30.10 – Synligt

Jag har putsat ”kamerafönstret”, höststädat, hittat en fästing, assisterat vid utskick och köpt mig ett handtag.

FönsterputsRent kamerafönster
Igår fick jag nog av det fläckiga köksfönstret som vetter mot väster, det som jag oftast använder när jag ska fånga nåt på bild. Visserligen kan jag till nöds sticka ut handen och kameran genom öpp­ningen, men jag får betydligt bättre vinklar om jag fotar genom fönstret.

Fläckigheten kom sig av dom tusentals små insekter som varje höst låter sig lockas av ljuset i fönstret och som tyvärr förgås på kuppen. Lika sorgligt varje gång men inte mycket att göra åt om jag inte skaffar en mörkläggningsgardin. Fast så långt tror jag inte min välvilja sträcker sig. På det här sättet gynnar jag talgoxarna i stället som äter upp liken.

Höststädning
Min noggranna krattning framför huset härom veckan syns inte längre. Dom senaste dagarnas friska vindar har sett till att marken är full av löv igen så jag struntade i dom och krafsade bort stora högar bakom verandan i stället. Mest för att jag ändå var där och klippte bort plymspireans blomstänglar.

Alla halv- eller helruttna blad och växtdelar i närheten fick följa med i soptunnan. Jag tömde också stora vatten­tunnan och bar in alla lösa träföremål i boden innan jag gav Silverpilen en ”över­halning” med sprutkannan för att bli av med syrenbladen som täckte den.

Fästingfynd
Igår kväll kände jag nåt som kröp på benet. Jag var säker på att det var en spindel så jag viftade på byxbenet för att den skulle ramla ner på golvet men det hjälpte inte, jag kände fortfarande nåt som kröp. När jag rullade upp byxbenet såg jag att det var en fästing. Den kremerades givetvis om­gåen­de.

Det är flera veckor sen jag senast hittade en på Mia så jag trodde dom hade gått i ide, men tydligen inte alla. Den milda väderleken får dom förstås att trivas längre än vanligt.

DörrhandtagUtskicksassistans
Idag hade jag lovat hjälpa Daphnias ordförande med mejl­ut­skicket av medlemsbrevet. Det tog ett par timmar innan vi hade hjälpts åt att registrera de mejladresser som saknades och att skapa gruppen med mottagare, men strax efter tre gick utskicket i väg.

Handtag
Det är inte dumt att få ett handtag då och då. Fast idag köpte jag mig ett. Dörrhandtaget till inner­dörren i köket har länge varit trasigt, så idag beslöt jag köpa ett nytt eftersom jag skulle in till Varu-Tjänst för att köpa ny presenning.

Det är visserligen snyggt med krom, men jag valde ändå ett vitmålat eftersom det råkade finnas ett sånt. Riktigt fint blev det tycker jag. 🙂

28.10 – Lärdomar

Posten har svårt att hitta, jag har lärt mig en läxa, är käringen mot strömmen och känner mig så gott som skuldfri. Mia är ensam om reviret igen.

Svårt att hitta
Den 3 oktober beställde jag ett par böcker från Adlibris men har inte sett till dom så jag mejlade den 23 och frågade om leverans. Enligt svaret var bokpaketet skickat till postens ombud i Västanfjärd och jag hade blivit aviserad. Va?!

Jag har tydligen missat aviseringen på nåt sätt för jag har inget minne av nån sån? Efter mejlkontakt med postombudet i Västanfjärd är leveransen nu på väg till Dragsfjärd så allt är snart frid och fröjd, men man kan undra om inte posten vet skillnad mellan Västanfjärd och Dragsfjärd?

AvskrädeLäxa
Sen igår är löskubiken komprimerad till fastkubik och alla spår efter vedhögen är bortstädade. Ved­leveransen har lärt mig följande:

  • Löskubik motsvarar max 2/3 fastkubik och innebär att man betalar samma pris för upp till 5 kg avskräde som för veden.
  • Begreppet färdigklabbat är synnerligen subjektivt – om en enda ”klabb” kräver två­hands­fatt­ning är det inte att betrakta som klabb enligt min uppfattning. Begreppet (färdig)kluven hade varit mer på sin plats.
  • Färdigklabbat innebär också att man i botten på leveransen lägger kluven ved och strör över ett tunt lager med klabbar.

