24.4 – Från vårstädning till gravskötsel

Vårstädningen har börjat och sjön är så gott som isfri. Jag har haft en morgonrocksdag, nästan sovmorgon och pysslat på graven.

Vårstädning
En stor fördel med snön är att den får tomten se prydlig ut. Annat är det nu… Torrt gräs, vissna växter, nerfallna kvistar och torra löv.

Man kunde därför tro att vårstädningen ger synbara resultat, men det är en sanning med modi­fi­kation. I fredags krattade jag och ansade runt buskarna vid staketet, det blev jätteprydligt.

Söndag morgon hade ett gäng löv redan parkerat sig på samma ställe, men det gick fort att plocka upp dom. I morse såg det nästan ut som innan jag krattade. Suck och stön. Lika effektivt som att diska, jobbet blir aldrig slutfört. 😦

Sjön så gott som isfri
Så långt man kan se från Udden är sjön isfri, men jag kan tänka mig att det fortfarande gömmer sig en del på vissa ställen. I lördags försvann isen från vår vik, vilket innebär att den nu gästas av knipor, änder, svanar och fiskgjusen som spanar efter jaktbyte.

Morgonrocksdag
Igår blev det en morgonrocksdag av nån underlig anledning. Jag greps av JSB-syndromet (Jag Ska Bara göra det här först). Klockan hann bli halv fem innan jag fick kläderna på mig.

Och tur var ju det, för en halv timme senare fick jag besök av Trollkarlen och hans assistent. Det var länge sen sist, så det var en glad överraskning. 🙂

Nästan sovmorgon
I vanliga fall är det läggdags runt 23, men igår hörde jag klockan slå 1.30 innan jag la i från mig boken och släckte lampan. Fast det gjorde ju inget för jag hade ingen väckning i morse.

Där bedrog jag mig dock storligen. Tjugo i sex tyckte Mia det var dags att kliva upp.

Jag hämtade henne vid dörren, bar in henne tillbaka i sovrummet och höll en vakande hand på henne så hon inte skulle göra ett nytt försök. Ca en kvart senare hade hon fått nog. Jag resignerade och släppte ut henne.

Lagom tills jag hade somnat om ville hon in igen, morgonkollen var klar. Men efter lite frukost hoppade hon upp i sängen och la sig intill mig. Sen sov vi båda till 11.30.

Pysslat på graven
För flera dar sen köpte jag tre violer avsedda för ”min” grav. Först idag kom jag till skott så Husse hade redan hunnit ställa dit en.

Utrustad med verktyg, arbetshandskar och blommor tog jag vägen förbi efter butiksresan. Ett tjockt lager gamla löv täckte mullen och fjol­års­plan­torna stod kvar, så jag började med att städa.

För en gångs skull var jag inte sist. Dom flesta gravarna hade fortfarande granris och höstljung kvar, jag såg bara en grav i närheten som hade nyplanterade violer.

Söndagspyssel

Fin dag för utejobb, men det hade varit praktiskt med lock på skottkärran för att hindra vinden från att sprida ut innehållet. Kl 15:09 återstod den sista rosen att ”avtäcka” från löv och torrt gräs. Nu är det bara resten kvar.

22.4 – Nästan full rulle

Jag har uppvaktat, ”samfiskat”, torkat ute, besökt Nöjis och krafsat i rabatterna. Idag aprilväder och jubileum igen.

Uppvaktat
I måndags var det väglagsordförandens tur att fira jämna år. Jag hade i uppdrag att uppvakta å väg­lags­styrelsens vägnar och infann mig tillsammans med f d bonuspappan som också har varit ord­fö­ran­de i väglaget på sin tid.

På distans uppvaktade jag Råttan/Väduren som fyllde år hon också. Hon fick nöja sig med digitala blommor och en dito grattiskram.

”Samfiskat”
På tisdag kväll beslöt vi pröva en ny plats för fiska­fänget. Jag fick äran att lägga ut nätet den här gången. Och si, fiskelyckan höll i sig – tre gäddor i varierande storlek hade fastnat konstaterade vi på onsdag morgon.

Torkat ute
Medan Husse och Mia hjälptes åt att rensa och filea fisken, hängde jag ut tvätten på tork. Det var premiär för i år och som vanligt ett sant nöje. Solen sken och vinden var lagom torkvänlig.

Besökt Nöjis
Att hembygdsföreningens hus ligger på en stenåldersboplats visste jag, men jag hade ingen aning om att det finns en till lite längre bort. Men det visste Husse som tog mig dit på tisdag eftermiddag.

Av boplatsen syntes inte längre några spår av förståeliga skäl, men Museiverkets informationstavla upp­lyste om vad man upptäckt vid utgrävningarna 1984-89. Baserat på lämningar och radio­kol­da­te­ring har man kommit fram till att platsen var bebodd 4700-3000 f. Kr. Ganska länge före Udden således. 🙂

Krafsat i rabatterna
Igår eftermidddag hade vi trädgårdsjobb på var sin tomt. Vädret var idealiskt om man bortser från vindilen som plötsligt for i väg med löv‑ och gräshögarna ur skottkärran.

