17.2 – Från elförbrukning till skalfri korv

Jag är imponerad, har hållit föredrag, agerat detektiv, tagit en kreditupplysning och ätit skalfri(!) korv.

Imponerad
Elförbrukningen på Udden minskade också förra året. Det innebär att jag har sänkt förbrukningen med mer än 50 % sen 2008 och nu förbrukar mindre än 6000 kWh per år. Bra jobbat tycker jag. 🙂

Då har jag nog råd att köpa mera ved. Hittills har den genomsnittliga årskostnaden hållit sig på en synnerligen modest nivå: 95 € per år.

PublikFöredrag
Strax efter 12 igår gav jag mig av för att vara ute i god tid till föredraget för Dragsfjärds pensionärer i Labbnäs. 13.30 började till­ställningen så jag hade tillräckligt med tid för att kunna hämta en låne­pro­jektor ifall den befintliga inte ville vara med på noterna och så kunde jag hjälpa till att möblera.

När jag kom var ordföranden redan på plats och ommöbleringen klar. Ca 65 personer vänta­des. Och bara för att jag var beredd på det värsta fungerade tekniken som smort.

När jag hade pratat klart frågade jag närmaste åhörarna hur mycket klockan var. En del i publiken satt nämligen med slutna ögon märkte jag innan jag slutade. Det kunde förstås bero på flera saker. Antingen njöt dom i fulla drag, var uttråkade eller så hade dom drabbats av ”paltkoma”, alternativt syrebrist.

Jag hade pratat i drygt 50 minuter. Undra på att folk höll på att somna… 30-45 minuter hade ordfö­rande beställt, så jag hade helt klart överskridit tiden. Men nu var det ju för sent att ändra på det.

Efter ny ommöblering serverades kaffe och fettisdagsbulle med sylt och grädde, precis som jag vill ha den. Det bjöd föreningen på. Å andra sidan köpte jag lotter för 5 € så det gick jämnt ut eftersom alla andra fick betala den summan hörde jag.

Och så anmälde jag mig som medlem i föreningen. Inte för att jag tänker delta i särskilt många aktiviteter men dricka kaffe i trevligt sällskap var tredje månad har jag inget emot.

Agerat detektiv
En halv timme efter att jag hade parkerat Silverpilen kom väglagets ordförande. Han ringde när jag var på väg hem så besöket var väntat.

I rask takt klarade vi av hans tre ärenden, men ett av dom medförde en del detektivarbete för min del. Det gällde att hitta adresser till de nya fastighetsägarna. Två av dom gick bra, men den tredje finns på två olika adresser med tre olika telefonnummer så frågan är vad som gäller? Det får säljaren lämp­ligen svara på. Det är faktiskt vägandelsägarens skyldighet att informera om fastig­hets­änd­ringar, inte styrelsens.

Kreditupplysning
Detektivarbetet underlättades väsentligt tack vare fonecta.fi och där hittade jag också en intressant tjänst – man kan för 9,93 € köpa en kreditupplysning. Ha, det vore ju intressant att få en sån på sig själv tyckte jag och beställde genast.

Skalfri korvRapporten var ingen direkt överraskning, min kreditvärdighet är bästa tänkbara. Allt annat vore kon­stigt, jag hotas ju varken av konkurs eller utmätning och har inga betal­nings­an­märk­ningar. Nu kan jag dessutom bevisa det. 🙂

Skalfri korv
Jag har aldrig tidigare ätit skalfri korv, däremot skinnfri. Men nån gång ska vara den första. Snellman borde definitivt anlita en annan översättare eller skaffa sig en ordbok.

18.2 – Glädje och sorg

Jag har minskat elförbrukningen, ätit gott och umgåtts mer än vanligt. Idag har vi fått se solen och jag har nåtts av ett dödsbud.

Elförbrukning 2008-2013Minskad elförbrukning
Jag blev ganska häpen när jag gjorde statistik på elförbrukningen. Sen 2008 har den minskat med 7.287 kWh och nästan halverades i fjol jämfört med 2012. Helt fantastiskt!

Jag upplever inte att jag medvetet har varit sparsam (det är jag sällan!) så det måste bero på andra faktorer. Milda vintrar och mera vedeldning torde vara de viktigaste förklaringarna.

Det innebär inte att kostnaden har minskat, den är i stort sett den samma från år till år, priserna har alltså gått upp. 2008 var total­kostnaden 1.262 € och i fjol 1.180 € trots den stora minskningen i för­brukning, så elbolagen har ingalunda drabbats av min sänkta förbrukning.

