5.3 – Skojigt

Igår hade Udden aprilväder, idag har jag fått post från Hong Kong och inlett vårstädningen.

Aprilväder
Igår morse var det vitt på marken då jag drog upp rullgardinen, men ”nedfallet” övergick snart i en varmare form. Helt klart aprilväder.

Hong KongPost från Hong Kong
En brun provpåse fångade min upp­märk­sam­het när jag tömde postlådan idag. Jag räknade snabbt ut vem som var avsändare, men ack vad jag bedrog mig! Påsen var poststämplad i HongKong!?

Jag kunde för mitt liv inte komma på vad jag nu hade shoppat? Än mindre klok blev jag när jag läste tulldeklarationen på baksidan: Adapter stod det i handskrift. Jag var bomb­säker  på att jag inte hade beställt nån adapter från Hong Kong – vad var detta?

När jag öppnade påsen såg jag att den hade öppnats och förslutits på nytt, men det kunde ju tullen ha gjort räknade jag ut. Så vad var det i påsen då? Jo, där låg färgpatronen jag beställde från Zas Data i förrgår. Dom finurliga killarna behagade skämta med mig. En rolig början på dagen. 🙂

Vårstädningen inledd
Idag har vi som omväxling fått njuta av värmande sol och tidvis blå himmel, fågelkvitter och svaga vindar. Efter lunch inleddes operation vårstädning. På tomten givetvis. Inomhus är det inte så noga och alls inte lika roligt.

Mia kollarPå ett par timmar hade jag fyllt skräptunnan och snyggat till hela ena sidan av ”infarten”. Vingslagen från svanparet som flög över sjön för att spana efter isfritt vatten hördes tydligt. Solen värmde skönt på rumpan och det doftade gott av våt jord och multna löv.

Mia höll koll på mig från solstolen i verandan där hon låg, men var genast med på noterna när jag frågade om hon skulle följa med till stranden. Hon såg något snopen ut när det inte längre fanns nån is att gå ut på, den har redan smält bort i strandkanten och runt bryggan.

Efter att jag hade fotat diverse vårtecken och Mia tagit sig en klättertur gick vi in och fick mat. Många fler såna dagar ser vi fram mot. Våren är överlägset bästa årstiden för min del. 🙂

29.3 – Vårtecken och annat

Vårtecknen ”hopar sig”, jag missade Dallas, har undervisat, fortsatt vårstädningen och haft besök.

Vårtecken
Änderna var först ut. Så snart strandkanten var isfri simmade dom småpratande omkring och sökte mat. Mia tyckte dom var spännande men nöjde sig med att iaktta dom på avstånd.

När jag krossade dom sista kvistarna i förrgår, såg den friska vinden till att vakarna ökade i antal. Vid Flottholmsudden roade kniporna sig. Dom åkte i tur ordning kana på vattnet, ungefär som barn som åker rutschbana. Jag kunde nästan höra hur dom skrattade av förtjusning.

Igår dök en ensam svan upp. Den gled värdigt fram i samma vak innan den lyfte och flög söderut, kanske för att rapportera till sina artfränder att det snart går att vistas i Dragsfjärden igen? Idag på eftermiddagen dök svanparet upp och betar nu i viken som blev så gott som isfri igår. En syn som alltid gör mig lika glad.

Vårtecken 2

Jag har också sett en citronfjäril och en massa bin som ”betade” i krokusarna tillsammans med säsongens första humla. Allt fler gröna skott tittar upp ur jorden. Tulpanerna och pärlhyacinterna har hunnit längst om man bortser från narcisserna, dom har redan knoppar, liksom scillan.

Än så länge har jag inte sett nån utslagen blåsippa, men det finns gott om knoppar förstås. Det är knappt man hinner med att upptäcka allt som spirar.

Missat Dallas
Igår kväll glömde jag titta på Dallas! Jag tittade i stället på en film som inte ens förmådde hålla mig vaken.

Fördelen med Dallas är att det alltid uppstår nya konflikter och konspirationer, det är lätt att hålla reda på onda och goda och människorna påminner inte ett dugg om dom jag känner. Det tycker jag är bra underhållning.

Privatundervisning
Vid halv tolv-tiden idag åkte jag i väg till min elev. Vi hade kommit överens om ett par timmars privat­under­visning. På Björkboda-fälten mötte jag eleven…? Vi hade ju aldrig spikat var vi skulle hålla till kom jag på. Båda hade vi förutsatt olika platser tydligen.

