tangentbord

av

Slitsamt & slitage

I år har hembygdsföreningens verk­sam­hets­gran­skare haft det slitsamt. Det beror förstås på den slarviga kassören (undertecknad).

Felen i bokföringen var ovanligt många, så det är kanske skäl att den nya styrelsen väljer en ny.

Mitt tangentbord har också haft det slitsamt. Vid det här laget är tio tangentbeteckningar utslitna. Minns inte när jag senast köpte ett nytt av samma fabrikat, men det lär ju vara ett antal år sen.

Varför färgen lossnar hajar jag inte riktigt? Jag kanske har saltsyra på fingertopparna? 😉 Att märka ut tangenterna med vit spritpenna fungerar bara en kort tid, liksom klisteretiketterna jag har försökt med.

Anledningen till att jag envisas med att köpa och använda just Logitech diNovo Edge är för att det är slimmat, trådlöst, uppladdningsbart och TYST. Jag avskyr slamrande tangenter!

Men numera har produkten utgått ser jag. Alternativet är K580 som dock inte är uppladdningsbart. En del kunder har också haft klagomål på enstaka tangenter och ”plastigheten”.

Om det går att göra tysta tangenter till bärbara datorer kan det väl inte vara så svårt att göra det till fristående tangentbord? Nåväl, än så länge fungerar mitt gamla diNovo även om det förutsätter att man är hemma på 10-fingersättning eftersom tangentbeteckningarna inte längre syns.

Och så finns ju skärmtangentbordet i Windows. Helt ljudlöst, men inte lika lättarbetat som att använda ett fysiskt. 😀

av

13.1 – Färdigfixat

Jag har fixat T och ), diskat fjolårsdisken, blir blöt i kanten och har varit utanför reviret.

Fixat T och )
Mitt tangentbord börjar bli slitet igen. De tangenter som används mest har bara rester av be­teck­nin­gen kvar, fast det kan jag stå ut med, jag vet vilka dom är. Då är det värre när vissa tangenter kärvar eller upphör fungera.

TgbI förrgår kärvade T:et. Det krävdes extra kraft för att kunna skriva T (jag är väldigt lätt på handen när jag skriver). För att om möjligt lista ut orsaken, lyfte jag på ”tangent­locket”. På det här tangentbordet lossnar tan­gen­ter­na inte helt, utan sitter delvis fast trots att man lyfter på dom.

Under T:et hittade jag ett hårstrå. Helt klart ett av mina egna, så Mia är oskyldig. Det räckte tydligen för att förhindra normalt anslag. Samma feno­men uppstod med ) igår, så jag lättade på den tan­gen­ten också. Ytterligare ett hårstrå.

Då jag nån gång städar brukar jag dammsuga (och torka av) tangenterna för att få bort damm, brödsmulor och allt annat som ramlat ner mellan och under dom, men antingen var hårstråna färska eller så hade dom kilat in sig så att dom inte följde med i julstädningen. Nu är tangentbordet sitt gamla jag igen.

Taika-koppDiskat fjolårsdisken
Förutom tangentservice behövdes kärlservice. Medan jag diskade mina röda Taika-koppar slog det mig att dom användes i fjol. Trots det hade jag bara ett bestick, två matskedar och en tallrik och inga kastruller.

Här hushållas det minsann med kärl‑ och bestickanvändningen. Om man kommer på besök ofta, är chansen stor att man får dricka ur samma mugg som förra gången. 😀

Blöt i kanten
Fotsid morgonrock är idealiskt vintertid. Utom när man går i snö. Nu har det kommit så mycket snö att morgonrocken släpar i snön när jag hämtar morgontidningen och/eller posten. Jag kanske bör tillägga att jag utöver morgonrocken har på mig jacka, öronmuffar, handskar och mina högskaftade Jalas-stövlar. En syn som kan skrämma (eller roa) vem som helst.

