Jag har stött på ett ovanligt(?)ord, valt fel kurs, tränat skrattmusklerna, haft avslut på vårterminen, tebesök och avgett min röst.
Ovanligt ord
Jag läste nyss ut Ulla-Lena Lundbergs bok Sibirien – Ett självporträtt med vingar. I den stötte jag på ordet kökkenmödding, ett ord jag känner igen, men som jag sällan hört eller sett användas.
Att ordet betyder avfallshög (forntida) vet förstås alla danskar, men jag visste det inte. I boken användes det dock i överförd betydelse som benämning på sällskapets packning.
Valt fel kurs
Det är aldrig för sent att lära sig nytt. Förra veckan fick jag syn på marknadsföring av en distanskurs om bloggande. Eftersom den var kostnadsfri tyckte jag att jag inte hade något att förlora.
Målet för kursen var att öka bloggtrafiken och antalet läsare. Det lät ju bra tyckte jag, ända tills jag såg första avsnittet av kursvideon. Av den framgick att kursen i huvudsak vänder sig till kommersiella bloggar, dvs syftet med bloggen är att tjäna pengar. Inget för mig alltså.
Tränat skrattmusklerna
På torsdag kväll var det dags för skrattmuskelträning igen. Babben Larsson underhöll oss i Villa Lande. Att hon är rolig visste jag sedan tidigare och blev ingalunda besviken den här gången heller.
Jag blev tvungen att låna Husses näsduk, jag skrattade ibland så tårarna rann. Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet har jag nu förlängt mitt liv med flera år med tanke på senaste tidens skrattsalvor.
Avslut på vårterminen
Nu är det sommarlov. I onsdags gick vårterminens sista Lustläsarträff av stapeln och igår sågs vi för sista gången också i Skrivlördagsgänget.
Om jag inte hade hört talas om Sibirien-boken i Lustläsagruppen hade jag antagligen aldrig läst den. För närvarande föredrar jag att läsa om sånt som har hänt på riktigt. Övriga i gruppen läser mest skönlitteratur.
Skrivlördagens huvudsakliga tema var komposition. Vi fick bland annat tips och råd om hur man bygger upp strukturen för en novell eller en roman.
Tebesök
Idag vid lunchtid landade Filosofen på Udden försedd med sedvanlig bullpåse. Vi kom fram till att det händer lika lite i den här byn som i hans, men att det kändes ganska skönt.
Vi filosoferade också en del över tecken på åldrande. Dom blir ju fler för varje år som bekant. 😀
Avgett min röst
Efter avslutat besök åkte jag till församlingshemmet i kyrkbyn för att utöva min medborgerliga rättighet/plikt. Idag har vi riksdagsval i Finland.
Vem man röstar på är egalt, rösterna tillfaller ändå partiet, men i regel har man väl valt ut en kandidat som man tror ska kunna göra nån nytta eller som säger sig stå för sånt man tycker är viktigt. Fast i valtider säger förstås alla kandidater alltid det som väljarkåren vill höra.