11.7 – Bland hålltider och sjögräs

Jag är (nästan) aldrig hemma, har verkställt ett uppdrag, träffat Trasmattsgruppen, assisterat Husse, fått fint i hamnarna, förberett ett årsmöte och välkomnar regnet.

Nästan aldrig hemma
Förra veckan var obehagligt hektisk. Av veckans sju dagar var bara en utan förpliktelser och håll­tider. Jag som är van vid att få disponera minst ett par ”tomma dagar” per vecka kände mig ihålig som en schweizerost i slutet av veckan.

Lyckligtvis fick jag en återhämtnings‑ och uppladdningsdag på söndag. Den njöt jag av i fulla drag. Det vackra vädret bidrog ytterligare till välmåendet. Men tyvärr blir den här veckan likadan – enda dagen utan program är fredag. Och den behöver jag för materialframställning till söndagen. Suck.

Verkställt ett uppdrag
Väglagets ordförande ringde i början på förra veckan och gav mig i uppdrag att värva en ordinarie verksamhetsgranskare i stället för en av de tidigare som inte ställer upp för omval. Efter en stunds resonerande kom vi fram till en lämplig kandidat.

Jag kontaktade henne på stående fot och hade turen att få ett positivt svar, så det uppdraget var snabbt verkställt. Ibland har man tur.

Träffat Trasmattsgruppen
Förra torsdagen träffades Trasmattsgruppen i Dragegården för en sista avstämning inför Trasmattans dag och Slipningsdemonstrationen som båda går av stapeln nu på söndag. Vi kom fram till att vi har koll på läget och är för­beredda till tänderna. Förmodligen är det nåt viktigt vi har glömt?

Assisterat Husse
Efter frissa-besöket i fredags beslöt vi ta i tu med sikthindren på vägen upp till Udden. Att det råkade vara en av dom varmaste dagarna just då avskräckte oss inte. Husse röjde och jag fraktade kvistar på pirran, så risstaketet vid komposten fick ett välkommet tillskott och jag fick välbehövlig motion.

Fint i hamnarna
Lördagen tillbringades med att befria ”hamnarna” från vass och området utanför bryggan från s k sjögräs. Husses ambitioner överskred mina med råge så det blev finare än vanligt både i ”gäst­hamnen” och den ordinarie.

Och den som undrar var vi gjorde av allt växtmaterial kan jag lugna genom att tala om att det vederbörligen är hopsamlat och ligger uppe på land. 🙂

Förberett ett årsmöte
Tillsammans med väglagets ordförande har jag idag lagt sista handen vid förberedelserna för väg­lagets årsmöte på lördag. Vi gick igenom föredragningslistan i detalj, kom överens om vem som är föredragande för de olika punkterna och vilka handlingar som ska finnas till påseende.

Handlingarna är nu utskrivna  och sorterade enligt föredragningslistan så det känns lugnt.

Välkomnar regnet
Dagen inleddes med mulet väder som övergick i regn. Det var synnerligen välkommet! Många växter hade redan börjat sloka och gräset var brunbränt på många ställen.

Det kunde gott fortsätta regna hela natten, men enligt MI blir det tyvärr inte så. Först på torsdag utlovas ett tillskott. Hoppas den prognosen håller.

16.4 – Påskveckan på Udden

Uppdraget misslyckades, en skruv är lös och vi har haft ett udda påskfirande.

Misslyckat uppdrag
Precis som jag trodde, misslyckades tisdagens uppdrag (se inlägg 10.4). Den trådlösa förbindelsen mellan mode­met och projektorn saknades och var inget jag kunde åtgärda.

En skruv lös
Tidvis har jag många skruvar lösa, men den här gången gällde det hammocken. Efter den senaste stormen hade takkonstruktionen fått slagsida, vilket visade sig bero på att muttern hade skruvat upp sig och ramlat av.

Jag letade förhoppningsfullt på marken runt omkring, men muttern fanns inte att uppbringa. I mina gömmor finns massvis med skruvar och ett antal brickor, men bara en endaste mutter. Den var tyvärr för stor, så jag är fortfarande kort på en mutter. Men Husse tror att han har en som passar så det ordnar sig säkert.

