föredrag

av

15.2 – Från kamelia till fisksoppa

Jag har träffat en kamelia, vi har ätit middag utan sovel och lyssnat på föredrag. Jag har fått ett elakt stick och kokat fisksoppa.

Träffat en kamelia
Senaste söndag besökte jag väglagets verk­sam­hets­gran­skare för att överlämna bokslutet. Det innebar så klart också kaffe med dopp och lite småprat.

Efter kaffet frågade värdinnan om jag ville se hennes blommande kamelia. Det ville jag gärna, en sån tror jag att jag aldrig sett tidigare? Oj, vilken skönhet! En del har onekligen grönare fingrar än andra.

Middag utan sovel
Söndagsmiddagen blev ovanligt torftig. Den marinerade kycklingen som skulle stekas i ugnen i 1,5 t visade sig vara halvrå då vi började förse oss! Vi fick nöja oss med tillbehören. 😦

Om vi dristar oss till att köpa en likadan en annan gång ska jag se till att klyva den innan jag sätter in den ugnen.

Lyssnat på föredrag
På måndag kväll hade vi en föreningsaktivitet i form av ett föredrag kallat Sjöfarten på Kimitoön med Juha Ruusuvuori som föredragshållare. Vi hade inga större förhoppningar på antalet åhörare, men blev glatt överraskade – 19 personer dök upp.

Att ön har gamla sjöfartsanor var i sig ingen nyhet. Det är fullt logiskt om man bor vid havet. Mer imponerande var antalet skeppsvarv som har funnits här under segelfartygens tid.

Elakt stick
När jag la in ved i köksspisen på tisdagen kände jag något vasst, men trodde först det var en träflisa. Ögonblicket efter föll en sömndrucken geting på golvet.

Att få ett getingstick så här års är minst sagt oväntat. Tydligen sov den sin vintersömn bland veden och blev arg över att bli störd. Fullt förståeligt, men den kunde ha låtit bli att sticka. Först idag börjar klådan ge med sig.

Kokat fisksoppa
Jag har kvalificerat mig som en riktig husmor har jag förstått av kommentarerna på FB. I ett inlägg skrev jag nämligen att jag kokade fiskbuljong och det gör man bara om man är riktigt huslig. Det trodde ni inte om mig eller hur? 😀

Igår blev buljongen stomme till en fisksoppa. Inte alls oäven om jag får säga det själv.

av

16.10 – Nya rön och erfarenheter

Kodklubben har startat, Husse har röjt och vi har lyssnat på föredrag. Jag har bakat(!) och hittat en padda.

Kodklubben
Förra onsdagen genomfördes första träffen med deltagarna i Kodklubben. Åldern varierar från 8-13 år och alla verkar motiverade.

Vi träffas varannan onsdagkväll och nästa gång sätter vi i gång på allvar, då ska alla ha med sig surf­platta eller dator. Första träffen bestod nämligen av introduktion.

Husse har röjt
Medan jag förberedde dagens kurs ”praktiserade” Husse på röjsågen i torsdags. Dom nya skotten runt stub­barna i stranden behövde kapas, liksom en del andra ovälkomna nykomlingar.

Nu är det snyggt igen ett tag, men nästa eller senast nästnästa höst är det dags på nytt. Speciellt al och lönn är otroligt snabba på att skjuta nya skott som bekant.

Lyssnat på föredrag
I går kväll var det dags att ställa i ordning i byarådets lokal inför arkeolog Jan Fasts föredrag om årets utgrävning i Ölmos.

Publiken bestod huvudsakligen av föreningsmedlemmar men var den här gången utökad med re­pre­sen­tanter för media. Både Svenska Yle och ÅU (Åbo Underrättelser) var på plats.

Yles artikel kan du läsa här och så här skriver ÅU (kräver inloggning).

Bakat
Beroende på ”synnerliga skäl” (Husse hade annat för sig) åtog jag mig att baka en rulltårta idag. ”Stjälp försiktigt upp kakan på det sockrade bakplåtspappret” stod det i receptet.

Det gick så klart åt skogen. Halva diskbänken var översållad av socker innan jag var klar. Och det där med försiktigt var bara att glömma, men lyckligt­vis damp kakan ner nästan där den skulle.

Sen började nästa fas. Att breda ut sylten gick någorlunda, men när det var dags för vispgrädden (Husse hade beställt sylt och vispgrädde som fyllning) höll jag på att ge upp.

