18.10 – Variation

Första kursen är slut, nästa har börjat, vädret har slagit om och jag är välförsedd. Mia varierar kosten.

KursFörsta slut och nästa börjat
I onsdags var sista kurstillfället i Kimito. Alla var överens om att kursen gott kunde ha varit längre, så det får jag ta till mig till nästa gång – om det blir någon… Det börjar kännas som om jag är klar med ”kursandet” när det här läsåret är slut.

Igår började nästa kurs, grunder i Picasa. Den här gången i Rosala. Med ett par undantag var delta­garna välbekanta sen tidigare så det kändes hemtamt och gemytligt.

Av det nya nätbaserade verktyget för kursadministration fram­går åldern på deltagarna, varför vet jag inte? Man kanske gör nån slags statistik? Det visade sig att den äldsta deltagaren i Rosala­gruppen är 79, den yngsta 46 och medelåldern 63 mig inräknat. Det kan man kalla mogen ungdom. 😀

Väderomslag
Sen i onsdags har värmen och den svaga vinden övergått i kyla och iskall blåst. När jag gav mig av igår eftermiddag stod regnet som spön i backen och i dag gick den kalla vinden genom märg och ben. Men det vore förstås konstigare om värmen fortsatte, det är ju bara ett par veckor kvar tills vinter­må­naden börjar.

Välförsedd
På höstarna är det kutym att skolbarnen säljer toa- och hushållspapper för att bekosta sina skol­re­sor. Vår kurssekreterare, vars dotter är en av försäljarna, tog emot beställningar via FB så jag slog till med en säck av vardera som jag hämtade i onsdags.

Ett par dar senare aviserade rektorn i Hitis-Rosala skola om samma sak och hade beskrivit ända­målet i så rörande ordalag att jag ville understöda dom eleverna också. Papper förfars ju inte och utrymmet på vinden räcker gott till så jag köpte ytterligare en uppsättning igår. Nu är jag synnerligen väl­för­sedd ett tag framöver!

TusenfotingMia varierar kosten
När jag kom hem strax före sju igår kväll satt Mia och väntade vid parkeringsplatsen. Hon pratade en lång stund sen jag klivit ur bilen och talade om att matte hade varit borta nog så länge (tror jag?). Det kan jag gott förstå, jag åkte redan halv tre för att vara i god tid till 15-färjan.

Hon följde genast med in och hann få syn på en tusenfoting vid diskbänken innan jag serverade henne ätbart så tusenfotingen fick bli förrätt. Sen väntade hon tills jag tog fram min mat och ville gärna smaka på den också. Pasta i skink- och baconsås blev alltså dessert. Även katter gillar varierad kost. 🙂

(Klicka på bilden för att se originalet i full upplösning.)

14.10 – Vinterförberedelser

Silverpilen är (nästan) klar för vinter, jag har fått en biologilektion, fastnat i motorsågen och båtarna är på land. Mia har haft ett långpass.

MotorvärmarkabelNästan klar för vinter
Igår gjorde jag Silverpilen klar för vinterväder. Motorvärmare och elkabel är på plats, snö­bor­star, snö­spade och isskrapor ligger i ”skuffen”. Än så länge sitter sommardäcken på, men snart är det dags att byta dom också.

Biologilektion
På eftermiddagen höll jag till i stranden. Jag hade fått den lysande idén att använda den antika pinn­stegen som båtslip och bar ner den i förhoppning om att få upp båten utan hjälp.

Innan jag öste båten och drog den till ”vinterhamnen” fick jag en liten biologilektion. Svanparet hade som vanligt varit uppe i viken och provianterat, men var nu på väg därifrån. Det vill säga hannen(?) hade bestämt att det var dags att dra, honan var tydligen inte riktigt beredd än.

För att skynda på sin dam hade han ett speciellt ljud som jag aldrig har hört tidigare. Det lät nästan som en häst som frustar dämpat, men avslutades med början till en trumpetton. Lockropet upp­re­pades tre gånger, sen såg jag honan komma simmande i god fart. Tredje gången gillt verkade gälla här också.

