18.7 – Ingen rast och ingen ro

Vi har varit på utflykt, tjänstgjort, jobbat och simmat. Jag har skrivit protokoll, kokat ärtsoppa och ska steka ”sjalar”. Mia har fångat en vattensork igen.

På utflykt
I onsdags åkte vi med vår guide till Krogarudden (kallas Krögar­udden lokalt). Syftet var att ta en titt på lämningarna efter krogen och klippristningarna där.

Med tanke på att krog och ristningar härstammar från 1600-talet är det inte så konstigt att tidens tand har utplånat det mesta, men visst kunde man fortfarande urskilja stenar från husgrunden och bok­stäver i berget. (Klicka på bilden för att läsa texten.)

Tjänstgjort
På torsdagen hämtade vi AV-utrustning i Kimito och förberedde material till söndagens evenemang i Dragegården. På fredagen kollade vi att tekniken fungerade och att allt som behövdes fanns.

Framåt halv ett var allt så gott som klart. Förberedelserna tog bara ca 1,5 timme tack vare ett halv­dussin människor som hjälptes åt. Vi hann till och med få oss en slurk kaffe med nygräddad munk innan övriga i styrelsen dök upp och det var öppningsdags.

Evenemanget blev verkligen lyckat. Vädret var perfekt och folk strömmade till. Slipstenen drogs runt, mattorna blev beundrade och vi fick sälja kaffe/te med munk.

Jobbat och simmat
Idag har vi mest ägnat oss åt ”hemarbete” ute i det fria. Först en stund i Tallmo och därefter på Udden. Husse klöv ved och jag städade bort utblommade lupiner medan ärtsoppan kokade.

Som avslutning på arbetsdagen beslöt vi ta ett dopp före middagen. Det kändes rysligt kallt, men det var uppenbarligen inbillning för vattentermometern visade 21 grader.

Skrivit protokoll
Väglagets årsmöte gick av stapeln som planerat på lördag eftermiddag. Mötet lockade ett dussin deltagare och styrelsens förslag godkändes utan diskussion så det var snabbt avklarat.

Eftersom jag var engagerad i Dragegården på söndagen blev protokollskrivningen av först på måndag. Dess bättre nådde jag bägge protokolljusterarna samma dag, så den uppgiften är också överstökad.

Kokat ärtsoppa
Att laga ärtsoppa är tacknämligt, den sköter sig själv när den väl börjat koka så man kan göra annat under tiden (se ovan). Nu återstår bara att steka ”sjalar”, dvs stora plättar som vi ska äta med lönnsirap och/eller sylt och vispgrädde. Mums filibabba!

Mia har fångat en vattensork igen
I morse jagade Mia upp Husse redan vid halv fem-tiden för att få gå ut. I regel brukar hon komma in tillbaka ganska snart, men först då frukosten var avklarad halv nio dök hon upp. Då hade matte redan börjat oroa sig förstås.

Med sig hade hon en död vattensork och talade högljutt om vilket sjå det hade varit att få tag i den. Pälsen var inte brun som de jag har sett tidigare, utan gråsvart, men alla andra kännetecken stämde så det gick inte att ta fel.

Efter en snabb förrätt ut matskålen tuggade hon i sig hela sorken. Bara galla och lever återstod när hon var klar. Sen putsade hon sig och tog en välbehövlig siesta. Duktig flicka. 🙂

22.6 – Veckans program

Vi har avverkat Öppet hus, födelsedagsfirande, kaffebjudning och samdisk, tebesök, gräsklippning och haft celebert besök i viken. Mia blev blåst på bytet.

Öppet hus
I söndags hade hembygdsföreningen Öppet hus i Dragegården kl 13-16. Tillfället bevistades av hela två personer, så vi får nog se till att locka med nåt annat än en öppen dörr i fortsättningen!

Det har vi förresten redan planerat. Den 16.7 blir det Tras­mat­tans dag och Slipningsdemonstration på gammaldags manér, så då hoppas vi förstås på stor publik.

Födelsedagsfirande
Efter att Dragegården hade stängt och Husse återvänt (jag var ledig), rodde vi över till Lingon­gran­nen. Hans sambo fyllde år och bjöd på födelsedagskaffe.

