13.1 – Färdigfixat

Jag har fixat T och ), diskat fjolårsdisken, blir blöt i kanten och har varit utanför reviret.

Fixat T och )
Mitt tangentbord börjar bli slitet igen. De tangenter som används mest har bara rester av be­teck­nin­gen kvar, fast det kan jag stå ut med, jag vet vilka dom är. Då är det värre när vissa tangenter kärvar eller upphör fungera.

TgbI förrgår kärvade T:et. Det krävdes extra kraft för att kunna skriva T (jag är väldigt lätt på handen när jag skriver). För att om möjligt lista ut orsaken, lyfte jag på ”tangent­locket”. På det här tangentbordet lossnar tan­gen­ter­na inte helt, utan sitter delvis fast trots att man lyfter på dom.

Under T:et hittade jag ett hårstrå. Helt klart ett av mina egna, så Mia är oskyldig. Det räckte tydligen för att förhindra normalt anslag. Samma feno­men uppstod med ) igår, så jag lättade på den tan­gen­ten också. Ytterligare ett hårstrå.

Då jag nån gång städar brukar jag dammsuga (och torka av) tangenterna för att få bort damm, brödsmulor och allt annat som ramlat ner mellan och under dom, men antingen var hårstråna färska eller så hade dom kilat in sig så att dom inte följde med i julstädningen. Nu är tangentbordet sitt gamla jag igen.

Taika-koppDiskat fjolårsdisken
Förutom tangentservice behövdes kärlservice. Medan jag diskade mina röda Taika-koppar slog det mig att dom användes i fjol. Trots det hade jag bara ett bestick, två matskedar och en tallrik och inga kastruller.

Här hushållas det minsann med kärl‑ och bestickanvändningen. Om man kommer på besök ofta, är chansen stor att man får dricka ur samma mugg som förra gången. 😀

Blöt i kanten
Fotsid morgonrock är idealiskt vintertid. Utom när man går i snö. Nu har det kommit så mycket snö att morgonrocken släpar i snön när jag hämtar morgontidningen och/eller posten. Jag kanske bör tillägga att jag utöver morgonrocken har på mig jacka, öronmuffar, handskar och mina högskaftade Jalas-stövlar. En syn som kan skrämma (eller roa) vem som helst.

Obehaget inträffar när jag kommer in och drar av mig stövlarna. Snön på morgonrocksfållen smälter och den blöta fållen slår mot anklarna när jag går. Lyckligtvis är det övergående. Än så länge har jag inte minusgrader på golvet så den torkar ganska fort. 🙂

JäsenkorjausUtanför reviret
I förmiddags blev jag tvungen att förflytta mig utanför det normala reviret igen. Jag hade en tid att passa på fastlandet för att få den återstående ”kroppsjusteringen”.

Tack vare att vår ”vägmästare” hade röjt byvägen igår och en tillfällig paus i snöandet var bilföret klart godkänt. Jag an­län­de till Bjärnå före utsatt tid och blev mottagen med ett vänligt leende som alltid.

Hon är så himla rar och go’ min ”jäsenkorjaaja”. Dessutom uträttar hon underverk med alla kotor, leder, senor och muskler. Om jag var tio år yngre skulle jag mycket väl kunna tänka mig att utbilda mig inom samma område.

Hemfärden var lika lättkörd. Och förhållningsordern den samma som förra gången: Ta det lugnt och låt bli att bära tungt under de närmaste tre dagarna. Hur jag då löser vedhämtningen vet jag inte riktigt, men än så länge har jag så jag klarar mig.

14.10 – Hågkomster, obehag och lördagskänsla

Min ”souvenir” är sliten, jag har blivit snopen, fattat ett beslut, haft obehagligt sällskap, ägnat mig åt  intellektuellt och fysiskt arbete och har lördagskänsla.

