31.7 – Slutet gott, allting gott

Jag beskriver ”incidenten”, har lidit av akut minnesförlust och fått ett häpnadsväckande besked.

Mia uteIncidenten
Det är Mia som är orsaken till att gårdagens inlägg inte blev publicerat. Så här gick det till.

Efter simtur och te trodde Trollkarlen att jag säkert ville förlora en ”marjas”. Innan vi satte i gång gick jag ut och hämtade Mia eftersom klockan hade passerat hennes ingångstid. Hon sitter numera och spanar vid uthuset eller vid grannens garage, troligen efter fladdermöss.

När hon upptäckte att vi inte brydde oss om henne, skulle hon ut igen, men jag sa att hon snällt fick stanna inne. Efter det försvann hon så jag antog att hon hade gått och lagt sig i sovrummet.

När marjasen var klar – efter ställningen 12-12 förlorade jag avgörandet – gav sig Trollkarlen av vid halv tolv-snåret. Jag tyckte det var konstigt att Mia inte syntes till när jag öppnade dörren men tänkte inte mer på det förrän jag gick in i sovrummet. Då förstod jag vad som hade hänt.

Fönstret stod öppet så hon hade givetvis smitit ut den vägen, rackar’ns kattskrälle. Klockan närmade sig nu midnatt och hon var alltså fortfarande ute nånstans.

I en halv timme letade och lockade jag utan resultat så jag gick in igen och hoppades att hon skulle behaga dyka upp så småningom. Det gjorde hon också, men först klockan 00.40. Med sig hade hon ett litet byte som så småningom åkte ner i magen. Det renderade henne dubbelt beröm förstås.

Sen, äntligen, gick vi och la oss. Vid det laget hade jag fullständigt glömt det nästan färdigskrivna inlägget och somnade som en stock. Därav den försenade publiceringen. 🙂

Akut minnesförlust
När förmiddagens åskmuller och regnskur (6 mm) hade passerat beslöt jag att äntligen åka i väg till Kimito för att beta av min långa lista. Eller två rättare sagt, en för mat och en för annat.

Skrivarpappret jag ville ha fanns inte att uppbringa, men i övrigt fick jag tag i det jag behövde. Jag gjorde också en avstickare till byns nya Outlet, men hittade inte mycket av intresse. Sen blev det favoritbutiken, dvs Multasormi och kollegan S-Market.

Matinköpena var snart gjorda så jag åkte hemåt igen. Strax före Högmo slog det mig: Spelt­skor­porna! Dom fanns dess värre på fel lista och hade givetvis blivit glömda. Järnspikar, dom var ju en av dom viktigare anledningarna till att jag överhuvudtaget åkte upp!

Jag stannade vid nästa vägskäl och vände om. Skorporna skulle jag absolut ha! Det innebar en extra tur på ca 20 km förutom dom ordinarie 50. Suck. Det är dyrt att ha dåligt minne.

Häpnadsväckande besked
När jag sent i eftermiddags kollade dagens mejl höll jag på att ramla av stolen… Jag hade fått ett mejl från Swedbank av min kontakts ”stand-in” under semestern. Så här skrev han (min fetstil):
Hej,
Ja det stämmer att jag har haft ärendet under bevakning, har nu fått svar om att vi avslutar och delar boet.
Vart befinner du dig? Har du ett telefonnummer jag kan nå dig på?”

FågelboHelt otroligt! Dom har slut på invändningar, frågor och ifrågasättanden och tänker faktiskt göra det dom borde ha gjort för flera månader sen!

Med tanke på antalet inblandade personer och all arbetstid som är nerlagd kan jag undra hur mycket det här ärendet har kostat banken – alldeles i onödan. Om jag hade fått alla frågor på direkten hade det här varit klart för länge sen.

Förhoppningsvis blir jag uppringd i morgon så jag kan fråga vad i all sin dar dom menar med ”delar boet”? Med vem har dom tänkt att jag ska dela det kan jag undra, eller vill banken dela det med mig? Nåväl, tids nog får jag veta.

Det är nästan så att jag överväger att skriva en insändare i ÅU andra till varning om hur komplicerat det kan vara. Men inte förrän ärendet är definitivt avslutat. 🙂

30.7*) – Från död fisk till simtur

Jag har förevigat en gös, städat en dator, sett på åskskuren med Mia och haft simsällskap.

GösGösfotografering
Att fotografera en död fisk kan ju te sig oinspirerande, men den här var ett undantag. Det enda tråkiga var att den hade dött i förtid.

I morse SMSade fru grannen på udden mittemot att hon hade fått en gös i nätet, var jag intresserad? Jag svarade jakande och lovade komma och ta en titt i samband med att jag skulle i väg på ett upp­drag. Det passade utmärkt svarade hon.

Av allt att döma var gösen ett exemplar från utplanteringen 2011. Gösar växer långsamt har Vik Husse upplyst mig om. Den här var ca 31 cm lång och vägde 260 gram, så den hade med andra ord en bit kvar till laglig minimistorlek, dvs 37 cm. Dock rekommenderar Daphnia att man väntar tills dom nått 45 cm.

Tråkigt nog var fisken död redan när nätet togs upp, annars hade den naturligtvis återfått sin frihet. Men den är ändå ett tecken på att ynglen växer till sig och har spridit sig i sjön. Om ett par, tre år kan vi förhoppningsvis få kalasa på gös till middag.

Städat en dator
Efter den döda fisken åkte jag vidare till en dator som väntade på storstädning. Jag tog bort 6 GB i skräpfiler, avinstallerade sex oönskade program och uppdaterade e-postprogrammet, men miss­lycka­des med att hitta drivrutin till en (gammal) videokamera, men ska kolla vidare.

Två timmar senare var jag hemma tillbaka, mottagen av Mia som med fullständigt dödsförakt rullade sig i gruset på parkeringsplatsen. Hon är rädd för andra bilar men litar helt på att jag inte kör på henne. 🙂

ÅskskurSett på åskskuren
Idag gick det att ta siesta i hammocken tack vare den friska vinden så det gjorde jag. Mia också förresten, hon låg under hammocken när jag vaknade av dom första åskmullren.

Jag såg och hörde att åskan närmade sig, så jag kopplade loss kontakterna i vanlig ordning innan jag bryggde en kopp kaffe. Kontakten till vattenkokaren satt alltså kvar tills vattnet var kokt.

Vid det laget hade det börjat regna och åskan fortsatte närma sig. Mia hade redan satt sig på trappan för att inte bli våt och sökte trygghet på och mellan mina fötter under tiden ovädret och regnet på­gick. Hon jamade till ett tag när regnet smattrade som värst, men var lugn i övrigt. Tur att åskvädren hittills har kommit dagtid.

En timme senare ljusnade himlen igen och regnet upphörde. Knappt 5 mm hittade jag i regnmätaren. Bättre än inget, men mycket mer hade behövts för att släcka törsten hos alla uttorkade växter. Men det är ju väderkontoret som bestämmer, så det är bara att finna sig i besluten.

Simsällskap
På kvällskvisten ringde Trollkarlen och aviserade ett besök. Han undrade om jag har simmat mycket? Själv hade han bara varit i vattnet en gång och trodde det var iskallt så jag försökte övertyga honom om att han trodde fel.

Vattentermometern visade 27 grader men han tyckte ändå att det var kallt. 😀

*) Inlägget publicerat först den 31.7 på grund av en oförutsedd ”incident”. Förklaringen kommer i inlägget 31.7. 🙂