7.9 – Aftonandakt och höstprogram

Jag har lyssnat på aftonandakt, blivit uppvaktad, tänt ljus, lagt in gurkor och deltagit i lärarträffen. Udden har fått en nykomling och sländorna gillar mig (åtminstone en).

Lyssnat på aftonandakt
Undrar när jag senast hörde en aftonandakt? I fredags gjorde jag det i vilket fall. För att inte missa Tongåvan som Husse alltid lyssnar på om möjligt, varmkörde jag radion i god tid innan och just då råkade aftonandakten sändas.

Blivit uppvaktad
På lördagen blev jag uppvaktad i förskott med en ståtlig bukett av Vik Husse med anledning av det nya året. På söndagen väckte Husse mig med sång på säng och födelsedagspresent på frukostbordet.

På eftermiddagen gästades Udden av några fler gratulanter som överräckte blommor och presenter. Ett alldeles lagom fö­del­se­dags­ka­las. 🙂

Tänt ljus
På måndag kväll avbröts 22-nyheterna abrupt på grund av ett elavbrott, säkerligen orsakat av storm­vindarna som drog över oss. Det blev till att ta fram ficklampan och tända ljus så vi hittade tand­borstarna och fram till sängen.

Ett par timmar senare vaknade vi av en röst från vardagsrummet – teven slogs på då elen återkom. En del lampor vi hade missat att släcka lyste också förstås.

Lagt in gurkor
Jag som hade beslutat att aldrig mer lägga in gurkor… På tisdagen bar det till ändå. Anledningen var att Husse sådde gurkfrön i våras som dess värre grodde till stor del och nu bär ”frukt”.

Efter att ha ställt in gurkhinken i källaren vidtog städ­ning. Jag lyckades så klart spilla lag på spisen, över pallen och på golvet. Som alla husmödrar vet, blir kombinationen socker, ättika och vatten sagolikt envisa, klibbiga fläckar. Så nu ska jag aldrig mer lägga in gurkor igen. 😉

Lärarträff
Höstterminen närmar sig med stormsteg för oss ”vuxenbildare”. På tisdag kväll hade vi lärarträff i Labbnäs och som vanligt deltog jag mest för matens skull. Husse fick nöja sig med uppvärmda rester från föregående dag.

Labbnäs serverade en jättegod fisk‑ och skaldjursgryta med aioli och nybakt bröd till. Efter den fick vi kaffe och en bit läcker äppeltårta, mums.

Jag fick också veta att jag har 82(!) kolleger och att Kimitoöns Vuxeninstitut har 137 kurser i sitt ut­bud. Visst är det otroligt med tanke på att öns befolkning består av knappt 7.000 individer?

Nykomling på Udden
På förmiddagen igår flyttade nykomlingen in på Udden. Husse erbjöd mig redan i våras att överta en schersmin som stod illa till i Tallmo. Igår grävde vi upp den, lastade den på Husses släpvagn och åkte till Udden med den.

I samband med strandröjningen bad vi att få en grop där den skulle planteras, så nu gällde det att verkställa. Mjuk mylla, vatten och lite gödsel fick den under sig. Förhoppningsvis gillar den sin nya omgivning och finner sig väl till rätta.

Sländorna gillar mig (åtminstone en)
På eftermiddagen åkte Husse till en avverkningsplats där han hade fått löfte om att ta rätt på några granar. Föreningen behöver nämligen nya höstörar har vi konstaterat.

Granarna kvistade han redan på plats, men dom skulle givetvis också barkas. Det roade vi oss med i eftermiddagssolen.

Plötsligt hörde jag ett välbekant surr och kände att nåt landade i håret. Jag var utsmyckad med en slända som inte alls gjorde sig någon brådska. Husse passade på att föreviga ögonblicket. 🙂

 

4.9 – Ny början och sorgligt slut

Jag har varit på lärarträff, fått ett uppdrag, haft gratulanter och hittat ett lik. Mia har inte mått bra.

LärarträffLärarträff
I tisdags hölls sedvanlig lärarträff inför det nya läsåret. Den här gången med ny chef och på nyrenoverat ställe, vi samlades nämligen i Café Vivan. Där har jag inte varit sen stället totalrenoverades nån gång i våras.

Stället gick knappt att känna igen, men förändringen var klart positiv. Ljust och luftigt med rustik in­red­ning som passar bra i en gammal ladugård.

Både den nya chefen och flera av kollegerna kände jag igen, men det fanns också många nya. Tänk att vi är hela 80 kursledare sammanlagt! Det syns för all del på utbudet i kurskatalogen. Bara ett tjugotal deltog i träffen som tur, annars hade presentationsrundan tagit evigheter. (Bilden är från lärarträffen 2009.)

Fått ett uppdrag
I måndags fick jag en preliminär förfrågan och igår fick jag beställning på ett utbildningsuppdrag. En före detta kursdeltagare behöver assistans i Excel 2010. En trevlig födelsedagspresent bland många andra.

Gratulanter
Igår började jag ett nytt år igen. Första gratulanten dök upp strax före tre och sen dök flera upp efter hand. Det var en lindrig och lagom stor tillställning bestående av dom ”närmast sörjande”.

