14.8 – Åska och bra affärer

Åskvädren har avlöst varandra, jag har införskaffat ett muskelstärkande redskap, blivit bjuden på lunch och gjort upp en affär.

Åskväder på löpande band
Natten till igår signalerade Mia åska kl 3.30. En timme senare hade den nått Udden och återkom ett antal gånger tills den äntligen upphörde 8.30. Den som har ett husdjur som är rädd för åska vet precis vad natten och morgonen innebar. Stackars Mia och stackars matte.

Uppehållet höll i sig till ca 17.50, sen var det dags igen fram till 21.30 och natten till idag blev tyvärr väldigt lik den föregående. Åska och hällregn från 4.15. Vid sextiden kom Mia in tillbaka och hade ro nog att lägga sig och somna bredvid mig tills vi gick upp 8.40.

Förklaringen till alla åskväder är enligt uppgift det varma havsvattnet. Hoppas det kallnar snart, det här är inte alls roligt. 😦

Ny gräsklippareMuskelstärkande redskap
Igår blev jag tvärförälskad i Dino 47B… En svart­lacke­rad skapelse som är alldeles utmärkt att träna arm­musklerna med. Benmusklerna också för den delen.

Jag har en längre tid saknat en liten, lätt och smidig gräsklippare. Inget ont om den stora, men speciellt smidig när man ska runda buskar och växter är den inte. När jag fick syn på Dino igår i Aha-butiken i Dalsbruk, smälte mitt hjärta direkt. Dessutom var prislappen helt i min smak. Det krävdes två starka karlar att baxa in den i Silverpilen, men bara en stark kvinna för att baxa ut den. 🙂

Illustrationen för hur man skulle montera handtaget var inte värst pedagogisk tycker jag, men jag fick till det som tänkt tror jag. Killen i butiken påpekade att jag skulle fylla på 4 dl olja som i praktiken visade sig bli 6 dl. Det ska jag minsann tala om för honom vid tillfälle.

Efter påfyllning av bränsle ville jag förstås provträna. På dom få platserna på tomten där det fort­fa­ran­de fanns grönt gräs hade det hunnit bli rätt långt så dom fick bli testobjekt.

Dino skötte sig utmärkt. Dock tyckte jag att motorn gick lite ojämnt och ”suckade” emellanåt men det kanske bara var ny­bör­jar­besvär? Alternativt taskig tändning eller bränsleförsörjning? Gräset blev i alla fall klippt och Dino fick klart godkänt.

Den var oändligt mycket lättare att hantera i svängarna och är dessutom smalare än ”gamlingen” så jag kommer åt på trånga ställen. Ett bra köp trots att det var spontant.

Bjuden på lunch
Dagens höjdpunkt bestod i en liten utflykt till Kasnäs tillsammans med f d klasskompisen och hans sambo för att äta lunch. Av nån konstig anledning ville dom inte klämma in sig i Silverpilen fast den är nystädad så jag parkerade den vid ”stora korsningen” och hoppade in i en ”Black Arrow” i stället.

Det märktes att säsongen är över – inga köer och glest med gäster vid borden men det störde ju inte oss det minsta. Enda felet med maten var att jag inte fick betala den. Sambon insisterade på att stå för måltiden trots att jag hotade med: ”Då vill jag åka hem!”. Repliken kom omgående: ”Du har ingen chaufför”. 😀

Stort tack än en gång för skjuts, mat och trevligt sällskap!

ClipUppgjord affär
För några dar sen fick jag frågan om var jag köpt clipsen jag hade givit Råttan/Väduren i födelsedags­present för nåt år sen? Han ville gärna köpa fler.

Dels hade jag glömt att jag gav dom och dels vari­från jag köpt dom. Däremot kunde jag tala om att jag kunde avstå 24 stycken eftersom jag fort­fa­ran­de hade kvar av dom.

När jag beställde dom läste jag slarvigt och trodde dom var förpackade styckevis så jag beställde därför så många jag trodde mig behöva, vilket resulterade i att jag fick fyra gånger så många efter­som det låg fyra i varje förpackning. Men nu kunde jag alltså bli av med dom överflödiga.