Om det blir fler beställningar från samma leverantör ska jag se till att besikta leveransen innan vi för­handlar om priset.

En del av avskrädet lyckades jag sikta till eldstände. En gammal cykelkorg fick fungera som sikt. Man tager vad man haver – eller finner bäst i det här fallet.

VedtravarKäringen mot strömmen
Det har sina sidor att inte göra eller vara som andra. Alla som nånsin har travat ved skulle skratta ihjäl sig om dom såg mina travar… Min enda ursäkt är att jag nog inte tänkte till riktigt.

I stället för att lägga dom s k klabbarna med kortändan mot väggen, har jag lagt dom med långsidan åt i stället. Det betydde att traven blev pyramidformad så småningom och det fanns ju inget som hindrade den från att rasa. Fast där hittade jag så småningom en lösning. Egenartad också den. 😀

Till mitt försvar kan kanske sägas att veden är ”grepp­vänli­gare” på det här sättet?

Nästan skuldfri
Igår eftermiddag hade jag bjudit händige släktingen på middag som tack för att han drog upp båten i år igen. Kalops med potatis och en grönsak, hör och häpna. Eller två om man räknar med ättiks­gur­kan. Den rudimentära desserten bestod av en söt liten chokladkaka och kaffe.

Faktiskt fick han också med sig en liten påse med flytande innehåll. Middagen var bara ”del­be­tal­ning” så nu känner jag mig så gott som skuldfri. Förhoppningsvis kan jag komplettera med nån gentjänst vid behov.

Ensam på reviret
Igår eftermiddag gav sig dom återstående sommargrannarna av. Som mest har Mia haft konkurrens om reviret med fyra hundar under helgen. I fredags stod hon också öga mot öga med Iitu, en amerikansk cockerdam som tyckte Mia var intressant och rolig att springa efter.

När Iitu hade förföljt henne fram till källardörren tyckte Mia tydligen att gränsen var nådd. Hon satt bestämt kvar trots att Iitu skällde och närmade sig. I och med det lyckades Iitus matte göra sig hörd och ”undersökningen” avslutades.

Mia var dubbelt större än vanligt när hon väl vågade förflytta sig till trappan, men lugnade sig snart när jag kelade med henne och talade om att faran var förbi. (Bilden dock tagen i stranden tidigare i år.)

Mia poserar 3

25.10 – Hjärnceller och fysik

Igår hade jag glömt samåkningen, idag har jag hittat skopan, fått vedleverans och ägnat mig åt fysiskt arbete.

ChaufförGlömt samåkningen
Vilken himla tur att min kursdeltagare stod i vägskälet och väntade igår när jag var på väg till kursen, annars hade jag åkt i väg utan henne… Jag hade totalt glömt av att vi hade kommit överens om att samåka från Söderby!

Det är ju ganska onödigt att vi sitter i var sin bil och ska åka till och från samma ställe så jag föreslog att vi kunde samåka när vi träffades förra veckan. Men den överenskommelsen hade jag alltså lyckats förtränga. Lucka, lucka hjärncell. :-/ Nåväl, det ordnade sig som sagt.

Hittat skopan
Hurra! Idag hittade jag till min stora lycka den rostfria vattenskopan som jag har letat efter ända sen i våras. Jag var ju bergis på att jag hade lagt in den på samma ställe som vattentunnan i fjol höstas, men si det var helt fel. Den låg i sandsäcken i vedlidret av alla ställen.

Varför jag råkade titta i sandsäcken berodde på att jag flyttade på den idag och kände nåt hårt under plasten så jag öppnade och kunde konstatera att det var där min ”finskopa” låg. Nu hänger den där den ska och kommer att förvaras tillsammans med vattentunnan i fortsättningen.

Ved 2Vedleverans
Förra veckan ringde jag på en annons om färdigklabbad björk­ved i Annonsbladet och beställde tre (lös)kubik. Leveransen var utlovad till idag kl 11 och anlände punktligt.

