24.10 – Mest datorrelaterat

Jag har nytt batteri, har kopierat, skickat snigelpost, installerat typsnitt, fått en överraskning och ”supportat”.

UPSNytt batteri
Igår tog jag UPSen under armen och åkte i väg vid lunchtid. Först för att hämta en dator och mat, därefter ett paket och så vidare till Zas Data för att få batteriet utbytt.

Bytet gick på två röda. Laddningen krävde däremot ett antal timmar, så först i morse tog jag UPSen i bruk igen. Än så länge har jag inte testat om den funkar, men det förutsätter jag. I kväll ska jag säkerställa saken när jag stängt datorn.

Kopierat
När jag kom hem startade jag den hämtade datorn, pluggade in en extern hårddisk och kopierade alla filer till hårddisken. På måndag återlämnas datorn och hårddisken ansluts till en nyare dator.

Skickat snigelpost
Det händer minsann inte så ofta numera att jag skickar fakturor med snigelposten. Tack och lov för mejl och pdf-filer! Igår var var jag tvungen att göra ett undantag, jag hade bara fått en postadress.

AgiloInstallerat typsnitt
På sajten Softmaker finns det mycket smått och gott att fynda. Via ett mejlutskick härom dagen blev jag inbjuden att ta del av två kostnadsfria höstpresenter. Den ena har jag redan glömt vad det var, men den andra tackade jag gärna ja till: Elegant Handwriting Fonts.

Jag valde ut tre typsnitt som tilltalade mig, men det visade sig att jag fick hela den digra kollektionen på 30 stycken installerade via deras Fontmanager-program. Eftersom jag har gott om plats på hård­disken gick det ju bra. I fortsättningen skrivs alla mina mejl i Agilo, 12 p.

Överraskning
Med posten igår kom en vadderad påse med handskriven adress. Av handstilen gissade jag mig till att avsändaren kunde vara Råttan/Väduren men det visade sig vara fel. Avsändaren var i stället min ”kusin”.

Påsen innehöll två böcker som ”payback” för sånt jag har skickat till henne tidigare, så just nu är ställ­ningen 0-0 – ingendera står i tacksamhetsskuld. 😀

Supportat
”De e mycke nu…” Igår kväll ringde ägaren till den döda datorn. Han hade fått tillbaka den i ny­upp­väckt skick från Zas Data men alla genvägar saknades givetvis, liksom en del program, så jag lovade dyka upp idag efter ett.

Kvart i två var jag på plats beroende på Mia. Jag var redan ute på trappan när hon plötsligt dök upp och höll på att avlida av hunger sa hon. Självfallet går hennes behov alltid i första hand.

Support 2Två timmar senare var allt fixat som jag kunde klara av. Dess värre meddelade Power Manager att filen resource.dll saknades så det var tji att starta kontrollpanelen. Webbkameran gick heller inte i gång, men min teori är att det hänger ihop med resource-filen.

Zas Data fick därför ett mejl med felmeddelandet så jag hoppas dom skickar en länk eller filen som behövs snarast möjligt. När jag kom hem kollade jag på nätet och kom fram till att det behövs en patch för Windows 7 till just den här datormodellen, men det är ju Zas som borde ha fixat den så jag lägger mig inte i.

Nu ska jag faktiskt ta ledigt ända till måndag morgon!

9.4 – Fortsatt högsäsong

Jag har åstadkommit nya högar, gjort ett fynd i badrummet, blivit av med en viktig fil, haft dator­support, brottats med avbrott och varmkört nya kameran.

Nya högar
I måndags och tisdags var vädret synnerligen sympatiskt. Tomtstädningen fortsatte därför ner mot stranden. Nya stora högar tillkom i rask takt.

Skottkärran väntar på att få frakta den sista högen till sin sista vila. Återstår att se när jag blir inspirerad att göra det? När jag gick förbi den idag insåg jag att jag redan hade glömt den. 🙂

BokskorpionFynd i badrummet
Så här års är djurlivet i badrummet ännu ganska stillsamt. Det är i regel bara spindlarna som är flitiga. Därför blev jag oerhört överraskad i tisdags då jag upptäckte en bokskorpion på väggen ovanför tvättstället!