Obehaget inträffar när jag kommer in och drar av mig stövlarna. Snön på morgonrocksfållen smälter och den blöta fållen slår mot anklarna när jag går. Lyckligtvis är det övergående. Än så länge har jag inte minusgrader på golvet så den torkar ganska fort. 🙂

JäsenkorjausUtanför reviret
I förmiddags blev jag tvungen att förflytta mig utanför det normala reviret igen. Jag hade en tid att passa på fastlandet för att få den återstående ”kroppsjusteringen”.

Tack vare att vår ”vägmästare” hade röjt byvägen igår och en tillfällig paus i snöandet var bilföret klart godkänt. Jag an­län­de till Bjärnå före utsatt tid och blev mottagen med ett vänligt leende som alltid.

Hon är så himla rar och go’ min ”jäsenkorjaaja”. Dessutom uträttar hon underverk med alla kotor, leder, senor och muskler. Om jag var tio år yngre skulle jag mycket väl kunna tänka mig att utbilda mig inom samma område.

Hemfärden var lika lättkörd. Och förhållningsordern den samma som förra gången: Ta det lugnt och låt bli att bära tungt under de närmaste tre dagarna. Hur jag då löser vedhämtningen vet jag inte riktigt, men än så länge har jag så jag klarar mig.

av

14.11 – Från urk till glada skratt

Gårdagens finväder var en parentes och tangentbordet är en katastrof. Dagens enda ljuspunkter (förutom Mia) var Lantmäteriet och mina kursdeltagare.

Från blått till grått
Gårdagens solsken kändes som en hallucination när det äntligen ljusnat så mycket att jag såg väder­tillståndet. Men riktigt ljust blev det inte på hela dan.

Vid lunchtid började det regna också. Usch, vilket förskräckligt deppigt väder. 😦 Inte ens dom gene­rösa värmegraderna (+7,9 kl 7.40) kunde kompensera.

Sorgligt tangentbord
Idag hämtade jag ut paketet med ersättningstangentbordet. Jag hyste visserligen inga förhoppningar om att jag skulle bli glatt överraskad, men jag hade heller inte väntat mig att det nya skulle vara sämre än det billiga som jag köpte i reserv.

Vilket fruktansvärt gräsligt tangentbord! Och det kostar dryga femtilappen om man ska köpa det!! Vem som nu kan tänkas göra det.

Jag är säkert extrem när det gäller tan­gent­bord, men jag kräver att skrivkänslan ska vara en njut­ningsfull upplevelse. Jag har därför en hel rad med krav som alla uppfylldes av Logitechs diNovo-tangentbord. Nu fick jag ett plastigt, slamrigt och sladdrigt K270 (se bilden) med hög profil på tangenterna. Tvi vale.

Eftersom leverantören hade varit dum nog att avsluta senaste mejlet med ”Tag gärna kontakt om det är något”, kastade jag mig förstås över dom motbjudande tangenterna och talade om att det nya tangentbordet inte ens är i närheten av det gamla.

Tangentbordet är nu tillbaka i förpackningen och står i ett mörkt hörn så jag slipper se det. Den billiga reserven får tjänstgöra tills jag får mitt nya diNovo (från en ny leverantör). Om man ska vara noga heter senaste modellen diNovo Edge.

Tack Lantmäteriet!
Jag har i flera år velat ha en karta där man tydligt ser bygränserna och jublade när jag hittade länken till Kart­platsen på Lantmäteriets sajt för ett bra tag sen. Men tyvärr fanns det ingen sån karta där så jag mejlade en beställning i måndags i stället.

Igår ringde en svensktalande(!) dam och ville ha lite närmare info om vad jag var ute efter. Efter beskedet skulle hon se vad hon kunde åstadkomma och lovade återkomma idag. Och tänk att det gjorde hon också!

Hon hade tagit fram två alternativ och beskrev dom. Redan innan hon hade pratat klart hade jag be­stämt mig – jag ville ha båda två. Det fick jag förstås gärna. Eller fick och fick, dom ska givetvis betalas för.

Hon ville veta om jag ville ha dom i digital form eller utskrivna? Efter­som min A3-skrivare fortfarande står kvar i butiken, bad jag om en utskrift. ”Får jag vika dom?” undrade hon sen. ”Nej, jag vill helst ha dom rullade” svarade jag. Det blir lite dyrare porto talade hon om, men jag försäkrade att jag var be­redd på det.