(Av ovanstående framgår mina fördomar tydligt… Jag kan inte se skillnad på hanne och hona, åtminstone inte på långt håll, men förutsatte alltså att det var gubben som bestämde i familjen. Det kanske var precis tvärtom? :D)

Fastnat i motorsågen
I morse bestämde jag mig för att förlänga garantin på elmotorsågen. Genom att registrera sig och produkten på tillverkarens sajt kunde man förlänga garantin till tre år (i stället för ett).

Det krävde förutom personuppgifter, modellbeteckning och serienummer. Eftersom sågen var par­kerad i boden, slängde jag på mig sjalen över morgonrocken (termometern visade -0,3) och gick dit.

Jag drog fram sågen ur den vita plastpåsen som den ligger i, vände och vred på den tills jag hittade numret och la tillbaka den i påsen igen. Då satt jag fast. Sjalen hade fastnat i ”taggarna” som jag antar ska förhindra att man sågar för nära stammen. Förhoppningsvis är det första och sista gången jag fastnar i den!

BåtslipBåtarna på land
Som om han kunde läsa mina tankar igår, ringde händige släktingen vid lunchtid och undrade när jag har tänkt ta upp båten? ”När som helst” svarade jag. ”Åkej, då kommer jag inom en liten halvtimme” sa han. En kort stund senare hördes ”spinnet” från fyrhjulingen, som rullade ner mot stranden så jag lämnade matportionen på hälft, drog på stövlarna, tog fram arbetshandskarna och gjorde honom sällskap.

Det visade sig att min lysande idé var fullkomligt beck­mörk. Pinnarna på stegen skapade snarare mer motstånd än underlättade uppdragningen. Så nu vet jag det. Dessutom glömde jag att vända båten med aktern upp mot land så vi fick baxa runt den. Kondensvattnet rinner nämligen ut i fören och ska därför luta neråt. Det man inte har i huv’et får man ha i benen, eller i armarna i det här fallet.

Jag hade visserligen inte fått svar på min fråga till sommargrannen psykologen, men jag antog att hon också ville ha sin båt uppdragen, så den fick samma behandling som min. Hjärtligt tack än en gång för be­nä­get bistånd! 🙂

Långpass
Vid elva-snåret igår förmiddag var Mia in och kollade läget, sen såg jag inte henne förrän tio över sex! Från fyra framåt lockade jag på henne med ojämna mellanrum, men till ingen nytta.

I regel brukar hon vara hungrig vid halv sex-tiden men syntes inte till nu heller. Gissa om matte våndades… Jag hade redan kollat att hon inte var instängd nånstans och ringde till slut till grannen för att höra om hon hade synts till där, men fick nej som svar.

Klockan sex beslöt jag gå till soptunnan. På nåt sätt kände jag på mig att hon kunde finnas åt det hållet. Jag hann bara plocka fram soppåsarna och stänga dörren till vedlidret så såg jag henne komma trippande nerför skogs­­stigen.

Jubel och klang utbröt givetvis. Vilken lättnad att hon var hemma och välbehållen! Just då önskade jag intensivt att vi kunde prata samma språk så jag hade fått höra var hon hållit hus. Men slutet gott, allting gott.

Långpasset hade av allt att döma varit påfrestande. Efter en extra stor portion mat gick hon raka spåret och la sig och ville inte gå ut mer den dagen. Det var matte fullt nöjd med. 🙂

Mia är trött

12.10 – Rätt och fel

Jag har varit på långfärd, fått en ny vedhög, monterat sågkedjan och bjudit på eftermiddagskaffe. Mia är snabbare än en vessla.

TrafikLångfärd
Igår valde jag att frivilligt lämna ön. I sex hela timmar. Om­ständig­he­ter­na krävde min när­va­ro i republikens huvud­stad, så jag kollade upp färdvägen i Google Maps och gav mig av efter lunch. Ganska exakt två och en halv timme senare var jag på rätt adress, nästan utan att köra fel. Sista vänstersvängen kom lite abrupt, men det fanns gott om plats för en U-sväng så det blev inte så många meter fel.

Jo, ett fel till gjorde jag. När jag skulle åka hem tillbaka upptäckte jag att jag hade kört mot för­bju­den kör­riktning in på P-platsen. Men det torde inte leda till några påföljder.