Det är bestämt första gången jag sett en sån livs levande. För det mesta brukar jag bara stöta på mumifierade exemplar i gamla böcker.

Vi blev snabbt bekanta, fast jag tvivlar på att förtjusningen var ömsesidig. När jag fångade den pytte­lilla krabaten, gjorde den diverse snabba manövrar både framåt och bakåt. Dom långa klorna verkade väldigt opraktiska, men säkerligen är dom till stor nytta i jagandet. Fascinerande litet kryp.

Viktig fil borta
Igår slet jag mitt hår i förtvivlan… Det visade sig att den fastnålade filen för årets hushållsutgifter låg i en mapp som jag hade raderat. Dessutom permanent, eftersom Windows meddelade att ett av fil­nam­nen var för långt för papperskorgen och därför frågade om jag ville radera permanent.

Att just den mappen inte låg med i backupen eller synkroniserades på OneDrive gjorde det hela katastrofalt. Skälet är att jag vid installationen av Publisher 2013 gjorde en (tanklös) inställning som påverkade OneDrive, vilket skapade en ny mapp och således lämnade den tidigare utan synkning. Suck. Tur att det hände nu och inte i december!

Win 8-1Datorsupport
Igår kväll kom en hjälpbehövande herre med sin nya dator med Windows 8.1 för att så långt möjligt få den anpassad till samma utseende och innehåll som den förra med Windows 7. Efter nästan fyra timmar var han nöjd och belåten. Jag också. Det gick bättre än förväntat. 🙂

Det enda som återstod var skrivarinstallationen, men den fixade jag på plats idag efter lite trixande. Originaldrivrutinen var inte anpassad till Windows 8.1, men det fanns lyckligtvis en programsnutt att ladda ner och installera.

Brottats med avbrott
Igår blåste det rejält, 18 m/s i byarna enligt MI. En mängd okända löv gjorde plötsligt intrång på min städade tomt och hammocken kantrade och blåste i väg en god bit.

Dessutom brottades vi med elavbrott. Dom längre på en halv timme var ingen fara med, då var det mycket värre med dom återkommande korta avbrotten. Till slut gick säkringen i UPSen.

Och var hade jag lagt säkringarna? Efter en halv timmes mödosamt letande i diverse lådor kom jag till slut på rätt. Vid det här laget borde jag ju ha lärt mig att jag ALDRIG ska byta förvaringsplats. 😦

FotorundaVarmkört nya kameran
Idag hade vinden lugnat sig betydligt och jag insåg att det var en klar fördel att jag ännu inte hade städat bort nerfallna kvistar från eken – antalet hade nästan fördubblats. Men dom fick ligga kvar idag också. Jag gjorde hellre en fotorunda i environgerna.

Första motivstället var ”min” blåsippsslänt, sen pallrade jag mig över till sommargrannens ägor som jag brukar den här årstiden. Där fick jag syn på en välkänd figur – min fyrbenta sambo var också på jakt på samma marker.

16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

30.7*) – Från död fisk till simtur

Jag har förevigat en gös, städat en dator, sett på åskskuren med Mia och haft simsällskap.

GösGösfotografering
Att fotografera en död fisk kan ju te sig oinspirerande, men den här var ett undantag. Det enda tråkiga var att den hade dött i förtid.

I morse SMSade fru grannen på udden mittemot att hon hade fått en gös i nätet, var jag intresserad? Jag svarade jakande och lovade komma och ta en titt i samband med att jag skulle i väg på ett upp­drag. Det passade utmärkt svarade hon.

Av allt att döma var gösen ett exemplar från utplanteringen 2011. Gösar växer långsamt har Vik Husse upplyst mig om. Den här var ca 31 cm lång och vägde 260 gram, så den hade med andra ord en bit kvar till laglig minimistorlek, dvs 37 cm. Dock rekommenderar Daphnia att man väntar tills dom nått 45 cm.

Tråkigt nog var fisken död redan när nätet togs upp, annars hade den naturligtvis återfått sin frihet. Men den är ändå ett tecken på att ynglen växer till sig och har spridit sig i sjön. Om ett par, tre år kan vi förhoppningsvis få kalasa på gös till middag.