Ätit gott
I fredags kväll bjöd fru grannen på ”vändagsmiddag”. En delikat kycklinggryta med diverse smaskiga tillbehör var en fröjd både för öga och gom. Jag instämde helhjärtat i hennes pappas omdöme när han sa att hon är duktig på att laga mat. 🙂

Umgänge
Förutom fredagens umgänge med grannfamiljen har jag hedrats med besök i dagarna tre. I lördags kom skyddslingen och hälsade på och fick sin födelsedagspresent och i söndags fick jag bekanta mig med en man från huvudstaden i Sierra Leone och hans rara fru.

Igår pratade jag bort några timmar med Neos och Siiris matte, dvs frun i byns senast inflyttade familj. Alltid lika fascinerande att höra om människoöden och vad som format oss till de vi är.

Blå himmeSolen
På förmiddagen idag syntes plötsligt blå himmel och solen tittade fram. Det var minsann inte igår! Enligt mina noteringar sågs solen på Udden senast den 6.2, sen dess har det varit dimmigt, grått och blött för det mesta.

Att dagarna blir allt längre är också en fröjd, klockan är nu 18 och det är ännu inte mörkt ute. Härligt, bara vi är klara med mars så är våren här igen. 🙂

Dödsbud
I eftermiddags fick jag ett dödsbud från Tigern/Lejonet. Hennes mamma avled idag lugnt och stilla i sömnen skrev hon i textmeddelandet. Hon var ett par år yngre än mamma och en mysig och gäst­vänlig dam tyckte jag, även om jag bara träffade henne ett par gånger, sen dess har vi utbytt julkort under alla år.

Undrar vad som då händer med Måns..? Det glömde jag fråga. Måns var egentligen barnbarnets katt från början men omhändertogs av Tigerns föräldrar för många år sen och har varit mammans enda sällskap sen hon blev änka 2011. Lyckligtvis är alla anhöriga kattvänner så det ordnar sig säkert till det bästa.

Det slog mig att trots att kontakten med Tigern har blivit allt mer sporadisk med åren tycks våra livs­händelser ändå följas åt och vänskapen finnas kvar. Det känns gott. 🙂

13.12 – Strömlös tillvaro

Uddens elförbrukning har legat på noll, beställningen är verkställd och jag är avbildad.

ElmätareNoll i elförbrukning
Ca 04:22 väcktes jag av att UPSen larmade om ström­brist. Ute dånade vindilen med samma styrka som under kvällen.

Vi klarade oss ju utan elavbrott då den förra stormen härjade, så det är väl inte mer än rättvist tänkte jag för mig själv när jag stängde av den. Sen kröp jag tillbaka ner under täcket.

Köksklockan hade nyss slagit tio då jag steg upp. Vinden hade lugnat sig betydligt och solen sken från molnfri himmel. Det var dödstyst i huset, elförbrukningen låg fortsatt på noll. Termometern i köket visade ca 17 grader så det var inte så konstigt att det kändes kyligt.

Första prioritet var eld i spisen och värmning av kaffe­vatten. Morgonkaffet intogs inte framför datorn som brukligt, det fick bli morgontidningen i stället. Alltså var vägen inte blockerad av några kullfallna träd eftersom tidningsbudet hade kommit fram. Skönt det då.

Efter frukosten hämtade jag två ämbar (hinkar) tvättvatten från sjön, fyllde en stor kastrull och ställde på spisen. Smör, pålägg och Mias matburk ställde jag ut i verandan, den får agera kylskåp vid såna här tillfällen. Övrigt kylskåpsinnehåll fick stå kvar.

Dasset kom till användning innan jag hämtade dagens post. På väg in tillbaka meddelade Elvakten via SMS: ”Det förekommer störningar i eldistributionen p.g.a. Seija-stormen. Våra kunder bör förbereda sig på att elavbrotten kan ta flera dagar. Läs mer: fortum.fi/vikapaivystys (endast på finska)”. Flera dar!! Jisses.

Den här gången var jag dåligt förberedd när det gällde dricksvatten insåg jag. Högst ett par dagars för­brukning skulle jag klara, sen skulle jag få börja tulla på alkoholdryckerna. Lyckligtvis har jag gott om såna. Skämt å sido, det gällde alltså att komma i håg att köpa ett par dunkar vatten när jag åkte till Dalsbruk.

Beställning verkställd
Tjugo över tolv kom tankbilen. En stund innan hade jag börjat undra om jag skulle ringa Rouskis. Jag hade beställt tömning V50 och idag var det fredag. Men nu kom han, så allt var frid och fröjd. För att måna om hans fortsatta goodwill överräckte jag en ask choklad och önskade honom God Jul.

Avbildad
Att beställa tid för fotografering en timme innan man ska till frissan och dessutom pryds av munsår på över­läppen tyder på verkligt dålig planering. Men nu hade jag ju bestämt mig så jag fick göra mitt bästa för att se hyfsad ut på bild. Med hjälp av hårspray och läppstift fick jag till det någorlunda.