Eleven såg mig aldrig, så jag vände i korsningen och åkte tillbaka hem. Konstigt nog såg jag ingen bil på Udden, så jag började tro att jag sett fel eller att jag kanske tagit fel på dag eller tid?

Eftersom jag inte hade elevens telefonnummer skyndade jag mig in, sökte upp det (på fonecta.fi) och ringde. Jodå, min elev närmade sig Udden fick jag veta och några minuter senare kunde vi skratta gott åt missförståndet.

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att jag ska låta bli att förutsätta nåt och hellre vara övertydlig än otydlig. 😐

Fortsatt vårstädning
Efter att eleven åkt, åt jag en stadig portion mat innan jag bytte om till arbetskläder och gav mig i kast med den sista rosenbusken. Att växla mellan intellektuellt och fysiskt arbete är skönt tycker jag, det kändes som om det var länge sen jag behövde använda insidan. 😀

StadKrattandet och fejandet fortsatte runt ett blomland, ”spritbusken” (svart vinbär) och röd­vin­bärs­bus­ken.

Besök
Jag var nästan klar för dagen då jag såg en bekant bil köra upp. Min f d granne tog sig en tur för att se hur långt våren har hunnit.

Jag kan mycket väl förstå att om man är uppvuxen på landet och har bott i villa hela sitt liv är det nåt som saknas när man flyttar till en lägenhet. Vårtecknen är inte alls lika påtagliga och lätta att se när man bor så. I all synnerhet om man bor i stan! Jag begriper ju inte hur folk kan trivas med det? 😉

Rosvård

Beskärning

Idag var det dags att beskära rosorna, ta bort allt gammalt gräs runt om och kratta bort löven. Sen på med hästgödsel och kvistkross. Håll med om att det är en viss skillnad!

Herr och fru doktorn kom gående förbi under tiden jag höll på. Fru doktorn var bestört över att jag klippte ner rosorna så våldsamt, men jag hänvisade till min f d granne som har sagt att dom tål det. Det vet jag förresten av tidigare erfarenhet.

En försommar hade jag gräsklipparhjälp och när jag kom hem på semestern konstaterade jag att rosorna också hade blivit överkörda med gräsklipparen. Men dom blommade lika fint som vanligt trots den omilda behandlingen. 🙂

Så här ser dom ut (se nedan) när dom står i blom och doftar alldeles ljuvligt. New Dawn säger fru doktorn att dom heter och det stämmer nog. Helt makalöst att tre av dom står sig ännu efter alla dessa år. Om jag minns rätt, planterades dom i början av 70-talet.

Ros

19.3 – Från adressater till videkissar

Jag har koll på adressater och parabener, är referens och har städat lite trots snön. Kissar pryder bordet.

Koll på adressater
Enligt Itella finns det totalt 2.127 svenskspråkiga adressater på Kimitoön. Jag fick en strålande idé på förmiddagen igår och bad Itella om pris för utskick till alla postnummer på ön. För utskick på mindre än 15 g betalar man 0,176452 €/st, så det var inte så blodigt tycker jag, men det är ju inte jag ensam som bestämmer.

Parabener
AV-produktJag har i många år anlitat ett företag som säljer Aloe Vera-produkter för att aloe sägs vara så bra. Fast nu vill jag inte ha en av deras produkter längre – fem(!) olika typer av parabener ingår i den.

Det finns ju andra konserveringsmedel som är mindre skadliga, så varför inte använda dom i stället för att riskera hormon­störningar i kroppen? Usch vad dåligt av ett företag som profilerar sig som hälso­främjare. 😦

Referens
I förmiddags blev jag uppringd av en dam som sa att hon jobbar på Jämtlands läns landstings be­mannings­enhet i Östersund. Jag var helt ställd… Vad i hela friden ville hon mig?

Hon fortsatte med att tala om att en för mig bekant person hade sökt jobb hos dom och angivit mig som referens. DÅ ramlade polletten äntligen ner. Det hade jag ju lovat vara för länge sen men redan glömt förstås.

Eftersom jag anställde personen i fråga på dåvarande Consensus kompetensutveckling och bara hade gott att säga om henne, vidarebefordrade jag förstås mina omdömen. Jag påpekade dock att det är nästan tio år sen jag hade med henne att göra, men avslutade samtalet med att säga att jag tror att hon blir nöjd med henne som medarbetare. Hoppas hon får jobbet!