Udda påskfirande
Skärtorsdagen gick åt till proviantering, frissan och besök hos en konvalescent. Långfredagen inled­des med vedkörning tack vare att herr grannen junior ställde upp på sitt påsklov och fortsatte med ytter­li­gare vårstädning på tomten.

Som ett brev på posten förivrade jag mig så pass att ryggen inte ville vara med längre, men igår, på påskafton, höll vi en arbetsfri dag. Vi hann dock med både ett par besök i Tallmo och ett födel­se­dags­kalas. Före detta bonuspappan firade sin 89-års dag och önskade sig som vanligt många gäster.

Han fick som han önskade – 30 gäster blev det totalt under eftermiddagen. På kvällen blev det några till enligt uppgift så han var säkert belåten.

Idag fortsatte vedkörningen tills all ved var uppstaplad på Silverpilens parkeringsplats. En rejäl hög som Husse har fått till!

Innan vi gick in för att få ”förmiddagskaffe” (efter lunch) gjorde han sex hål i räcket till bersån. Herr grannen lånade vänligt nog ut lämpliga borrar för ändamålet.

Vid ankomsten i tisdags hade Husse nämligen med sig en överraskning: Ett halvdussin soldrivna lam­por som ska ge mysbelysning efter att solen gått ner. 🙂

Så småningom blir det lamm till middag med memma som dessert. Vi är redan inne på tredje rivan. I morgon uppvaktas väglagets ordförande som fyller jämnt och sen är ju påsken förbi.

Jämfört med till exempel påsken 2012 har den här varit nog så udda. Men bor man på Udden är allting möjligt. 😀

10.4 – Det enda beständiga är förändring (Herakleitos)

Det har stormat på Udden, jag har solodiskat, fått ett uppdrag och ska ändra stil. Mia är ”gosnödig”.

Storm på Udden
När vi steg upp i morse sken solen och fåglarna kvittrade av hjärtans lust. Temperaturen lovade en varm dag, som gjord för utearbete. Men så blev det nu inte.

Efter hand tilltog vinden och solen gömdes bakom molnen. Det blåste storm och gick grov sjö på Dragsfjärden. Utearbetet fick vänta.

Solodisk
För att ändå göra lite praktisk nytta tog jag i tu med disken. Sen ett tag tillbaka är jag van vid samdisk men en solodisk borde jag väl fortfarande klara av kom jag fram till.

Det gick utmärkt även om det tog lite längre tid. Nu är alla kärl befriade från blodfläckar, fisklukt och fjäll efter våra ”fiskorgier”.

Fått ett uppdrag
Idag fick jag ett uppdrag som troligen går bet på. En styrelsemedlem i en annan förening har pro­blem med trådlös anslutning till datorprojektorn. Jag frågade om det gällde Bluetooth, men det var det inte så jag förstår inte riktigt vad det då är frågan om?

Jag påpekade att jag inte är någon tekniker, men han ville ändå att jag skulle ta en titt så jag lovade dyka upp i morgon eftermiddag.

Ska ändra stil
Den här gången gäller det inte heller min privata stil, även om jag kanske borde ändra den också? I samband med publiceringen av hembygdsföreningens sajt igår uppstod en del frågor rörande utseendet.

Som administratör har man tillgång till en ”Stilbyggare” på varje sida men eftersom jag inte visste hur den fungerar, lät jag bli att tafsa på den. Lyckligtvis hittade jag en instruktion för hur den används, så när jag har studerat den kan jag förhoppningsvis uppfylla mina önskemål.

Mia är ”gosnödig”
Med ojämna mellanrum tränger Mia i hop sig på skrivbordet och vill prompt ha närkontakt medan jag jobbar vid datorn. Helst vill hon ligga och sova med tassarna på min hand eller arm, men det går också bra att ligga på tangentbordet. 😀

13.3 – Senaste nytt från Udden

Udden är ljusare än nånsin,  vi har träffat en föreläsare och haft kaffebjudning. Jag har flaggat och haft ett valuppdrag.