Bären i sylten fastnade i grädden så det blev ett himla klott. Antagligen var jag inte tillräckligt lätt på handen. Å andra sidan gjorde det inte så mycket eftersom allt tillhörde fyllningen.

Att rulla ihop en rulltårta med vispgrädde som fyllning har jag ingen som helst erfarenhet av. Det skulle vara lagom löst för att inte fyllningen skulle tränga ut överallt, men lagom hårt för att få ihop eländet. Suck.

Än så länge har jag inte vågat titta på resultatet. I värsta fall blir det till att baka en ny.

Hittat en padda
När jag i eftermiddags skulle hämta slaskämbaret i verandan fick jag en överraskning. På botten satt en padda!

Hur den hade kommit dit var en gåta. Först trodde jag Husse hade skojat med mig, men kom sen fram till att Mia möjligen kunde vara inblandad. Men skulle hon verkligen ha lagt dit den? Eller hade paddan hoppat ner frivilligt?

Hur som helst har paddan återfått sin frihet. Dess värre blev den lite kladdig om fötterna eftersom det fanns ett fettlager där den satt. Men det skadar den i alla inte får jag hoppas. Förutsatt att den inte halkar på sina feta fötter och bryter ett ben förstås. :-/

av

10.5 – Från udda besök till PFA

Vi har haft udda besök i sängen, premiär i bersån, gratulerat, festat på fisk och tjänstgjort. Jag har korrekturläst och ansökt om PFA.

Udda besök i sängen
I fredags bäddade jag rent i sängen. Det undgick inte Mia som omgående hoppade upp och la sig mitt i sängen på underlakanet. När jag en kort stund senare var klar med att dra på påslakanen, upptäckte jag en liten svart prick på underlakanet och inspekterade den närmare.

När jag tog i den, fastnade den på pekfingret och då jag la den i handflatan såg jag att den rörde på sig… En pytteliten, blodsugande igel avgjorde jag resolut och gick ut med den. På vägen dit ändrade jag uppfattning, för nu hade den fått två ”horn” i ena änden av kroppen.

Det var alltså en alldeles harmlös snigelbaby. Den måste ha fastnat i Mias päls och på så sätt följt med in. Den fick hur som helst återvända ut i det fria och bäddningen kunde avslutas utan ytterligare fynd.

Bersåpremiär
På lördagen väntades f d klasskompisen och hans sambo klockan två. Vi funderade hit och dit om vi skulle sitta inne eller drista oss till att sitta i bersån. Det blev bersån och premiär för i år. Ter­mo­me­tern hade krupit upp till dryga 15 grader, så i solen skulle vi säkert ha det varmt.

Det kändes ljuvligt att kunna äta och dricka ute utan att frysa! Solen stekte från molnfri himmel och vinden var hygglig nog att inte ta i onödigt mycket.

Gratulerat
I söndags gratulerade vi fru grannen med anledning av födelsedagen. Barnbarnet fyllde också, men bara ett halvt år än så länge. Kaffebordet dignade som vanligt och gästerna var många, de flesta bekanta, men också ett par nya ansikten.

Festat på fisk
På lördag kväll la vi ut nät som vi vittjade nästa morgon, fångsten kunde du läsa om i föregående inlägg. På söndag kväll festade vi på kokt gädda och abborre med äggsås, mums filibabba.

Jag fick nöjet att äta abborren, Husse åt lika gärna gädda (sa han), men jag tror bestämt att han bara var snäll. 🙂 Jag ”offrade” mig mer än gärna och njöt i fulla drag! Abborre tillhör definitivt en av mina favoritfiskar när det gäller mat.

Tjänstgjort
På måndag kväll gick det andra föredraget av stapeln som hembygdsföreningen anordnade i Kärra café. Uppslutningen var större än förra gången – vi räknade till 46 åhörare! Det var knappt så sittplatserna räckte till, men vi samsades gott.

Den här gången hade en styrelsemedlem bakat och skötte serveringen, disk och städning togs om hand av en annan. Sekreteraren och jag skötte möbleringen, så allt fungerade finfint. Tack igen!

Korrekturläst och ansökt om PFA
I går förmiddag sa Husse: ”Nu klarar du dig till torsdag” efter att han burit in ved och vatten och tömt slaskhinken. Sen vinkade jag av honom och tog itu med diverse föreningsadministration, följd av korrekturläsning.