HalvstädatStädat
Lagom tills jag hade rustat mig i arbetskläder och plockat fram lämpliga verktyg gick solen i moln. Lustigt fenomen som inträffar ganska ofta har jag märkt, undrar vad det beror på? 😉

Jag har retat mig på torrt gräs och döda växt­rester som spretar på avloppsröret så jag beslöt städa bort dom. Dess värre visade det sig att ena sidan var snötäckt, så städningen blev bara halvgjord.

Men jag hittade utan problem mer som behövde åtgärdas. Nyponbusken på västra sidan om huset skulle bort och en ungbjörk stod olämpligt, några syren- och plommonkvistar hängde för långt ut, den vissna ormbunken vid husknuten behövde tas bort, etc, etc.

Jag blev glatt överraskad av att hitta polarrosen på ett nytt växtställe. Troligen följde en del rötter med då avloppstanken täcktes med jord 2008 och nu har den tagit sig. Spännande att se om och när den blommar.

Kissarna trängs
Som avslutning på arbetsdagen gick jag ner till strandkanten för att plocka videkissar. Visst är det märkligt att dom finaste kvistarna alltid är så långt bort och högt upp att man inte når dom? Efter lite trixande fick jag i alla fall i hop en liten bukett som pryder köksbordet.

Mia inspekterade buketten omgående men verkade tycka att den kan få stå där. Hon gick och satte sig på sin vanliga utkiksplats i stället för att angripa ”inkräktarna”. 🙂

Kissar

7.3 – Gjort och ogjort

Jag har inlett vårstädningen, läst en anvisning, pratat med advokaten och letar cocktailglas. Mia är synnerligen punktlig.

MossaVårstädning inledd
Igår kände jag för att inleda vårstädningen på tomten. Så här tidigt har jag aldrig börjat tidigare! Det kändes konstigt att se en skridskoåkare samtidigt som jag krattade, det har heller aldrig hänt tidigare.

Under dom blöta, halvt förmultnade löven och det torra gräset lyste små gröna knoppar och skott. Synen är lika välkommen varje år. Tomten på Udden är för all del grön året runt eftersom mossan har invaderat det mesta. Men mossgrönt är ju också vackert. 🙂

AnvisningAnvisning
Att uppfylla kraven i anvisningen till avföringsprovet är ju inte det enklaste… Avföringen får inte komma i kontakt med vatten eller urin står det. Men jisses, var har dom tänkt sig att man ska uträtta sina behov dådå? I en potta?

Tur att jag har dass. Fast då uppstår nästa problem – provet ska tas på två olika ställen i avföringen. Hur man bär sig åt för att få en snygg ring eller sträng står det inget om. Tänk om det blir en hög i stället, var tar man proven då? Och det här ska dessutom upprepas tre dagar i följd! Suck och stön.

Samtal med advokaten
Idag ringde jag öns trevligaste advokat (och den enda tror jag?) eftersom jag fick faktura på mammas slutliga vistelse på bäddavdelningen. Han hade inte börjat med ”sifferexercisen” än, så det var ingen brådska med beloppet. Vi ventilerade i stället en del andra detaljer och han lovade återkomma när bouppteckningsförrättningen förestod.

På jakt efter cocktailglas
Trots att jag har alkoholproblem i form av fyllda men dammiga flaskor och karaffer, inhandlade jag en flaska till i onsdags. Jag blev plötsligt kolossalt sugen på Dry Martini, ”stirred, not shaken” precis som James Bond vill ha den.

Dess värre har jag inga cocktailglas… Helst ska dom se ut som på bilden, men Ikeas variant (Optimal) går också bra har jag kommit fram till. Tyvärr går dom inte att köpa i nätbutiken konstaterade jag.

Alla problem har dock en lösning. Jag har antecknat artikelnumret på inköpslistan till min f d klass­kompis. Han lovade nämligen förse mig med sånt som inte finns att handla lokalt. Jag har för all del inte kollat hos Wuorio, men jag tvivlar på att dom har cocktailglas?

Det går förstås att använda andra glas. För många år sen blev jag serverad likör i välfyllda dricks­glas. Efter det äventyret drack jag inte likör på ett bra tag. 😀

Mia är punktlig
Prick klockan 17 slutar arbetsdagen vet Mia. För att jag skulle notera tidpunkten satte hon sig på skrivaren. Fast mest för att undersöka ljudet och varifrån papperen kommer.

Mia på skrivaren

26.4 – Ute och inne

Gårdagen ägnades åt vårstädning och fästingavlivning. Eftersom det är inne att vara inne har jag varit mestadels inne idag.

