Inkräktare

Sedan ett par veckor tillbaka har vi då och då be­sök av en inkräktare. Av lukten på markeringarna framgår att det är fråga om en hankatt. Jag har sett honom leta efter jaktbyten i ”djungeln” nedanför köksfönstret och konstaterat att han ser ut att vara helgrå. (Bilden är inte autentisk.)

Idag råkade han tydligen befinna sig framför trappan då Mia gick ut. Inom kort hörde jag ”kampropen” och skyndade mig ut. Jodå, det var samma herre som jag observerat tidigare. Jag ryade till så han skulle förstå att han inte var välkommen.

Budskapet gick hem. Han sprang sin väg mot sommargrannen till. För säkerhets skull gick jag över på granntomten för att kolla om han eventuellt gömde sig under lekstugan, men han syntes inte till så jag antog att han sökt sig till lugnare trakter.

Mia följde med mig, men stannade vid tomtgränsen. Tydligen såg hon honom inte heller mer. Efter en stund kom hon in tillbaka, så jag stängde för hennes kattlucka för att förhindra fler markeringar och besök.

Då jag kom tillbaka till trappan såg jag spåren efter dusten. Både Mias och inkräktarens hårtussar låg i gräset bredvid trappan så det var där slagsmålet hade ägt rum.

Efter någon timme såg jag att Mia inte mådde bra. När man rörde vid henne jamade hon till, men jag kunde inte upptäcka några synliga skador. Fast under pälsen kunde ju finnas hål efter vassa klor.

Så småningom fick hon mat, gick på toa och tog sig sedan upp på Husses säng där hon fortfarande ligger. Återstår att se om hon gör oss sällskap framför teven i kväll som hon brukar? I annat fall hoppas vi hon känner sig bättre i morgon. ❤

6.1 – Värmetörst och annat

Udden har ny morgonrutin, varmaste plaggen är i bruk, det har hörts krafs och gnagande, jag har skrivit brev och protokoll och det luktar bränd kaffesump. Mia har blivit innekatt.

BrasaNy morgonrutin
Sen ”rysskylan” strömmade in över oss för ett par dar sen med dryga 20 minusgrader har vi ny morgonrutin på Udden: Först eld i köksspisen, sen morgonkaffe. Allt för att hålla ner elräkningen (Udden har elvärme).

Varmaste plaggen i bruk
Igår flyttade sommarskorna in i sin bananlåda och den andra tömdes på varma vinterkängor och ‑stövlar. Det kändes också synnerligen aktuellt att hämta vinterkapporna på vinden med anledning av dom låga temperaturerna, så nu är jag rustad för -30 hoppas jag. På torsdag skulle det visst bli kallt på riktigt. :-/

Flanellakan har jag redan sovit i ett tag, men sängvärmen utökades igår med flanellnattlinne. Flanell är väl ett material värd en stor eloge! Enda nackdelen är att det är stumt, vilket gör att man ofta vaknar när man vänder sig i sängen. Nattlinnet stretar emot. Men hellre det än att frysa!

Krafs och gnagande
Igår hade en fyrfotad varelse med lång svans bestämt sig för att invadera ett utrymme ovanför disk­bänken. Det hördes krafs och gnagande hela dagen och kvällen. Sågspånen dråsade ner från allsköns springor i jämn takt.

Mia parkerade sig förväntansfullt på eller nedanför diskbänken för att få tag i inkräktaren, men hon blev tyvärr besviken. Det presumtiva bytet lyckades till all tur inte ta sig igenom väggarna. Idag har det varit tyst, så antingen är boet färdigt eller så har inkräktaren insett det hopplösa i företaget.

ProtokollSkrivit protokoll
Igår kväll hade väglagets styrelse ett snabbmöte angående den delvis preskriberade fordran (se inlägg 1.1.2016). Under mötet framgick att leveranserna sträckte sig från 2004 till 2015 och att vi var skyl­diga att betala för två. I inlägget 1.1 uppgav jag annat, beklagar. Även solen har fläckar sägs det.

Majoriteten ansåg att vi för att behålla våra goda relationer skulle betala fakturan i sin hel­het, men via brev påpeka preskriberingstiden. Genast efter mötet författade jag brevet och mejlade det till ord­fö­randen för godkännande. Idag har jag skrivit och skickat det korta protokollet.

Bränd kaffesump
Strax före läggdags igår inträffade en malör. Jag tappade taget om vattendunken som stötte tilll kaffe­pannan som landade på den heta spisen, vilket fick till följd att resterande kaffeskvätt och en hög med kaffesump stektes omedelbart.