Idag har korrekturläsningen fortsatt, men först skickade jag en ansökan om utbetalning av PFA, dvs min kommunala pension. Hela 10 kronor per månad får jag så länge jag lever om jag inte väljer ut­be­tal­ning på kortare tid. Det låga beloppet är nu inte så konstigt, jag var kommunalt anställd bara i 10 år och pensionerna är tydligen inte mycket att skryta med.

Och när jag är klar med det här inlägget ska jag fortsätta korrekturläsa igen ett par timmar så jag kan uträtta annat i morgon. 🙂

av

28.4 – Hektiskt

Jag har bakat(!), förberett föredrag, kreerat i morgonrock, städat, tjänstgjort och nedkommit med en förkylning.

Bakat(!)
I måndags skedde ett under. Jag bakade bullar till kvällens evenemang. Det har jag inte gjort sen 90-talet så det var minst sagt spännande att se om dom gamla takterna satt i.

Det gjorde dom faktiskt, men av nån anledning jäste bullarna inte i ugnen riktigt som dom skulle, vilket innebar att man gott kunde använda dom som mordvapen – dom blev ganska platta och nog så ”krispiga” på ytan.

Smaken var det för all del inget fel på. Och alla som smakade var vänliga nog att tycka att dom var fullt ätbara så jag lät mig övertygas, men jag har inga planer på att upprepa bedriften dom närmaste tio åren!

Förberett föredrag
Försedd med mina nybakta bullar låste jag upp föredragslokalen ganska exakt 17:00 i sällskap av en styrelse­medlem. Övriga i styrelsen anslöt strax efter. Dragsfjärds hembygdsförenings första före­drag i serien Kimito-ön vid sekelskiftet 1500-1600 skulle gå av stapeln en timme senare så det gällde att möblera och fixa kaffe, respektive te till åhörarna.

Vi blev glatt överraskade över antalet personer som dök upp – drygt ett 20-tal. Det hade vi inte väntat oss så det får vi beteckna som succé. Förhoppningsvis kommer minst lika många till nästa föredrag den 8.5!

Kreerat i morgonrock
På tisdagen ”hann” jag inte klä på mig. Vid lunchtid dök El-Tigerns fru upp i ett ärende och tackade intet ont anande ja till kaffe och en av mina bullar. Hon överlevde.

När hon hade gått satte jag mig vid datorn med ett nytt uppdrag och blev himla överraskad när det knackade på dörren igen klockan två. Ändå hade Grisen/Tvillingen långt tidigare aviserat sin an­komst. Jisses, vad tiden hade gått fort!

Hon fann sig utan knot i min något udda arbetsklädsel, så satte vi i gång att kreera till­sammans några timmar. Efter det satte oss vid köksbordet för att få välförtjänt eftermiddagskaffe och ‑te. Och var sin bulle förstås. Hon överlevde också. 😉

Städat
Onsdagen hade jag vikt för städning. Det var ett bra tag sen senast och huset såg ut därefter. Innan jag ens kom i gång ringde Husse och talade om att han var på väg från stan så jag satte i en högre växel för att hinna med så mycket som möjligt innan han kom.

Jag var ingalunda klar när han dök upp men fick ett trevligt avbrott innan jag fortsatte. Att det råkade vara bastudag passade perfekt, det kunde jag behöva efter att ha umgåtts med alla dammråttor och allt annat smått och gott.

Tjänstgjort och nedkommit med en förkylning
Sent igår eftermiddag höll väglagsstyrelsen möte hos ordföranden. Det innebar att jag tjänstgjorde som sekreterare medan Husses närvaro krävdes på ett årsmöte på annat håll. Det är som bekant hektiskt att var pensionär.

Till råga på allt har Husse lyckats smitta mig med en förkylning som just nu har slagit ut i full blom. Huv’et känns ”tjockt”, det värker i kroppen, kinderna hettar och näsan rinner i ett. Men i bästa fall är kulmen nådd och det börjar gå åt rätt håll.

av

21.2 – Nyheter och brysselkålsminne

Jag har fått en ny kund, nya bekanta, ny information och har njutit av brysselkål.

Ny kundNy kund
Tidigare i veckan fick jag ett samtal från en före detta kurs­del­ta­ga­re och skolkamrat som bor i en grann­by. Hon behövde hjälp med att minska upplösningen på en del bilder som skulle skickas i väg. Vi kom överens om att jag skulle dyka upp vid 13-snåret i fredags.

