14.7 – Oroligt och roligt


Udden har haft åska, loppisgrejerna är på plats, utkastet till medlemsbrev klart och en blixtvisit för­gyllde eftermiddagen.

ÅskmolnÅska
Precis när man fick reda på vem som ville mörda huvud­personen i filmen, hördes åskmullret närma sig och Mia blev orolig så jag stängde av TVn och kopplade loss alla kontakter. Enlig väderkillen skulle åsk­vädret nå oss först i morse, men väderkontoret hade andra planer.

När jag tittade ut genom köksfönstret såg jag hotande mörka moln torna upp sig i söder och snabbt röra sig i nordvästlig riktning. Ich. Jag avskyr åska. Mia också som bekant.

I nästan en timme travade jag mellan köket och trappan, Mia skulle ju ut till varje pris, men hon ville gärna ha sällskap. Jag också.

Så småningom drog åskan vidare och störtregnet upphörde så vi kunde gå in igen. Enstaka muller hördes fortfarande när vi la oss, vilket innebar att jag fick hämta Mia vid dörren, men till slut blev det tyst och hon somnade bredvid mig. Klockan slog tolv. Äntligen kunde vi få sova.

Loppisgrejerna på plats
I förmiddags stoppade jag ner dom sista loppisgrejerna i kartongen. Fyra andra kolli var klara sen tidigare, nu gällde det bara att frakta dom till Labbnäs. ”Mottagningskommittén” hade redan gått för dagen, men den rara föreståndarinnan öppnade gärna och tog emot prylarna.

Utkast till medlemsbrev
Eftersom jag passerade vägskälet till Daphnias ordförande, hade vi kommit överens om att jag tittar in för att vi tillsammans skulle plita ner ett medlemsbrev. Just nu händer inte så mycket i föreningen, men vi kom fram till att det kan vara på sin plats att informera om vad som ska hända i slutet av sommaren.

VinglasBlixtvisit
Vi var redan klara med utkastet och satt ute i solen och pratade om annat då telefonen ringde. Frun på udden mittemot frågade var jag befann mig? Min avlägsna släkting (Grisen/Tvillingen) var på besök över dagen och ville gärna heja på mig också. Så klart ville jag träffa henne! ”Jag är hemma inom tio minuter” svarade jag och bröt genast upp.

En kort stund efter att jag hade parkerat och gett Mia mat kom sällskapet. Dom skulle bara stanna en kort stund, sen skulle dom åka till Dalsbruk för att delta i hemvändardagen.

Det blev verkligen en blixtvisit. Jag hann inte ens dricka ur mitt vinglas innan dom var redo att åka, men himla roligt att ändå få se henne. 🙂