27.4 – Från snö till storkap

Udden har haft snö, skatteverket har tagit god tid på sig, jag har haft antennproblem, blivit bjuden på lunch och städat parkeringsplatsen. Mia har gjort ett storkap.

AprilsnöSnö på Udden
Den 24.4 på kvällen var Udden täckt av blötsnö som låg kvar till lunchtid nästa dag. Jag tyckte synd om vårblommorna och insekterna men dom har säkert varit med om värre. Snopet var det hur som helst, men inte värst ovanligt så här års.

När jag hämtade tidningen morgonen därpå tänkte jag mig inte för, utan tog på vinter-Croqsen i vanlig ordning. Upp till postlådan gick bra, men på åter­vä­gen tappade jag fotfästet och ramlade handlöst. Mina inbyggda ”stötdämpare”, tjock vinter­morgon­rock och mjuk mossa under snön såg dock till att jag landade ganska varsamt. Jag fick inte ens ett blåmärke. 🙂

Besked från skatteverket
I två hela år har skatteverket räknat på slutskatten för dödsboet efter min mor. I förrgår fick jag beskedet. Det finns säkert en bra anledning till den långa väntetiden, men jag hade nog förväntat mig att dom skulle klara det på halva tiden.

TV-antennAntennproblem
Samma kväll som det snöade försvann tevebilden på den kanal jag tittade på. När jag installerade om alla tjänster hade dom minskat från 21 till 9. Jag blev minst sagt sur och beslöt skriva ett elakt öppet brev till Digita i ÅU.

Nästa dag hade nerverna slutat dallra så jag beslöt att söka efter nya tjänster bara för att se vad som hände. Ha! Alla 21 kanaler hittades, men MTV3 hade flyttat till kanalplats 38. Den lilla föränd­ringen stör mig inte alls, huvudsaken att den finns.

Alla gubbar som har försökt lösa mina antenn‑ och signalproblem ser ut som om dom tror att jag skämtar när jag säger att signalen blir sämre vid dåligt väder, men jag hävdar bestämt att så faktiskt är fallet. Hård vind, hällregn eller ymnigt snöfall betyder att bilden ofrånkomligt pixelerar och jag får meddelande om att jag ska kontrollera antennen.

Märkligt att vi kan landsätta farkoster på Mars och utveckla robotar med finmotorik men tevesignaler som når alla i vårt lilla land är tydligen omöjligt?

Bjuden på lunch
Idag hade jag stämt träff med min f d klasskompis och hans sambo i öns norra centrum för en sen lunch i samband med diverse andra ärenden. I och med att jag var så senfärdig med betalningen hade jag turen att bli bjuden på lunch. Att gräva länge i plånboken kan ha sina fördelar. Tack igen!

Städat parkeringsplatsen
Solen hade bestämt sig för att förgylla resten av dagen då jag kom hem. Det fick mig att ta på mig arbetsjackan och –handskarna. Tanken var att gödsla, vilket jag också gjorde, men det slutade med att jag städade parkeringsplatsen av alla ställen.

Hur knäppt som helst kan jag tycka – den är inte ens på min tomt. Men det är klart, rågrannen kanske uppskattar att jag håller snyggt? 😀

VattensorkMia har gjort ett storkap
Mia satt och spanade på kullen där av­lopps­tan­ken ligger märkte jag medan jag var ute. Plötsligt gjorde hon ett riktigt rävskutt. Jag antog hon hade fått nys på en sork och fortsatte med mitt. Men när hon kom med sitt jättebyte i munnen blev jag nyfiken. Vad i fridens namn hade hon nu fått tag på?

Det visade sig vara en välvuxen hanne av modell vattensork. Lika lång som min arbetshandske (storlek 8,5) om man räknade med svansen. Verkligen maffig.

Den bars in i verandan och lades på mattan utanför dörren men lockade henne tydligen inte som måltid. Hon gick i stället och hämtade en åkersork som hon åt upp. Den tredje för dagen. Undrar varför vatten­sorken inte dög?