Tanken är att åtminstone den ena ska ramas in och då vill jag inte ha några fula veck på kartan. Det får bli årets julklapp till Udden. 🙂

Rara och skojfriska kursdeltagare
Det känns redan tråkigt att det är sista kursdagen i Västanfjärd nästa vecka. Men så är det alltid i kurs­­sammanhang, när man äntligen börjar lära känna varandra är det dags att ta avsked.

Vid det här laget är det ingen som hoppar till längre när jag får mina ”utbrott”, dom bara småler eller kommer med en rolig kommentar. Idag utbrast jag ”klantarsle” för att jag gjorde fel när jag skulle visa dom en grej. Den snabbtänkta damen slog genast till: ”Du eller vi?” Jag försäkrade henne att det ut­trycket alltid gäller mig. Kan vara bra för fler att veta. 😀

av

9.11 – Hårdvara, mjukvara och matvara

Dagen började tidigt och tangentbordet har anlänt. Jag har blivit intervjuad, borde ha ­för­säkring och har kokat ”fiskpotatis”.

Tidig väckning
I morse vaknade jag strax före sju. Mia syntes inte till, men dök upp omedelbart när hon hörde att jag rörde på mig under täcket. Hon är nog den enda som kan göra mig glad den tiden på dygnet. 🙂

När jag hade öppnat hennes lucka och släppt ut henne fick jag syn på gry­nings­ljuset. Vackert som en tavla.

Att aftonrodnad betyder vacker natt kan väl stämma, men att morgonrodnad betyder slaskig hatt stäm­mer då inte. Åtminstone inte idag – solen har välsignat oss hela dan.

Tangentbordsankomst
Igår mejlade GSM-Store att tangentbordet var på väg och idag SMSade Itella att jag kunde hämta paketet. När ärendet väl hanterades gick det fort. Jag ska för all del inte skylla på GSM-Store, det är inte alls sagt att det enbart är deras fel. Men då kunde dom väl ha talat om det tycker jag?

Enligt mejlet är tangentbordet inte likadant som det förra, men nog trådlöst. Det var ingen över­rask­ning, det visste jag redan eftersom den modellen inte finns kvar i Logitechs sortiment har jag sett.

Återstår att se vad dom har ersatt det med? Jag hade ingen lust att förbruka bränsle bara för den sakens skull, det får ligga kvar till nästa vecka.

Telefonintervju
Tänk att en del företag fortfarande använder sig av tele­fon­inter­vjuer? Igår ringde en finskspråkig dam och und­rade om jag ville svara på några frågor men jag avböjde med motiveringen att jag var på väg ut genom dörren. Vi kom överens om att hon skulle ringa idag i stället.

När hon ringde idag på förmiddagen hade jag redan glömt att jag hade lovat vara tillgänglig, men jag hade ju inget bråd­skan­de för mig så jag ställde upp. Dels var jag nyfiken på vad frågorna gällde och dels ville jag veta vem som var hennes uppdragsgivare.

Frågorna gällde företagets bank‑ och försäkringstjänster och frågeställare var Itella fick jag reda på. Tanken slog mig att Itella kanske planerar starta bank med företag som målgrupp, men enligt webbsajten har dom redan såna tjänster så där var jag fel ute. Syf­tet var förmodligen en kon­kurrent­ana­lys.

Jag kunde inte låta bli att fråga intervjudamen varför frågeformuläret inte kunde besvaras på nätet i stället? Det kunde hon inte svara på förstås, hon hade ju bara betalt för att ringa företagen och ställa frågorna. Att frågorna bara fanns på finska tycker jag förresten är bedrövligt, Itella har ju faktiskt både svenska och engelska på sin sajt.

I behov av försäkring
Idag klantade jag till det igen. En av dagens arbets­upp­gif­ter var att beskära schersminbusken och för att nå dom längsta kvistarna krävdes stege.

I fjol investerade jag i en som också kan användas som A-stege just för ändamålet men an­vän­de den aldrig då. Men nu var det läge. Frågan var hur jag skulle haka fast den?

