19.11 – Nästäppa


Gårdagen var en morgonrocksdag, idag har jag visat mig offentligt.

Morgonrocksdag
Mia väckte mig i vanlig ordning före sju igår morse och blev utsläppt. Eftersom vädret var ruskigt för­stod jag att hon snart skulle komma in tillbaka så jag stannade uppe och gjorde frukost. Helt rätt, drygt en timme senare var hon nöjd och ville in.

Mia o morgonrockNån gång efter nio gick vi och la oss igen. Min förkylning stod i full blom så jag kände mig inte värst pigg. Mia sympatiserade. Först efter lunch klev vi upp, men jag såg ingen anledning att byta ut morgon­rocken så det blev en morgonrocksdag.

Jag kände mig ungefär som killen i nässpray-reklamen, han med alla näsdukarna. Näsan rann oav­brutet. Men jag fick i alla fall i väg kursrapporten och förberedde nästa dags föredrag innan jag parkerade mig framför TVn.

När det var dags för sänggående igen kunde jag inte längre andas genom näsan så jag tog några slurkar konjak för att se om det gjorde nån verkan. Och det gjorde det minsann! Nästäppan försvann och jag kunde sova ostört hela natten.

Offentligt framträdande
Huvudet sprängde och nysattackerna avlöste varandra när jag steg upp, men jag hade gett mig den på att ställa upp på inbjudan till Dragsfjärd-Västanfjärd fiskeområds styrelsemöte för att presentera Daphnia. Det handlade om en halv timmes föredrag och efterföljande lunch, så det skulle jag nog klara tyckte jag.

Styrkt av starkt kaffe och 400 mg ibuprofen drog jag i väg vid 11-snåret. Mia hade återkommit från morgon­passet och föredrog att stanna inne.

När jag var nästan framme i Dalsbruk kom jag på att jag hade glömt ta med mig näsdukar. Kata­strof! Lyckligtvis hade jag så gott om tid att jag hann in på affärn och köpa en förpackning.

Skylt 2Presentationen genomfördes utan snörvlande eller nysningar och deltagarna lyckades hålla sig vakna. Jag undan­bad mig dock eventuella pussar på grund av smittorisken.

Efter föredraget knallade vi över till Port Side och blev serverade pepparbiff. Jag valde en medium­stekt, vilket kocken av allt att döma tolkade som blodig. Peppar var den enda smaken jag upp­fattade på grund av snuvan, men allt smakade säkert bra.

Mätt och belåten återvände jag till Udden för att bli mottagen av Mia som syntes genom sov­rums­fönstret. Hon var så söt där hon satt och tittade på mig.

Resten av dagen har jag hållit mig inne och tagit det lugnt medan jag har minskat på näs­duks­för­pack­ningen. I morgon är det kursdag och den har jag också tänkt genomföra som planerat så det får bli ett glas konjak till i kväll innan jag lägger mig. 🙂

2 tankar om “19.11 – Nästäppa

  1. Usch ingen höjdare att vara förkyld, har klarat mig 5 år utan minsta snuva. Konjak verkar va en medicin i min smak, varför ta näsdroppar?

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.