Städat en dator
Efter den döda fisken åkte jag vidare till en dator som väntade på storstädning. Jag tog bort 6 GB i skräpfiler, avinstallerade sex oönskade program och uppdaterade e-postprogrammet, men miss­lycka­des med att hitta drivrutin till en (gammal) videokamera, men ska kolla vidare.

Två timmar senare var jag hemma tillbaka, mottagen av Mia som med fullständigt dödsförakt rullade sig i gruset på parkeringsplatsen. Hon är rädd för andra bilar men litar helt på att jag inte kör på henne. 🙂

ÅskskurSett på åskskuren
Idag gick det att ta siesta i hammocken tack vare den friska vinden så det gjorde jag. Mia också förresten, hon låg under hammocken när jag vaknade av dom första åskmullren.

Jag såg och hörde att åskan närmade sig, så jag kopplade loss kontakterna i vanlig ordning innan jag bryggde en kopp kaffe. Kontakten till vattenkokaren satt alltså kvar tills vattnet var kokt.

Vid det laget hade det börjat regna och åskan fortsatte närma sig. Mia hade redan satt sig på trappan för att inte bli våt och sökte trygghet på och mellan mina fötter under tiden ovädret och regnet på­gick. Hon jamade till ett tag när regnet smattrade som värst, men var lugn i övrigt. Tur att åskvädren hittills har kommit dagtid.

En timme senare ljusnade himlen igen och regnet upphörde. Knappt 5 mm hittade jag i regnmätaren. Bättre än inget, men mycket mer hade behövts för att släcka törsten hos alla uttorkade växter. Men det är ju väderkontoret som bestämmer, så det är bara att finna sig i besluten.

Simsällskap
På kvällskvisten ringde Trollkarlen och aviserade ett besök. Han undrade om jag har simmat mycket? Själv hade han bara varit i vattnet en gång och trodde det var iskallt så jag försökte övertyga honom om att han trodde fel.

Vattentermometern visade 27 grader men han tyckte ändå att det var kallt. 😀

*) Inlägget publicerat först den 31.7 på grund av en oförutsedd ”incident”. Förklaringen kommer i inlägget 31.7. 🙂

13.7 – Weekend-nöjen

Jag har utverkat ett tillstånd, svettats i onödan, räddat liv, haft telefonsupport och försökt mäta siktdjupet.

VedhögUtverkat tillstånd
Vedleveransen närmar sig så småningom så jag tyckte det var bäst att varsko sommar­gran­nen och utverka tillstånd att få tippa vedlasset där jag tycker det är mest praktiskt. Platsen är den samma som 2011 eftersom den ligger så nära vedlidret som möjligt.

Jodå, det gick bra tyckte två av tre delägare så då är det majoritetsbeslut. De facto är platsen inte ens på varken min eller deras tomt, men dom kunde ju ha synpunkter ändå eftersom vedhögen kommer att ligga så nära deras garageport.

Svettats i onödan
Jag begriper inte vad som flög i mig igår eftermiddag? Jag fick för mig att jag skulle klippa gräset på slänten ner mot sjön. För det första behövdes det inte alls ännu och för det andra kommer gräs­mattan att bli brun eftersom det är så torrt. Inge’ smart alls.

Antagligen hade jag behov av att göra nåt konkret som gav synligt resultat? Men egentligen svettades jag alltså i onödan.

Livräddning
Under tiden jag klippte gräs låg Mia ingalunda på latsidan. Då jag kom in i köket skvallrade dun och fjädrar om vad som försiggått.

När jag en stund senare gick in i sovrummet blev jag minst sagt överraskad. På fönsterbrädan sitter en fågelunge som tittar på mig med stora ögon. Nu blev det min tur att få tag i den, men bara för att kunna återge den friheten.

Mia var utom syn­- och hörhåll så jag slapp lyckligtvis hennes ”hjälp”. Den lilla pippin var pigg nog att försöka flyga sin kos, men hamnade till slut bakom en byrå. Det innebar vissa svårigheter att komma åt den, men till slut kunde jag kupa handen runt den lilla kroppen och låta den få luft under vin­gar­na. Det kändes bra. 🙂

SupportTelefonsupport
Ibland blir jag storligen förundrad över hur människor resonerar… I stället för att lämna in datorn på service åker man till storstan, köper en ny, väntar i fem timmar och betalar för att få den installerad med de program man vill ha. Ändå saknas vissa visade det sig när jag blev uppringd.