MorgonrockSliten souvenir
För ett par dar sen upptäckte jag att min ”souvenir” från Chinatown i New York börjar bli sliten. Det är förstås inte så konstigt, jag köpte den på en tjänsteresa 1988, alltså för 27 år sen!

Souveniren består av en morgonrock i svart siden med en broderad drake på ryggen. Den var som gjord för mig, Drake som jag är, kände jag när jag fick syn på den i affären men nu börjar den som sagt bli lite luggsliten.

Morgonrocken och en del andra souvenirer påminner mig om min dåvarande arbetsgivare, Lexicon Väst AB, mina kolleger där och resan vi gjorde tillsammans med våra övriga kolleger i Sverige. Det är för övrigt enda gången jag har satt min fot i USA.

Snopen
Smärre spänningsbortfall och elavbrott har jag vant mig vid, men i måndags blev jag snopen. Vid 9-snåret drabbades vi av en våldsam spik som till och med fick UPS:en att dö och därmed alla prylar som är anslutna till den. 😦 Lyckligtvis uppstod inga skador på vare sig modem, hårddiskar eller dator, men jag avstår gärna från såna repriser!

Fattat ett beslut
I morse fattade jag ett radikalt beslut.  Från och med i år avstår jag från allt vad julklappar heter. Jag ger inga och vill heller inte ha några, punkt slut. Mycket hellre skänker jag en slant till välgörande ända­mål.

Obehagligt sällskap
Igår kväll hade jag en synnerligen obehaglig följeslagare med mig på vägen hem från kursen. Hela vägen från Västanfjärd och nästan fram till byavtaget försökte jag bli av med eländet. Till slut lyckades jag få tag i och massakrera den eländiga älgflugan som kröp omkring i mitt hår. Ich.

PiskmaskPå tal om obehagligt sällskap… I morse vaknade jag av att Mia hulkade så jag kastade mig snabbt som ögat upp ur sängen. På mattan låg en liten pöl magsaft och i den låg en levande piskmask.

Det är förstås avmaskningsmedlet som har börjat verka, men det är första gången jag har sett en mask komma ut den vägen. Helt klart äckligare än både fästingar och älgflugor! Den fick avsluta sina dagar i spisen.

Intellektuellt och fysiskt arbete
Fram till efter lunch idag skrev jag ihop en slutövning till kursdeltagarna. Vårt sista kurstillfälle är för all del först på tisdag, men det gäller att passa på när inspirationen flödar.

Sen klädde jag på mig och ägnade mig åt lätt fysiskt arbete utomhus. De förfrusna sommar­blom­morna ersattes med ljung och vinterbär och balkonglådan med diamantblommor tömdes, etc, etc.

KöttfärsbiffJag antar att matlagning också tillhör kategorin lätt fysiskt arbete? Hur som helst förflyttade jag mig inomhus efter ett par timmar för att tillreda dagens middag.

Det blev köttfärsbiffar med (mycket) stekt lök och ugnsstekta rot‑ och grönsaker. Maten intogs sittande vid köksbordet som omväxling. Till måltiden serverade jag mig sista slatten av rödvinet som halvbror och hans sambo lämnade. En mugg franskrostat fick avrunda det hela. Riktigt gott var det.

Lördagskänsla
Flera gånger idag har jag fått för mig att det är lördag. Men det är ju faktiskt bara onsdag har jag påmint mig själv. För en del räknas det som ”lillördag” förstås, men det gäller inte mig längre. Lustigt nog känner jag trots konstant ledighet ändå skillnad mellan veckoslut och vardag, varför vet jag inte?

5.4 – Nyttiga och/eller vackra bidrag

I förrgår aktiverade jag mig, igår beundrade jag dom första blåsipporna, idag har jag filosoferat och bevistat ett styrelsemöte. Mia är piggare och har orm på menyn.

Aktivering
I förrgår aktiverade jag mig som omväxling i ett offentligt sammanhang. Jag deltog i kommunens informationstillfälle för öns föreningar. Av kommunens 156 föreningar(!) var bara en bråkdel representerade, men bredden var ganska stor.

