Sista julstöket

Inte en tomte så långt ögat kan nå, men väl julsill, dadelkaka och jultårtor à la Uddmor. ”Korv­mo­dellen” blev jag inspirerad till vid måndagens besök hos en god vän som bjöd på såna. Fast hennes var onekligen mycket snyggare!

Och så var det fisken. I måndags tog vi fram två hela foreller och en forellfilé ur frysen i Tallmo för att tina och salta på Udden. Frågan var bara var dom kunde läggas att tina?

Diskbänken var utesluten, då hade Mia garanterat smörjt kråset. Ute i verandan gick inte heller, temperaturen låg på närmare -10. När vi hade lagt oss på kvällen undrade Husse var jag hade lagt fiskarna.

– Det kan du aldrig gissa kontrade jag med.
– Dom är väl inte under sängen frågade han med glimten i ögat.
– Nå nej! Sen gissade han rätt.
– I tvättmaskinen?
– Just det!

Nöden har ingen lag som bekant. Där fick dom plats och låg utom räckhåll för Mia.

Nu är filén gravad och får hålla till i kylskåpet tills den ska avnjutas. I dag saltade vi den ena fisken som Husse ska röka på julafton och fisk nr 2 saltas i morgon och röks på juldagen. Här gillar vi fisk!

I morgon ska jag fixa kålrotslådan som jag vill ha den. Den färdigköpta är tyvärr på tok för söt tycker jag, så jag föredrar egen tillverkning. Eftersom det finns färdig puré är det enkelt. Utan kålrotslåda kan man ju inte vara! Däremot avstår jag gärna från både potatis‑ och morotslåda.

I år blir vi 16 personer till julmiddagen i Tallmo. Husses dotter och kusin brukar basa i köket, så min insats begränsar sig till att hjälpa med det jag kan. Dvs duka och äta huvudsakligen. I synnerhet det senare är jag bra på! 😀

Med tanke på de senaste restriktionerna verkar det säkrast att avstå från julkyrkan. Jag är för övrigt ingen anhängare av den, har aldrig varit. Men det kanske beror på att vi inte hade den seden när jag växte upp. På den tiden var det förresten bara julkyrka i ottan på julmorgonen.

Som avslutning vill jag tillönska alla mina bloggläsare och ‑kolleger en riktigt God Jul. Var rädda om er och må så gott ni kan!

 

1.8 – Besök och demenssymtom

Jag har levt på gröt, haft besök, klippt gräs, förlagt tidningen och bjudit på udda utsikt och jultårtor.

Levt på gröt
Jag börjar tro att jag har mask… Jag är hungrig var tredje timme?! För att hålla hungern i schack be­slöt jag koka havregrynsgröt i förrgår och hävde i chiafrön för att göra den extra nyttig. Tre timmar senare var jag hungrig igen. Mysko.

GrynEnligt receptet på grynpaketet kokade jag två portioner, men dom har räckt till fyra måltider så det kanske är så att jag äter för små portioner? Men man ska ju inte äta tills man är mätt, utan tills man inte längre är hungrig sägs det?

Besök
Igår hade jag två besök. Det första utgjordes av en gammal skolkamrat som också är bloggläsare och vägandelsägare.

Som vanligt var jag ännu i morgonrocken när det knackade på dörren efter lunch. Jag blev rätt för­vånad då jag såg vem som steg in. Honom har jag aldrig sett på Udden tidigare, åtminstone inte vad jag minns? Det är också några år sen vi pratades vid senast.

Besöket blev inte så långvarigt, men vi hann ändå avhandla miljöfrågor, byråkrati, hälsa och skillnader mellan Sverige och Finland. Dessutom hann väglaget få årets första vägavgift. Ett både trevligt och effektivt besök således.

Lika trevligt, men inte fullt så effektivt, var sommargrannen psykologens besök på kvällen. Över var sitt glas destillerad dryck ventilerade vi sjögräsförekomsten, udda drömmar och kvällens teve­program.

GräsklippareKlippt gräs
Igår kunde jag äntligen klippa gräset. I förrgår ”räddades” jag av en kort regnskur just som jag hade konstaterat att gräset hade torkat upp efter nattens regn. Under juli har Udden fått 93 mm, så växt­lig­he­ten är extra frodig.

Förlagt tidningen
I morse drabbades jag av demenssymtom. På vägen till postlådan för att hämta tidningen kom jag på att jag skulle ta bort vissna digitalisstänglar och plocka in fräscha blommor. När jag var klar med blompysslen kunde jag inte hitta tidningen nånstans. Varken ute eller inne. Helt oförklarligt vart den hade kunnat ta vägen?

Till slut knallade jag till postlådan och lyfte på locket. Och si, där låg tidningen! Jag hade alltså aldrig hämtat den. Skrämmande. Och värre lär det bli förstår jag. :-/

Udda utsikt och jultårtor
Idag fick vi en sommardag igen. Jag tror bestämt det är minst den femte i ordningen. Solen värmde skönt bara man inte satt i blåsten. Tack vare vind­riktning och omgärdande buskar gick det bra att sitta i bersån.

JultårtorUtsikten var däremot lite tveksam – i synfältet sågs mina underkläder hänga på tork. Men ”tebesöket” klagade ingalunda.

Inte klagade han på tilltugget heller trots att det kanske inte är så vanligt med jultårtor så här års? Dom smakade precis lika bra som i julas. 🙂