Faktiskt var det så varmt i solen att långkalsongerna under arbetsbyxorna kändes överflödiga och händerna svettades i handskarna. Men hellre det än att frysa.

Aprilväder
Dagens snabba väderomkast har verkligen gjort skäl för namnet aprilväder! Allt från sol till vatten och snö har ”förgyllt” vår dag. Vi har därmed avstått från trädgårdsarbete och i stället roat oss med lör­dags­besök, bastu och en god middag i Tallmo.

Jubileum igen
På middagsbordet stod en härlig rosenbukett när jag steg in i Tallmo. Den var till mig från Husse (som anlänt tidigare) med anledning av dagens halvårsjubileum. En hjärtevärmande hågkomst. 🙂

Den 15 april hade vi förresten också jubileum. Då var det exakt ett år sen vi sågs första gången och skakade hand på hembygdsföreningens möte. Det känns som om det var länge sen… Mycket vatten har flutit under broarna sen dess.

28.3 – Inledning på veckan

Jag har fått ett spjäll, påbörjat vårstädningen, instruerat, haft utbildning och putsat lite mera. Mia undrar vart isen tagit vägen.

Fått ett spjäll
Medan jag satt hos verksamhetsgranskaren i söndags, besökte Husse Lingongrannen som för ett tag sen nämnde att han hade ett gammalt spjäll som kanske passade till köksspisen, så Husse tog sig en titt.

För att kolla bredden ringde han upp mig. ”38 cm” svarade jag utan att tveka. En kort stund senare ringde han igen och påpekade att måttet omöjligen kunde stämma!? ”Mät på nytt” tyckte han, vilket jag gjorde.

Den här gången blev bredden 18,3 cm, vilket verkade klart rimligare. När han kom hem hade han spjället med sig. Om man kapar ca 4 mm på vardera sidan ska det passa perfekt och vi slipper elda för kråkorna. 🙂

Påbörjat vårstädningen
Innan gårdagens besökare anlände, beslöt jag skära bort nervissnade blomplantor. Husse bistod med att kratta löv. Det blev en märkbar skillnad, förutsatt att man kom i håg hur det hade sett ut innan.

Instruerat
När besökarna dök upp inledde vi med kaffe, sen fick ”gubbarna” sätta sig i södra sa­lon­gen medan jag och föreningens kassör ägnade oss åt hennes nya bokföringsmodell som Husse fixat.

Om man är van att bokföra med penna och papper är övergången till ett kalkylprogram rätt svår, men förhoppningsvis överstiger nyttan det ovana arbetssättet. Fast om det känns helt omöjligt kan man ju alltid återgå till tidigare metod.

Utbildning
I eftermiddags hade jag nöjet att välkomna en tidigare kund som nyligen skaffat ny dator med Windows 10 och behövde en genomgång. Den märkbara skillnaden mellan Windows 7 och 10 är ju inte så stor, men det finns en hel del som är nytt och annorlunda.

Vi tog samtidigt en snabbtitt på Office 365 som blir hans arbetsverktyg i fortsättningen. När man väl startat res­pek­ti­ve program kände man väl igen sig så det fixar han utan problem.

Putsat lite mera
Innan jag hade hunnit byta om till lämplig klädsel för utomhusarbete kom Husse hem. Med sig hade han sin ny­vässade lövhacka så vi beslöt oss för en stunds ”utejobb” före middagen. Husse höll till i stranden och jag närmast huset.

Efter nån timme var vi hungriga och gjorde kväll. Nu är det dags för kvällsbrasorna och teve-nyheterna.

Mia undrar
Härom dagen såg Mia ut som om hon undrade vart isen har tagit vägen. 🙂

20.4 – Förgängligt och beständigt

En bloggarkollega är borta, jag har ökat synligheten, förfasar mig, har städat bort högarna och dumt nog kokat potatissoppa, bara en sak är beständig.

Bloggarkollega borta
I morse blev jag igen påmind om att livet är för­gängligt. I Inkorgen låg ett blogginlägg från Gammelmormorns barn som informerade oss om att vår bloggarkollega avled den 15 april. Jag upp­skat­tade hennes skriverier mycket och utbytte också en del tankar med henne via kommen­tarsfunktionen.

Dorrit som hon hette, blev 91 år gammal så då har man ju full rätt att lämna jordelivet. Hennes sista inlägg blev en beskrivning av påsk­firandet tillsammans med nära och kära. Ett gott avslut både för dem och för henne.

Ökat synligheten
Det labila vädret igår fick mig att tillbringa det mesta av dagen bakom tangentbordet. Jag utverkade bl a tillgång till Företagsgluggen på ÅU och till ksg.fi (Kimitoöns serviceguide) för att öka hem­bygds­före­ningens synlighet.

