14.10 – Fullspäckat

Jag väntar på lampa, har supportat, utbildat, blivit headhuntad, fixat vägavgifter, ”kursat”, åkt 100 km för en kabel och väntat i onödan.

spislampaVäntar på lampa
I måndags förmiddag tog Trollkarlen sig en titt på min lampa ovanför spisen och kom fram till att kondensatorn hade sagt upp bekantskapen. Det var inte alls så konstigt. Lampan är begagnad, av äldre modell och har varit i tjänst på Udden redan i fem år.

Han trodde att han i sin loppis hade en annan av lysrörsmodell som jag kunde få i stället. Det tackade jag förstås ja till. Jag har inget krav på ny lampa bara den fungerar och passar in under kryddhyllan. Så nu väntar jag med spänning på min ”nya” lampa. 🙂

Supportat
På eftermiddagen väntade en kund på felsökning och åtgärd. Webbläsaren betedde sig underligt och gick till helt andra adresser än dom han ville komma till. Förmodligen var webbläsaren kapad, men eftersom varken kunden eller jag har några snitsiga verktyg för att åtgärda det, fick vi nöja oss med byte av webbläsare.

Utbildat
På tisdagen la jag sista handen vid presentationen jag behövde inför kvällens kund­ut­bild­ning. En av mina favoritkunder ville ha hjälp med marknadsföringstips och ‑metoder. Jätteroligt med nåt annat än datorutbildning, även om fler av verktygen förstås är datorbaserade.

headhunterHeadhuntad
I onsdags på förmiddagen ringde en bekant dam som är engagerad i lokalpolitiken. Hon tyckte absolut att jag borde ställa upp i vårens kommu­nal­val och hade flera argument.

Vi slutade samtalet med att jag bad henne återkomma i slutet av månaden. Till dess ska jag ha tänkt färdigt har jag tänkt. 😀

Vägavgifter
På onsdagen snodde jag faktiskt två och en halv timme av den dyrbara arbetstiden för privata ända­mål innan jag kastade mig över vägavgifterna. Men sen var det dags. Helst skulle dom postas idag (fredag).

På grund av beslut på senaste årsmötet måste databasen göras om och avgifterna justeras. Det inne­bar också ett nytt kopplingsdokument och lite fixande och trixande med utskrift av avierna för att inte slösa papper i onödan.

mia-leker-kurragommaDet gick inte speciellt bra. Bland annat var be­lop­pet plötsligt utskrivet med fem deci­ma­ler på en av avierna?!?

Och när jag jämförde vägenhetsförteckningens totalavgift med den i databasen hade jag en diff på drygt 117 €. Utskrifterna funkade inte heller som tänkt.

Inte min dag således. Ju fler motgångar, desto grinigare blev jag. Mia gjorde sitt bästa för att få mig på gott humör igen – hon tyckte vi skulle leka kurragömma, så det gjorde vi ett tag och det hjälpte faktiskt. 🙂

Kursat
Att jag kände mig stressad av vägavgifterna hängde i hop med att torsdagen var vikt för kurs­för­be­re­del­ser och efterföljande kurs på kvällen. Lyckligtvis hade mina motgångar upphört så allt gick som planerat. Och tack vare den hjälpsamma kursdeltagaren kunde jag använda hans dator igen för vis­ning på projektorn. Där fick han en stjärna till i himlen.

100 km för en kabel
Idag, äntligen, kunde jag åka i väg och hämta kabeln för HDMI-mikro till HDMI (se inlägg 4.10). Det känns surt att ha behövt åka 100 km (Kimito t/r två gånger) för att få till det, men det är smällar man får ta.

kabelJag passade givetvis på att uträtta andra ärenden samtidigt. Först till försäkringsbolaget för att få villkoren för hembygdsföreningens försäkringar, sen till Pappersboden för att köpa fler kuvert och porto till vägavgiftsbreven.

Väntat i onödan
Eftersom en del avier återstod att kuvertera och hela bunten skulle förses med frimärken gick jag in på Mac Daniel’s och beställde dagens lunch. Då kunde jag med gott samvete bre ut mig på ett bord medan jag väntade på maten.

