18.7 – Ingen rast och ingen ro

Vi har varit på utflykt, tjänstgjort, jobbat och simmat. Jag har skrivit protokoll, kokat ärtsoppa och ska steka ”sjalar”. Mia har fångat en vattensork igen.

På utflykt
I onsdags åkte vi med vår guide till Krogarudden (kallas Krögar­udden lokalt). Syftet var att ta en titt på lämningarna efter krogen och klippristningarna där.

Med tanke på att krog och ristningar härstammar från 1600-talet är det inte så konstigt att tidens tand har utplånat det mesta, men visst kunde man fortfarande urskilja stenar från husgrunden och bok­stäver i berget. (Klicka på bilden för att läsa texten.)

Tjänstgjort
På torsdagen hämtade vi AV-utrustning i Kimito och förberedde material till söndagens evenemang i Dragegården. På fredagen kollade vi att tekniken fungerade och att allt som behövdes fanns.

Framåt halv ett var allt så gott som klart. Förberedelserna tog bara ca 1,5 timme tack vare ett halv­dussin människor som hjälptes åt. Vi hann till och med få oss en slurk kaffe med nygräddad munk innan övriga i styrelsen dök upp och det var öppningsdags.

Evenemanget blev verkligen lyckat. Vädret var perfekt och folk strömmade till. Slipstenen drogs runt, mattorna blev beundrade och vi fick sälja kaffe/te med munk.

Jobbat och simmat
Idag har vi mest ägnat oss åt ”hemarbete” ute i det fria. Först en stund i Tallmo och därefter på Udden. Husse klöv ved och jag städade bort utblommade lupiner medan ärtsoppan kokade.

Som avslutning på arbetsdagen beslöt vi ta ett dopp före middagen. Det kändes rysligt kallt, men det var uppenbarligen inbillning för vattentermometern visade 21 grader.

Skrivit protokoll
Väglagets årsmöte gick av stapeln som planerat på lördag eftermiddag. Mötet lockade ett dussin deltagare och styrelsens förslag godkändes utan diskussion så det var snabbt avklarat.

Eftersom jag var engagerad i Dragegården på söndagen blev protokollskrivningen av först på måndag. Dess bättre nådde jag bägge protokolljusterarna samma dag, så den uppgiften är också överstökad.

Kokat ärtsoppa
Att laga ärtsoppa är tacknämligt, den sköter sig själv när den väl börjat koka så man kan göra annat under tiden (se ovan). Nu återstår bara att steka ”sjalar”, dvs stora plättar som vi ska äta med lönnsirap och/eller sylt och vispgrädde. Mums filibabba!

Mia har fångat en vattensork igen
I morse jagade Mia upp Husse redan vid halv fem-tiden för att få gå ut. I regel brukar hon komma in tillbaka ganska snart, men först då frukosten var avklarad halv nio dök hon upp. Då hade matte redan börjat oroa sig förstås.

Med sig hade hon en död vattensork och talade högljutt om vilket sjå det hade varit att få tag i den. Pälsen var inte brun som de jag har sett tidigare, utan gråsvart, men alla andra kännetecken stämde så det gick inte att ta fel.

Efter en snabb förrätt ut matskålen tuggade hon i sig hela sorken. Bara galla och lever återstod när hon var klar. Sen putsade hon sig och tog en välbehövlig siesta. Duktig flicka. 🙂

27.4 – Från snö till storkap

Udden har haft snö, skatteverket har tagit god tid på sig, jag har haft antennproblem, blivit bjuden på lunch och städat parkeringsplatsen. Mia har gjort ett storkap.

AprilsnöSnö på Udden
Den 24.4 på kvällen var Udden täckt av blötsnö som låg kvar till lunchtid nästa dag. Jag tyckte synd om vårblommorna och insekterna men dom har säkert varit med om värre. Snopet var det hur som helst, men inte värst ovanligt så här års.