Jag skojade med den unge mannen och sa att han kunde lägga en snygg sträng med ved utanför dörrarna till uthuset så var det lättsamt att få in den. Han såg ut som om han allvarligt övervägde förslaget, men jag inflikade genast att jag bara skojade och anvisade en mer praktisk plats bredvid Silverpilen.

Han hade en jätteflott släpvagn med tipp så leveransen verkställdes på ett par minuter efter att jag hade bett honom om hjälp med att lägga ut presenningen. Eftersom veden är torr, ville jag inte riskera att den skulle bli fuktig innan jag hann få in den under tak.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till, så vi gick in och drack var sin mugg medan jag gjorde mitt bästa för att prata i hjäl honom. Givetvis hann jag också fråga var han bodde, vad han jobbar med, om han fällt från egen skog osv, så nu har jag bra koll.

Så här långt bort i vår by hade han aldrig varit tidigare nämnde han och tyckte att Udden ligger fint. Självfallet höll jag med honom och drog till med ”finaste tomten i byn” som jag brukar. 😀

KrattaFysiskt arbete
Under tiden jag väntade på vedleveransen passade jag på att kratta ”paradstigen” framför huset. Jag hann bara halvvägs innan den kom, men avslutade arbetet när ryggen hade fått nog av ved­kärrandet.

Mer än halva vedhögen är bortforslad efter fyra timmars arbete. Eller knappt fyra, vår invandrare kom förbi på sin dagliga promenad och följde med in på te då jag tog en paus. Innan dess höll han mig sällskap en god stund, så jag var nog inte riktigt så effektiv som jag kunde ha varit.

Efter ett tag undrade jag varför det blev svarta spår på brädan vid ingången till vedlidret? Sen upp­täckte jag att jag nästan hade punktering på däcket till skottkärran… Tur man har mopedpump så det lilla problemet blev avhjälpt snabbt, annars hade jag varit tvungen att gå över till herr grannen och be honom fylla på med kompressorn.

Med mera luft i däcket gick det oerhört mycket lättare att dra skottkärran med fullt lass jämfört med innan… Klantigt av mig att inte kolla innan jag satte i gång. 😦

22.10 – Utbytt och inlånat

Sommarkläderna är på vinden, lånegodset omhändertaget, luktärterna avpolletterade och köksspisen är varm.

Mia i garderobenKlädbyten
Igår tyckte jag det var lämpligt att  byta innehåll i garderoberna. Det är garanterat ingen risk att man behöver sommarklänningar längre.

Jag började med att bära upp sommar­kläderna på vinden eftersom det är mest tidsödande, fortsatte med dito skodon och avslutade med garderoben i sovrummet. Där fick jag frivillig hjälp. Min ”sambo” tyckte det var jätteroligt att hjälpa till. Hennes specialitet visade sig vara att tömma hyllorna. 😀

Lånegods
Kvart i tolv idag ringde min f d klasskamrat och aviserade sin och sambons ankomst inom en halv timme. Det blev brådis att göra morgontoalett och klä på sig, men jag hann precis.

Vi började med att titta på ”grunkan” dom hade med sig. På trappan tronade nämligen en flistugg som jag har erbjudits få låna. Helt perfekt, inga kvisthögar mer!

För att gardera mig frågade jag om dom har giltig hemförsäkring om utifall att den börjar brinna eller jag förstör den?  Det trodde dom inte skulle inträffa så jag lät mig övertygas. Hoppas dom har rätt.

Luktärter 2Efter kaffe med skorpa och en pratstund gav dom sig av tillbaka till storstan och jag ställde in låne­godset i uthuset tills det är dags för invigning. Det ska bli ett nöje!

Slut på luktärterna
Dom senaste köldknäpparna har knäckt luktärterna, men dom har varit helt otroligt tåliga hittills och fortsatt blomma trots årstiden. Idag fick dom dock sin sista vila på växtkyrkogården.

Spisen varm
Igår kväll kändes det onödigt svalt i köket så jag tände upp i köksspisen och i kväll blev det en repris. Dagens minst sagt friska vindar kyler ut huset känns det som. Till och från har jag slagit på elementet men spisvärmen är bra mycket skönare, för att inte tala om klart högre mysfaktor. 🙂