen. En av blixtarna och den efter­följande åskknallen fick mig att flämta till av förskräckelse. Och nu vräkte regnet ner. Då kom hon springande och jamade förtvivlat.

Hon var förstås dyngsur så jag torkade av henne och berömde henne för att hon hade kommit hem. Vilken lättnad, nu slapp jag oroa mig för henne åtminstone.

Åskan fortsatte med oförminskad styrka. Blixtarna lyste upp himlen i alla väderstreck och det var omöjligt att räkna sekunderna mellan blixt och muller.

Mia blev allt oroligare. Hon jamade oavbrutet, hjärtat slog som en stånghammare och hon flämtade. Inget jag sa eller gjorde kunde distrahera henne, hon skulle ut med allt våld.

Hon hoppade och hängde på dörrhandtaget, försökte gräva sig ut och formligen vrålade till slut. Full­ständigt panikslagen stackarn. Jag såg ingen annan råd än att släppa ut henne, inne kände hon sig helt klart otrygg.

Hon stod ett ögonblick och tittade på blixt­ljuset och regnet, sen kröp hon in under bordet som står på trappan. Jag fick gärna hålla henne sällskap. Om jag försökte gå in, följde hon efter mig en bit in i verandan och jamade olyckligt.

Tiden kändes oändligt lång medan vi väntade på att åskvädret skulle dra vidare. Då jag stod med handen mot dörrposten kände jag hur den vibrerade av dom värsta åsk­knal­larna. Utan tvivel ett av dom värsta åskvädren jag nånsin har upplevt!

Två gånger bar jag in Mia i tron att åskan var på väg bort, men båda gångerna tilltog den i styrka på nytt och Mia blev hysterisk igen så vi gick ut tillbaka. Framåt halv ett blev det äntligen lugnt. Mia accepterade att stanna inne och la sig nedanför min säng när jag hade lagt mig.

Trots att jag kände mig trött – det hade jag gjort hela dan – kände jag behov av att läsa en liten stund innan jag släckte och drog upp täcket över axlarna. Mia hade sträckt ut sig i sin fulla längd och såg ut att sova lugnt.

När jag hade somnat, vaknade jag av att hon kurrade, hoppade upp i sängen och la sig intill mina ben som hon brukar. Hon låg kvar på samma ställe då jag vaknade. Vi hade båda två sovit till halv tio! Det behövde vi nog efter dom senaste nattvaken.

Dagen efter
Vi vaknade till en mulen och betydligt svalare dag. Gårdagens 26 grader hade sjunkit till 20 och har gått ner ytterligare ett par grader under dagen.

25 mm regn fick vi noterade jag då jag tömde regnmätaren. Inget på tomten har lidit nån större skada, bortsett från såpnejlikorna som har pressats till marken av regn och blåst och kaprifolen som hade slitits loss från stödet.

Trots varningen från Fortum elvakt om risk för elavbrott i vårt område, fick vi behålla elen. UPSen larmade några gånger när dom värsta spikarna drabbade den, men det blev som sagt inget avbrott.

Minst två blixtar slog ner i närheten, den ena i sjön, den andra uppe i skogen. Jag är oändligt tack­sam över att varken min stora ek eller gran blev drabbad, för att inte tala om huset och alla el­appa­ra­ter! Den här gången klarade sig luftvärmepumpen också.

Det slog mig efteråt att jag kunde ha satt mig bilen, men den tanken slog mig aldrig. Dels ville jag kolla att inget hände inne i huset och dels hade Mia aldrig gått med på att sitta instängd i ett så litet utrymme då hon inte ens såg huset som tryggt.

När jag var liten hände det för all del att moster och jag kröp under ett bord på grund av kul­blixtarna som kom in genom eluttagen. Jag minns också att vi tog vår tillflykt till källaren nån enstaka gång, så hård åska har jag upplevt på Udden förr.

Men nu var den över för den här gången utan att ställa till med nåt. Det tackar både Mia och jag för.