6.10 – Glömska och grönska


Pupillerna har fått träning, jag har hämtat favoritparaplyet, förberett vinterparkeringen, tagit ner tvättlinan med Mias benägna hjälp, haft inspektion och hittat grönska på fel ställe.

Pupillmuskelträning
Helt otroligt ljust har det varit idag, solen har behagat visa sig hela dan! Nästan så det märktes att pupillmusklerna var otränade när dom drog i hop sig.

Favoritparaply
I torsdags regnade det visserligen inte när jag åkte till kursen, men jag tyckte ändå det var bäst att ta med paraplyet. Men var hade jag gjort av det? Det fanns varken i paraplystället eller i bilen. Alltså måste jag ha glömt det nånstans, men var?

Jag kom till slut på det när jag hade tänkt en stund. Senast an­vän­de jag det i måndags då jag upp­vaktade min f d chef som fyllde år och glömde det antagligen kvar där. Jag har visserligen fyra para­plyer till, men det här (blommiga) råkar vara min favorit.

Jag ringde min f d granne som var vänlig nog att ta en titt (hon bor i samma hus) och idag kom vi överens om att jag skulle hämta det samtidigt som jag hjälpte henne med filöverföring på datorn. Fast vi började med kaffe och smörgås och äppelkaka med vaniljsås. Det viktigaste först. 😀

Jag hade redan sagt hej då, stängt ytterdörren och gått några meter när jag hörde henne ropa: ”Du glömde paraplyet”. Typiskt, det hade jag redan glömt att jag skulle hämta. Tur att hon kom på det.

Förbättrad parkering
I vintras råkade jag ut för att jag nästan inte tog mig från parkeringsplatsen för att jag stod med fram­däcken i en grop som bestod av is. När jag kom hem bestämde jag mig för att åtgärda problemet redan nu (medan jag kom i håg det :D).

Det blev först ett lager sand och på det öste jag planteringsjord. Det kan ju tyckas onödigt lyxigt att an­vän­da sån, men det var den enklaste och snabbaste lösningen. En säck mull går jag inte i konkurs för beslöt jag.

Ganska bra blev det, men egentligen skulle jag behöva fylla hela parkeringsplatsen med lite grovare grus så att det blir en liten kulle i stället för en fördjupning. Men man tager vad man haver. Dess­utom kan markägaren ha vissa synpunkter på en sån åtgärd, jag står ju inte på egen mark.

Sluthängt
Det var också dags att ta ner tvättlinan tyckte jag. Mia hjälpte mer än gärna till, så det tog sin runda tid innan den var upphängd i vinds­trappan.

Inspektion
Jag hade hunnit ta loss stödstolpen och letade febrilt efter locket till förankringsröret då jag hörde steg i gräset och fru grannen som hejade ett ögonblick senare. Hon hotade med inspektion för nån vecka sen och nu var det dags. Skämt å sido, hon hade antagligen läst bloggen och ville se vad jag hade haft för mig.

Hon fick en guidad tur runt huset och var vänlig nog att ”oja” med jämna mellanrum. Så fantastiskt stora är ju inte förändringarna så jag gjorde mitt bästa för att få det att låta bättre än vad det är. 😀

Oönskad grönska
Vattensån vid trappan får stå ett tag till men den fulla tunnan nedanför köksfönstret behövdes defini­tivt inte längre avgjorde jag när hon hade gått. Påfyllningen är påtagligt snabbare än förbrukningen.

Anledningen till att tunnan står just där är för att regnvattnet störtar över takrännan när det ösregnar. Jag stod och filosoferade över hur enkelt man kunde förhindra det genom en tilläggskonstruktion i vinkeln mellan rännorna när jag fick syn på grönskan som stack upp. Just det, det hade jag också glömt – rännorna behöver putsas.

Så ju mer man gör, desto mer finns det att göra. Men det vet ju alla husägare. 🙂

En tanke på “6.10 – Glömska och grönska

Kommentarer inaktiverade.