När jag hämtade tidningen morgonen därpå tänkte jag mig inte för, utan tog på vinter-Croqsen i vanlig ordning. Upp till postlådan gick bra, men på åter­vä­gen tappade jag fotfästet och ramlade handlöst. Mina inbyggda ”stötdämpare”, tjock vinter­morgon­rock och mjuk mossa under snön såg dock till att jag landade ganska varsamt. Jag fick inte ens ett blåmärke. 🙂

Besked från skatteverket
I två hela år har skatteverket räknat på slutskatten för dödsboet efter min mor. I förrgår fick jag beskedet. Det finns säkert en bra anledning till den långa väntetiden, men jag hade nog förväntat mig att dom skulle klara det på halva tiden.

TV-antennAntennproblem
Samma kväll som det snöade försvann tevebilden på den kanal jag tittade på. När jag installerade om alla tjänster hade dom minskat från 21 till 9. Jag blev minst sagt sur och beslöt skriva ett elakt öppet brev till Digita i ÅU.

Nästa dag hade nerverna slutat dallra så jag beslöt att söka efter nya tjänster bara för att se vad som hände. Ha! Alla 21 kanaler hittades, men MTV3 hade flyttat till kanalplats 38. Den lilla föränd­ringen stör mig inte alls, huvudsaken att den finns.

Alla gubbar som har försökt lösa mina antenn‑ och signalproblem ser ut som om dom tror att jag skämtar när jag säger att signalen blir sämre vid dåligt väder, men jag hävdar bestämt att så faktiskt är fallet. Hård vind, hällregn eller ymnigt snöfall betyder att bilden ofrånkomligt pixelerar och jag får meddelande om att jag ska kontrollera antennen.

Märkligt att vi kan landsätta farkoster på Mars och utveckla robotar med finmotorik men tevesignaler som når alla i vårt lilla land är tydligen omöjligt?

Bjuden på lunch
Idag hade jag stämt träff med min f d klasskompis och hans sambo i öns norra centrum för en sen lunch i samband med diverse andra ärenden. I och med att jag var så senfärdig med betalningen hade jag turen att bli bjuden på lunch. Att gräva länge i plånboken kan ha sina fördelar. Tack igen!

Städat parkeringsplatsen
Solen hade bestämt sig för att förgylla resten av dagen då jag kom hem. Det fick mig att ta på mig arbetsjackan och –handskarna. Tanken var att gödsla, vilket jag också gjorde, men det slutade med att jag städade parkeringsplatsen av alla ställen.

Hur knäppt som helst kan jag tycka – den är inte ens på min tomt. Men det är klart, rågrannen kanske uppskattar att jag håller snyggt? 😀

VattensorkMia har gjort ett storkap
Mia satt och spanade på kullen där av­lopps­tan­ken ligger märkte jag medan jag var ute. Plötsligt gjorde hon ett riktigt rävskutt. Jag antog hon hade fått nys på en sork och fortsatte med mitt. Men när hon kom med sitt jättebyte i munnen blev jag nyfiken. Vad i fridens namn hade hon nu fått tag på?

Det visade sig vara en välvuxen hanne av modell vattensork. Lika lång som min arbetshandske (storlek 8,5) om man räknade med svansen. Verkligen maffig.

Den bars in i verandan och lades på mattan utanför dörren men lockade henne tydligen inte som måltid. Hon gick i stället och hämtade en åkersork som hon åt upp. Den tredje för dagen. Undrar varför vatten­sorken inte dög?

2.11 – Svårt, lätt och tomt

Jag har kommunikationsproblem, har småstädat, tagit fram jullistor och avslutat höst­städningen. Mia trotsar regn och blåst.

KommunikationKommunikationsproblem
Det är inte tekniken som fallerar, utan den verbala och skriftliga kommunikationen med mina med­människor. Jag missuppfattar och blir missuppfattad. Det känns som om jag inte är på samma nivå som min omgivning. Det gäller tack och lov inte alla, men tillräckligt många för att kännas obekvämt. Lyckligtvis är min och Mias kommunikation ett undantag. 🙂

Såna faser har inträffat tidigare, men det är minst sagt olustigt och irriterande när dom gör det. En massa extra tid går åt att reda ut miss­för­stån­den och kräver extra dialoger innan saker och ting är utredda. Oavsett hur tydligt jag försöker uttrycka mig, uppstår oklarheter och vice versa. Suck. Hoppas det går över snart.