Tiden flög i väg… Halv fem masade jag mig äntligen hemåt i snö­blas­ket. I ärlighetens namn ska er­kän­nas att närmare en timme gick åt till social samvaro. Vi hade mycket att prata om över kaffet som hennes man fick order om att bjuda oss på.

Nya bekanta
Vid det här laget är det 93 män i varierande ålder som har besökt min profil på Kontakten. Två av dem har jag kommunicerat med. Fast jag tror att jag redan har skrämt i väg den ena genom att tala om att jag inte är intresserad av vare sig en kärleksrelation eller ett fast förhållande.

Kontakten är nog fel ställe att skaffa sig nya herrbekanta på. Nästan alla vill ha ett fast förhållande och då avses inte en vänskapsrelation misstänker jag. Den återstående kontakten försvinner väl också när vi väl har träffats. Men det var ju kul att testa. 🙂

VattenvårdNy information
Igår eftermiddag var det dags för inhämtning av ny kunskap. Via Vuxeninstitutet anordnade Daphnia en föreläsning om vattenvård och ‑underhåll i Kärra café.

Första halvtimmen underhölls vi med levande musik medan vi drack kaffe, sen tog ekolog Pasi Salmi över. Att så mycket av tiden ägnades åt personlig samhälls- och myndig­hets­kri­tik hade jag inte för­väntat mig. Vattenvården kändes som en bisak.

Till råga på allt slutade datorpresentationen fungera efter den tionde bilden, så det blev mycket ”torrsim”. Fast det kunde ju föreläsaren inte rå för. Teknikstrul råkar vi alla ut för, men det gjorde ju inte saken bättre.

Föreläsningen skulle vara slut kl 17 enligt aviserat program, men ännu 17.30 återstod hälften av pre­sen­ta­tions­bilderna, så jag och några andra avvek. Återstår att se hur den andra och sista före­läs­ningen förlöper?

BrysselkålNjutit av brysselkål
På Udden vankades idag färsk, inhemsk brysselkål. Suveränt gott! Min första bekantskap med bryssel­kål har jag skrivit om för många år sen men jag kör en repris.

Så här var det. Nån gång alldeles i slutet av 50-talet, hur som helst innan jag börjat skolan, fick jag följa med mamma på julbesök hos mormor och (styv)morfar i England.

Till den ugnsstekta kalkonen serverades bland annat brysselkål. Det hade jag aldrig sett eller ens hört talas om tidigare, men redan då var jag ett matvrak som inte skämdes för att ta för mig så jag högg in utan att tveka och tyckte det var gott.

Jag är övertygad om att en del av min begeistring hänger ihop med min rara mormor och det besöket. Plommonpudding, konserverad frukt med kondenserad mjölk, Quality Street-konfekt och Cadbury’s choklad med nötter och russin är andra goda smak­minnen från mina få besök hos mormor och morfar.

av

17.2 – Från elförbrukning till skalfri korv

Jag är imponerad, har hållit föredrag, agerat detektiv, tagit en kreditupplysning och ätit skalfri(!) korv.

Imponerad
Elförbrukningen på Udden minskade också förra året. Det innebär att jag har sänkt förbrukningen med mer än 50 % sen 2008 och nu förbrukar mindre än 6000 kWh per år. Bra jobbat tycker jag. 🙂

Då har jag nog råd att köpa mera ved. Hittills har den genomsnittliga årskostnaden hållit sig på en synnerligen modest nivå: 95 € per år.

PublikFöredrag
Strax efter 12 igår gav jag mig av för att vara ute i god tid till föredraget för Dragsfjärds pensionärer i Labbnäs. 13.30 började till­ställningen så jag hade tillräckligt med tid för att kunna hämta en låne­pro­jektor ifall den befintliga inte ville vara med på noterna och så kunde jag hjälpa till att möblera.

När jag kom var ordföranden redan på plats och ommöbleringen klar. Ca 65 personer vänta­des. Och bara för att jag var beredd på det värsta fungerade tekniken som smort.

När jag hade pratat klart frågade jag närmaste åhörarna hur mycket klockan var. En del i publiken satt nämligen med slutna ögon märkte jag innan jag slutade. Det kunde förstås bero på flera saker. Antingen njöt dom i fulla drag, var uttråkade eller så hade dom drabbats av ”paltkoma”, alternativt syrebrist.

