13.1 – Färdigfixat

Jag har fixat T och ), diskat fjolårsdisken, blir blöt i kanten och har varit utanför reviret.

Fixat T och )
Mitt tangentbord börjar bli slitet igen. De tangenter som används mest har bara rester av be­teck­nin­gen kvar, fast det kan jag stå ut med, jag vet vilka dom är. Då är det värre när vissa tangenter kärvar eller upphör fungera.

TgbI förrgår kärvade T:et. Det krävdes extra kraft för att kunna skriva T (jag är väldigt lätt på handen när jag skriver). För att om möjligt lista ut orsaken, lyfte jag på ”tangent­locket”. På det här tangentbordet lossnar tan­gen­ter­na inte helt, utan sitter delvis fast trots att man lyfter på dom.

Under T:et hittade jag ett hårstrå. Helt klart ett av mina egna, så Mia är oskyldig. Det räckte tydligen för att förhindra normalt anslag. Samma feno­men uppstod med ) igår, så jag lättade på den tan­gen­ten också. Ytterligare ett hårstrå.

Då jag nån gång städar brukar jag dammsuga (och torka av) tangenterna för att få bort damm, brödsmulor och allt annat som ramlat ner mellan och under dom, men antingen var hårstråna färska eller så hade dom kilat in sig så att dom inte följde med i julstädningen. Nu är tangentbordet sitt gamla jag igen.

Taika-koppDiskat fjolårsdisken
Förutom tangentservice behövdes kärlservice. Medan jag diskade mina röda Taika-koppar slog det mig att dom användes i fjol. Trots det hade jag bara ett bestick, två matskedar och en tallrik och inga kastruller.

Här hushållas det minsann med kärl‑ och bestickanvändningen. Om man kommer på besök ofta, är chansen stor att man får dricka ur samma mugg som förra gången. 😀

Blöt i kanten
Fotsid morgonrock är idealiskt vintertid. Utom när man går i snö. Nu har det kommit så mycket snö att morgonrocken släpar i snön när jag hämtar morgontidningen och/eller posten. Jag kanske bör tillägga att jag utöver morgonrocken har på mig jacka, öronmuffar, handskar och mina högskaftade Jalas-stövlar. En syn som kan skrämma (eller roa) vem som helst.

Obehaget inträffar när jag kommer in och drar av mig stövlarna. Snön på morgonrocksfållen smälter och den blöta fållen slår mot anklarna när jag går. Lyckligtvis är det övergående. Än så länge har jag inte minusgrader på golvet så den torkar ganska fort. 🙂

JäsenkorjausUtanför reviret
I förmiddags blev jag tvungen att förflytta mig utanför det normala reviret igen. Jag hade en tid att passa på fastlandet för att få den återstående ”kroppsjusteringen”.

Tack vare att vår ”vägmästare” hade röjt byvägen igår och en tillfällig paus i snöandet var bilföret klart godkänt. Jag an­län­de till Bjärnå före utsatt tid och blev mottagen med ett vänligt leende som alltid.

Hon är så himla rar och go’ min ”jäsenkorjaaja”. Dessutom uträttar hon underverk med alla kotor, leder, senor och muskler. Om jag var tio år yngre skulle jag mycket väl kunna tänka mig att utbilda mig inom samma område.

Hemfärden var lika lättkörd. Och förhållningsordern den samma som förra gången: Ta det lugnt och låt bli att bära tungt under de närmaste tre dagarna. Hur jag då löser vedhämtningen vet jag inte riktigt, men än så länge har jag så jag klarar mig.

26.5 – Suveränt!

Vedhögen är puts väck liksom disken, jag har beställt ett ryggstöd och sett en intressant nyhet. Mia har installerat sig i verandan.

SågbockVedhögen puts väck
Vid lunchtid idag mullrade stora Fården uppför backen lastad med en rätt unik sågbock. I söndags erbjöd sig nämligen Fårdens husse att stå till tjänst med sin egenhändigt uppfunna och hopsnickrade sågbock. Den sväljer många trädstammar till skillnad från mina sågbockar.

Det hade förstås underlättat om stammarna hade varit raka och lika långa, men det är ju ganska sällsynt som bekant. Arbetet förlöpte riktigt smidigt ändå. Som vanligt stod jag bredvid och tittade på. Fast bara tills klabbarna var klara, sen fick jag bidra med att trava upp dom i vedlidret.

På 1,5 timme var vedhögen puts väck. Det som skulle ha tagit mig flera veckor minst, med tanke på hur effektiv jag är när det gäller den här typen av arbete. En guldstjärna i himlen fick han den hjälp­samme mannen.

Nu är frågan bara hur många muggar te han har till godo? Nån annan ersättning skulle han inte ha, det kändes bara bra att kunna hjälpa till sa han.

Disken puts väck
Sen Fården rullat nerför backen, befriade jag diskfaten från spindelväv och damm. 😉 Det var slut på rena teskedar igen. Det arbetet löpte också smidigt.