Sent i eftermiddags gjorde vi upp affären. Via tillverkaren fick jag en länk till Clas Ohlson och kunde därmed hitta priset. Jag försökte mig på att debitera 5,50/clip men se det gick han inte alls med på min ”kund”.

Tvärtom ansåg han att dom var gamla så han ville pruta. Men eftersom förpackningarna bevisligen var obrutna gick jag inte på den finten. Jag uppfattade prutförsöket mer som ett skämt och på­pe­ka­de att han slapp betala frakten så priset var de facto ett klipp.

Därmed avslutades affären och avrundades med ett par muggar te under samtal om ditt och datt. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

30.7*) – Från död fisk till simtur

Jag har förevigat en gös, städat en dator, sett på åskskuren med Mia och haft simsällskap.

GösGösfotografering
Att fotografera en död fisk kan ju te sig oinspirerande, men den här var ett undantag. Det enda tråkiga var att den hade dött i förtid.

I morse SMSade fru grannen på udden mittemot att hon hade fått en gös i nätet, var jag intresserad? Jag svarade jakande och lovade komma och ta en titt i samband med att jag skulle i väg på ett upp­drag. Det passade utmärkt svarade hon.

Av allt att döma var gösen ett exemplar från utplanteringen 2011. Gösar växer långsamt har Vik Husse upplyst mig om. Den här var ca 31 cm lång och vägde 260 gram, så den hade med andra ord en bit kvar till laglig minimistorlek, dvs 37 cm. Dock rekommenderar Daphnia att man väntar tills dom nått 45 cm.

Tråkigt nog var fisken död redan när nätet togs upp, annars hade den naturligtvis återfått sin frihet. Men den är ändå ett tecken på att ynglen växer till sig och har spridit sig i sjön. Om ett par, tre år kan vi förhoppningsvis få kalasa på gös till middag.

Städat en dator
Efter den döda fisken åkte jag vidare till en dator som väntade på storstädning. Jag tog bort 6 GB i skräpfiler, avinstallerade sex oönskade program och uppdaterade e-postprogrammet, men miss­lycka­des med att hitta drivrutin till en (gammal) videokamera, men ska kolla vidare.

Två timmar senare var jag hemma tillbaka, mottagen av Mia som med fullständigt dödsförakt rullade sig i gruset på parkeringsplatsen. Hon är rädd för andra bilar men litar helt på att jag inte kör på henne. 🙂

ÅskskurSett på åskskuren
Idag gick det att ta siesta i hammocken tack vare den friska vinden så det gjorde jag. Mia också förresten, hon låg under hammocken när jag vaknade av dom första åskmullren.

Jag såg och hörde att åskan närmade sig, så jag kopplade loss kontakterna i vanlig ordning innan jag bryggde en kopp kaffe. Kontakten till vattenkokaren satt alltså kvar tills vattnet var kokt.

Vid det laget hade det börjat regna och åskan fortsatte närma sig. Mia hade redan satt sig på trappan för att inte bli våt och sökte trygghet på och mellan mina fötter under tiden ovädret och regnet på­gick. Hon jamade till ett tag när regnet smattrade som värst, men var lugn i övrigt. Tur att åskvädren hittills har kommit dagtid.

En timme senare ljusnade himlen igen och regnet upphörde. Knappt 5 mm hittade jag i regnmätaren. Bättre än inget, men mycket mer hade behövts för att släcka törsten hos alla uttorkade växter. Men det är ju väderkontoret som bestämmer, så det är bara att finna sig i besluten.

Simsällskap
På kvällskvisten ringde Trollkarlen och aviserade ett besök. Han undrade om jag har simmat mycket? Själv hade han bara varit i vattnet en gång och trodde det var iskallt så jag försökte övertyga honom om att han trodde fel.