Jag räknade raskt ut att för den totala kostnaden hade man fått service på den befint­liga datorn i nästan 10 timmar! Fast var och en gör förstås efter eget huvud. Men begriper det gör jag inte.

Misslyckad siktdjupsmätning
Idag var det snudd på storm på sjön och tidvis vita gäss på vågorna. Att ro ut till mätplatsen krävde verkligen att jag tog i för att komma nån vart, jag hade motvind på ditvägen.

Mätningen fick bli en uppskattning. Eftersom båten drev i den hårda vinden – jag saknar ankare – gick det inte att få linan till ”sikttallriken” rak. Idag hade jag bestämt behövt en assistent, men Mia kan ju inte ro och avskyr dessutom båtfärder sen hon fick sitt ofrivilliga dopp så det fick bli ett uppskattat mätvärde.

14.5 – Oansträngande

Igår bytte jag bort en skottkärra, ägnade mig åt grafisk design och blomplantering. Idag har jag hjälpt en olycklig datoranvändare, haft semester och ätit grönt.

Bortbytt
I lördags beklagade sig värdinnan på udden mittemot över att skottkärran kändes för tung för henne så jag föreslog att hon skulle komma och ta en titt på mina. Jag var ju gu’bevars ägare till tre stycken sen jag skaffade den i rosa.

Igår på förmiddagen kom hon. Den äldsta och fulaste skottkärran tyckte hon blev bra och överräckte ett paket kaffe som ersättning. Jag hade liksom tänkt mig att byteshandeln skulle vara klar i och med att jag övertog en drös med skapelser i trä i lördags men det dög inte tydligen, så hon fick som hon ville trots mina protester.

MaskotGrafisk design
Grafisk design låter pretentiöst, men det är väl advekat uttryck om man bestämmer utseende och layout på ett vykort? Daphnias årsmöte beslöt nämligen låta fotografera och trycka ett vykort av vår maskot före­ställande ”sjöns härskarinna”. Maskoten har en lokal konstnär förärat oss.

Av fotografen fick vi tre bilder att välja mellan och styrelsen valde enhälligt bild nummer två (se bild). Min uppgift är att se till att det blir ett vykort av bilden. Sen jag vinkat av skottkärran gjorde jag i ordning tryckoriginalet och skickade baksidan till vår ordförande för godkännande.

I morse fick jag grönt ljus och idag har jag beställt ett provtryck för säkerhets skull så jag inte har missat nåt väsentligt. Att beställa och betala flera hundra kort som sen visar sig vara omöjliga att använda vore ju en katastrof!

Blomplantering
Efter lunch tog jag i tu med plantering och utplacering av sommarblommorna jag köpte häromdagen. Att designa vykort är roligt, men blomplantering är ett rent nöje! Framåt kvällen var jag klar med allt utom balkonglådorna och kom fram till att jag behöver köpa ett par, tre blommor till innan jag är nöjd.

Plantering 2Färgtemat för i år är ”frökenfärg”. Det fick jag lära mig av ägaren till Tallbo trädgård. En av hans kunder hade lärt honom att magenta/cerise heter så. Det passar alldeles utmärkt, jag är ju faktiskt en fröken. 😀

Olycklig datoranvändare
När man väljer Skriv ut och inget händer är det inte roligt, så den olyckliga dator­an­vän­daren hade min fulla förståelse. Felet var avhjälpt med ett par klick med musen, men så hade vi också pratat om att säkerställa att hans bilder finns kvar om datorn klappar ihop, så jag satt kvar ett tag till.

Semester
Den här gången hade jag beräknat tiden väl och kunde hålla utlovad tid till Grisen/Tvillingen. Jag hade lovat hämta henne eftersom hennes bil står hos bildoktorn den här veckan.

I nästan fyra timmar fick jag därmed semester, tack för det! Eftersom vi träffas ganska sällan har vi en hel del att ventilera. Idag blev det allt från växter till politik.