Udden ljusare än nånsin
För ett tag sen gav taklampan i köket upp. Plastdelen ovanför kupan hade vittrat sönder, vilket innebar att nedre delen av kupan halkade ner och spred ett mindre praktiskt sken.

Några lampaffärer finns mig veterligen inte här på ön så det blev till att googla. Helst ville jag ha en exakt likadan hissmodell som den gamla men den fick inte vara för dyr.

Husse letade snart rätt på en nätbutik som hade precis vad jag önskade. Förra veckan hämtade jag den på posten och sen mon­te­ra­de Husse den i ett nafs. Ordningen återställd således.

Dock återstår att dämpa ljusstyrkan.  Den 10 watts LED-lampa på 806 lumen som Husse vänligt nog hade införskaffat avslöjar obarmhärtigt minsta lilla rynka (och att jag inte städar värst ofta) så jag har utbett mig om en något lägre ljusstyrka. 😀

Uddens omgivningar har också ljusnat högst betydligt tack vare strandröjningen. Jag njuter i fulla drag varje gång jag ser ut genom fönstren eller knallar runt på tomten. Nu hoppas jag bara att sommargrannen följer exemplet så jag kan se sjön obehindrat också från min plats vid köksbordet.

Träffat en föreläsare
I hembygdsföreningens verksamhetsplan ingår en föreläsning om tiden runt sekelskiftet 1500-1600. Efter många om och men hade vi turen att hitta en lärare i historia här på ön som ville åta sig upp­draget och hade stämt träff med honom i torsdags.

Utgående från det förslag till innehåll som föreningens sekreterare hade skissat på, beslöt vi att göra föreläsningen till en serie på tre med start måndagen den 24.4. Idag gjorde vi klar annonsen, så om du prenumererar på Annonsbladet kommer du att se annonsen den 20.4, alternativt på föreningens FB-sida.

Kaffebjudning
I fredags var det dags för en kaffebjudning igen, den här gången i Tallmo. I vanlig ordning bjöds det på Husses hemlagade gräddtårta. Innan gästerna avvek hade dom också fått salt tilltugg förutom flera goda skratt och det senaste i lokal nyhetsväg. En trevlig efter­mid­dag i trevligt sällskap.

Flaggat
Igår gick Jämtlands ”nationaldag” av stapeln så självfallet hissades den jämtländska flaggan också på Udden. Som tidigare boende i Jämtland vet jag förstås att det finns en ”befrierörelse” som håller hårt på republiken och dess flagga.

Valuppdrag
I förmiddags fick jag ett oväntat och roligt uppdrag. Ville jag åta mig att göra en valaffisch i A5-storlek till en kandidat som ställer upp i kommunalvalet? Text, bild och partilogo skulle komma via mejl.

För säkerhets skull frågade jag när den skulle vara klar. ”Det räcker om den är klar till fredag” svarade beställaren. Tja, det borde jag ju kunna fixa tyckte jag så jag svarade ja.

Eftersom jag fick i stort sett fria händer när det gällde design och layout gjorde jag så gott som ge­nast ett utkast och skickade i väg det. Ett par timmar senare fick jag positiv feedback, dock med önskemål om en jus­te­ring som jag omgående verkställde och fick godkänt på.

100 exemplar av den lilla affischen är nu utskrivna i färg och därmed klara för leverans. Ibland flödar både inspiration och kreativitet. 🙂

18.4 – Färsk fisk, uppdrag och en svanstipp

Jag har ätit nyfångad fisk, uträttat ”hembygdsuppdrag” och sett en svanstipp. Mia uppskattar vårstädningen.

Nyfångad fisk
I lördags förmiddag kom han igen, den rara fiskar’n från byn. Med sig hade han två dagsfärska sikfiléer och några strömmingar till Mia.

SikHan bad om ursäkt för filéerna, dom var inte så proffsigt fileade tyckte han. Jag såg då inga fel på dom och tröstade honom med att han ska vara glad över att inte ha sett mina.

I söndags mumsade jag på siken och Mia fick en färsk strömming. Lyxigt att få nyfångad fisk till middag tyckte vi båda. 🙂 Tusen tack igen!