Sen återstår att se om min ringa överhastighet fick hastighetskamerorna att larma? Jag gjorde faktiskt mitt bästa för att vara (nästan) laglig. Som tur finns det inga kameror mellan Ekenäs och Bjärnå (jag körde kustvägen) eller mellan Bjärnå och Kimitoön. Hoppas jag?!? Ju mer jag närmade mig ön, desto större hemlängtan fick Silverpilen nämligen. 😉

Fem timmar bakom ratten kändes mest i ryggen, i övrigt gick resan bra. Fast jag kan inte riktigt fatta hur jag har klarat av 8-9 timmars körning tidigare? Avståndet Östersund-Stockholm är visserligen ”bara” 563 km, men i tid alltså betydligt mer eftersom det inte går att köra 100 km i snitt. Skönt att slippa dom resorna!

VedhögNy vedhög
Alla kattvänner undrar förstås oroligt var jag gjorde av Mia dom många timmarna? Tack och lov finns det goda vänner som ställer upp! Mia fick vara hemma tillsammans med en vikarierande husse som såg till henne. ”Fast jag gör det inte för Mias skull, utan för din” deklarerade han tydligt när jag förde saken på tal.

Det kändes oerhört skönt att veta att hon kunde komma och gå som vanligt medan jag var borta. Jag kunde koppla av helt i förvissning om att hon var i goda händer.

Men det var inte nog med det. I morse gluttade jag in i vedlidret och fick syn på en alldeles ny klabb­hög… En del av tiden hade vikarien alltså tillbringat i vedlidret med yxan svängande. En stor och glad överraskning. Tack snälla Filosofen än en gång! 🙂

Sågkedja och eftermiddagskaffe
Stolt som en tupp deklarerade jag att jag hade monterat sågkedjan på nya elmotorsågen ”alldeles själv” när händige släktingen dök upp till eftermiddagskaffet. Jag förstod naturligtvis att kom­men­ta­ren skulle resultera i en kvalitetsgranskning, vilket den också gjorde.

”Men den sitter ju fel” påpekade han efter några sekunders inspektion. Egentligen var jag inte särskilt förvånad, monteringen hade gått så smärtfritt så jag anade oråd även om allt såg OK ut vid en snabb­titt. ”Med kedjan vänd så där kan du inte såga av en tändsticka ens” fortsatte han och demonstrerade sågriktningen.

Just så. Själv är inte alls alltid bästa dräng. Undrar om jag hade kommit på felet när jag försökt prov­köra? Troligen inte. Sågkedjor är sluffinitivt inte min starka sida, men bara för att Grisen/Tvillingen hade nämnt att hon behövde hjälp för monteringen var jag ju tvungen att bevisa (för mig själv) att jag var snäppet vassare. Fast då blev det alltså ovasst.

SågkedjaKvickt som ögat var kedjan rätt monterad, fick rätt spänning och sågen provstartad. Finfint. Om kedjan hade varit lika spänd som jag tänkte mig, hade den antagligen gått av, så där hade jag också gjort en tabbe.

Sen gick vi in och drack eftermiddagskaffe i godan ro medan vi pratade om helt andra saker som inte hade ett dugg med motorsågar att göra.

Utom möjligen flisning som kanske kan betraktas som närbesläktat?

PS.
Hur många deciliter är 14 ml? Det får man lära sig redan på lågstadiet, men den vetskapen har tyd­ligen trängts undan av en massa(?) annat i mitt huvud.

Behållaren för sågkedsoljan rymmer 14 ml. Just nu är den fylld till bristningsgränsen – jag hällde i en deciliter och hade tänkt fortsätta med 0,4 dl till men insåg att behållaren redan var full. Oljan kommer med andra ord att spruta som små fontäner runt kedjan när jag kör i gång sågen. Suck.

Efter en snabbtitt i instruktionsboken börjar jag tvivla på att jag alls vågar eller är kvalificerad att an­vända sågen. Vad i fridens namn är kolborstar? Dom ska man tydligen kolla och byta vid behov. Och bakåtkast ska man akta sig för. Har man cirkulationsbevär kan man drabbas av blod­ut­gjut­ningar och skador på nervsystemet. Suck igen.

Snabbare än en vessla
Innan jag gav mig av igår kom Mia med dagens första fångst som visade sig vara en vessla. Lite mot­villigt var jag imponerad. För min del får vesslorna helst fortsätta leva, men att fånga en kräver stor snabbhet så den stolta jägaren fick ändå lite beröm.