DuntravÄtit grönt
Hon hade sett ett TV-program (eller hört på radio?) om en ätlig växt så vi gjorde slag i saken och provsmakade. Färska skott av duntrav (rallarros) kan man äta råa eller kokta och dom smakar ungefär som sparris sades det. Dom var helt OK att äta råa så vi försåg oss med var sitt knippe från växt­platsen på husets västra sida.

Efter att jag hade skjutsat hem henne kokade jag några skott i saltat vatten ett par minuter och godkände dom även i den formen. Däremot ska man inte äta bladen konstaterade jag, dom var jättebeska.

Vi smakade också på kirskålen och tyckte den smakade helt OK den också. Kan användas som sallad, till soppa eller stuvning har jag lärt mig. Fast det slår ju inte laksoppa eller Kerstins köttbullar förstås! 🙂

30.4 – Mat och annat nyttigt

Jag har kombinerat mat och datorsupport, fått en huvudlektion (igen), flyttat skottkärran, kokat soppa och är inte klar med påsken. Mia har namnsdag.

SikMat och datorsupport
I söndags blev jag förärad mörtsardiner som tack för hjälpen med datorhanteringen. Jag har tidigare ätit motsvarande i tomatsås, men den här gången valde jag inlagda i olja. Smakar också utmärkt!

Jag hade dessutom turen att vara bjuden på fiskmiddag. Med mörtburken fortsatte jag vidare till middagsstället. Där vankades nyfångad, stekt sik med diverse tillbehör. Jättegott! På bilden ses dock rökt sik, men fiskaren var den samma.

I utbyte hade jag lovat installera en skrivare, men slapp väldigt lindrigt undan för den var redan installerad. Jag behövde bara välja den som standardskrivare. Ibland har man tur på flera sätt. 🙂

SpårtyperHuvudlektion
I måndags ryckte händige släktingen ut. Han hade läst om min tappade skruv och ville bistå. Då han fick syn på skruven jag hade använt i stället höll han en liten monolog om skruvtyper. Nästa utläggning gjorde han när han fick syn på dom andra skruvhuvudena… Jag hade (givetvis) använt fel sorts mejsel.

På det följde en (repris)lektion i spårtyper och klarläggande av vilket slags bit som hörde till vad. Jag erkände utan omsvep att jag använt fel mejsel för att jag var för lat för att leta rätt på rätt sort. Skruv­dra­ga­rens batteri behagade nämligen inte vara med på slutet så jag tog till en vanlig stjärn­mejsel. Gissa om jag fick bannor! I  fortsättningen ska jag kanske låta bli att tala om när jag skruvar nåt? 😀

Skottkärran flyttad
Igår flyttade jag äntligen skottkärran tillbaka in i boden efter att jag hade fraktat bort dom sista löv­högarna. Drygt en vecka har den stått parkerad på nästan samma ställe. Fast då syns det ju att jag åtminstone har tänkt göra nåt. 😉

Att räfsa och kratta längs grannens häck känns egentligen onödigt, men det är enda sättet att hålla koll på häck­skottens framfart. Och tack vare sorkarna var det ställvis väldigt lättkrattat, tack för det.

Kålsoppa m korvSoppa
Idag har jag uppfunnit en ny soppa. Eftersom jag gillar både kål och korv blev det kålsoppa med korv. Mest för att jag hade kål över och gott om korv. Man tager vad man haver. Med tillsats av sopprötter, kryddor och kalvfond blev det en riktigt god soppa.

Hur jag ska orka äta upp fem liter soppa är en annan fråga? Det blev nämligen en full femliters kastrull när jag hade lagt i alla ingredienser! Men med lite tur får jag oväntade matgäster och plats i frysen med några portioner.

Inte klar med påsken
Från ägg och memma till mjöd och struvor. På Udden är vi inte klara med påsken än – minst en portion memma återstår. Men jag kanske kan uppfinna en ny kombination här också? Vad sägs om memma och mjöd?

Mias namnsdag
Förutom att det är valborgsmässoafton har Mia namnsdag idag. Eftersom vi inte är mycket för att fira på Udden så har vi inte firat det heller. Möjligen kan hon få ett par bitar mörtsardin ikväll.

Mia, namnsdagsbarn

5.2 – Hantering och administration

Jag har tömt frysväskan, lämnat datorsupport, fått flera kondoleanser, ägnat mig åt ”döds­falls­admini­stration” och är frustrerad på viss kundservice.