Kaffedoft har jag inget emot, men bränd sump luktar apa. Ännu i morse sped sig odören när jag eldade trots att jag hade försökt rengöra hällen.

Lyckligtvis var det inte mycket kvar i vattendunken så jag slapp åtminstone torka upp fem liter vatten mitt i natten. Det kunde alltid vara värre. 🙂

Mia i banalådaMia är innekatt
Gårdagens kyla (-20,2) fick Mia att bli innekatt. Ljudet av krafsande och gnagande bidrog också för­stås. Hon gick inte ens ut och uträttade sina bestyr, utan föredrog att bajsa och kissa i sin innetoa. Hon hjälpte givetvis också till med att packa upp vinter­sko­do­nen.

I morse hade vi ännu kallare, -22,2 så jag förväntade mig samma beteende men hon överraskade mig. Ute­vis­tel­ser­na har för all del varit minimerade tidsmässigt men hon har inte använt innetoan idag. Hur som helst är den rengjord och har fått ny sand om, utifall att, lilla fröken vill använda den. 🙂

5.10 – Två- och flerbenta

Jag har fyllt i fel blankett, besökt en god vän, hittat spindelnät i disken och bekantat mig med nyinflyttade. Mia har besök på reviret.

Fel blankett
Härom dagen ringde en dam från skatteförvaltningen och trodde att jag ville bli befriad från skatt. Det kanske var dumt att inte ta den chansen? 🙂 Min ansökan om momsbefrielse hade kommit till fel instans.

Igår ringde en man från samma myndighet och påpekade att min ansökan om momsbefrielse var gjord på fel blankett. En Y6 skulle det vara i stället och den kunde hämtas på en helt annan sajt än skattemyndighetens. Så nu vet jag det.

Spindelnät 3På besök
Vid kaffetid rullade jag i väg norröver för ett besök hos Grisen/Tvillingen. Där vankades äppelkaka och glass bland andra godsaker, förutom trevligt sällskap. Tiden gick så fort så jag nästan höll på att missa Mias mattid. Men bara nästan.

Spindelnät i disken
Det finns förstås gott om spindlar överallt i huset, men det händer inte så ofta att jag har spindelnät i disken. Igår hade jag det upptäckte jag när jag förberedde för att diska. Nätkonstruktören fanns också bland kärlen men för­flytta­des utomhus innan ”syndafloden” drabbade den.

Nyinflyttade
Idag kom Siri och hennes matte förbi vid lunchtid så jag hejdade matte och bjöd in henne på en ”rundtur”. Siri verkade uppskatta dofterna men fick snällt stanna ute medan matte tog en snabbtitt på insidan av huset. Mia syntes inte till men jag kan tänka mig att hon iakttog oss på avstånd.

När Siri och hennes matte hade gått beslöt jag hälsa mina nya sommargrannar välkomna till byn efter­som jag såg att dom var på plats. Jag möttes av ivrigt hundskall och två stora hundar när jag steg in. Bakom dom hörde jag värdinnan be mig stiga på.

Efter en stunds samtal fick den sympatiska och lättpratade damen en snabbtur på Udden hon också. Hon var nämligen intresserad av min avloppstank(!). Där fick hon genast flera pluspoäng. Om hon hade bett mig om stickmönster eller råd angående inredning hade det blivit minuspoäng. 😀

Mia bevakarAtt hon och hennes familj dessutom är djurvänner är extra mycket värt, då behöver jag inte vara orolig för att dom tar illa upp när/om Mia syns till på fel sida av häcken.

Besök på reviret
I förmiddags hördes hundskall på granntomten. Det fick Mia att förflytta sig inomhus men hindrade henne inte från att vara nyfiken. Hon hoppade upp och satte sig på köksbordet för att iaktta dom stora ”monstren” som rasade runt där ute.

Jag kan föreställa mig att hon tyckte att hon kommit ur askan i elden. I stället för en hund att hålla koll på fanns det nu två på hennes revir. Men mesta tiden slipper hon dom förstås så det går nog bra. Kvinnan i huset har ingen hund så det är bara när hennes son har med sig sina som det blir lite spännande.

16.9 – Övertid

Igår såg jag två barnhuvud och hade lång arbetsdag. Idag var jag uppe före soluppgången, ser bra ut igen och har arbetat övertid. Mia har slagit mig med häpnad och haft inkräktare på reviret.

Barnhuvud
En stund efter att jag hade börjat arbetsdagen igår hörde jag en bil som gasade lite extra i uppförs­backen så jag förstod att det inte var nån ”inföding”. Jag var självklart nyfiken på vem som kom så jag väntade tills bilen dök upp.