Småstädat
Idag fick jag en ytterst liten släng av städnoja. Den yttrade sig i rengöring av toalettskålen, damm­torkning av vattenpumpen(!) och diskning av tandglaset. Efter det upphörde den så jag klarade mig väldigt lindrigt den här gången. 😀

Jullistor
Idag tog jag fram listorna för julkort och julklappar och uppdaterade dom. Flera namn har försvunnit under året och jag bestämde helt kallt att radera dom flesta julkortsmottagarna i Sverige. Om man inte har annat än den kontakten kan det kvitta.

Med tanke på att jul­skyltningen redan har börjat på många håll och att postorderkatalogerna vimlar av julpynt känns det nästan sent, men så här tidigt ute har jag nog aldrig varit förr. Ett ålders­feno­men måhända?

Trappan 2Höststädningen avslutad
Nu är det vintertomt utomhus. Sist av allt tömde jag regntunnan vid trappan och bar in den i boden och skräp-/insektsskyddet hänger på tork i badrummet. Eftersom jag var på ”julhumör” hängde jag också upp ljusslingan ovanför trappan, mest för att slippa göra det när fingrar och elkabel är stel­frusna.

Folk måtte tro att jag har fått fnatt eller ”borde öka doseringen”, men det bjuder jag på. Som av­slut­ning på ”julljusen” står glasburken med ljusslingan på hyllan bakom köksbordet. Allt för att jaga det deprimerande mörkret på flykten. Det är bara advents­ljusstaken och tomtarna som saknas.

Mia trotsar regn och blåst
När den värsta stormen rasade höll Mia sig inne och ösregn ogillar hon, men dagens duggregn och blåst bekom henne inte. Eller så har hon börjat vänja sig vid höstvädret?

Hon började dagen med att fånga en vattensork, tuggade i sig den och var en kort stund senare i färd med att ta kål på en näbbmus som hon hade burit in i verandan, så det är tydligen andra fyrbenta individer som också trotsar vädret. Tur för henne – och för matte som på så sätt slipper drabbas av hennes överskottsenergi – men otur för jaktbytena förstås. 😥

Mia busar

10.8 – På land och till sjöss

Dom tidiga morgnarna fortsätter, jag har tillhandahållit datorstöd, fångat en groda, grillat en vatten­sork, kan sitta rak på dasset, jagat en rymling och tappat årorna samt inspekterat avföring.

Klocka 2Tidiga morgnar
Igår klev vi upp 4.45. Dimman låg tät över sjön, det var alldeles tyst, fullkomligt vindstilla och kyligare än på länge, bara 15,2°. I morse steg vi upp en kvart tidigare, fortsättningsvis tack vare/på grund av Mia. Men nu börjar jag vänja mig. Enda nackdelen är att jag somnar framför TVn redan innan jag sett slutet av 22-ny­he­ter­na.

Datorstöd
Efter lunch igår kom min ryska bekant med sin nya dator. Gratislicensen på antivirusprogrammet går snart ut så hon ville aktivera sin befintliga F-Securelicens.

Mesta tiden gick åt till att vara social. Fyra timmar närmare bestämt. Vädret medgav bersåservering så vi kunde sitta ute och ha det lagom varmt under parasollet.

Fångat en groda
Visserligen är luftfuktigheten hög, men att det skulle medföra grodor inomhus trodde jag inte. Det har för all del hänt tidigare, men aldrig nånsin har jag hittat dom uppe på diskbänken!!

Jag trodde inte mina ögon när jag fick syn på den lilla grodan som hoppade omkring bland kärlen igår kväll. Till slut lyckades jag fånga den och placera den i lite mer grodnära miljö. Mia var fullt upptagen med att hålla koll på Kasper, så jag slapp vara orolig för att hon skulle ge sig på den.

Hur den hade hamnat på diskbänken kan jag för mitt liv inte begripa? Min diskbänk kanske är så låg så den lyckades hoppa upp om den förirrat sig in? Mia tror jag är oskyldig den här gången, hon skulle nog ha hållit ett öga på den om den var ett jaktbyte. Verkligen mysko.

vattensorkGrillat vattensork
Gårdagens sista byte blev en maffig vatten­sork. Den här gången var den saligen avlivad innan den ”pre­sen­te­rades” för matte, vilket hon var tacksam för. 🙂

För att ”göra två flugor på smällen” beslöt jag grilla den (för att inte mata mårdhundarna) tillsammans med annat brännbart i morse. Det pyste fortfarande om den när det andra hade brunnit ner, men den var nog så förkolnad att jag inte be­hö­ver oroa mig för lukt eller larver.