Ryggstöd
Tack vare ett tips på FB från Syster Mia, provar jag ett rygg-/svankstöd. Redan när jag satte mig i tevefåtöljen igår kväll kändes stödet jätteskönt. Känslan har kvar­stått sen dess så jag har beställt ett exemplar. Imponerande att lite plast och några stålfjädrar kan ha sån effekt.

ÄgghusIntressant nyhet
Rubriken ”Enstöringens dröm…” fångade mitt intresse i dagens nyheter från IDG. Klart godkänd uppfinning! Det enda jag undrar över är hur sophantering och avloppssystem fungerar? :-/

Installerad i verandan
Mia har återtagit sin sommarviloplats i verandan. Eftersom ytterdörren i regel står öppen sen vi vaknat, har hon full koll om vi får besök och kan gå ut och in som hon vill utan att matte behöver bry sig.

Och när hon blir hungrig ringer honpå dörrklockan för att bli insläppt och få mat. Ganska bekvämt liv eller hur?

Mia i verandan

29.6 – Grå och fridfull lördag

Jag har fått en trevlig kommentar, fotograferat, häckat framför datorn, diskat(!) och lagat mat.

Trevlig kommentar
Jag blir alltid lika glad när nån tycker det är roligt att läsa min blogg. Idag fick jag följande kommen­tar: ”Har följt din blogg ett tag, gillar dina vardagliga skriverier om Mias upptåg och vad som i övrigt händer på Udden. Tack för en trevlig blogg.

Om man ska hårddra är mina skriverier inte riktigt rumsrena rent tekniskt. Ett blogginlägg ska handla om ett och samma ämne, inte vara en dagbok. Men det struntar jag fortfarande i. Jag är ju inte rums­ren i alla andra avseenden heller. 😀

Fotorunda
I morse tog Mia och jag en runda runt tomten, jag med kameran i högsta hugg. Regndropparna låg kvar efter nattens regn och inspirerade till nya bildalster. (Klicka på Bildspel eller på en bild för att se den i större storlek.)

Mia i famnHäckat framför datorn
Efter fotorundan satte jag mig vid datorn (fortfarande i morgonrock) för att redigera bilderna och överföra dom senaste till månadens, respektive Mias webbalbum. Det blev också ett webbalbum av ”kusinens” besök i byn och en påbörjad presentation som jag ska skicka till henne.

Mia kom in under tiden och tyckte jag gott kunde gosa med henne i stället. Hon satte sig först på skrivbordet och strök sig mot mig, men flyttade efter en stund ner i min famn där hon rullade i hop sig och somnade. Att hålla om henne med en hand och hantera tangentbordet med den andra är inte så praktiskt så jag tog en paus och fotade henne i stället.

Disk- och matdags
Jag lyfte försiktigt över Mia i korgstolen, tvättade mig och klädde på mig innan jag tog i tu med disken. Av besticken att döma kunde man tro att ett dussin personer hade ätit och druckit. Suck.

BestickNär jag hade diskat nästan klart insåg jag att det skulle bli ny disk när jag hade ätit middag, så jag sparade disk­vattnet och lagade maten. Kokt abborre (se gårdagens inlägg) med äggsås förstås. Nån nypotatis blev det inte, jag hade ingen lust att hacka upp potatis i blöt jord.

Det smakade lika bra med gammal potatis och fisken var förstås delikat. Kocken hade lyckats salta den precis lagom igår innan den åkte in i kylskåpet. Jättemumsigt.

För att hedra måltiden åt jag vid köksbordet och njöt av varje tugga. Det går ju inte att slafsa i sig fisk i den takt jag brukar ha om man vill slippa benen.

Sen var det så klart färdigt att diska igen, men det gick snabbt och elegant tack vare mitt förutseende. Tyvärr åt jag inte desserten direkt efter maten så nu ligger det en skål och en sked i diskhon igen. Det är därför jag tycker så illa om att diska – jobbet blir ju aldrig klart i mer än några minuter. Nåväl, det finns mycket annat som är värre. 🙂

26.4 – Ute och inne

Gårdagen ägnades åt vårstädning och fästingavlivning. Eftersom det är inne att vara inne har jag varit mestadels inne idag.

Nykrattat 2Vårstädning
Efter att jag hade hämtat mina matportioner hos Kerstin igår, satte jag i gång med att snygga till framför huset och luckra upp jorden i planteringarna.

Det blev varmt i solen. Plagg efter plagg åkte av – först jackan, sen sockorna och till slut sweatshirten. Fast när vinden tog i kändes det inte längre så skönt i sidenlinne.

När jag blev hungrig hämtade jag potatis­salla­den som följde med den ena matportionen och satte mig på pallen vid ”pumphuset” och åt. Första lunchen utomhus. 🙂

Vid 18-snåret var jag klar fram till trappan och orkade inte fortsätta längre så jag la mig på sängen och läste dagens tidning. Mia tyckte också att det var lagom med siesta.

Första fästingarna
Den första fästingen upptäckte jag på dagen då jag strök Mia över ryggen. När vi la oss för natten kröp en till omkring på påslakanet där hon nyss hade legat. Så nu är det dags igen. Fast i år blir det inget fästingmedel efter allt jag läst om hur giftigt det är.