Nykrattat 2Vårstädning
Efter att jag hade hämtat mina matportioner hos Kerstin igår, satte jag i gång med att snygga till framför huset och luckra upp jorden i planteringarna.

Det blev varmt i solen. Plagg efter plagg åkte av – först jackan, sen sockorna och till slut sweatshirten. Fast när vinden tog i kändes det inte längre så skönt i sidenlinne.

När jag blev hungrig hämtade jag potatis­salla­den som följde med den ena matportionen och satte mig på pallen vid ”pumphuset” och åt. Första lunchen utomhus. 🙂

Vid 18-snåret var jag klar fram till trappan och orkade inte fortsätta längre så jag la mig på sängen och läste dagens tidning. Mia tyckte också att det var lagom med siesta.

Första fästingarna
Den första fästingen upptäckte jag på dagen då jag strök Mia över ryggen. När vi la oss för natten kröp en till omkring på påslakanet där hon nyss hade legat. Så nu är det dags igen. Fast i år blir det inget fästingmedel efter allt jag läst om hur giftigt det är.

Det påstås att fästingarna håller till i högt, fuktigt gräs. Nåt sånt finns ju inte den här årstiden så dom kan nog hålla till lite varstans dess värre.

Disk 3Inne
Klockan 8.15 i morse började det regna och höll i till bortåt 16-tiden. Ganska skönt för ryggen med en vilodag.

Den tidiga väckningen betydde att jag var hungrig tidigare än vanligt. Kerstins ström­mings­flund­ror med potatismos fick det bli. Efter maten dammade jag av stekpannan och lagade mat. Det är förstås bakvänt, men jag hade några knackkorvar som behövde tillagas.

Eftersom det lediga utrymmet på diskbänken började närma sig minimi-nivån igen beslöt jag diska och när jag var klar med disken hade det slutat regna. Så bra! Då kunde jag gå ut och göra lite nytta.

Ute
Min elaka önskan härom dagen (att löven skulle blåsa över till grannen) ledde till att stora lönn­lövs­blaffor hade blåst in på den nykrattade delen av min tomt i stället såg jag när jag hämtade posten. Där fick jag.

När jag hade plockat upp dom beslöt jag se till att slippa fler i fortsättningen. Eftersom vinden blåste från nordväst igår, visste jag var jag behövde kratta.

Jag hann också börja snygga till kullen där avloppstanken ligger innan jag fick besök. 85-åringen passade på att titta in innan han skulle vidare till herr och fru grannen. Med sig hade han två semlor, han hade bakat idag. Mums med nybakat!

När han hade gått gick jag ut och fortsatte arbetet. Jag var nästan klar då Mia kom och meddelade att det var matdags. Det passade bra, det började kännas kallt så jag bar bort dom sista högarna och följde med henne in.

25.3 – Sommartid och vårstädning

Sommartiden har börjat, vårstädningen har fortsatt med trevligt avbrott och vimpeln är hissad.

Sommartid
Som så många andra tycker jag det är onödigt med sommartid, men jag fogar mig förstås. Att vara ensam om att hålla fast vid vintertid skulle onekligen innebära en del praktiska problem.

För att inte missa tidsförskjutningen ställde jag om klockorna redan tidigt igår kväll, men efter att ha sett 22-nyheterna ställde jag om dom igen. Jag hade flyttat visarna åt fel håll. Undrar hur länge det hade dröjt innan jag hade kommit på fadäsen om jag inte sett nyheterna?

Fortsatt vårstädning
På eftermiddagen var det kalasväder på Udden. Vinden hade mojnat och solen värmde gott även om antalet plusgrader inte var så imponerande. Läge att plocka fram trädgårdshandskarna.

Dom torra blomstänglarna som stack upp runt avloppstanken fick först ge vika, sen dom gamla orm­bunksbladen vid husknuten och slutligen diverse slaskiga löv som gömde små ljusgröna groddar. Det blev en markant skillnad må jag säga. Roligaste städningen av alla!

Trevligt avbrott
När jag var klar med ormbunken kom fru grannen och junior tassande. Vi stod ute i solen och pratade en stund, sen fick jag sällskap till eftermiddagskaffet efter litet övertalning.

Vimpeln vajar
Innan besökarna försvann, fick dom bevittna en (något klantig) vimpelhissning. Jag har infört en ny tradition på Udden; vimpeln vajar från sommartidens början tills vintertiden tar vid. Då känns det liksom att det snart är sommar igen. 🙂