Det blev ett långt firande… Först efter 22 var vi färdigpratade och tillbaka på Udden med kakfyllda magar och kon­jaks­fuktade strupar.

Kaffebjudning och samdisk
På måndagen åkte Husse till stan en sväng och jag rustade mig i bikini. Vädret medgav lätt klädsel som omväxling, liksom fint torkväder till tvätten. Lustigt nog blev jag också inspirerad att klippa gräset ”på framsidan”. En s k ledig dag. 🙂

Dan därpå var vi bjudna på eftermiddagskaffe till en av Husses släktingar. Också den här gången färdades vi sjövägen trots ihållande vind, hotande regnmoln och begynnande regnstänk.

Nu blev visiten blev inte så lång, så vi hann till och med en samdisk före kvällsnyheterna på teve. Tänk att det plötsligt har blivit nästan roligt att diska!

Tebesök
Eftersom lördagen den här veckan sammanfaller med Midsommardagen, beslöts att Vik Husses tebesök skulle tidigareläggas till igår i stället. Han kom som vanligt laddad med bullpåsar vid lunchtid så vi fick prata vi bort ett par timmar.

Gräsklippning
Igår gjorde Husse gräsklippningsrekord tror jag. Han hann med både Tallmo, Dragegården och Udden, så nu är gräsmattan ner mot sjön också nyklippt till Midsommar. Som ”belöning” fick han halvsega älgbiffar med löksås till middag. 😀

Celebert besök i viken
I förmiddags fick Husse syn på celebra besökare i viken. Sju sångsvanar betade ivrigt bland vatten­växterna. Måltiden avverkades i rask takt, sen drog dom i maklig takt till andra nejder. Så många svanar på en gång har jag nog inte sett tidigare i vår vik (på bilden syns bara fyra av dom).

Mia blåst på bytet
Nån gång på eftermiddagen igår hade Mia letat rätt på snoken som bor i stranden. Hon hade placerat den bland lupinerna nedanför verandan då jag upptäckte henne.

Eftersom snoken liksom hör hemma på Udden och är helt oförarglig, hämtade jag en hink, lyfte över snoken och bar ner den till vattnet. Där simmade den elegant i väg. Det kändes bra. 🙂 Så den här gången blev Mia blåst på bytet.

Hoppas du får en varm och trevlig Midsommar!

28.11 – Mestadels behagligt

Lillajul och första advent är avverkade, jag är bortskämd, eldar och störs av ”nattshower”.

Lillajul och första advent
I år hade jag full koll på lillajul. Hembygdsföreningen firade den nämligen i Dragegården med glögg och julklappskorg kl 14-16. För den som undrar när lillajul infaller, kan meddelas att det alltid är lördagen före första advent.

julgubbenHusse hade det ärofyllda uppdraget att agera julgubbe och var dagen till ära ”utsmyckad”. Hans händiga dotter hade knåpat i hop en lämplig dräkt, fullbordad av en tomteluva som stod sig fint till hans skägg.

Veckans tebesök blev av ovanstående anledning flyttad till första advent och fick den här gången ett avvikande pro­gram. Vik Husse anlände i vanlig tid, men efter en timme förflyttade vi oss enligt över­enskommelse till Husses matbord för att smörja kråset med nyrökt regnbågsforell och potatismos. Jättegott!

Som dessert gick vi loss på medhavda bullpåsar och pratade bort en timme till på Udden i skenet av det första adventsljuset. Sen var det dags att säga hej då för den här gången. En trivsam och mycket behaglig dag med två personer som står mig nära. 🙂

Bortskämd
Det känns oerhört lyxigt att få hjälp med ved och vatten, bli bjuden på mat och däremellan få njuta av meningsfulla dis­kussioner. Fast det viktigaste och absolut värdefullaste är förstås att bli accepterad som den jag är.

Med tanke på att jag har levt största delen av mitt liv som singel, känner jag mig privilegierad och bortskämd. Men jag vänjer mig säkert och hoppas innerligt jag inte gör misstaget att ta saker och ting för givet! Det vore ödesdigert.

eldEldar
Efter hand som yttertemperaturen har sjunkit, har vedförbrukningen ökat. Än så länge räcker dagliga bra­sor och ett element för att hålla värmen.

