Fri sikt

utsikt

Äntligen! Efter knappa två dagars arbete är sikten fri ut över sjön. En önskedröm i uppfyllelse! Idag föll bland annat det gamla äppelträdet som också det led av röta. Stubben får stå kvar som minne har jag bestämt. 🙂

1.8 – Besök och demenssymtom

Jag har levt på gröt, haft besök, klippt gräs, förlagt tidningen och bjudit på udda utsikt och jultårtor.

Levt på gröt
Jag börjar tro att jag har mask… Jag är hungrig var tredje timme?! För att hålla hungern i schack be­slöt jag koka havregrynsgröt i förrgår och hävde i chiafrön för att göra den extra nyttig. Tre timmar senare var jag hungrig igen. Mysko.

GrynEnligt receptet på grynpaketet kokade jag två portioner, men dom har räckt till fyra måltider så det kanske är så att jag äter för små portioner? Men man ska ju inte äta tills man är mätt, utan tills man inte längre är hungrig sägs det?

Besök
Igår hade jag två besök. Det första utgjordes av en gammal skolkamrat som också är bloggläsare och vägandelsägare.

Som vanligt var jag ännu i morgonrocken när det knackade på dörren efter lunch. Jag blev rätt för­vånad då jag såg vem som steg in. Honom har jag aldrig sett på Udden tidigare, åtminstone inte vad jag minns? Det är också några år sen vi pratades vid senast.

Besöket blev inte så långvarigt, men vi hann ändå avhandla miljöfrågor, byråkrati, hälsa och skillnader mellan Sverige och Finland. Dessutom hann väglaget få årets första vägavgift. Ett både trevligt och effektivt besök således.

Lika trevligt, men inte fullt så effektivt, var sommargrannen psykologens besök på kvällen. Över var sitt glas destillerad dryck ventilerade vi sjögräsförekomsten, udda drömmar och kvällens teve­program.

GräsklippareKlippt gräs
Igår kunde jag äntligen klippa gräset. I förrgår ”räddades” jag av en kort regnskur just som jag hade konstaterat att gräset hade torkat upp efter nattens regn. Under juli har Udden fått 93 mm, så växt­lig­he­ten är extra frodig.

Förlagt tidningen
I morse drabbades jag av demenssymtom. På vägen till postlådan för att hämta tidningen kom jag på att jag skulle ta bort vissna digitalisstänglar och plocka in fräscha blommor. När jag var klar med blompysslen kunde jag inte hitta tidningen nånstans. Varken ute eller inne. Helt oförklarligt vart den hade kunnat ta vägen?

Till slut knallade jag till postlådan och lyfte på locket. Och si, där låg tidningen! Jag hade alltså aldrig hämtat den. Skrämmande. Och värre lär det bli förstår jag. :-/

Udda utsikt och jultårtor
Idag fick vi en sommardag igen. Jag tror bestämt det är minst den femte i ordningen. Solen värmde skönt bara man inte satt i blåsten. Tack vare vind­riktning och omgärdande buskar gick det bra att sitta i bersån.

JultårtorUtsikten var däremot lite tveksam – i synfältet sågs mina underkläder hänga på tork. Men ”tebesöket” klagade ingalunda.

Inte klagade han på tilltugget heller trots att det kanske inte är så vanligt med jultårtor så här års? Dom smakade precis lika bra som i julas. 🙂

12.6 – Prisvärt

Kallelserna är postade, jag har bunkrat papper, ätit dyr potatis, är äntligen klar med broschyren och har en bedårande utsikt.

Kallelserna postade
Igår postade jag årsmöteskallelserna och fick lära mig att portot för ett 22 grams brev till Ryssland är 2,30. Bland väg­andels­ägarna finns nämligen en rysk medborgare förutom den amerikanska.

Frågan är hur väl han förstår svenska? Kallelsen skrevs nämligen bara på ett språk. Nåväl, han får väl höra av sig om han undrar.

PapperBunkrat papper
Daphnias ordförande tipsade mig för ett tag sen om en man som åker runt och säljer toa- och hushållspapper av bra kvalitet och till ett facilt pris. Igår ringde hon och sa att han var i faggorna och ville veta om jag fortfarande var intresserad? Självfallet var jag det.

Den stackars mannen trodde nog att ordföranden och jag bodde i samma by, men tack vare guidning per telefon hittade han till min avkrok. Ur bilen steg en spänstig och (mycket) pratsam 76-åring.

Det här var hans hobby och tidsfördriv förklarade han när jag undrade om det verkligen kunde vara lönsamt att åka land och rike runt? Han bor nämligen i Laitila men säljer bland annat i Åbolands skärgård.

Sortimentet var bredare än jag hade förväntat mig. Italienskt hushållspapper kändes ganska exotiskt. Jag höll mig dock till miljövänligt returpapper med undantag för 40 rullar blått toapapper. Eftersom jag hade prövat kvalitén hos ordföranden fick nåd gå före rätt.

I snitt betalade jag 1 €/rulle papper, vilket jag tycker är ett bra pris med tanke att jag fick leverans till dörren. Med 82 rullar toapapper och 32 rullar hushållspapper ska jag väl klara mig ett bra tag. 😀

Dyr potatis
För ett par dar sen slog jag till med en påse (1 kg) nypotatis. Den bör ätas med aktning med tanke på att påsen kostade 6 €, men det var den värd! Igår vankades således sill och nypotatis som förrätt. Sagolikt gott!

UtsiktBroschyren klar
Äntligen är jag klar med omarbetningen av Daphnias broschyr! Den nya upplagan har skickats till styrelsen med kommentaren att texttillägg inte kommer på fråga, däremot får man klaga om det är nåt som är helt galet.