Första inlägget på Företagsgluggen blev information om städdagen i Drage gård, mest för att testa hur gluggen fungerar. Det visade sig att den är gjord i WordPress så det var ju enkelt eftersom bloggen också gör det.

Förfasar mig
Företagspaket ska man akta sig för har jag lärt mig. Dess värre brukar det sällan finnas alternativ om man är företagskund. Den här gången var det lika illa.

BidéSen en tid tillbaka har jag haft behov av en ny bidé, en sån man kan ha som insats i toastolen. Den gamla, som säkert har närmare 50 år på nacken, var på väg att säga upp be­kant­ska­pen. Inte ens silvertejp kunde rädda den längre så då är det liksom kört.

På nätet hittade jag ett företag som sålde precis en sån jag ville ha så jag beställde omgående. För att kunna beställa måste jag vara företagskund, men det var ju inga problem, Din Konsult stod gärna till tjänst.

Leveransen var hiskligt snabb. Redan dagen därpå fick jag paketet levererat hem till dörren. Idag fick jag fakturan och kunde konstatera att transportkostnaden översteg varans pris. Bidén kostade 11,99 € och transporten 18,60 €. 😦

Städat bort högarna
Det var inte alls nån dum idé att låta löv- och gräshögarna ligga kvar ett tag! Idag var dom lagom blöta efter regnen för att inte låta sig upplösas av vindilen. På så sätt blev dom också enklare att packa i hop i skottkärran.

Jag hade tänkt mig ett par timmars jobb men sån tur hade jag inte. Nästan den dubbla gick åt innan jag var klar. Men nu är det gjort. 🙂

Potatissoppa
Idag hade jag tänkt mig korvsoppa till middag. Det blev snarare potatissoppa med korv. Om jag hade läst på förpackningen till soppingredienserna hade jag sluppit koka potatis. Att det också ingick potatis i påsen upptäckte jag förstås först när jag skulle lägga i sopprötterna. Men det finns ju värre saker man kan råka ut för.

StenBeständigt
Inte ens stenen jag hittade idag är beständig. Bara ca hälften återstod av den.

Det enda jag kan komma på som är beständigt är mänsklig dumhet. Allt annat är förgängligt. 🙂

Dagens projekt

Vårstädning 2

Visst är det lustigt att saker man ”borde göra” verkar växa ju längre man skjuter upp dom? När man sen gör dom går det mycket snabbare och enklare än man föreställt sig. På 2,5 timme var hela häckremsan putsad. Det som jag har gruvat mig för hur länge som helst.

Nu är frågan om jag ska vänta på stormvindar från norr eller själv städa bort ”lämningarna”? 😀

4.4 – Utedag

Jag har inlett veckan med fortsatt vårstädning och hört isen frasa.

Fortsatt vårstädning
För att ta vara på finvädret valde jag att fortsätta vårstädningen efter lunch. Först på listan var att ta bort dom vissna såpnejlikorna närmast trappan och det torra gräset runtom.

KrokusDom vissna kärleksörtsstjälkarna och det torra prydnadsgräset försvann efter det. Jag rev dessutom bort värsta mossan och upptäckte att mina gula krokusar snart slår ut.

Sen kom turen till mitt lilla blomland vid norra hus­ga­veln och därefter skar jag bort resterna av orm­bunken som hittills har skyddat krokus och blivande påskliljor. Oj, vad många små liv som väntade under de vissna ormbunksbladen!

Ett tag tyckte jag mig höra surret av en humla, men det måste ha varit en hallucination. Jag såg i alla fall ingen?

För att få räta på ryggen krattade jag efter det bort de värsta högarna med lönnlöv bland syrenerna för att scillorna ska få ljus. Att låta bli att trampa på dom små gröna skotten var nästan omöjligt, men jag gjorde mitt bästa för att inte skada dom.

Sen var jag less och beslöt att ta en titt på isläget i stället.

GrannvikenHört isen frasa
Grannarnas vik är nu öppen och resten av isflaket har fått ”fläcktyfus” kunde jag se från min ut­kiks­plats på sommargrannens tomt. Dom enda som ännu kan gå på isen är fåglarna noterade jag. En kråka spatserade i maklig takt på isen framför grannens på udden mittemot.

Från utkiksplatsen gick jag över till min egen tomt och följde strandkanten fram till bryggan. Strax innan jag gick ut på den upptäckte jag att andparet höll till i vasskanten så jag hejdade mig för att inte skrämma bort dom.

Herr andJag fick stå kvar en god stund innan dom äntligen flyttade sig i ”bildläge”. Honan la sig i en isfri fläck och hanen stod och spejade misstänksamt åt mitt håll. Som väntat flög dom i väg så snart jag gick ut på bryggan, men nu hade jag ju fått mina eftertraktade närbilder.

Den tunna isskorpan runt bryggan frasade påtagligt när min kroppstyngd fick bryggan att röra sig. Jag kunde inte låta bli att gunga lite fram och tillbaka för att få höra det läckra ljudet igen. Det låter när­mast som när man trampar på krossat glas fast i en mer dämpad version. 🙂