Frysväskan tömd
När jag tömde frysen i mammas lägenhet den 23.1 tog jag rätt på det mesta av innehållet och stop­pade ner det i en medhavd frysväska med frysklampar. Sen jag kom hem har den stått ute på trappan men på grund av fortsatt töväder igår insåg jag att jag måste tömma den om det skulle gå att an­vän­da nåt av innehållet. Problemet var att få plats i frysen, men det löste sig.

VitlökGlassen var det enda som hade tinat. Hur jag kunde vara så korkad att jag tog med mig den fattar jag inte, men jag tänkte nog inte just då, bara packade. Mia uppskattade dock mitt tilltag, hon åt så gärna en portion smält glass. 🙂

Datorsupport
Igår behövde vår ordförande i Daphnia datorsupport. Problemet var bildutskrifter och e-posten som inte fungerade som den skulle. Medan jag gick loss på hennes dator frågade hon om jag ville ha kaffe, vilket jag gärna tackade ja till, hon gör alltid starkt och gott kaffe.

Efter kaffe och samtal försåg hon mig med vitlök och lagerblad innan jag gav mig av. Hon hade fått det i present av en bekant som hade varit i Spanien så det var färska varor. Vitlöken använde vi som smörgåspålägg och konstaterade att var mycket mildare än den man köper i butiken.

Nu blir det alltså vit­löksorgie på Udden. Den renar förresten levern läste jag så sent som idag, förutom alla andra positiva effekter. Googla på ”effekter av vitlök” om du vill veta mer.

BlommorKondoleanser
Det är många som vill visa sitt deltagande efter mammas död. Senast idag fick jag en vacker bukett och i postlådan låg flera kuvert som innehöll kondoleanser. Ett stort och varmt tack till alla!

Dödsfallsadministration
Alla som har upplevt en anhörigs dödsfall vet vilket arbete det är att avsluta konton och kund­för­hållanden. Idag har jag ringt tiotals samtal och lyssnat på mer musik än på länge medan jag köat till kundtjänsten.

Frustrerande
För det mesta har det gått rätt smidigt att lämna och få information, men när det gäller banker och organisationer i Sverige kan jag undra om personalen i kundservicen verkligen har rätt kompetens för jobbet?

Jag ställde frågan till Swedbank både via mejl och via meddelandeservicen i deras internetbank: Vilken information behöver ni för att registrera dödsfallet? Jag hade lämnat mammas svenska personnummer och talat om att hon var finsk medborgare och bosatt i Finland. (Namnen på personerna i kundtjänsten är raderade.)

Swedbank-logoSom svar fick jag följande ”goddag yxskaft”-meddelanden:
1) ”… ett intyg från skattemyndigheten. Dödsfall registreras automatiskt eftersom vi uppdateras efter skattemyndigheten den 30:e varje mån…
2) Hej!
I Sverige får vi information från skatteverket om att en kund är avliden inom några veckor efter att de registrerat dödsfallet. Om din mor var kund i Swedbank i Finland behöver du kontakta dem för att få bästa svar på hur det fungerar där. Deras hemsida är http://www.swedbank.fi och där finns infomation om hur man kan kontakta dem.

Med vänlig hälsning

Swedbank AB (publ)

On 2014-02-05 13:36, skickade jag en följdfråga eftersom personalen tydligen inte begrep att det handlade om grannlandet:

Och hur får skatteverket i Sverige sin information om en finsk medborgare bosatt i Finland?

Svar:
Hej!
Du behöver kontakta Skatteverket för göra en anmälan om dödsfallet. Du når Skatteverket på 0771-567 567, ringer du från utlandet är numret + 46 8 564 851 60

Med vänlig hälsning

Swedbank AB (publ)

Men hallå! Kunde dom inte ha talat om det från början?! I mitt meddelande skrev jag ju klart och tydligt att hon var finsk medborgare och bosatt i Finland! Däremot talade jag inte om att hon var kund hos Swedbank i Sverige. Det trodde jag helt felaktigt att dom skulle begripa i och med att jag vände mig till just den svenska banken. 😦

Hos PPM (pensionsutbetalare) gick ärendet att lösa per telefon, men Emelie på SPP behövde – när hon äntligen fattat att det gällde en person i Finland – få ett ”dödsfallsintyg”. Jag frågade vad hon menade med begreppet, menade hon en dödsattest eller ett personbevis?