Det som lockade mig (som representant för Daphnia och Lion Mountain Finland) – och säkert många andra – var att få reda på bidragsmöjligheterna. En medlems­avgift på 10 €/år ger minsann inte mycket klirr i kassan om man inte har halva öns befolkning som medlemmar.

BlåsippaFörutom kommunens bidragsformer presenterade en representant för föreningen I samma båt mycket torrt och sakligt det tänkta inne­hållet i Leader-stödet för nästa sjuårsperiod. Inget av kommunens bidrag stöder miljö­arbete (är vi förvånade?) så förhoppningen står till Leader-pengar. Förutsatt att man står ut med den horribla byråkratin när det gäller att ansöka, rapportera och redo­visa vill säga.

Udden första blåsippor
Liksom tidigare år är Uddens blåsippor lila i stället för blå. Det gläder mig. 🙂 Dom första har nyligen slagit ut men får snart sällskap av många fler såg jag. Dessutom har scillan spritt sig till min blåsipps­slänt så det kommer att bli en blandning av knallblått och blålila.

Filosoferande
Medan jag klädde på mig i dag filosoferade jag över ämnet ”en morgonrocks beskaffenhet”. Ett stort och viktigt ämne för min del. 😀 En optimal morgonrock ska uppfylla minst fem kriterier: Den ska nå ner till anklarna, vara rymlig, varm vintertid och sval sommartid, snygg och lättvättad. Den får förstås också gärna vara färgglad.

Styrelsemöte
Daphnias styrelse sammanträdde idag på eftermiddagen inför stundande årsmöte. Ordföranden hade som bekant författat en gedigen verksamhetsplan och årsberättelsen var också rätt imponerande.

Mia i vårsolenAtt en del av våra mål inte har nåtts är ju faktiskt inte vårt fel eftersom vi är beroende av samarbete med bland annat kommunen, markägare och myndigheter. Ibland känns det oerhört tungt och motigt att bedriva miljö­arbete trots att det ”bara” handlar om en sjö.

En piggare Mia
Igår tyckte jag mig se att Mia börjar vara sig lik igen så förhoppningsvis krävs inga ytterligare under­sökningar. Att hon har lagt till orm på menyn är nytt för i år vad jag vet.

Igår när jag hämtade posten upptäckte jag nämligen att hon hade kräkts ormrester på stigen till post­lådan. Att döma av den lilla osmälta biten hade hon satt i sig en huggorm. Huvudsaken att dom inte kommer åt att bita henne igen.

19.11 – Nästäppa

Gårdagen var en morgonrocksdag, idag har jag visat mig offentligt.

Morgonrocksdag
Mia väckte mig i vanlig ordning före sju igår morse och blev utsläppt. Eftersom vädret var ruskigt för­stod jag att hon snart skulle komma in tillbaka så jag stannade uppe och gjorde frukost. Helt rätt, drygt en timme senare var hon nöjd och ville in.

Mia o morgonrockNån gång efter nio gick vi och la oss igen. Min förkylning stod i full blom så jag kände mig inte värst pigg. Mia sympatiserade. Först efter lunch klev vi upp, men jag såg ingen anledning att byta ut morgon­rocken så det blev en morgonrocksdag.

Jag kände mig ungefär som killen i nässpray-reklamen, han med alla näsdukarna. Näsan rann oav­brutet. Men jag fick i alla fall i väg kursrapporten och förberedde nästa dags föredrag innan jag parkerade mig framför TVn.

När det var dags för sänggående igen kunde jag inte längre andas genom näsan så jag tog några slurkar konjak för att se om det gjorde nån verkan. Och det gjorde det minsann! Nästäppan försvann och jag kunde sova ostört hela natten.