Under tiden jag klistrade frimärken kom jag på att jag väntade alldeles i onödan… Här serveras ju lunchen som buffé. Tydligen var det länge sen mitt förra besök. 😀

17.8 – Av eller på

Jag brukar påstå att jag antingen är av eller på. I söndags var jag i av-läge, i måndags på, i tisdags av och idag halvt på.

Av-läge, söndag
Mia hade mage att väcka mig tio över fem i söndags, så jag steg upp, släppte ut henne och åt frukost. Efter det vidtog datorpyssel. Utforskaren betedde sig knepigt så jag gjorde en sys­tem­åter­ställ­ning – som tyvärr inte hjälpte ett dugg. En SFC (System File Check) rättade däremot till problemet.

HanddukarDet enda nyttiga jag uträttade i övrigt var att städa ”handduksskåpet”. Ett halvdussin badhanddukar och småhanddukar lades i en påse som jag lämnade in till klädinsamlingen igår. Nu har jag bättre plats och bättre ordning ett tag.

Efter en del hushållsgöromål och lite mat tillbringade jag resten av dagen i Richard Dawkins sällskap, eller hans bok rättare sagt: Illusionen om Gud.

Vi är helt överens om att religioner av alla de slag bör avskaffas, men till skillnad från den här inbitne darwinisten är jag ändå ingen fullblodsateist eftersom jag tror på en del s k övermänskliga fenomen. Intressant nog räknar han inte t ex buddhismen som religion, utan som livsfilosofi. Det hedrar honom.

På-läge, måndag
Väckt av Mia 04:30 i måndags. Då var hon rätt billig kan jag säga. :-/ Men det var bara att bita i hop och masa sig upp ur sängvärmen. Men bara ett par timmar, sen gick vi båda och la oss igen och steg upp igen halv elva.

Fönster‑ och annan putsning (se inlägg 15.8) förbrukade resten av dagen så det var definitivt en på-dag.

SjögräsAv-läge, tisdag
Igår var en av-dag igen. Klockan 9:30 hade jag en ”dejt” med kommunens miljöinspektör som jag hade bett göra en inspektion av växtligheten i sjön och efter lunch hämtade jag mat hos Kerstin.

Nya datorproblem uppstod på eftermiddagen… Datorn hängde sig när jag skulle skriva ett mejl så jag nödgades utföra en Office-reparation. Och när jag väl var klar med den vid halv tre blev det elavbrott till råga på allt elände.

Då blev jag sur. Med boken Byn vid havet i näven intog jag ryggläge i stället. Boken var väldigt intressant så jag läste ut den innan jag somnade och när jag vaknade hade vi el igen. Fiffig lösning eller hur?

Halvt på-läge, onsdag
Idag hade jag lovat dyka upp hos Trollkarlen vid lunchtid för datorsupport. En programlicens behövde förnyas och han behövde repetition av en del handhavanden.

När programlicensen var förnyad tog vi kaffepaus, sen vidtog repetitionen. Vi hann också med att ta en titt på en bärbar dator som fanns i loppisboden innan jag skyndade tillbaka hem för att servera mat till Mia. Vid hemkomsten fick jag höra att jag hade varit borta längre än vanligt, men efter en muta och fylld matskål var jag förlåten. 😀

En stund efter det dök f d ”bonuspappan” upp. Han undrade om jag kände till vem som bott i sommar­grannen psykologens hus efter att mina fosterföräldrar hade sålt det i slutet av 1920- eller början på 1930-talet. Tyvärr var det inget jag kunde svara på, men vi fick ändå en liten pratstund.

Udden-tavla 1944Jag fick däremot svar på min fråga. Jag ville veta om mitt hus fanns innan bonuspappans farfar och farmor flyttade in eller om det var dom som byggde det? Han bekräftade att huset fanns innan och visste också vem som hade bott här då.

Byggnadsåret är alltså fortfarande okänt, jag får nöja mig med slutet av 1800-talet. Tänk om alla gamla hus kunde delge oss sin livshistoria!

(På bilden ses Udden målad 1944 av en faster till sommargrannen psykologens far.)

 

8.5 – Ovanligt stimmigt

Jag har haft besök, varit på födelsedagskalas, gratulerat mammor, kombinerat datorsupport med mat och njutit av konsert i bersån. Mia är lättlockad.

TekoppBesök
Igår hade jag som vanligt tebesök. Mia begåvades med en hel kartong torkad fisk och bullpåsen saknades inte heller. Sommarvädret håller i sig så vi satt och filosoferade i bersån medan vi intog varma drycker med dopp.