6.10 – Glömska och grönska

Pupillerna har fått träning, jag har hämtat favoritparaplyet, förberett vinterparkeringen, tagit ner tvättlinan med Mias benägna hjälp, haft inspektion och hittat grönska på fel ställe.

Pupillmuskelträning
Helt otroligt ljust har det varit idag, solen har behagat visa sig hela dan! Nästan så det märktes att pupillmusklerna var otränade när dom drog i hop sig.

Favoritparaply
I torsdags regnade det visserligen inte när jag åkte till kursen, men jag tyckte ändå det var bäst att ta med paraplyet. Men var hade jag gjort av det? Det fanns varken i paraplystället eller i bilen. Alltså måste jag ha glömt det nånstans, men var?

Jag kom till slut på det när jag hade tänkt en stund. Senast an­vän­de jag det i måndags då jag upp­vaktade min f d chef som fyllde år och glömde det antagligen kvar där. Jag har visserligen fyra para­plyer till, men det här (blommiga) råkar vara min favorit.

Jag ringde min f d granne som var vänlig nog att ta en titt (hon bor i samma hus) och idag kom vi överens om att jag skulle hämta det samtidigt som jag hjälpte henne med filöverföring på datorn. Fast vi började med kaffe och smörgås och äppelkaka med vaniljsås. Det viktigaste först. 😀

Jag hade redan sagt hej då, stängt ytterdörren och gått några meter när jag hörde henne ropa: ”Du glömde paraplyet”. Typiskt, det hade jag redan glömt att jag skulle hämta. Tur att hon kom på det.

Förbättrad parkering
I vintras råkade jag ut för att jag nästan inte tog mig från parkeringsplatsen för att jag stod med fram­däcken i en grop som bestod av is. När jag kom hem bestämde jag mig för att åtgärda problemet redan nu (medan jag kom i håg det :D).

Det blev först ett lager sand och på det öste jag planteringsjord. Det kan ju tyckas onödigt lyxigt att an­vän­da sån, men det var den enklaste och snabbaste lösningen. En säck mull går jag inte i konkurs för beslöt jag.

Ganska bra blev det, men egentligen skulle jag behöva fylla hela parkeringsplatsen med lite grovare grus så att det blir en liten kulle i stället för en fördjupning. Men man tager vad man haver. Dess­utom kan markägaren ha vissa synpunkter på en sån åtgärd, jag står ju inte på egen mark.

Sluthängt
Det var också dags att ta ner tvättlinan tyckte jag. Mia hjälpte mer än gärna till, så det tog sin runda tid innan den var upphängd i vinds­trappan.

Inspektion
Jag hade hunnit ta loss stödstolpen och letade febrilt efter locket till förankringsröret då jag hörde steg i gräset och fru grannen som hejade ett ögonblick senare. Hon hotade med inspektion för nån vecka sen och nu var det dags. Skämt å sido, hon hade antagligen läst bloggen och ville se vad jag hade haft för mig.

Hon fick en guidad tur runt huset och var vänlig nog att ”oja” med jämna mellanrum. Så fantastiskt stora är ju inte förändringarna så jag gjorde mitt bästa för att få det att låta bättre än vad det är. 😀

Oönskad grönska
Vattensån vid trappan får stå ett tag till men den fulla tunnan nedanför köksfönstret behövdes defini­tivt inte längre avgjorde jag när hon hade gått. Påfyllningen är påtagligt snabbare än förbrukningen.

Anledningen till att tunnan står just där är för att regnvattnet störtar över takrännan när det ösregnar. Jag stod och filosoferade över hur enkelt man kunde förhindra det genom en tilläggskonstruktion i vinkeln mellan rännorna när jag fick syn på grönskan som stack upp. Just det, det hade jag också glömt – rännorna behöver putsas.

Så ju mer man gör, desto mer finns det att göra. Men det vet ju alla husägare. 🙂