Hembygdsuppdrag
Gårdagens väder passade mig utmärkt. Dimma och regn var som gjort för att verkställa uppdragen jag fick på hembygdsföreningens möte.

Protokoll, utdrag, infoblad, medlemsbrev och anmälan till PRS (Patent- och registerstyrelsen), respektive Hembygdsförbundet. Dessutom två annonsutkast som ska presenteras på nästa möte. Det blev nästan en åtta-timmarsdag innan jag var klar och hade fått godkännande från kor­rek­tur­lä­sarna.

InfobladIdag fortsatte uppdragen. Eftersom proto­koll­jus­te­rarna var på väg att lämna orten inom kort, var det bråttom att få underskrifter på protokoll och utdrag. Strax före ett åkte jag därför till för­sam­lings­hemmet för att träffa den ena. Hon skulle nämligen delta i pensionärsföreningens månadsmöte som hölls där.

Därefter till den andra protokolljusteraren som efter underskriften bjöd på husesyn och så vidare till ordföranden. Nu återstod bara kassören. Hon behövde protokollsutdraget för att kunna uträtta före­ningens bankärenden.

Eftersom jag var före i tidtabellen hade kassören inte hunnit hem, men jag blev vänligt välkomnad av gårdsvakten, en strävhårig tax. Han kände igen mig efter lite snusande och släppte in mig på tomten. Den hade jag god tid att ”inspektera” tills ägarna dök upp.

Sett en svanstipp
I förmiddags såg jag alldeles tydligt en svanstipp som snabbt försvann in i en öppning i golvlisten i verandan när jag öppnade dörren. Mia såg den också, men kunde förstås inte göra så mycket annat än snusa där den försvann.

Det var omöjligt att avgöra om det var en mussvans eller nåt annat. Jag fick för mig att det kanske kunde vara änden på en orm? Men dom bor väl inte under husgolv? Jag har visserligen bara stött på ett par ormbon tidigare, men båda låg utomhus i stenrösen. Nåväl, svanstippen kanske får sin förklaring så småningom.

Mia gillar vårstädningen
Så snart jag hade avslutat krattandet längs grannens häck intog Mia en plats på den frilagda remsan. Hon såg definitivt ut att uppskatta min städning. 🙂

Mia solar

18.3 – Ett himla flängande

Jag har fått en förklaring, upptäckt en nyhet, träffat vår nya kommundirektör, fått ett nytt uppdrag och är redo för ombesiktning.

Fått en förklaring
I onsdags hade jag ärenden till öns norra centrum, jag behövde bl a färgpatroner och ett USB-minne så jag svängde in till ZasData. Eftersom jag var enda kunden just då, passade jag på att ventilera användarprofiler med ”Tobbe”.

W10 2Samma morgon råkade jag nämligen ut för att W10 hade ”glömt” mitt lokala användarkonto igen – nu för fjärde gången… När texten ”Windows förbereds” dyker upp efter inloggning vet man att det är kört. Både kunder och kursdeltagare har råkat ut för samma sak, så jag frågade honom vad det beror på?

Hans förkla­ring var att orsaken är F-Secures nätskydd och att samma fenomen uppträdde i W7. Men i samma andetag erkände han att det också har hänt en del användare med andra säker­hets­program, t ex Norton och Avast. Hm, då är ju frågan om felet trots allt ligger i Windows kan jag tycka?

Enligt Microsofts Community har fler än 700 användare samma problem, så den här gången tror jag bestämt att orsaken inte är säkerhetsprogrammen. Där hittar man också supportpersonalens förslag till lösning för den som kan/vill pilla på egen hand.

Upptäckt en nyhet
Jag behövde också en del matvaror och gick därför in till K-butiken. Strax före den manuella disken fanns en ”Deli-bar” som var helt ny för mig. I den hittade jag flera ovanliga och intressanta sallads­ingredienser, som t ex ”Italian black barley”, olika sorters bönor och linser.

Jag fyllde omgående en skål, vägde den och konstaterade att min måltid kostade 4,68 € exklusive salladsdressing. Om jag hade skippat det kokta ägget hade jag kommit ännu billigare undan, men priset för den måltiden var klart överkomligt i mitt tycke.