Vattentermometern visade 27 grader men han tyckte ändå att det var kallt. 😀

*) Inlägget publicerat först den 31.7 på grund av en oförutsedd ”incident”. Förklaringen kommer i inlägget 31.7. 🙂

9.8 – Bra och dåligt

Vi har sovit med tänd lampa, jag har fått ett hårresande pensionsbesked och prövat på att färdas med kanot. I natt slapp vi åskan och jag blir galen på kortfloran.

Tänd lampa
Natten till torsdag vräkte regnet ner, vilket som vanligt innebar att Mia skakade av rädsla. Jag hämtade henne vid dörren där hon satt och jamade förtvivlat och tog med mig henne i sängen. Med milt våld fick jag henne att stanna kvar och så småningom falla i sömn tack vare att jag kom på ett sätt att utesluta en skräckkomponent.

Två av tre komponenter krävs för att skräcken ska uppstå: Mörker, ljudet av regn på (plåt)taket och åska. I sov­rummet hörs regnet inte alls lika väl (yttertakshöjden skiljer) och när jag hade lampan tänd var hon betydligt lugnare, så den fick vara tänd tills jag vaknade fram på morgon­kvisten och släckte den.

PPMPensionsbesked
Härom dagen fick jag brev från Pensionsmyndigheten. Med tanke på att det är mindre än en månad kvar tills dom ska börja betala ut min pension, antog jag att det var besked om beloppet. Och det var det ju på sätt och vis, men inte riktigt vad jag hade väntat mig.

Jag blev lite kall när jag såg beloppet: 417 kronor (ca 48 €) före skatt per månad. Det var ju i minsta laget för 32 års förvärvsarbete. Men när jag hade läst texten ”Din premiepension…” och ”…betalas ut till­sam­mans med övrig allmän pension” blev kroppen varm igen. Puh! Jag vet alltså fortfarande inte hur stort det totala pensionsbeloppet blir.

Kanotpremiär
Herr och fru grannen har investerat i en kanot. Igår möttes vi på sjön och när dom hade tagit i land föreslog fru grannen att jag skulle ta en provtur. Jag har transporterat mig i dom flesta typer av sjö­farkoster, allt från kajak till 250.000-tonnare, men aldrig satt min fot i en kanot. Feg som jag är, var jag lite tveksam, men nyfiken­heten tog snabbt över handen.

Av gammal vana satte jag mig som i en roddbåt, dvs i aktern med ansiktet vänt mot ”roddaren”. Hm, så gör man ju inte i en kanot, det har jag ju till och med sett på film. Pinsamt. När jag hade förflyttat mina kilon 180 grader fick jag en snabbinstruktion av herr grannen om hur jag skulle hantera paddeln beroende på om jag ville styra eller ta mig fram. Lätt som en plätt.

Sen satte vi av mot hembryggan och förbi den innan vi vände och ”parkerade”. Nästan så jag hann utveckla habegär… Om jag mot förmodan får en tusenlapp över innan jag är för gammal och skröplig att ta mig i och ur en kanot så är jag onekligen ett hett ”prospect” till en enmanskanot.

ÅskväderInget åskväder
Tack och lov slapp vi det våldsamma åsk­väd­ret dom varnade för i väderprognosen igår kväll! Men Mia hörde allt åskan ändå. Nån gång vid ett-tiden vaknade jag av hennes jamande och upprepade proce­duren jag beskrev inledningsvis.

Kortdjungel
Idag tänkte jag pröva att ta ut kontanter i K-butiken. Det gick inte alls. Oavsett vad det stod på kortet var inget av mina kort ett ”Debit-kort” eller ”vanligt bankkort” som damen i kassan kallade det. Måste det verkligen vara så in i helsicke krångligt?

Jag har tidigare skaffat ett Visa Electron för att det påstods att jag inte kunde använda MasterCard på vissa ställen. Men att handla i nätbutik med Visa Electron är inte alls självklart så då måste man ha ett annat Visa‑ eller ett MasterCardkort. Helsjukt.

Av allt att döma har varje kort unika funktioner. Varför kan man inte klämma in allt på ett kort? Men då går förstås banken miste om ett antal kortavgifter och dom som säljer kortläsare skulle inte tjäna lika mycket pengar. 😦