Det kunde hon inte svara på, utan upprepade bara samma ord. På min följdfråga trodde hon att man borde kunna få det från det finska skatteverket.

Nej, det kan man inte alls fick jag besked om när jag försökte. Finska skatteverket visste inte över­huvud­taget vad ett dödsfallsintyg är, men antog att det i så fall gällde personbeviset man kan få från magistraten. Just så.

Egentligen är väl den här administrationen nåt som boupptecknaren ska göra, men för att jag ska kunna lära mig nåt nytt behöver jag göra det själv. Inte för att jag vet vad jag ska med den kun­skapen till, men jag kanske kan hjälpa nån annan i samma situation?

Om inte annat blir det aktuellt för den som ska administrera mitt dödsfall.

19.6 – Enligt överenskommelse

Jag har instruerat i bildhantering och ”Mors räcke” är klart.

DatoranvändareDatorsupport
Idag hade jag lovat infinna mig hos Daphnias ordförande halv ett för att drilla henne i bildöverföring till och på datorn. Jag vet inte riktigt vad jag pulade med innan jag skulle i väg, men jag blev tvungen att avisera sen an­komst. ”Det gör inget” svarade hon när jag ringde. Skönt att höra.

Jag hade reserverat två timmar, men hon tyckte det räckte med en, så jag fixade till hennes mejl­konto och laddade ner ett par nyttoprogram åt henne också. Dom ska vi gå igenom vid ett senare tillfälle, först ville hon praktisera och känna sig säker på bildhanteringen. Och så hann vi givetvis prata och dricka kaffe med rabarberpaj ute i solskenet.

Som tack för undervisningen insisterade hon på att förse mig med sallad och tomater. Och som tack för svärdsliljorna hon fick av mig i söndags hade hon erbjudit mig vallört som jag tackat ja till. Dom låg nu i samma ämbar jag hade levererat liljorna i. Jätteroligt med plantbyten. 🙂

Mors räcke
Strax innan jag var på väg hemåt ringde Filosofen och undrade om jag var på G? Han var klar med räcket till bryggan och tänkte åka hem. Jag sa att jag skulle vara på Udden om tio minuter så han beslöt vänta in mig.

Mors räckeSå klart gick det mer än tio minuter… Min tidsplanering var inte den bästa idag, men han satt snällt kvar och väntade.

Vi började förstås med att gå ner till stranden så jag fick se och känna på det färdiga resultatet, som döptes till Mors räcke. Det blev alldeles utmärkt! Att få den böjda lönnstammen att räta på sig tillräckligt för att fästa vid stolparna hade inte varit helt enkelt, men hade lyckats till slut. Alvirket var mycket mer lättarbetat.

När man står på marken ser räcket nog så högt ut, men uppe på bryggan är det nästan i midjehöjd på mig så det fungerar bra för längre personer också. Alla är ju inte ”svamphuggare” som jag.

Alla överenskommelser är därmed verkställda till alla parters belåtenhet. Inte alltid det händer min­sann. 🙂

 

12.5 – Sommar på trappan

Igår var jag för tidig, grävde ner regnbrunnar och blev bjuden på middag. Idag har jag haft dator­support, återanvänder snö och har ätit middag på ”sommartrappan”.

För tidig
Igår på förmiddagen ringde jag och gratulerade mamma på Mors dag. ”Tack, men det är först i morgon” svarade hon. Ridå. Att vara för tidig är nästan lika pinsamt som att vara för sen. Idag fick hon nöja sig med ett mejlgrattis och en bild på blommande vitsippor.

RegnbrunnRegnbrunnar
I fredags investerade jag i tre regnbrunnar. Trots att häng­rännan på uthuset bara består av två korta stumpar blir det alltid en pöl vid husknuten när det regnar. När pölen är full, rinner vattnet ner och lägger sig framför dörren till vedlidret. Men nu är det slut med det, igår grävde jag ner en regnbrunn.