KommundirektörenTräffat nya kommundirektören
Igår kväll höll Egnahemsföreningen i Dragsfjärd sitt årsmöte på Strandhotellet. Som första programpunkt var öns nya kommun­direk­tör inbjuden som talare.

Efter en inledande presentation av sig själv och sin familj var vi välkomna att ställa frågor. För att föregå med gott exempel ställde jag första frågan och fick också svar, därefter var det fler som ville höra hennes uppfattning i olika spörsmål.

Hon gjorde ett öppet och mycket sympatiskt intryck så hon blir nog bra på sin post.

Nytt uppdrag
Strax innan jag begav mig av mot Dalsbruk idag, ringde ordföranden i Dragsfjärds hem­bygds­före­ning. Hon undrade om jag kunde tänka mig att bli styrelsesuppleant? Nån hade tipsat henne om att jag kanske var villig att ställa upp sa hon.

Suppleant låter ju inte värst betungande så jag accepterade. ”Oj tack, du har räddat min dag!” utbrast hon och lovade skicka stadgarna snarast möjligt. Dessutom behöver jag först bli medlem så hon skulle också skicka ett inbetalningskort.

Silverpilen 2Redo för ombesiktning
Ett av onsdagens ärenden i Kimito var den årliga kontrollbesiktningen. Och tur var ju det, annars hade det kunnat gå illa. Höger spiral fram hade gått av konstaterade den trevliga besiktningskillen. Han ogillade också min maskot som hänger i backspegeln.

Idag har Silverpilen fått ny spiral och ny ”krage” så nu är vi redo för ombesiktning. Jag bad killarna samtidigt byta till sommardäck, vilket antagligen medför att det blir snöglopp och/eller blixthalka, men då får jag väl hålla mig hemma tills det går över. 🙂

4.9 – Ny början och sorgligt slut

Jag har varit på lärarträff, fått ett uppdrag, haft gratulanter och hittat ett lik. Mia har inte mått bra.

LärarträffLärarträff
I tisdags hölls sedvanlig lärarträff inför det nya läsåret. Den här gången med ny chef och på nyrenoverat ställe, vi samlades nämligen i Café Vivan. Där har jag inte varit sen stället totalrenoverades nån gång i våras.

Stället gick knappt att känna igen, men förändringen var klart positiv. Ljust och luftigt med rustik in­red­ning som passar bra i en gammal ladugård.

Både den nya chefen och flera av kollegerna kände jag igen, men det fanns också många nya. Tänk att vi är hela 80 kursledare sammanlagt! Det syns för all del på utbudet i kurskatalogen. Bara ett tjugotal deltog i träffen som tur, annars hade presentationsrundan tagit evigheter. (Bilden är från lärarträffen 2009.)

Fått ett uppdrag
I måndags fick jag en preliminär förfrågan och igår fick jag beställning på ett utbildningsuppdrag. En före detta kursdeltagare behöver assistans i Excel 2010. En trevlig födelsedagspresent bland många andra.

Gratulanter
Igår började jag ett nytt år igen. Första gratulanten dök upp strax före tre och sen dök flera upp efter hand. Det var en lindrig och lagom stor tillställning bestående av dom ”närmast sörjande”.

På FB var gratulanterna desto fler. I fjol tog jag bort visningen av mitt födelsedatum, men tyckte det var dö’trist att inte få några gratulationer så jag ändrade tillbaka för ett tag sen. Det ångrade jag nästan då jag såg det tresiffriga antalet och skulle tacka alla individuellt. Men egot njöt förstås i fulla drag. 🙂

Död ekorreHittat ett lik
Sent i eftermiddags tyckte jag att gräset hade torkat upp tillräckligt för att jag skulle kunna ”lufta” lilla gräsklipparen framför huset. Det första jag fick syn på då jag gick in i boden var ett lik. Och den här gången var Mia garanterat oskyldig, hon kan inte ta sig in där.