Ett tag halkade vi ner i dystra framtidsutsikter… Hur ska vår planet överleva? Vad resulterar konti­nen­tal­för­skjut­ningen i? Hur länge är det tills solen dör? Men vi tog oss upp igen och pratade snart om gladare ämnen. T ex mössöron, ugglor och annat naturnära. Som vanligt ett trevligt besök.

Födelsedagskalas
Både händige släktingen och fru grannen fyllde år igår. Tillsammans blev det hela 125 år. Eftersom jag hade missat inbjudan på byns anslagstavla, nöjde jag mig med att gratulera händige släktingen på distans, men knallade över till fru grannen efter avslutat tebesök.

Till all lycka bjöd hon bland mycket annat på en smaskig paj. Vid det laget var jag vrålhungrig så den satt fint. Fint var också hennes nyuppförda växthus! Till skillnad från mig är hon begåvad med gröna fingrar och odlingskunskap så om nån månad ser vi säkerligen resultat.

PåskliljorGratulerat mammor
Eftersom jag ändå skulle passera kyrkogården idag, beslöt jag föra några påskliljor på mina mammors grav dagen till ära. Praktiskt att ha två mammor i samma grav.

Datorsupport och mat
När jag kom fram till min destination gratulerade jag också en mamma. Daphnias ordförande behövde hjälp med en fil som fått fel format och inte gick att öppna.

Under tiden jag fixade med filen anlände hennes dotter och svärson in spe för att laga mat. Dator­supporten inkluderade mat den här gången. Både en fiskrätt och en kötträtt. Undrar när jag åt stekt gädda senast?? Som pricken över i serverades örter från egen odling och rårörda lingon. Jätte­mumsigt!

Konsert i bersån
Vi hade kommit överens om att dricka kaffe och te på Udden så vi bänkade oss förstås i bersån efter avslutad husesyn. Idag var det nämligen också sommar.

DragspelEftersom ordförandens dotter och svärson är skickliga musikanter blev det underhållning på dragspel och fiol när vi hade druckit ur. Just idag berörde musiken mig mer än vanligt. Vilken härlig känsla att få sitta ute i den grönskande naturen och lyssna till välljudande musik!

Mia är lättlockad
Igår kväll ville Mia prompt gå ut en sväng trots att jag insisterade på att det var läggdags. Gissa om hon fick som hon ville?

Efter en halv timme kände jag mig sugen på en macka och bredde mig en. Och så fick jag en idé. Jag gick ut och lockade med ”Kom så får du smörgås”. Det lockropet fungerade klockrent! Hon kom genast trippande och följde gärna med in.

Jag kan mycket väl förstå om hon känner igen ordet smörgås. Det ordet hör hon rätt ofta och vet att det innebär att matte delar med sig. 😀

Mia på diskbänken

29.3 – Inslag, uppslag och avslag

Jag har arkiverat och haft besök, sett solen, verkställt överraskningar, supportat och blivit av­pol­letterad.

Mia arkiverarArkivering och besök
I söndags beslöt jag ta i tu med en pappershög som höll på att torna upp sig. Den innehöll en salig blandning av information som behövde sorteras och arkiveras. Mia hjälpte gärna till i vanlig ordning.

Strax innan jag var klar, knackade det på dörren. Min före detta ”bonuspappa” hade bestämt sig för att hälsa på. Som vanligt inledde han med ”Va veit du för nyytt då?” och som vanligt fick han svaret ”Int’ någå”. Men hur det nu var, hade vi ändå en del nytt att förtälja varandra visade det sig. 🙂

Sett solen
Väderprognoserna är lika tillförlitliga som att spå i sump. Solen och värmen som utlovades till lördag-söndag torkade in och ersattes av dimma, gråväder och kalla vindar.

Men faktiskt har solen glimtat till emellanåt sen dess. Idag i flera hela timmar och jag har noterat +8,3° på ”grad­stocken”. Krokusarna har bestämt sig för att det är dags att slå ut, så ”det tar sig sa pyromanen”.

Verkställt överraskningar
Den 31.12.2015 publicerade jag en lånad text på FB där jag utlovade fem personer en överraskning under nästa år. Igår kontaktade jag de tre damerna som hade svarat att dom gärna deltar.