På FB var gratulanterna desto fler. I fjol tog jag bort visningen av mitt födelsedatum, men tyckte det var dö’trist att inte få några gratulationer så jag ändrade tillbaka för ett tag sen. Det ångrade jag nästan då jag såg det tresiffriga antalet och skulle tacka alla individuellt. Men egot njöt förstås i fulla drag. 🙂

Död ekorreHittat ett lik
Sent i eftermiddags tyckte jag att gräset hade torkat upp tillräckligt för att jag skulle kunna ”lufta” lilla gräsklipparen framför huset. Det första jag fick syn på då jag gick in i boden var ett lik. Och den här gången var Mia garanterat oskyldig, hon kan inte ta sig in där.

På mitt gamla trädgårdsbord närmast fönstret låg en död ekorre. Varför och hur den hade dött har jag förstås ingen aning om. Den såg ut att ha dött en naturlig död.

I flera år har den haft sitt bo strax under taket efter att en hackspett nån gång i världen har gjort ett lämpligt stort hål i väggen. Det kändes allt lite sorgligt trots att jag vet vilken marodör det egent­ligen är. 😦 Jag får trösta mig med att död alltid är ett tecken på att nåt nytt tar sin början.

Mia har mått dåligt
Redan i förmiddags märkte jag att Mia inte riktigt var sig själv och då jag kom hem efter bu­tiks­be­sö­ket hade hon kräkts på ett par ställen. Lyckligtvis uthomhus.

Men det var tydligen nåt mer hon behövde göra sig av med. En kort stund senare kräktes hon ytter­li­gare en gång. Efter det lättade besvären tydligen, men hon har ändå varit lite ”avslagen” resten av dagen. Först i kväll smakade maten igen. I morgon är hon nog lika pigg som vanligt vill jag tro. 🙂

Mia vilar 2

6.9 – Avslut och inledningar

Igår lämnade mamma oss och jag deltog i lärarträffen. Idag har jag skrivit tack-kort, testat nyinköpet, fått hjälp att komma ihåg och egot har fått en kick.

Avsked
Igår eftermiddag tog mamma avsked från Udden och begav sig tillbaka till stan. Med sig fick hon lite zucchini, potatis, rabarber och kärleksört. Hon har ju varken trädgård eller potatisland stackar’n. 😀

Lärarträff/-möte
Prick 18.30 igår kväll steg jag och en kollega in på Strandhotellets veranda. Vuxen­in­sti­tu­tet inleder höstterminen med nyttig info, gemensam samvaro och lite ätbart.

Alla andra var redan samlade runt ett långbord, men vi var ju faktiskt inte sena. Rektorn kallade det för lärarmöte, men den informella miljön och samvaron tycker jag passar bättre under benämningen lärarträff.

Helt otroligt, jag har 79 kolleger totalt! Dock var bara ett tjugotal samlade igår. Lika bra det så man har en chans att komma i håg vem som är vem och vilka kurser dom håller.

Fast här i Finland ”drar” man allting. Man drar ett projekt, drar en utbildning och drar kurser. Av­sky­värt språkbruk som är direktöversatt från finska. Språkpolisen ogillar. 😦

Tack-kort
För att inte glömma, skrev jag tack-kort idag till alla som uppvaktade mig på födelsedagen. Det blev en ansenlig kortbunt. Dom får hålla till godo med mina vykort men motiven är valda med omsorg för varje mottagare.

Testkörning
Efter lunch drog jag på mig långbyxor och höst-arbetsjackan. Det kändes kallt och vinden var inte alls behaglig.

Nu skulle nyinköpet invigas och provköras. I måndags hämtade jag nämligen min senaste nyinvestering, en Husqvarna 323-RII.

Skyddshjälmen är fortfarande omonterad (se gårdagens inlägg) men jag bedömde att användningen av gräsklingan utgjorde liten risk för skador. Efter att ha justerat selen startade jag underverket borta vid grannens häck. Dikes­kanten och utrymmet närmast häcken fick bli testområde.

I min stora iver glömde jag hörselskyddet, men tröstar mig med att man tål 110 dB i en halv timme dagligen utan men, om man får tro gcaudio.com. Men i fortsättningen ska jag komma ihåg att använda det. Jag vill ju inte bli lomhörd tidigare än nödvändigt.

Resultatet blev precis så bra som jag hade förväntat mig och sågen uppförde sig som den skulle. Ett lyckat köp med andra ord. Jag gillar också att den använder miljövänligt bränsle så jag och min om­giv­ning slipper avgasångor och skadliga utsläpp. En ny och prydligare era är därmed inledd på Udden. 🙂

Påmind
Först när jag var hos frissan i eftermiddags och pratade bland annat om den avslutade sommar­lop­pisen kom jag på att jag har glömt att hämta intäkterna! Vilken tur att vi kom in på det sam­tals­ämnet, i morgon ska jag åka och inkassera innan jag glömmer det igen.

Ego-kick
En före detta kollega i Östersund hade skickat en vänförfrågan på Facebook idag och så snart jag hade bekräftat förfrågan, såg jag att jag hade två olästa meddelanden under rubriken Övrigt. Det ena kom från en ung man (född 1981 såg jag i hans FB-profil) i Turkiet som skrev: ”You are very beautiful.”

Sånt är ju trevligt att läsa ”på ålderns höst”. 😀 Egot slickade sig om munnen av förtjusning. Jag tackade för komplimangen, återgäldade den och lät förstås bli att tala om att jag var gammal nog att vara hans mor. Hur han hittade mig är en gåta, men på nätet är ju (nästan) allting möjligt.