På mitt gamla trädgårdsbord närmast fönstret låg en död ekorre. Varför och hur den hade dött har jag förstås ingen aning om. Den såg ut att ha dött en naturlig död.

I flera år har den haft sitt bo strax under taket efter att en hackspett nån gång i världen har gjort ett lämpligt stort hål i väggen. Det kändes allt lite sorgligt trots att jag vet vilken marodör det egent­ligen är. 😦 Jag får trösta mig med att död alltid är ett tecken på att nåt nytt tar sin början.

Mia har mått dåligt
Redan i förmiddags märkte jag att Mia inte riktigt var sig själv och då jag kom hem efter bu­tiks­be­sö­ket hade hon kräkts på ett par ställen. Lyckligtvis uthomhus.

Men det var tydligen nåt mer hon behövde göra sig av med. En kort stund senare kräktes hon ytter­li­gare en gång. Efter det lättade besvären tydligen, men hon har ändå varit lite ”avslagen” resten av dagen. Först i kväll smakade maten igen. I morgon är hon nog lika pigg som vanligt vill jag tro. 🙂

Mia vilar 2

1.7 – Sista juni*)

AntecknarJag har antecknat och skrivit, redigerat, mätt, skrivit igen och fått ett nytt updrag. Mia har ny tid hos veterinären.

Antecknat och skrivit
I lördags gick väglagets årsmöte av stapeln. Närvaron var inte stor, men idag fick jag förklaringen av två vägandelsägare som gick förbi på sin morgonrunda. ”Man behöver inte gå på års­mö­tet så länge vägen är välskött.” Just så, då vet vi det. När ingen dyker upp längre är alla således nöjda. 😀

Årsmötesanteckningarna överfördes till ett protokoll i söndags. Eftersom det regnade var det lagom sysselsättning.

Redigerat
När årsmötesprotokollet var skrivet övergick jag till att redigera vägenhetsförteckningen och debi­te­ringslängden. Avierna för vägavgiften ska för all del inte skickas ut förrän i början på oktober, men jag tyckte det var bäst att smida medan järnet var varmt. Och tur var det, för jag upptäckte två fel under tiden jag satt där i min teddyväst och eldade i spisen för att hålla värmen.

Mätt
Varannan söndag är spikad för siktdjupsmätning, men jag struntade högaktningsfullt i det i söndags, dels beroende på vädret och dels för att jag ville bli klar med det jag höll på med. Mätningen gjordes igår i stället.

Siktdjupet blev 3,02 m, vilket inte alls är illa så här års. Möjligen beror det klara vattnet på att tempe­raturen har varit låg den senaste tiden? Bara 17 grader konstaterade jag när jag kollade brygg­termo­metern.

Skrivit igen
Han är ju gullig vår nya väglagsordförande. Förutsättningen för att han ställde upp var att jag är sekreterare sa han. Sånt känns gott att höra. 🙂

För att överträffa hans förväntningar skrev jag igår eftermiddag ett halvfärdigt protokoll för det konsti­tuerande styrelsemötet som hölls igår kväll. Allmänt skratt uppstod efter valet av vice ordförande när ordfö­ran­den frågade vad det stod i protokollsutkastet? Jag hade nämligen skrivit namnet på den som blev vald. I just det här fallet var det inte så svårt att vara synsk.

KassörNytt uppdrag
Mötet resulterade i att min titel som sekreterare utökades med en till. Styrelseledamöterna tyckte näm­ligen att jag också ska vara kassör!

Jag utfärdade en varning angående mitt siffersinne och sa att dom fick skylla sig själva. Jag påpekade också att det är ordföranden som bär ansvaret för mina even­tuella misstag. Det avskräckte dom inte, men nu har jag i alla fall garderat mig.

Ny tid hos veterinären
Igår morse ringde jag veterinären för att boka tid för Mia för att få en ny diagnos. Klådan fort­sätter trots att inga hundar har stressat henne på flera veckor. Alltså var min slutsats fel.

Den vikarierande veterinären kanske kommer på orsaken? Det är i alla fall min förhoppning när hon får höra allt vi har undersökt och provat sen mars då symtomen dök upp.