Frisyr 2Fotografen ville att jag skulle ta av mig glasögonen för att slippa eventuella skuggor och reflexer. På alla handlingar sen 2005 har jag glasögon så det kändes lite konstigt, men han fick som han ville.

Jag har nåt vagt minne av att det fanns en regel i Sverige som sa att om man alltid använder glas­ögon ska man ha det på fotot också, men här gäller tydligen inte den regeln. Förhoppningsvis anser polisen det samma, annars blir jag skitsur.

Efter fotograferingen åkte jag till frissan och en timme senare hade jag en helt annan frisyr än jag har på fotot. Men det ordnar sig säkert.

—————————–
Epilog
Klockan närmade sig fem (17) när jag åkte från frissan. Byns ståtliga julgran var inte upplyst noterade jag när jag närmade mig avtaget till byn och huset i korsningen var mörkt. Det var lika mörkt i alla andra hus. Just så. Kvällens nöjen skulle inskränka sig till att elda och läsa i pannlampan sken. 😦

När jag parkerade Silverpilen såg jag elljus på udden mittemot. Hoppet tändes. Om dom hade el borde väl jag också ha det? Det verkade samtidigt konstigt att byn i övrigt inte hade det?

Jag provtände utlampan och hurraaa, den lyste! Några minuter senare fick jag ett nytt SMS från Elvakten: ”Elavbrottet på adressen XXvägen XX är avhjälpt. Om elektriciteten fortfarande saknas, kontakta vår feltjänst 0800 1 95011.

Elavbrottet avhjälptes av allt att döma under tiden jag åkte byvägen mot Udden. 12,5 timmars elavbrott är ändå inget att gnälla om jämfört med vad många andra får stå ut med. Stort tack alla elgubbar och ‑gummor!

PS. Nån som behöver ett par dunkar dricksvatten? 😀

9.2 – Mest nedgång

Arbetsveckan blev kortare än väntat, Silverpilen har fått ”nytändning”, elkonsumtionen har minskat och firman lider av recessionen.

Kort arbetsvecka
Idag skulle jag enligt planerna ha utbildat i Outlook 2007, men antalet deltagare var för litet. Arbets­veckan blev därmed extra kort – totalt 2,5 timmar om jag bortser från veckans supportärenden. Ganska skönt med lite ”bonustid”.

Nytändning
Idag överlämnade jag Silverpilen i ”mekarhänder” efter lunch. Arbetet beräknades ta en timme, så jag passade på att shoppa under tiden.

Nåt elfel hittade servicekillen inte, men konstaterade att batteriet var dåligt. Bara 36 % av start­kapa­citeten återstod. Det var egentligen ingen överraskning, batteriet har suttit i sen bilen tillverkades år 2000. Problemet med upplåsningen av bakdörren trodde han berodde på att låsmotorn var trasig.

Det ska bli spännande att se om dom konstiga symtomen uppträder trots batteribytet, men jag hoppas förstås på att dom har försvunnit. Nån ny låsmotor tänker jag inte investera i, låsknappen orkar jag ju få upp manuellt.

Det nya batteriet har ett års garanti och livslängden uppskattas till tre år. Finns det nåt annat utom livslängden på oss människor som ökar?

Hur som helst blev Silverpilen piggare på att starta och log lika förnöjt som jag när vi spann hemåt.

Minskad elförbrukning
Den kalla vintern till trots, minskade jag fjolårets elförbrukning med 2482 kWh jämfört med året innan. Riktigt vad det beror på vet jag inte? Möjligen eldade jag mer i spisen?

I och med det blev årsförbrukningen under 10.000 kWh, 9.425 kWh för att vara exakt. Tidigare år har den varit uppe i nästan 12.000. Duktig flicka. 🙂

Recession
Din Konsult har också drabbats av recessionen. Nästan inga kunder behöver utbildning eller stöd och i vy­korts­­för­­sälj­ningen råder stiltje. Om jag var tvungen att livnära mig på verksamheten skulle jag svälta ihjäl.

Jag kanske ska ta i tu med boken som jag har pratat om att skriva? Det är säkert många som har hört mig säga: ”när jag blir pensionär ska jag flytta hem och börja skriva på min bok”. Än så länge är jag ju inte pensionär på heltid så jag kan alltid skylla på det.

Att skriva en bok går väl an, men att få den utgiven hos ett förlag är en annan femma. Jag får nog räkna med att publicera den själv. Det betyder att jag också blir tvungen att marknadsföra den på egen hand.

Usch, vad jobbigt det låter. Det måste väl finnas nåt roligare som ger snabba intäkter? Helst nåt lag­ligt. Fast då blir alternativen förstås färre. 😀 Hm, tål att fundera på.