Det påstås att fästingarna håller till i högt, fuktigt gräs. Nåt sånt finns ju inte den här årstiden så dom kan nog hålla till lite varstans dess värre.

Disk 3Inne
Klockan 8.15 i morse började det regna och höll i till bortåt 16-tiden. Ganska skönt för ryggen med en vilodag.

Den tidiga väckningen betydde att jag var hungrig tidigare än vanligt. Kerstins ström­mings­flund­ror med potatismos fick det bli. Efter maten dammade jag av stekpannan och lagade mat. Det är förstås bakvänt, men jag hade några knackkorvar som behövde tillagas.

Eftersom det lediga utrymmet på diskbänken började närma sig minimi-nivån igen beslöt jag diska och när jag var klar med disken hade det slutat regna. Så bra! Då kunde jag gå ut och göra lite nytta.

Ute
Min elaka önskan härom dagen (att löven skulle blåsa över till grannen) ledde till att stora lönn­lövs­blaffor hade blåst in på den nykrattade delen av min tomt i stället såg jag när jag hämtade posten. Där fick jag.

När jag hade plockat upp dom beslöt jag se till att slippa fler i fortsättningen. Eftersom vinden blåste från nordväst igår, visste jag var jag behövde kratta.

Jag hann också börja snygga till kullen där avloppstanken ligger innan jag fick besök. 85-åringen passade på att titta in innan han skulle vidare till herr och fru grannen. Med sig hade han två semlor, han hade bakat idag. Mums med nybakat!

När han hade gått gick jag ut och fortsatte arbetet. Jag var nästan klar då Mia kom och meddelade att det var matdags. Det passade bra, det började kännas kallt så jag bar bort dom sista högarna och följde med henne in.

11.3 – Dagen efter

Igår hade jag sällskap vid middagsbordet, idag har jag blivit överväldigad och undanröjt spåren.

Middagssällskap
Igår ansträngde jag mig lite extra. Jag hade bjudit in händige släktingen på middag som kom­pen­sa­tion för elsladden han fixade. Förutom köttfärs med tillbehör fick jag för mig att laga smulpaj med aprikoser och vaniljvisp som dessert. I vanliga fall får man nöja sig med glass eller ingen dessert alls.

Som pricken över i dukade jag fint med mormors servis, letade rätt på vårlika servetter och ser­ve­rade vinet i finglasen och ur karaff i stället för direkt ur flaskan. Konjakskuporna i kristall som jag har fått ”förskottsärva” av mamma kom också till användning. ”Fint ska de’ va’ fast trasorna hänger” för att citera mammas kompis. 😀

Under middagen var det stor bredd på samtalsämnen och diskussioner, men jag fick också frågan om vad som hade hänt med dörren till vedlidret? Släktingen hade läst blogginlägget och visste därför om att gångjärnet hade gett sig.

ReparationJag förklarade och beskrev efter bästa förmåga, men vet inte om jag lyckades speciellt väl…? Då jag var klar sa han att han skulle ta en titt innan han åkte, vilket han också gjorde.

Överväldigande
Vid lunchtid idag knackade han helt oväntat på och med­de­la­de att han hade fixat gångjärnet men att dörren inte längre gick att öppna. Eftersom jag är välbekant med hans sinne för skämt, fann jag mig snabbt och sa att det inte var något problem. Dörren till boden gick ju att öppna så det var bara att såga hål i väggen in till vedlidret.

Jag tackade för den oväntade hjälpen men blev tillsagd att låta bli att känna mig skyldig i fort­sätt­ningen. Några skulder och skyldigheter ville han absolut inte medverka till.

Gårdagens middag kanske inte var så lyckad som jag trodde? Skämt å sido, det känns oerhört värdefullt att få hjälp. I det här fallet utan att ens behöva be om den.

Eftersom jag vet hur noga han är gick jag inte ens ut och tittade förrän ett par timmar senare. Det var inte bara det omtalade gångjärnet som var åtgärdat, det övre gångjärnet var också fixerat med en ny skruv. Rostfri och syrafast om jag känner släktingen rätt.

På insidan av dörren satt dessutom en förstärkning i form av en metallplatta och en bult för att hålla den delen av gångjärnet som sitter på dörren på plats. Ingen aning om vad den kan heta? Hur som helst betyder åtgärderna att gångjärnen sitter kvar i min livstid och säkert ett par hundra år till om inte huset rasar innan.

Dagen efterSpåreliminering
Ett kort ögonblick övervägde jag att diska före middagen igår men kom fram till att det var menings­löst. Det skulle ju bli ny disk inom kort.

Idag hade jag inget val längre. Den minimiyta på disk­bänken som jag har som krav att hålla tom var definitivt förbrukad. Frukostsmörgåsarna fick bres på Mias sittplats framför mikron.

Att diska är i stort sett det enda nyttiga jag har gjort på hela dagen. Ändå har klockan hunnit slå sex. Ofattbart vart tiden tar vägen fast man inget gör?

 

PS. Har ni märkt att det fortfarande är ljust ute kl 18.30? Visst är det härligt? DS.