——————————

*) Sista juni-inlägget skulle förstås ha varit igår, men Mia såg till att jag ägnade mig åt henne i stället. Varje gång jag började skriva skulle hon ut. Eftersom klockan var över tio gick jag inte med på det, utan avstod hellre från bloggen.

Så där gör hon jämt. När hon kommer in för kvällen ska hon antingen ligga i min famn medan jag tittar på TV eller så ska vi gå och lägga oss. Annars vägrar hon vara inne. En riktig utpressarkisse. 😀

13.11 – Nödigt och onödigt

Varannan dags-vädret fortsätter, jag har misslyckats med ett uppdrag, uppdaterat medlemslistan och konstaterar att julhysterin har börjat. Mia är konvalescent.

VindstillaVarannan dags-väder
I förrgår lyste ”stora lampan” i stort sett hela dan och inte en krusning sågs på sjön, igår blåste det ont och regnade, idag har vi haft halvklart och lugnare vindar. Ingen dag den andra lik. Fast vad som helst är ju bättre än orkaner, super-tyfoner, översvämningar eller jordskred, så jag klagar inte!

Misslyckat uppdrag
Drygt två timmars arbete (inklusive tepaus) resulterade i noll och ingenting igår efter­mid­dag, skrivarpro­ble­met kvarstod. Min f d granne har köpt ny skrivare och fått den installerad, men den fungerade inte så hon bad mig om hjälp. Till ingen nytta alltså.

Järnspikars vad sånt är frustrerande… Dess värre är hon inte ensam om dilemmat. På tillverkarens kundforum beklagade sig två färska kunder över samma sak, men ingen av dom hade fått tips på lösning. Inte ens tillverkarens felsökningsprogram lyckades åtgärda felet.

Antingen är det fel på skrivaren eller den medföljande drivrutinen, vilket innebär att jag inte är kvinna att fixa felet. Det bekräftar min uppfattning att Gud uppfann datorn och djävulen uppfann skri­va­ren, även om det numera är betydligt enklare att installera en ny skrivare än i PCns barndom.

Uppdaterad medlemslista
Från och med idag har vi full koll på vilka som har betalat årets medlemsavgift till Daphnia. I sam­band med mathämtningen idag gjorde jag ett snabbesök hos ordföranden för att överlämna en pärm och fick med mig en bunt utskrifter på årets kontohändelser.

Medlemsutskicket med betalningspåminnelsen har tyvärr än så länge inte haft avsedd verkan i samt­liga fall. Eller så tycker tidigare medlemmar att dom inte vill vara med längre? Vi kanske är för dåliga på att informera om vad vi sysslar med? Snart blir det i alla fall en positiv artikel i ÅU om inget oförut­sett händer. 🙂

Pivot-dosaJulhysterin har börjat
Redan för ett par veckor sen kom det röda kuvertet som vi kan posta julkorten i och sen dess dråsar den ena katalogen och bro­schy­ren efter den andra in med julklappstips. Det tycks bli tidigare och värre för varje år. Eller så har jag glömt hur det har varit tidigare år?

Tre julklappar är redan inköpta, varav en till mig själv i vanlig ordning. I Kymmene Els kundtidning hittade jag en helt suverän, böjbar skarvdosa som säljs av coolstuff.fi. Där hittade jag förresten också en annan fiffig julklapp. Många prylar är mer på skämt än på allvar kan jag tycka, men det finns som sagt undantag.

Mia är konvalescent
Kvart i sju i morse hade Mia sovit klart. Fullt förståeligt med tanke på att hon låg inne och sov mest hela dagen igår på grund av det ruggiga vädret.

Jag gick tillbaka och la mig som jag numera brukar, annars är jag inte människa på hela dan. Kvart över nio steg jag upp och hörde en duns i verandan så jag visste att Mia hade legat i solstolen och väntat på att jag skulle släppa in henne.

Hon var inte lika glad som hon brukar, men jag tog för givet att hon bara var sömndrucken. Hon fick lite godis som hon åt upp och tog lite torrfoder i skålen, men hon var tydligen inte hungrig. När jag lyfte upp henne spann hon inte som hon brukar så jag började ana oråd.