Mias vessla

10.10 – Från verktyg till gurka

Jag har kompromissat, gjort ett smakprov, försöker fånga svanparet, har början till julstämning och medger min begränsning. Mia gillar inte ättiksgurka.

ElmotorsågKompromiss
För några år sen blev jag ju förälskad i en ”trådlös” motorsåg, dvs laddningsbar, men drog öronen åt mig när jag såg priset och kom fram till att jag knappast skulle lyckas få den investeringen att löna sig.

I förrgår blev det en kompromiss – en el­motor­såg. Och 40 meter elkabel förstås, mina 20 meters kablar är onödigt korta. Än så länge ligger underverket kvar i kartongen, jag har haft annat för mig, men i helgen ska vi be­kanta oss har jag tänkt. Möjligen också provköras.

Smakprov
Igår provsmakade jag Crème Bonjours matfettsblandning efter att ha sett deras reklam på TV. Smör och rypsolja smaksatt med havssalt lät ju helt OK. Färg och konsistens är godkänd, men i min mun smakar det inte bra. Jag håller mig nog till det gamla vanliga matfettet också i fort­sätt­ningen.

Svårfångade svanar
Svanparet i viken är synnerligen svårfångat på bild. Antingen har dom huv’et under vatten eller så glider dom i väg bakom skymmande trädgrenar. Idag har jag gjort flera försök, men varje gång verkar dom ha på känn att jag tänker fotografera dom och gömmer sig.

Men vänta bara, när jag kommer i gång med min nya såg kommer det garanterat att bli glesare mellan grenar och kvistar! 😀

JulstämningBörjan till julstämning
Under årens lopp har jag fått flera blockljus som har blivit stående i ett skåp. För ett tag sen beslöt jag skaffa en bricka att ställa dom på och idag hittade jag en som är helt perfekt, precis lagom för fyra ljus.

Självfallet ville jag se hur det skulle ta sig ut när dom var tända, så jag skapade lite förtida jul­stäm­ning i efter­mid­dags. Eller kanske snarare s k höstmys? Riktigt fint blev det.

Begränsning
I eftermiddags knackade f d grannen på och behövde lite scanningshjälp, men hon hade också med sig datorn som inte riktigt ville vara med på noterna. Windows Update genomförde inte installa­tionen av dom senaste uppdateringarna.

Tyvärr fick hon åka hem tillbaka med delvis oförrättat ärende. Hämtningen av uppdateringarna häng­de upp sig och ”frös” datorn trots flera försök. Och nån PC-tekniker är jag som sagt inte så jag var tvungen att medge min begränsning. Tråkigt att inte kunna lösa problemet, men man kan ju inte göra mer än sitt bästa.

Mia tiggerÄttiksgurka – nej tack!
Så snart jag håller till vid diskbänken och hanterar nåt ätbart hoppar Mia upp och sätter sig framför mikron om hon är inne. Hon har lärt sig att matte gärna delar med sig av det hon äter, i synnerhet smörgås och pålägg. Hon tigger inte högljutt, men följer intresserat varje tugga jag tar.

Det mesta jag ger henne slinker ner om hon ser att jag också äter det, som till exempel salmiakkola senast. Dock inte tant Agdas gurka. Men ett kort ögonblick var det nära att hon skulle slicka i sig gurkbiten jag gav henne innan hon för­mod­ligen avskräcktes av ättiksdoften. Det finns ju gränser, till och med för Mia. 🙂

7.10 – Pyssel

Jag har bytt lösenord, haft tebesök, uppdaterat räkenskaperna, skrivit ut broschyrer och förevigat höstfärger.

Bytt lösenord
Bland fredagens IT-nyheter fanns ett par artiklar om intrång hos Adobe och i lördags uppmanades jag byta lösenord. 2,9 miljoner kunder tros vara drabbade.

Vad jag kan minnas finns inga kontokortsuppgifter lagrade på mitt konto, så jag känner mig inte orolig men jag har givetvis hörsammat uppmaningen. Den här gången fick LastPass generera ett nytt, krångligare lösenord än det förra.