Jag fick till nåt slags A-form men tyckte det såg be­syn­ner­ligt ut… I den vinkeln gjorde vinkeln på steg­fötterna inte mycket nytta tyckte jag, men klev upp på första steg­pin­nen för att testa.

Om jag hade haft (ännu) sämre reflexer hade jag an­tag­li­gen behövt sys och skaffa nya glasögon – stegen planade ut och la sig platt på marken. Alltså hade jag låskrokarna i fel läge.

Usch, vad klantigt. Jag kanske borde teckna en olycks­falls­för­säk­ring trots allt?

Fiskpotatis
Nån som har prövat kokt potatis med fisksmak? Det har jag. Fast inte frivilligt.

Jag kunde inte begripa varför det luktade rökt fisk i kylskåpet fast fisken var slut för länge sen? Idag upptäckte jag varför.

Fisken förvarades inslagen i papper i en av grönsakslådorna tillsammans med två morötter och lite potatis i var sin plast­påse, men var så fet att fiskfettet hade sölat ner både potatis och lådbotten. Morotspåsen likaså, men morötterna hade klarat sig.

Att tvätta potatis som är indränkt i fiskfett var en ny upplevelse. Inget jag behöver göra om kan jag lugnt säga! Både potatisbunken och rotsaksborsten krävde rengöring med diskmedel efter det.

Potatisvattnet i kastrullen såg också mysko ut, men fisksmaken hade inte trängt in genom skalet. Det hade för all del inte gjort nåt. Idag stekte jag strömmingsflundror till middag så smakupplevelsen hade kanske inte skadat? 😀

av

31.8 – Flöjut

Jag har nödgats skaffa nytt tangentbord och hämtat osålda loppisgrejer.

Nytt tangentbord
Den här dagen blev inte riktigt som planerat och har varit ovanligt flöjut (jäktig på jämtska). I morse kunde jag logga in på datorn, men sen var det tji att få tre av tangenterna att fungera. Jag bytte batterier, testade signalen till sändaren och flyttade USB-anslutningen till ett annat uttag, men det var ändå tji. Alltså måste det vara fel på själva tangentbordet.

Tack och lov finns det ett skärmtangentbord, men det är ju inte särskilt praktiskt att använda. Klockan 11.11 var jag redan i Genböle på väg till ZasData för att köpa ett nytt.

Med mig hade jag det gamla tangentbordet som jag skulle skicka till försäljningsstället. Till min stora förtjusning hade det nämligen fem års garanti och eftersom jag köpte det 2009 gällde garantin således. Ibland har man tur. Måste bero på alla skalbaggarna som har visat sig. 🙂

Nu knackar jag på ett vitt Logitech-tangentbord, modell 360. Jämfört med mitt gamla känns det glest mellan tangenterna, ”plastigt” och har onödigt trögt anslag för min smak, men som reserv fungerar det förstås utmärkt. För 39 € kan man väl inte begära mer. Mitt gamla (också Logitech) kostade 60 € för tre år sen så nån skillnad i kvalitet ska det ju vara.

Slut på sommarloppisen
Innan jag åkte till Kimito bokade jag om tiden hos frissan. Det kändes som om det skulle bli ont om tid och för många ensamma timmar för Mia eftersom jag hade lovat hämta dom osålda loppisgrejerna i Dalsbruk klockan tre.

Efter tangentbordsinköpet storhandlade jag inför mammas förestående besök, så klockan var nästan två innan jag var hemma. Efter lite mat och kel med Mia var det dags att åka igen. Jag som avskyr att köra fram och tillbaka flera gånger samma dag, men jag ville hem med matvarorna innan jag åkte till loppisen. 😦

Det var nästan bara mina grejer kvar och det mesta var redan hopplockat, så det tog bara en halv timme att stuva in prylarna i bilen och vara social en stund. ”Loppisvärdinnan” var nöjd med för­sälj­ningen och tyckte hon hade sålt mycket av mina grejer, men skulle stämma av listorna och kon­troll­räkna beloppen innan hon betalade ut det jag ska ha. Härligt att ha pengar till godo!