I stället för att tvätta sig, satte hon sig med tassarna under sig och gick efter en stund upp i min säng. Inget ovanligt det heller, det brukar hon göra när hon är klar med ”morgonpasset”. Fast hon la sig inte, utan satt fortfarande på tassarna och tittade på mig med stora ögon.

Mia mår dåligtDå jag strök henne över huvudet hördes ett frasande ljud som av nåt klet som torkat. Jag pratade med henne och strök henne över vardera kinden i tur och ordning. När jag kom åt nedre delen av hennes vänstra kind jamade hon högljutt till. Där hade hon tydligen förskräckligt ont.

Inget syntes i pälsen och jag ville inte besvära henne genom att titta närmare, men jag upptäckte att området var svullet. Alla symtom – utom kletet på huv’et ­– tydde på ormbett… Men det kan ju inte vara möjligt så här års? Men ett bett av nåt slag tror jag det är frågan om.

Först vid halv fyra-tiden i eftermiddags började hon röra på sig och äta med nästan normal aptit. Hon hade piggnat till så mycket att hon ville ha en smakbit av det jag åt och hoppade upp på sin plats vid mikron. När hon hoppade ner jamade hon till igen, det gjorde tydligen fortfarande ont.

Sen ville hon gå ut, men satt kvar på trappan när jag kollade en stund senare. Hon ville inte komma in till­baka men gärna gå upp på vinden så jag öppnade dörren dit. Antagligen ligger hon kvar där om hon inte har gått ut. Hon vet ju bäst själv vad hon vill och kan göra.

Usch vad hjälplös man känner sig när man inte kan lindra plågorna och inte vet vad som har hänt. Förhoppningsvis är hon fullt återställd i morgon.

7.3 – Nytt uppdrag

Dagen har varit ändå lättsammare än igår.

Av dagens alla timmar har jag varit nyttig i cirka två. En lyx man kan unna sig när ingen har några förväntningar eller krav på en. Utom Mia möjligen.

Nyttigheten bestod i ett både trevligt och givande kundbesök. Innan jag gav mig av satt jag och filo­soferade över en skillnad i företagskultur mellan Jämtland och Kimitoön.

Oavsett vilken tid på dagen man dök upp på företagsbesök i Jämtland blev man alltid bjuden på ”fika”, dvs kaffe med eller utan tilltugg. Här tillhör det undantagen. Kanske för att kunderna är rädda för att den tiden också debiteras?

SäljsamtalOm det verkligen är nån som har den kutymen anser jag att den leve­ran­tö­ren borde ta sig en allvarlig funderare och göra en omvärdering. Social samvaro fyller helt andra funktioner.

Den största fördelen är utan tvivel att man hinner bilda sig en uppfattning om varandra. Kommer man överens och talar samma språk? Vill man gå vidare i relationen? Känns motparten pålitlig och för­troende­ingivande, är man ”på samma våglängd”? Kaffe­drickan­det kan mycket väl jämföras med en första dejt.

Döm om min förvåning när jag steg in till dukat kaffebord och nybakt kaka! Alla mina slutsatser kom omgående på skam. Möjligen kan en bi­dra­gande anledning vara att jag är bekant med upp­drags­givaren sen tidigare. Hon har deltagit på en av mina kurser, men det var för många år sen. Jag glömde förresten fråga hur det kom sig att hon skickade sin förfrågan just till mig?

Nåväl, den sociala samvaron utsträcktes till en hel timme. Vi hade mycket att prata om, både sånt som rörde uppdraget och annat av gemensamt intresse. Och den timmen debiterar jag givetvis inte!

Efter kaffet satte vi oss vid datorn och började jobba. Anledningen till förfrågan och det påbörjade upp­draget är att synliggöra före­taget i ett nytt forum.

Mark­nadskommunikation är alltid lika roligt och intressant, så det här uppdraget tilltalar mig verk­li­gen. För­hopp­nings­vis leder insatserna till det resul­tat kunden önskar. Då blir vi båda nöjda, vilket självfallet borde vara slutmålet för alla kundrelationer. 🙂