Jag hade pratat i drygt 50 minuter. Undra på att folk höll på att somna… 30-45 minuter hade ordfö­rande beställt, så jag hade helt klart överskridit tiden. Men nu var det ju för sent att ändra på det.

Efter ny ommöblering serverades kaffe och fettisdagsbulle med sylt och grädde, precis som jag vill ha den. Det bjöd föreningen på. Å andra sidan köpte jag lotter för 5 € så det gick jämnt ut eftersom alla andra fick betala den summan hörde jag.

Och så anmälde jag mig som medlem i föreningen. Inte för att jag tänker delta i särskilt många aktiviteter men dricka kaffe i trevligt sällskap var tredje månad har jag inget emot.

Agerat detektiv
En halv timme efter att jag hade parkerat Silverpilen kom väglagets ordförande. Han ringde när jag var på väg hem så besöket var väntat.

I rask takt klarade vi av hans tre ärenden, men ett av dom medförde en del detektivarbete för min del. Det gällde att hitta adresser till de nya fastighetsägarna. Två av dom gick bra, men den tredje finns på två olika adresser med tre olika telefonnummer så frågan är vad som gäller? Det får säljaren lämp­ligen svara på. Det är faktiskt vägandelsägarens skyldighet att informera om fastig­hets­änd­ringar, inte styrelsens.

Kreditupplysning
Detektivarbetet underlättades väsentligt tack vare fonecta.fi och där hittade jag också en intressant tjänst – man kan för 9,93 € köpa en kreditupplysning. Ha, det vore ju intressant att få en sån på sig själv tyckte jag och beställde genast.

Skalfri korvRapporten var ingen direkt överraskning, min kreditvärdighet är bästa tänkbara. Allt annat vore kon­stigt, jag hotas ju varken av konkurs eller utmätning och har inga betal­nings­an­märk­ningar. Nu kan jag dessutom bevisa det. 🙂

Skalfri korv
Jag har aldrig tidigare ätit skalfri korv, däremot skinnfri. Men nån gång ska vara den första. Snellman borde definitivt anlita en annan översättare eller skaffa sig en ordbok.

av

19.11 – Nästäppa

Gårdagen var en morgonrocksdag, idag har jag visat mig offentligt.

Morgonrocksdag
Mia väckte mig i vanlig ordning före sju igår morse och blev utsläppt. Eftersom vädret var ruskigt för­stod jag att hon snart skulle komma in tillbaka så jag stannade uppe och gjorde frukost. Helt rätt, drygt en timme senare var hon nöjd och ville in.

Mia o morgonrockNån gång efter nio gick vi och la oss igen. Min förkylning stod i full blom så jag kände mig inte värst pigg. Mia sympatiserade. Först efter lunch klev vi upp, men jag såg ingen anledning att byta ut morgon­rocken så det blev en morgonrocksdag.

Jag kände mig ungefär som killen i nässpray-reklamen, han med alla näsdukarna. Näsan rann oav­brutet. Men jag fick i alla fall i väg kursrapporten och förberedde nästa dags föredrag innan jag parkerade mig framför TVn.

När det var dags för sänggående igen kunde jag inte längre andas genom näsan så jag tog några slurkar konjak för att se om det gjorde nån verkan. Och det gjorde det minsann! Nästäppan försvann och jag kunde sova ostört hela natten.

Offentligt framträdande
Huvudet sprängde och nysattackerna avlöste varandra när jag steg upp, men jag hade gett mig den på att ställa upp på inbjudan till Dragsfjärd-Västanfjärd fiskeområds styrelsemöte för att presentera Daphnia. Det handlade om en halv timmes föredrag och efterföljande lunch, så det skulle jag nog klara tyckte jag.

Styrkt av starkt kaffe och 400 mg ibuprofen drog jag i väg vid 11-snåret. Mia hade återkommit från morgon­passet och föredrog att stanna inne.

När jag var nästan framme i Dalsbruk kom jag på att jag hade glömt ta med mig näsdukar. Kata­strof! Lyckligtvis hade jag så gott om tid att jag hann in på affärn och köpa en förpackning.

Skylt 2Presentationen genomfördes utan snörvlande eller nysningar och deltagarna lyckades hålla sig vakna. Jag undan­bad mig dock eventuella pussar på grund av smittorisken.