Ordföranden som också har dragit sitt strå till stacken tyckte den var värd 10+ så vi får hoppas övriga också godkänner den. På sommarmarknaden i Kärra på lördag delas den ut till alla som visar intresse.

Bedårande utsikt
Trots dagens regniga och dimmiga väder, är utsikten från sovrumsfönstret alldeles bedårande just nu.

16.9 – Övertid

Igår såg jag två barnhuvud och hade lång arbetsdag. Idag var jag uppe före soluppgången, ser bra ut igen och har arbetat övertid. Mia har slagit mig med häpnad och haft inkräktare på reviret.

Barnhuvud
En stund efter att jag hade börjat arbetsdagen igår hörde jag en bil som gasade lite extra i uppförs­backen så jag förstod att det inte var nån ”inföding”. Jag var självklart nyfiken på vem som kom så jag väntade tills bilen dök upp.

Ur takluckan stack det upp två barnhuvuden. Det var alltså sommargrannen med familj. Synd att jag inte fick besök, nu var jag ju tvungen att fortsätta jobba. 😉

Buskröjning
Sista etappen av buskröjningen skulle klaras av. Av nån anledning kändes sista biten segare än dom andra, men på ett par timmar var jag klar och kunde börja städa bort högarna.

Jag kände mig inspirerad att fortsätta med syrenerna vid husgaveln och hade gått för att hämta ytter­ligare verktyg då jag hörde ett bekant motorljud. Den här gången fick jag faktiskt besök. Händige släktingen var spekulant på en av mina ”syrenstockar” och gav sig tid att stanna på kaffe.

När han hade åkt fortsatte jag med syrenavverkningen, men fick nog efter ett tag och tillbringade sista timmen med att bredda strandstigen. Växtligheten på var sida om stigen gjorde att det snart inte gick att ta sig fram. Tio i åtta tog in­spirationen slut totalt och jag var hungrig så jag gjorde kväll.

Uppe före solen
I morse väckte Mia mig tjugo i sex och försvann som vanligt ut efter att ha fått sina Anti-Hairball. Jag kände mig rätt pigg så jag beslöt stiga upp jag också.

Efter frukosten gick jag ut med kameran. Efter den kyliga natten låg det dimma över sjön och sjö­fåglarna var redan i full färd med frukost. Himlen började ljusna och det kändes som om jag var ensam i hela världen. Det var jag uppenbarligen inte – den pastorala idyllen stördes av gevärsskott. Antar det är älgjaktstider?

Bra utsikt
För tre eller fyra år sen kapade jag senast syrenerna vid den södra husgaveln. Sen dess har dom växt så det knakat och jag har inte längre kunnat se stranden. Men från och med idag har jag fri sikt igen. 🙂

För att snabbt få nya skott kapade jag stammarna till midjehöjd. Röjsågen var således utesluten som verktyg men det gick bra med röjningssaxen också, även om kugghjulet kved av ansträngning tidvis. Finjusteringen gjorde jag med häcksaxen. Riktigt fint blev det.

Övertid
Det blev lite övertid idag också. I stället för att sluta arbetsdagen när alla kapade syrener var bort­forslade, fick jag för mig att jag skulle tukta bergenian som växer bredvid eken.

Det var drygt, men nu ligger två tredjedelar på komposthögen. Den växer ju också med raketfart känns det som, så snart är den lika stor igen. Tio i sex plockade jag i hop alla prylar och Mia tyckte det var matdags.

”Pirran” var förresten suverän att frakta syrenerna med. Jag la ner den på marken, fyllde på allt vad det gick och spände åt med ett par bläckfiskar (gummisnodd med krok). Framfarten krävde förstås ansenlig bredd så jag var tvungen att röja vid komposthögen, men i övrigt funkade det finfint.

Häpen
Igår kväll slog Mia mig med häpnad. Hon kom in vid halv nio-snåret, fick lite mat och la sig i soffan. Ungefär en halv timme senare satt hon utanför toalettdörren. Jag råkade se henne eftersom jag stod vid diskbänken. Det betydde förstås att hon behövde gå på toa.

Inte sen nån gång i våras har jag haft hennes innetoalett i badrummet, men hon kom ändå i håg att det är dit man går. Fantastiskt att hon minns! Tydligen ville hon inte gå ut mer så sent så jag fick skynda mig att ta fram ett fat och hälla i kattsand. Duktig kisse! 🙂

Inkräktare
Sommargrannen hade som vanligt med sig sin hund, en samojedtik som lystrar till namnet Bella. Troligen därför Mia höll sig nära mig både igår och idag. I regel brukar Bella inte hälsa på, men i eftermiddags såg jag att Mia stirrade stint mot syrenbuskarna vid utedasset. Sen gick hon in i verandan.

Först trodde jag mårdhundarna var i farten men fick sen syn på en vit, lurvig bakända som rörde sig på kom­posthögen. Ha, Bella kände förstås lukten av resterna av Mias före detta måltid som jag hade slängt i ”slaskfatet” och tömt ut.

I vanliga fall brukar jag hälsa på henne men nu uppmanade jag henne bestämt att gå hem. Hon tittade lite förebrående på mig, men lunkade i väg i maklig takt.

Strax nedanför uthuset stannade hon och markerade. Innan hon försvann ur sikte hörde jag henne fnysa. Antagligen kände hon sig för­närmad över mitt ogäst­vänliga bemötande.

Så snart hon hade gått kom Mia ut tillbaka och satte sig på trappan. Av hennes blick drog jag slut­satsen att jag hade några pluspoäng till godo.

Sent i eftermiddags åkte Bella och hennes flock tillbaka till stan så nu är lugnet återställt igen.