Dasset rakt
Ända sen i våras har dasset lutat betänkligt och därmed också toabyttan. Min kropp går ju faktiskt att luta åt alla håll än så länge, men när jag såg att ventilationsröret hade blivit ovalt beslöt jag kontakta ”dassmakaren”.

I förmiddags SMSade han och undrade om det passade att han kom idag? ”Självfallet” fick han som svar. Ju förr desto bättre.

Det är en snabb, effektiv och behändig ung man. 🙂 Det krävdes en del trixande för att rätta till vink­larna, men efter en timme var både jag och han nöjd med resultatet så vi övergick till kaffe och glass i bersån innan han hastade i väg till nästa uppdrag, vilodagen till trots.

Och om det händer nåt under vintern var jag välkommen att höra av mig igen. Tänk om alla leve­ran­törer var lika tjänstvilliga! Jag kan varmt rekommendera Janne på ”Kemiön mökkipojat”!

Jakt på en rymling och tappat årorna
När min ”handy man” hade åkt, ringde jag upp Lingongrannen eftersom jag hade missat hans samtal igår kväll. Han hade hört att jag saknade flötet som märkte ut platsen för siktdjupsmätningen och visste berätta att det låg uppe vid Släts. Kors! Det var en minsann en bra bit från Långholmsudden!

Sen undrade han om jag hade sett det senaste i sjön? ”Nä, vadå” undrade jag? Jo, på holmen intill Hästholmen låg en massa avföring. Kunde det vara skarvträck undrade han? Jag lovade ta en titt i samband med dagens siktdjupsmätning och bad att få återkomma.

KartaVid 13-snåret rodde jag i väg. Bara några tiotal meter från bryggan tappade jag ena åran. På grund av motvinden tog jag i så att tappen åkte upp ur årtullen. 😦 Som tur hade jag med mig båtshaken så jag fick tag i åran innan båten drev i väg.

Jag började med siktdjupet. Bara 2,5 m idag, mest beroende på vinden/vågorna och molnen som just då täckte solen. Efter mätningen fortsatte jag i motvind halvvägs till Dalsbruk (se kartan och pilen) innan jag fick syn på ”rymlingen”.

När jag väl hade lyckats baxa upp stenen som skulle hålla flötet på plats (trodde jag i min enfald) lät jag båten driva längs strandkanten för att spana på lämpliga bildmotiv. När jag hittade ett ”tvärnitade” jag förstås. Och tappade ena åran igen! Förb—e j—a s—t-konstruktion sa jag högt.

Båtshaken fick tjänstgöra på nytt. Vinden var tillräckligt stark för att driva båten ett bra stycke från åran. Alltså får jag inte ta i allt vad tygen håller och inte heller tvärbromsa i fortsättningen. 😦

Bisamråtte-bajsInspekterat avföring
Det blev många bildmotiv och en del växt­pro­ver innan jag gav mig av mot Hästholmens grannholme. Av beskrivningen jag fått, rörde det sig om ”massor med skit”. Jag förväntade mig således att halva holmen skulle vara täckt av fågelspillning, men såg ingen alls förrän jag rundade holmen och kom till ”baksidan”.

Massor var kanske att ta i, men det fanns onekligen en hel del avföring. Dock inte från några skarvar utan från vår vän bisamråttan kunde jag snabbt konstatera. Såna där korvar hade jag ofta på bryggan för ett par somrar sen då den bodde i min strand. Men nu hade den alltså bytt bostad.

Strax intill bergsklacken såg jag ingången och musselskal på sjöbottnen som talade sitt tydliga språk. ”Jasså, är det här du bor nuförtiden” sa jag men fick inget svar. Det var nog ingen hemma just då.

I morgon ska jag ringa Lingongrannen och lämna det lugnande beskedet. 🙂