TeTebesök
Igår på förmiddagen frågade jag hux flux om Filosofen hade lust att komma på eftermiddagste. Efter att ha övertygat honom om att vi inte var nyduschade på Udden heller så han inte behövde gå i bastun innan, tackade han ja.

Med sig hade han en stor kartong med eldstände för att han – till skillnad från mig – kom ihåg att jag hade sagt att jag har snålat på det jag fått tidigare. Nu behöver jag definitivt inte snåla. Tack än en gång! 🙂

Uppdaterad bokföring
Det har ju inte hänt speciellt mycket i firmans räkenskaper dom senaste månaderna men för att ha ordning i veri­fi­kat­pär­men skrev jag ut sammanställningar för dom månader som saknades.

Jag konstaterade att firman är skyldig mig ett fyrsiffrigt belopp vid det här laget. Inte mycket till affärs­man med andra ord.

Broschyrer
I morse fick jag beställning på utskrifter av Daphnias broschyr, både finsk- och svenskspråkiga så skrivaren har gått varm idag. Jag skrev också ut ett antal till mig själv, så snart får byborna oväntad post.

BenvedHöstfärger
För varje dag som går blir trädens bladverk allt glesare men färg­prakten på återstående löv är lika tjusig som alltid. Min favorit nummer ett är benveden som har vuxit upp igen efter att ha varit mer eller mindre utplånad sen avloppstanken grävdes ner 2008.

Jag tog mig också friheten att inkräkta på granntomten för att fånga höstfärgerna där. Dom träd och buskar som före detta grannen och hennes man har planterat bjuder på en kaskad av nyanser, allt från vinrött till limegrönt.

95 bilder hade jag i kameran när jag var klar, men dom är nu nerbantade till 57. Alla blir ju inte lyckade av ett eller annat skäl. Och ju längre jag håller på och fotograferar, desto mer kritisk blir jag, så om jag inte är helt nöjd åker bilden obönhörligen i papperskorgen.

5.10 – Två- och flerbenta

Jag har fyllt i fel blankett, besökt en god vän, hittat spindelnät i disken och bekantat mig med nyinflyttade. Mia har besök på reviret.

Fel blankett
Härom dagen ringde en dam från skatteförvaltningen och trodde att jag ville bli befriad från skatt. Det kanske var dumt att inte ta den chansen? 🙂 Min ansökan om momsbefrielse hade kommit till fel instans.

Igår ringde en man från samma myndighet och påpekade att min ansökan om momsbefrielse var gjord på fel blankett. En Y6 skulle det vara i stället och den kunde hämtas på en helt annan sajt än skattemyndighetens. Så nu vet jag det.

Spindelnät 3På besök
Vid kaffetid rullade jag i väg norröver för ett besök hos Grisen/Tvillingen. Där vankades äppelkaka och glass bland andra godsaker, förutom trevligt sällskap. Tiden gick så fort så jag nästan höll på att missa Mias mattid. Men bara nästan.

Spindelnät i disken
Det finns förstås gott om spindlar överallt i huset, men det händer inte så ofta att jag har spindelnät i disken. Igår hade jag det upptäckte jag när jag förberedde för att diska. Nätkonstruktören fanns också bland kärlen men för­flytta­des utomhus innan ”syndafloden” drabbade den.

Nyinflyttade
Idag kom Siri och hennes matte förbi vid lunchtid så jag hejdade matte och bjöd in henne på en ”rundtur”. Siri verkade uppskatta dofterna men fick snällt stanna ute medan matte tog en snabbtitt på insidan av huset. Mia syntes inte till men jag kan tänka mig att hon iakttog oss på avstånd.

När Siri och hennes matte hade gått beslöt jag hälsa mina nya sommargrannar välkomna till byn efter­som jag såg att dom var på plats. Jag möttes av ivrigt hundskall och två stora hundar när jag steg in. Bakom dom hörde jag värdinnan be mig stiga på.

Efter en stunds samtal fick den sympatiska och lättpratade damen en snabbtur på Udden hon också. Hon var nämligen intresserad av min avloppstank(!). Där fick hon genast flera pluspoäng. Om hon hade bett mig om stickmönster eller råd angående inredning hade det blivit minuspoäng. 😀

Mia bevakarAtt hon och hennes familj dessutom är djurvänner är extra mycket värt, då behöver jag inte vara orolig för att dom tar illa upp när/om Mia syns till på fel sida av häcken.