Fast när Husse är borta blir det två. Utan hans kropps­värme blir det kallt i sovrummet har jag märkt. Ytterligare en god egenskap han har. 😉

Störd av ”nattshower”
Kallare ute betyder att Uddens fyrfotade ”husdjur” har utökats. Med hur många har jag ingen aning om. Och vill heller inte veta! :-/

Deras favorittillhåll är olyckligtvis på mellantaket och i sovrumsväggarna vilket innebär ofta åter­kom­mande ”nattshower” som stör sömnen. Mia följer förhoppningsfullt ljuden av dom springande tassarna med blicken. Hon önskar förstås inget hellre än att dom ska dimpa ner på täcket så hon får sig ett mellanmål.

skogsmus-3Sällskapet verkar också bestå av (minst) en fiende till inkräktarna… Vid ett par tillfällen har ljudet av dom springande tassarna upp­hört helt abrupt eller ändrats till nåt som närmast kan beskrivas som klor som släpas på underlaget.

Det enda tänkbara djuret är en vessla kom Husse och jag fram till. Men det kanske finns andra små rovdjur som håller till i trånga utrymmen och kalasar på möss?

Det må nu vara vilket som helst, jag uppskattar ”renhållningen” storligen. Förutsatt att jag inte inbillar mig eller har hört fel?

27.8 – Nästan livat

Jag har slitit på hammocken, träffat snoken, umgåtts med vattenvarelser, fått en present, städat arkiv och utmanat getingarna.

LektyrSlitit på hammocken
Både i tisdags och onsdags kunde jag vila middag i hammocken. Det är något alldeles speciellt med att ligga ute. Man känner värmen från vår närmaste stjärna, hör vindens sus, fågelkvitter och insektsurr. 🙂

Träffat snoken
På väg till siktdjupsmätningen i onsdags överraskade jag snoken som låg och solade på bryggan. Den fick förstås bråttom att flytta på sig så jag väntade tills den hade försvunnit utom synhåll.

Trots att den rör sig i vatten vill den tydligen inte ta sig vatten över huvudet. Vem vill det förresten? 😉 Den kunde mycket väl ha hoppat ner eller släppt ner kroppen i vattnet, men föredrog att åla sig ner längs bryggstolpen tills den fick vattenkontakt. Snokar kan kanske inte hoppa när jag tänker efter?

Mia var lyckligtvis inte på plats just då så vi slapp konfrontation. När hon dök upp hade snoken redan försvunnit.

SjökläddUmgåtts med vattenvarelser
Efter siktdjupsmätningen beslöt jag ta i tu med sommarens återstående projekt – röja vass i ”ham­nen”. Den här gången rustade jag mig i ärvda fiskarstövlar innan jag började umgås med skräddare, vatten­kvalster, sländor, cyanobakterier och allehanda andra vattenorganismer.

Arbetet löpte på bra ända tills jag upptäckte att den ena stöveln läckte, men jag lät mig inte hindras. När vattnet började sippra in ovanför stövelkragarna och jag blev blöt i ändan bestämde jag att det fick duga. Dom få stråna längst ut kan jag leva med eller klippa av från båten vid tillfälle.

Present 2Fått en present
I torsdags hade jag diverse Kimito-ärenden som avslutades med en träff med f d klasskompisen och hans sambo på Villa Lande över en kopp kaffe. Efter en stund drog sambon upp ett vackert omslaget paket och önskade mig en skön höst.

Jag blev alldeles gråtfärdig över gesten… Varför skulle jag ha en present? Jag minns inte vad hon svarade men tog förstås tacksamt emot paketet. Jag valde att inte öppna det men hörde att det kluckade när jag skakade på det så jag anade mig till innehållet.

Paketet visade sig innehålla en flaska med nyttig vätska: Brandy med honung. Jag var tvungen att genast smaka några droppar för att kolla om honungssmaken verkligen kändes. Det gjorde den faktiskt så den lär nog ”gå åt i hushållet” för att citera f d bonuspappan.

Idun 1912Städat arkiv
I måndags inleddes arkivstädningen/-inventeringen i Dragegården och fortsatte i går. Oj, vad många intressanta fynd vi gjorde! Det som imponerade mest på mig var ett exemplar av Pro Finlandia-adressen från 1918 (länken enbart på finska).

Inbundna exemplar av tidningen Idun från 1912 var onekligen också lite spännande även om jag inte bläddrade i dem desto mer just den här gången.