Samtliga hade glömt utfästelsen så det blev på riktigt en glad överraskning. Två av damerna blir bjud­na på ätbart (på lokal) och den tredje som bor i Sverige får sin överraskning per post. Kul idé som är väl värd att upprepas!

Support 2Supportat
Idag har jag supportat hos Daphnias ordförande. Hon hade fått presentationsmaterialet som användes vid föreläsningarna om vattenvård som PDF-filer. Eftersom såna inte går att publicera på FB så be­höv­de hon hjälp med konvertering.

När allt kom omkring valde jag ändå att skicka filerna till min e-post, spara dom i OneDrive och dela en länk därifrån eftersom ordföranden tyckte att jag skulle ha redaktörsrättighet på Daphnias FB-sida. Men för den som behöver konvertera PDF-filer till HTML-dito kan det vara bra att känna till sajten http://www.pdf.investintech.com/. Kon­ver­te­rin­gen är kostnadsfri.

Under tiden jag städade datorn och verkställde en del väntande uppdateringar, dök ett nytt uppdrag upp. Ett blogginlägg angående en kurs i blågrönalger hade publicerats på Daphnias FB-sida och behövde göras om till en anteckning för att öka synligheten.

Tre timmar senare var jag hemma tillbaka och delade ut länken till presentationsmaterialet. Och på den kuppen lärde jag mig att OneDrive-länken är tillgänglig utan inloggning på FB. Alltid lär man sig nåt nytt, fast det borde jag faktiskt ha kunnat räkna ut i förväg. Det är ju liksom det som är poängen med en delad länk.

Dejting 2Avpolletterad
För den som undrar hur det går på dejtingsajten (Kontakten.fi) kan meddelas att jag idag har blivit avpolletterad av den kontakt jag haft mest in­for­ma­tions­ut­by­te med. Så här motiverades avfärdandet: ”Det som började så bra, kort väg att träffas men vi är inte på samma linje! Mvh Viking 1.”

Meddelandet skickades som svar på min upplysning om att jag kommer att avsluta kontot när abonne­mangstiden går ut om 12 dagar och att eventuell fortsatt kommunikation fick ske via mejl, SMS eller telefon.

Uppstudsig(?) som jag är svarade jag att det då bara återstår att säga ”tack och hej, leverpastej”. Efter att ha hört mig för om vem Viking 1 är och googlat fram en bild på honom (från 2012), är jag benägen att hålla med om att vi inte är på samma linje. Nä, dejtingsajter är definitivt inget för mig har jag nu konstaterat en gång för alla. 🙂

3.1 – Snö, helgerån och invandrare

Udden har fått snö, jag har begått helgerån, varit kulturell och hjälpt en datoranvändare. Vi är alla invandrare.

Snö
Igår fick vi snö på Udden. Det blev märkbart ljusare och isen bytte färg till vitt. Enstaka snöbyar har dragit över oss också idag, men än så länge kan man inte påstå att vi har nåt snötäcke.

MI lovar/hotar dock med mer framöver och lägre temperaturer. I morse hade vi -10,1°. Nu blir det nog vinter på riktigt.

StegenHelgerån
Snart är sista bitarna av bastustegen uppeldade. Det känns som helgerån med tanke på allt ar­be­te som krävdes för att konstruera den, men vad gör man?

Jag kunde förstås ha hängt upp den på nån yttervägg som prydnad eller som minne av svunna tider, men det är inte riktigt min grej. Den fick omvandlas till energi i stället.

Jag försökte komma underfund med hur gammal den kan vara? På tavlan som tant Sissis syster har målat 1948 verkar bastun omålad, vilket tyder på att den var ganska nybyggd. Om stegen kom till samtidigt, betyder det att den har minst 68 år på nacken. Äldre än jag alltså.

Det märks på trävirket. Det är så hårt och kompakt att en bit brinner längre än all annan ved. För­mod­ligen är energiutvinningen ganska låg med tanke på att träet är kruttorrt. 20 % fuktighet ska bra ved ha har jag lärt mig av exet som kan sånt.