Ur takluckan stack det upp två barnhuvuden. Det var alltså sommargrannen med familj. Synd att jag inte fick besök, nu var jag ju tvungen att fortsätta jobba. 😉

Buskröjning
Sista etappen av buskröjningen skulle klaras av. Av nån anledning kändes sista biten segare än dom andra, men på ett par timmar var jag klar och kunde börja städa bort högarna.

Jag kände mig inspirerad att fortsätta med syrenerna vid husgaveln och hade gått för att hämta ytter­ligare verktyg då jag hörde ett bekant motorljud. Den här gången fick jag faktiskt besök. Händige släktingen var spekulant på en av mina ”syrenstockar” och gav sig tid att stanna på kaffe.

När han hade åkt fortsatte jag med syrenavverkningen, men fick nog efter ett tag och tillbringade sista timmen med att bredda strandstigen. Växtligheten på var sida om stigen gjorde att det snart inte gick att ta sig fram. Tio i åtta tog in­spirationen slut totalt och jag var hungrig så jag gjorde kväll.

Uppe före solen
I morse väckte Mia mig tjugo i sex och försvann som vanligt ut efter att ha fått sina Anti-Hairball. Jag kände mig rätt pigg så jag beslöt stiga upp jag också.

Efter frukosten gick jag ut med kameran. Efter den kyliga natten låg det dimma över sjön och sjö­fåglarna var redan i full färd med frukost. Himlen började ljusna och det kändes som om jag var ensam i hela världen. Det var jag uppenbarligen inte – den pastorala idyllen stördes av gevärsskott. Antar det är älgjaktstider?

Bra utsikt
För tre eller fyra år sen kapade jag senast syrenerna vid den södra husgaveln. Sen dess har dom växt så det knakat och jag har inte längre kunnat se stranden. Men från och med idag har jag fri sikt igen. 🙂

För att snabbt få nya skott kapade jag stammarna till midjehöjd. Röjsågen var således utesluten som verktyg men det gick bra med röjningssaxen också, även om kugghjulet kved av ansträngning tidvis. Finjusteringen gjorde jag med häcksaxen. Riktigt fint blev det.

Övertid
Det blev lite övertid idag också. I stället för att sluta arbetsdagen när alla kapade syrener var bort­forslade, fick jag för mig att jag skulle tukta bergenian som växer bredvid eken.

Det var drygt, men nu ligger två tredjedelar på komposthögen. Den växer ju också med raketfart känns det som, så snart är den lika stor igen. Tio i sex plockade jag i hop alla prylar och Mia tyckte det var matdags.

”Pirran” var förresten suverän att frakta syrenerna med. Jag la ner den på marken, fyllde på allt vad det gick och spände åt med ett par bläckfiskar (gummisnodd med krok). Framfarten krävde förstås ansenlig bredd så jag var tvungen att röja vid komposthögen, men i övrigt funkade det finfint.

Häpen
Igår kväll slog Mia mig med häpnad. Hon kom in vid halv nio-snåret, fick lite mat och la sig i soffan. Ungefär en halv timme senare satt hon utanför toalettdörren. Jag råkade se henne eftersom jag stod vid diskbänken. Det betydde förstås att hon behövde gå på toa.

Inte sen nån gång i våras har jag haft hennes innetoalett i badrummet, men hon kom ändå i håg att det är dit man går. Fantastiskt att hon minns! Tydligen ville hon inte gå ut mer så sent så jag fick skynda mig att ta fram ett fat och hälla i kattsand. Duktig kisse! 🙂

Inkräktare
Sommargrannen hade som vanligt med sig sin hund, en samojedtik som lystrar till namnet Bella. Troligen därför Mia höll sig nära mig både igår och idag. I regel brukar Bella inte hälsa på, men i eftermiddags såg jag att Mia stirrade stint mot syrenbuskarna vid utedasset. Sen gick hon in i verandan.

Först trodde jag mårdhundarna var i farten men fick sen syn på en vit, lurvig bakända som rörde sig på kom­posthögen. Ha, Bella kände förstås lukten av resterna av Mias före detta måltid som jag hade slängt i ”slaskfatet” och tömt ut.

I vanliga fall brukar jag hälsa på henne men nu uppmanade jag henne bestämt att gå hem. Hon tittade lite förebrående på mig, men lunkade i väg i maklig takt.