Den andra placerade jag under stupröret vid trappan. Egentligen stör väl inte regnvattnet direkt, men jorden är alltid fuktig där så jag tyckte det var ett lämpligt ställe. Det blev också mycket snyggare och tack vare ett gammalt taktegel fick skräptunnan en bättre placering.

Den tredje har jag inte grävt ner än så länge. Den ska ligga under stupröret vid husgaveln ner mot sjön, men först måste jag antingen förlänga det eller fixa så att vattnet rinner rakt ner. Nu slutar stupröret vid sockeln, drygt en meter från marken.

En kätting eller ett rep skulle göra susen, men hur sjutton fäster man änden? Jag får ta en titt hos herr grannen och höra hur han bar sig åt.

Bjuden på middag
Runt halv två igår knackade sommargrannen psykologen på och talade om att hon tänkte sjösätta båten. Jag höll precis på att värma lunchmat, men ställde ifrån mig tallriken och erbjöd mig att hjälpa till. Nej då, det behövdes inte, hon hade två starka kvinnor i sällskap sa hon.

Innan dom gick ner till stranden frågade hon om maten jag tänkte äta var lunch eller middag? Om det var lunch var jag välkommen på middag till Hemliden senare på dagen. Det lät som ett trevligt och alldeles ut­märkt förslag, så jag tackade gärna ja. Jag kunde ju ändå inget göra för att Mia skulle må bättre (se gårdagens inlägg).

Fyra timmar senare vankades både fisk, lammfärs och grönsaker förutom två sorters potatis i trevligt och glatt sällskap. Den ena damen har jag träffat tidigare, den andra var en ny bekantskap. Som dessert ser­ve­rades en delikat fruktsmoothie.

GräslökDatorsupport
Igår ringde före detta grannen och hade problem med att överföra sina foton till datorn så vi kom överens om att hon skulle komma till Udden idag och ta både dator och kamera med sig. Vid tolvsnåret dök hon upp och frågade försiktigt om jag hade stigit upp än då hon inte såg mig genast.

Jag försäkrade att jag hade varit uppe i flera timmar och bad henne visa vad som var problemet. Det visade sig lyckligtvis att det inte var nåt problem. Anledningen till att hon inte såg dom nytagna fotona berodde på att redan överförda foton hindrade henne från att se dom nya som låg längre ner på skärmen så det var snabbt avklarat.

Sen drack vi kaffe och åt var sin skorpa innan vi tog en ”blomsterpromenad”. Förutom lite vårblommor ville hon gärna ha en tuva gräslök så jag grävde upp en åt henne. Jag har ju gräslök så det räcker till hela byn – det enda jag är riktigt duktig på att odla. 😀

Det kändes bra att hon fick lite kompensation för violen hon hade varit vänlig nog att plantera på mina fosterföräldrars grav.

Återanvänd snö
Det är säkerligen inte så många som har snö kvar sen i vintras? Det har jag, om än i smält form. Så snart det började tina och droppa från taken ställde jag regntunnan vid trappan för att slippa ha mer slask än nödvändigt medan snön och isen smälte på marken.

Den snön har kommit väl till pass, både som tvättvatten och för bevattning när jag sådde och plan­te­rade sommarblommorna. Vid det här laget är smältvattnet förstås uppblandat med regn men regn­vatt­net hade förmodligen inte räckt till så som jag klottar.

Middag på sommartrappan
När före detta grannen hade åkt, beslöt jag ”fälla ner” bryggan, dvs delen längst in mot land som hänger på gångjärn. Det gick mycket smidigare än jag hade trott, det enda som krävdes var lång­skaftade stövlar och lite armstyrka.

Alla stenar som (för säkerhets skull) har legat som stöd under gångjärnen hade isen förstås flyttat på, så jag fick rada upp dom på nytt, men det var ju fort gjort. Vilken himla tur att Trollkarlen kom på den här idén till bryggförlängning!

Sen satte jag i gång med städning och sommarmöblering på trappan. Den varma solen och spirande grönskan inspirerade, även om det än så länge är nog så kyligt i skuggan. När jag så småningom var klar kunde jag äta middag i kvällssolen på en sommarmöblerad trappa. Det kändes sååå härligt. 🙂

Sommarmöblering