Kulturell
Jag brukar kalla mig kulturanalfabet, men igår gjorde jag en liten korrigering. Jag tittade och lyssnade nämligen på Wiens filharmoniker en stund. Att det skedde i väntan på att ett annat program skulle börja behöver jag ju inte avslöja. 😉

SkypeHjälpt en datoranvändare
Idag har jag lärt mig nåt nytt igen. En dator­an­vän­da­res alla kontakter hade försvunnit från Skype. Jag var bergsäker på att det bara berodde på en inställning, men där misstog jag mig.

Först efter en god stund kom jag på att hon var inloggad med sitt FB-konto i stället för med MS-kontot. Så snart jag bytte inloggning var alla kontakter på plats igen. Lätt som en plätt bara man kommer på/vet det.

Det är på gott och ont att man kan logga in till Skype på flera sätt tycker jag. Eftersom jag hade Skype långt innan Microsoft köpte det, har jag tre alternativa inloggningsmetoder: Den urpsrungliga, MS-, resp FB-kontot. Om man är ovan användare är det säkerligen förvirrande.

Vi är alla invandrare
Invandrardebatten går het och åsikterna är delade också i vårt land. Varför är det ingen som tänker på att vi alla är invandrare? Finnarna från öst och finlandssvenskarna från väst. Men det har vi visst glömt för många generationer sen?

FlyktingarBackar vi tillbaka till människans ursprung har våra förfäder utvandrat från Afrika enligt alla gällande rön. Alltså består världens befolkning till allra största delen av invandrare. Frågan är om ur­sprungs­be­folk­nin­gar­na har glömt att vi inkräktade på deras områden?

Att EU har misslyckats kapitalt i att hantera flyktingfrågan på ett människovärdigt sätt står väl utom alla tvivel. Genom att muta Turkiet försöker man nu med alla medel ta sig ur den nesliga situationen.

Det finns givetvis gränser för hur många människor man förmår ta om hand om och invandringen kräver stor organisationsförmåga (som kanske är bristfällig i många avseenden), men att skylla på vår dåliga ekonomi luktar illa lång väg. Vi har visst råd att hjälpa nödlidande och dela med oss av det vi har!

19.12 – Missar, julklappar och tillkortakommanden

Jag har missat ett kalas, tagit i bruk julklappar, haft besök och kommit till korta.

Missat ett kalas
Igår drabbades jag av en miss i planeringen och gick miste om ett födelsedagsfirande. Skydds­lingens mor fyllde halvsekel och bjöd på kalas. Men jag hann i alla fall leverera presenten och blev upplyst om att jag har kalaskaffet till godo.

LjuslyktaJulklappar i bruk
Jag har ju sagt att jag varken ger eller tar emot julklappar i år. Igår blev jag tvungen att göra ett undan­tag. El-Tigerns fru propsade på att få ersätta mig för datorhjälpen hon fått.

Julklapparna har redan tagits i bruk. Den röda ljuslyktan lyser fint i vardagsrummet och flera skivor av den hembakta jullimpan är uppätna.

Den som spar han har, men inte särskilt roligt” står det på en av mina skyltar. Ett klokt motto som jag sätter en ära i att efterleva. 🙂

Besök
Vid lunchtid idag knackade Vik Husse på, försedd med diverse tilltugg till både mig och Mia i vanlig ordning. Den här gången hade han också med sig datorn som krävde en del ingrepp.

Det allvarligaste problemet var att datorn inte gick att använda. De få ikoner som syntes i Aktivi­tets­fältet var stendöda. Lyckligtvis gick det att komma åt Aktivitetshanteraren och där såg allt OK ut – nödvändiga program och tjänster kördes som vanligt. Mysko.

I och med att felet hade uppstått i samband med uppspelning av en videofil misstänkte jag att att nåt hade hänt med grafikkortet. Efter en titt på och lite rattande med inställningarna såg Aktivitetsfältet vips ut som det skulle och alla ikoner levde igen. Fast jag har inte den minsta susning om vad jag gjorde?

Webbläsarproblemet rättade till sig själv efter nerladdning av en uppgradering så då återstod bara bildöverföring från kameran till rätt program.

Kommit till korta
Foxit Reader startades helt omotiverat så snart man startade bildöverföringen från kameran. Tydligen tolkades bilderna som PDF-filer av nån anledning? Enda sättet att komma till rätta med det (med mina amatör­kunskaper) var att avinstallera programmet.