Besök på reviret
I förmiddags hördes hundskall på granntomten. Det fick Mia att förflytta sig inomhus men hindrade henne inte från att vara nyfiken. Hon hoppade upp och satte sig på köksbordet för att iaktta dom stora ”monstren” som rasade runt där ute.

Jag kan föreställa mig att hon tyckte att hon kommit ur askan i elden. I stället för en hund att hålla koll på fanns det nu två på hennes revir. Men mesta tiden slipper hon dom förstås så det går nog bra. Kvinnan i huset har ingen hund så det är bara när hennes son har med sig sina som det blir lite spännande.

3.10 – Nedrustning

Jag har ägnat mig åt lönnfällning, ätit gammalt kaffebröd och har höst på trappan. Mia har genomfört båtinspektion.

Lönnfällning
En av måndagens arbetsuppgifter var att såga ner lönnarna som har växt upp mitt bland plommon­träden i stranden. Jag fällde alltså inga träd i lönndom. 🙂

VerktygDet var inga som helst problem att få några timmar att förflyta. Alla tre träden var flera meter långa och ett satt krång­ligt till, men man är ju envis. Stammarna kvistade jag och bar upp till vedlidret, kronorna lämpades på en av mina ”kvistkyrkogårdar”.

Och nästa sommar kommer jag att ha en miljon nya skott runt stubbarna förstår jag.

Än så länge har jag inte bestämt vad jag ska göra med stammarna, men antagligen blir det ved om jag inte kommer på nåt fiffigare. Dom är jämnlånga och rätt så raka så jag kanske hittar ett använd­ningsområde så småningom. Eller nån annan i byn kanske har användning för dom?

Gammalt kaffebröd
Efter pensionärsfirandet för en månad sen blev det tre bitar kaffebröd kvar av en vetekrans. Jag har sett dom ligga i skafferiet men inte kommit mig för att städa bort dom förrän igår. Då tyckte jag att dom hade legat länge nog.

Jag förväntade mig att dom skulle vara täckta av mögel vid det här laget, men dom såg lika fräscha ut som för en månad sen. Sånt gör mig alltid misstänksam – vad innehåller brödet då? Bara för att testa åt jag en bit. Den smakade helt OK och var inte ens särskilt torr, troligen för att kransen innehöll en syltfyllning.

Om jag hade lusläst brödpåsen hade jag kanske hittat förklaringen men det brydde jag mig inte om. Bröd som inte möglar är skumt, oavsett vad det står eller inte står på påsen.

Höst på trappanHöst på trappan
Idag hade Mia och jag sovmorgon. Jag blev alldeles häpen när jag såg att klockan var halv nio när jag vaknade och hittade Mia sovande i fotändan.

Solen sken från knallblå himmel och termometern visade 8,3. Jäm­fört med gårdagens -2,8 var det en markant förändring till det bättre som inspirerade till utepyssel.

Jag beslöt att nådatiden för utemöblerna i bersån var till ända och bar in dom i boden efter att ha möble­rat om där för att ge plats. Stolsdynorna fick också inta vinterförvaret och när jag ändå var i farten tyckte jag det var lika bra att göra höst på trappan också.

Jisses vad tomt det blev! Nu finns det massor med plats för all snö som kommer dråsande så småningom.

Båtinspektion
När Mia hörde att jag höll till nere i stranden beslöt hon göra mig sällskap. Jag hade gått ner för att kolla båten. Nåt vatten fanns det inte att ösa men en del löv hade bestämt sig för att invadera den.

Medan jag plockade bort löven förnyade Mia sina doftspår och undersökte farkosten noga. Sen la hon sig i fören och såg ut som om hon kunde tänka sig att ta en vilopaus i solen, men kom på andra tankar när jag klev upp på bryggan.

Hon gick försiktigt ner i sommargrannen psykologens båt och inspekterade den också. Hållaren till årklykan var extra intressant så den prövade hon leka med och tugga på innan hon hoppade upp tillbaka på bryggan. Och ifall det blev bitmärken i metallen får hon själv komma överens med båt­ägaren om lämplig ersättning. 😀

Mia gör åverkan