Offentligt framträdande
Huvudet sprängde och nysattackerna avlöste varandra när jag steg upp, men jag hade gett mig den på att ställa upp på inbjudan till Dragsfjärd-Västanfjärd fiskeområds styrelsemöte för att presentera Daphnia. Det handlade om en halv timmes föredrag och efterföljande lunch, så det skulle jag nog klara tyckte jag.

Styrkt av starkt kaffe och 400 mg ibuprofen drog jag i väg vid 11-snåret. Mia hade återkommit från morgon­passet och föredrog att stanna inne.

När jag var nästan framme i Dalsbruk kom jag på att jag hade glömt ta med mig näsdukar. Kata­strof! Lyckligtvis hade jag så gott om tid att jag hann in på affärn och köpa en förpackning.

Skylt 2Presentationen genomfördes utan snörvlande eller nysningar och deltagarna lyckades hålla sig vakna. Jag undan­bad mig dock eventuella pussar på grund av smittorisken.

Efter föredraget knallade vi över till Port Side och blev serverade pepparbiff. Jag valde en medium­stekt, vilket kocken av allt att döma tolkade som blodig. Peppar var den enda smaken jag upp­fattade på grund av snuvan, men allt smakade säkert bra.

Mätt och belåten återvände jag till Udden för att bli mottagen av Mia som syntes genom sov­rums­fönstret. Hon var så söt där hon satt och tittade på mig.

Resten av dagen har jag hållit mig inne och tagit det lugnt medan jag har minskat på näs­duks­för­pack­ningen. I morgon är det kursdag och den har jag också tänkt genomföra som planerat så det får bli ett glas konjak till i kväll innan jag lägger mig. 🙂

7.8 – Vaknatt och innedag

Jag förstår nästan hur spädbarnsföräldrar har det och har hållit mig inomhus.

Vaknatt
Mia kom snällt in vid halv tio igår kväll och såg ut att vara redo för nattsömnen. Två timmar senare propsade hon på att få gå ut. Regnet som smattrade på taket fick henne tydligen att tro att det var åska igen.

Jag släppte ut henne för att hon skulle få se att regnet hällde ner (totalt 15 mm), sen bar jag in henne och stängde dörrarna. Så fort regnet lugnade sig gjorde hon också det, men regnsmattret återkom i omgångar, vilket fick henne att upprepa sin högljudda begäran varje gång.

Efter ett tag ville hon gå ut bara för att hon var för pigg att sova tror jag. Jag tappade till slut räk­ningen på hur många jag hämtade henne vid dörren och bar henne till sängen. 01.40 stod digitalklockan på innan hon äntligen somnade. Jag också.

Ungefär så kan jag tänka mig att späd­barns­föräld­rar också har det ibland. Skillnaden är att Mia är ”barn” hela sitt liv, så det blir säkerligen fler vaknätter. Tack och lov behöver jag inte stiga upp tidigt nästa morgon och ingen ställer krav på att jag ska vara produktiv trots ”nattsuddet”.

Innedag
Jag borde ta upp potatisen snarast möjligt, men just idag kändes det inte ett dugg frestande att gräva i blöt jord så det blev en innedag i stället – i morgonrock. Då klockan var halv fyra verkade det onödigt att klä på sig.

Bortsett från en stunds sällskap till eftermiddagskaffet har tiden mest gått åt till datorunderhåll, in­for­ma­tions­in­hämt­ning och bild­hantering. Jag skickade bland annat fyra bidrag till Sommarbilden som Radio Vega informerade om redan i slutet av maj.

Fördelen med att lämna in dom sent är att jag kan se vilka bidrag andra har kommit med. Jag hittade genast två bekanta namn från ön när jag tittade på dom redan inskickade bilderna. Här finns det många flitiga fotografer. Rikedomen på vackra motiv är säkert en delförklaring.

Sent i eftermiddags började det regna igen, så i morgon är jorden ändå blötare. Men den här veckan ska potatisarna upp ur jorden, annars ruttnar dom väl. :-/