KameraSen tog min tur slut. Att få bilderna inlästa direkt i Acdsee Photo Editor som används för bildredigeringen lyckades jag omöjligt få till. Möjligen kan det vara så att Windows 10 inte stöder Acdsee? Och när jag hade labbat klart lästes dom inte längre in i nåt program överhuvudtaget, inte ens Foton trots att jag ställde in den appen som fotovisare. Suck.

Att överföra och komma åt bilderna går naturligtvis på annat sätt, men det är onödigt knöligt och kräver att an­vän­daren lär sig en ny hantering. Vanans makt är stor. Så som det har fungerat tidigare vill man att det ska fortsätta göra.

Resultatet blev tills vidare att Vik Husse åker till Udden med kamera och dator när det är dags att överföra nya bilder till datorn. Och Uddmor har i uppgift att om möjligt ta reda på hur pro­blemet ska lösas på bästa sätt.

16.12 – Från julkaffe till kroppsjustering

Jag har fått julkaffe, strukit, premiäreldat, förberett för vila, coachat en datoranvändare och fått välgörande behandling.

Julkaffe
I måndags var jag bjuden på sedvanligt julkaffe till Grisen/Tvillingen. Den här gången var jag en halv timme för tidig, men jag var välkommen ändå sa hon.

Kaffebordet dignade i vanlig ordning av läckerheter, både salta och söta. Hon sätter en ära i att bjuda på nya sorter varje år, så det var bara julstjärnorna som var ”gamla”. När jag hade tagit av alla sorter var jag proppmätt.

StrykdagsStrukit
Då jag kom hem fick jag för mig att jag skulle stryka. Först ut var dom rentvättade juldukarna som fostermor har broderat, men jag hittade fler dukar plus en skjorta som har varit ”strykrädd” länge.

Premiäreldat
På kvällen bestämde jag mig för att premiärelda i kakelugnen. Första gången den här vintern. Eller vinter och vinter förresten, det har knappt varit några minusgrader än, men huset börjar ändå kännas kyligt fick jag för mig. Ojojoj, så skönt att få klappa om den varma kakelugnen ännu dagen efter. 🙂

Förberett för vila
I patientanvisningarna för ”Kalevalainen jäsenkorjaus” står det att man efter en behandling ska låta bli att bära tungt och ta det lugnt i tre dar. Eftersom jag hade behandlingstid idag, var det klokast att bära in ved och vatten igår, så då gjorde jag det. Inte för att jag vet hur ”tungt” definieras men jag antar att fyllda vedbärare hör till den kategorin?

Coachat en datoranvändare
På eftermiddagen dök en datoranvändare upp som behövde coachning i bild‑, respektive mapp‑ och filhantering. Sex timmar senare (inklusive kaffepaus) tyckte han att han hade ganska bra kläm på hanteringen och sa sig vara nöjd för den här gången.

Dator 2Mest fungerade jag som moraliskt stöd upplevde jag. Egentligen vet han hur han ska göra, men känner sig osäker, vilket man förstås gör innan man blir rutinerad.

Välgörande behandling
Kvart över nio i morse låste jag in Mia (med hennes tillstånd) och gav mig av i nordostlig riktning. Målet var en gata i Bjärnå centrum, där min ”jäsenkorjaaja” håller till numera.

Det gällde att ha gott om tid för i Bjärnå kan jag lätt som en plätt villa bort mig. Vilket jag förstås också gjorde. Jag missade gatuskylten strax före kyrkan och fick på så sätt ofrivillig sight-seeing. Då jag nådde vägen till Ekenäs insåg jag att jag definitivt var på villovägar och vände om.

Jag kan bara skylla på att gatuskyltarna är minimala och svårlästa, dessutom ofta felvända, så det är nästan tji att läsa dom i farten. Men till slut kom jag rätt och hade ännu fem minuter till godo.

Efter en och en halv timmes ömsom skön och ömsom smärtsam behandling åkte jag hemåt igen med ordinationen att dricka mycket vatten och vila resten av dagen. Eftersom det var mer än ett år sen senaste behandlingen, behövdes en ny tid efter jul för att rätta till alla tokigheter. I fortsättningen ska jag boka in mig varje halvår bestämde vi.

Klockan ett öppnade jag köksdörren och mötte en liten fröken som högljutt påpekade att jag hade varit borta onödigt länge. Men hon förlät mig genast när jag gottgjorde henne med godis och mat. 🙂