Utmanat getingarna
I eftermiddags beslöt jag utmana getingarna. Skottkärran stod och väntade på tömning och min lilla lie låg kvar där jag i panik hade slängt den (se inlägg 22.8).

När jag hade täckt in mig i skyddande kläder från topp till tå och tagit på mygghatten var jag beredd. Det blev en antiklimax, getingarna sågs inte till. Så då vräkte jag kvistlasset över deras bo som hämnd för deras stick förra gången.

Det satte lite fart på dom, men den här gången var dom inte alls lika aggressiva. Troligen märkte dom att dom inte hade en chans att komma åt mig. 😀

1.5 – Sent och förgånget

Jag har blivit grundlurad, besökt hembygdsgården och botaniserat i gamla fotoalbum.

Grundlurad
Igår kväll hade jag turen att bli bjuden på middag hos herr och fru grannen. Mia föredrog att stanna inne när jag gick, men blev utsläppt efter ett par timmar.

Vid elva-snåret slog hon sig till ro i min famn så jag tog för givet att hon hade gjort kväll, men oj vad fel jag hade. En timme senare betedde hon sig som om hon var akut kiss- eller bajsnödig och såg ut som om hon letade efter kattsandsfatet i badrummet.

Mia gosarDå jag erbjöd henne det (det står ute i ve­ran­dan) bevärdigade hon det inte ens en blick utan gick raka spåret till ytterdörren. Tja, vad gör man… Jag släppte ut henne, men gick genast in och drog på mig en jacka för att kunna följa efter. Precis som om hon visste att jag tänkte följa med henne satt hon och väntade vid vinbärsbuskarna.

Sen sprang hon före och visade vägen. Hon rundade vedlidret och gick över till sommar­gran­nens, svängde ner mot sjön en bit och så försvann hon. Jag chansade på att hon hade sneddat över terrassen och mycket riktigt fick jag nästan genast syn på henne. Hon satt och kurade vid en stor buske.

Då gick det äntligen upp för mig att hon hade grundlurat mig. Hon ville bara ut och jaga i mån­skenet, nödig var hon då inte alls. Jag hörde ett svagt prassel från busken tidvis, så jag förstod att hon skulle bli sittande där ett tag.

Jag stod ändå kvar en stund och njöt av månskenet och vågskvalpet som hördes från stranden tills vinden började kännas kall. Sen talade jag om att jag tänkte gå hem tillbaka. ”Gå du bara” kan jag tänka mig att hon tänkte.

Det dröjde bara en knapp timme innan hon ville in igen, så framåt halv två kunde vi äntligen lägga oss för natten. Nästa gång ska jag inte vara lika lättlurad. Tror jag?

Dragegården

Besökt hembygdsgården
Från och med idag slipper jag skämmas. Jag har änt­li­gen besökt vår hembygdsgård, Dragegården.

Det var ju verkligen på tiden. Den byggdes 1970 läste jag mig till på infobladet som man fick ta åt sig och hembygdsföreningen grundades 1962.

Det var ett fint litet museum. Faktiskt påminde huset mig om Offerdals hembygdsgård. Byggstil, inredning och föremål avspeglar av allt att döma ungefär samma tidsperiod.

Och tänk att jag hade den fantastiska turen att vinna på två av lotterierna! Två batteridrivna ljus, en liten godisförpackning och en keps. Dom hemlagade munkarna, kaffet och mjödet satt också fint. 🙂

Besökarantalet kunde gott ha varit högre, men för min del passade folkmängden utmärkt. Många av dom som var där samtidigt var välbekanta så det kändes trivsamt.

FamiljefotoGamla fotoalbum
När jag kom hem letade jag efter ett gammalt foto som jag tänkte dela med mig av till FB-gruppen Vi som har rötterna i Dragsfjärd. De äldsta fotona i albumen är från 1900-talets början, så dom har några år på nacken.

Bland de nyare fotona råkade jag få syn på ett familjeporträtt där min fostermor (också kallad Uddmor på äldre dar) och fosterfar flankerar mig ute på trappan en solig sommardag. Jag kan tänka mig att jag är 3 eller 4 år på fotot så det är med andra ord taget i mitten av 1950-talet. Nuvarande Uddmor i miniformat. 🙂