Strax nedanför uthuset stannade hon och markerade. Innan hon försvann ur sikte hörde jag henne fnysa. Antagligen kände hon sig för­närmad över mitt ogäst­vänliga bemötande.

Så snart hon hade gått kom Mia ut tillbaka och satte sig på trappan. Av hennes blick drog jag slut­satsen att jag hade några pluspoäng till godo.

Sent i eftermiddags åkte Bella och hennes flock tillbaka till stan så nu är lugnet återställt igen.

16.11 – Späckat

Jag har haft en späckad dag och behöver ny spiral. Mia har en oinbjuden matgäst och jagar in­kräktare.

Späckad dag
Vid lunchtid lastade jag in vinterdäcken i Silverpilen. Idag skulle dom på. I samma veva tog jag in posten, kollade den och bytte sen om till ”födelsedagsfirarklädsel”. Byns äldsta invånare bjöd in mig på kaffe igår då jag ringde och gratulerade henne på födelsedagen.

Halv två var jag på plats och hann precis svepa påtåren innan det var dags att passa tiden för däck­bytet på macken i Dalsbruk. Men först var jag tvungen att stanna vid kommunhuset och lasta av alla kollin inför kursen – fyra datorer, en kasse med skarvsladdar och min portfölj.

Från macken genade jag över kolugnsbacken tillbaka till kommunhuset och tyckte tiden medgav ett besök på ”glasbanken” för att köpa torr sherry. Den ingår i receptet till Drömskinka som Apan i Flen har tipsat om och som jag tänkte pröva, förutsatt att skinkan fort­fa­ra­nde går att använda.

Klockan 14.57 hade jag ställt upp lånedatorerna, datorprojektorn och skarvdosorna, startat min egen dator och hejat på kursdeltagarna. Att få kontakt med det trådlösa nätverket tog ett par minuter till, men 15.01 var vi i gång.

I behov av ny spiral
Tio i sex var jag nere på macken igen för att hämta den nyskodda Silverpilen. ”Du behöver ny spiral” konstaterade mackägaren när jag skulle betala. I min ålder finns det inga tolkningsalternativ för ett sånt uttalande så jag förstod genast att han inte menade mig personligen.

Hjulspiralen på vänster framdäck har gått av. Inget akut, men heller inget som besiktningen god­kän­ner, så jag fick tid för byte samma tid nästa vecka. Det förklarar det gnisslande ljudet jag har hört ett tag men trott bero på nåt som har lagt sig mellan bromsbelägget och bromsskivan.

Matgäst
I förrgår kväll hörde jag ljud från verandan. Samma ljud som när Mia äter torrfoder ur plastskålen som hänger på dörren till hennes bur. Eftersom hon var inne förstod jag att vi hade en oinbjuden matgäst. Jag gick fram till dörren och försökte spana på inkräktaren ett par gånger men han/hon hade hört mig och redan avlägsnat sig båda gångerna.

I går kväll efter att Mia hade kommit in för kvällen ställde jag ut en skål med torrfoder på trappan för att vår hungriga gäst skulle få äta ostört. I morse var den tom så klart.

Frågan är om det är en katt eller en mårdhund? Jag gissar på katt, för hur självsvåldiga mård­hun­dar­na än är, tror jag dom inte vågar sig så nära människolukt. Men säker är jag förstås inte.

Inkräktare
När jag kom hem i kväll såg jag Mia i lyktskenet då jag parkerade bilen, men innan jag hade stigit ur hade hon sprungit in bakom sommargrannens garage. Jag trodde först att hon blev skrämd så jag lockade på henne då jag steg ur men hon dök inte upp.

En kort stund senare hörde jag ett ljud som tydde på att antingen Mia eller ett annat djur hade kon­fron­terats med en fiende. Ljudet lät mest som en katt. Mårdhundarna har ett mycket högre skri vet jag sen ett par höstar tillbaka. Jag kan tänka mig att det var matgästen som var på väg till sin middag men blev förhindrad av Mia.

Ibland fungerar jag utan att tänka. Jag plockade snabbt fram ficklampan och gick i samma riktning som jag sett Mia försvinna medan jag hojtade ”vem är det som är här” med mitt mest skräck­in­ja­gan­de ton­fall. Jag räknade med att Mia känner igen rösten och att fienden tycker den närmar sig hotfullt.

Det gjorde susen. En kort stund senare såg jag reflexerna från Mias ögon då hon kom travande på skogsstigen. Hon tackade för hjälpen(?) genom att stryka sig mot mina ben och så gick vi in.

I morgon ska jag rigga upp webbkameran så jag om möjligt får se vem det är som våldgästar oss.