Efter föredraget knallade vi över till Port Side och blev serverade pepparbiff. Jag valde en medium­stekt, vilket kocken av allt att döma tolkade som blodig. Peppar var den enda smaken jag upp­fattade på grund av snuvan, men allt smakade säkert bra.

Mätt och belåten återvände jag till Udden för att bli mottagen av Mia som syntes genom sov­rums­fönstret. Hon var så söt där hon satt och tittade på mig.

Resten av dagen har jag hållit mig inne och tagit det lugnt medan jag har minskat på näs­duks­för­pack­ningen. I morgon är det kursdag och den har jag också tänkt genomföra som planerat så det får bli ett glas konjak till i kväll innan jag lägger mig. 🙂

av

27.9 – Slut på veckan

Veckan är äntligen slut, jag har ätit onyttigt, räddat en trast, hållit föredrag och Silverpilen har fått tillökning.

Äntligen!
Det har varit en hektisk vecka, men nu är den äntligen slut! Tack vare att födelsedagskalaset flyttades till söndag fick jag en ”hemmadag” i tisdags, i övrigt har jag slitit på byvägen (och Silverpilen) varenda dag.

Vän av ordning invänder förstås att två dagar återstår av veckan. Båda är visserligen inbokade, men kräver inga förberedelser så jag betraktar dom som semesterdagar. Tack och lov är nästa vecka lugnare så jag får ägna mig åt höststädning på tomten.

ChokladtårtaOnyttigt
Gårdagens lunch bestod av pannkakor med sylt och idag blev det chokladtårta och kaffe… Kalori- och kolhydratrikt så det förslår, men inte speciellt nyttigt. Å andra sidan är min kropp inte bortskämd med nyttig mat, så den klarar sig säkert den här gången också.

Trasträddning
När jag kom hem igår eftermiddag hittade jag en panik­slagen trast i verandan. Den här gången var Mia oskyldig, den hade tydligen flugit in genom hennes ingång. Det är tredje fågeln på kort tid. Jag fattar inte varför dom flyger in där? Påminner hålet möjligen om en fågelholk?

Föredrag
Idag var det då dags att presentera Daphnias verksamhet för Åbolands fiskarförbunds styrelse. Jag hade blivit om­bedd att infinna mig i Labbnäs klockan två, men var på plats redan en halv timme innan.  Det gav mig tid att fånga dom vackra omgivningarna på bild.

Mötet drog dessutom ut till tjugo över två så jag hann också läsa ett par gamla Husis och titta på gamla fotografier längs väggarna medan jag väntade. På en av bilderna hittade jag tant Alda, mor­mors och fostermors faster. Hon är kännspak på bild – en reslig, rakryggad kvinna med en liten knut i nacken och händerna bakom ryggen. Jag kan tänka mig att fotot var taget från ett martha-möte nån gång i början på 60-talet av damernas klädsel att döma.

Före föredraget ville styrelsen gärna dricka eftermiddagskaffe. Jag blev också inbjuden och det var där chokladtårtan kom in i bilden. En jättemaffig tårta som innebar att en liten bit motsvarade en hel måltid för min del.

FöredragMedan åhörarna intog påtår underhöll jag dom med historik och fakta om Daphnias verksamhet. En del frågor och diskussioner uppstod under presentationens gång, vilket jag uppskattade. Det blir alltid mer dy­na­miskt då.

Jag vet inte vad min kontaktperson hade förväntat sig, men han tackade för en intressant och väl genomförd presentation när jag var klar. Han kommenterade också framförandet och tyckte sig se att jag hade en viss vana att framträda, så jag talade om att jag har övat i snart 30 år.

Eventuellt blir det en repris på föredraget den 20.11 i Dalsbruk och förbundet ställer gärna upp med rådgivning och föredragshållare vid behov blev jag informerad om. Så bra! Nya samarbetspartners är alltid värdefulla.

Tillökning
Det bor antagligen många spindlar i Silverpilen, men en av dom håller till i framsätet runt ratten och brukar komma fram och hälsa när jag sätter mig i bilen. Det gjorde den idag också, men tydligen har den förökat sig sen sist. Framför instrumentbrädan fanns nu flera pyttesmå, nästan vita spindlar som klättrade längs trådarna dom hade spunnit.

Jag kan undra hur dom överlever, det kan ju inte finnas speciellt gott om mat i en bil? Men dom kanske nöjer sig med kryp som mina ögon inte kan uppfatta?