spindel

av

18.1 – ”Gott och blandat”

Jag har fått flera julklappar, startat Kodklubben, gått på isen, fått ny bänkskiva, nästan kört ut julen, försökt skriva en novell och ätit nyfångad sik. Husdjuren tar sig friheter.

Flera julklappar
Det var dags att avskeda min gamla Nokia 7373, så i julklapp fick jag en ”pensionärstelefon” av Husse. Fast inte den modellen jag hade bestämt mig för att köpa.

”Inga problem” tyckte Husse, ”vi byter ut den”. Den 4.1 hade Kimito Telefon fått hem vår beställning på en röd Nokia 3310.

Den är jag jättenöjd med! Det smartaste med den är att den inte är ett dugg smart! 😀

Ett par dar senare kom sommargrannen psyko­lo­gen med en annan julklapp. Inte alls dumt med julklappar i efterskott.

Startat Kodklubben
Den 9.1 hade vi årets första träff i Kodklubben, men bara tre av sju deltagare dök upp. Två visste jag skulle befinna sig utomlands, men övriga hade inte lämnat nåt frånvarobesked.

Den här veckan var vi nästan fulltaliga igen, så dom hade inte blivit avskräckta, bara glömt att tala om för sina föräldrar när det var dags. Den missen får jag ta på mig, jag borde förstås ha meddelat föräld­rarna och inte litat på att barnen skulle ha koll.

Gått på isen
Förra fredagen tog vi en ispromenad i viken. Min första i år. Isen är 10-15 cm tjock vid det här laget och om kylan fortsätter växer den väl till sig trots snölagret.

Idag blev det en kort tur ut till gäddsaxarna. Tyvärr visade dom sig vara tomma, men det beror nog på att betet inte är tillräckligt frestande tror Husse.

Ny bänkskiva
I samband med köksrenoveringen i Tallmo, blev jag förtjust i en bänkskiva som var överlopps. Den sågades till enligt önskade mått och har nu kommit på plats under mikron.

Den blev jättefin när kanterna försågs med ”klisterremsa” i samma mönster. Tack igen Husse!

Nästan kört ut julen
Vad jag kan se, finns det inga änglar eller tomtar kvar i rummen, men ljusslingorna utomhus får vara kvar ett tag till. Än så länge mörknar kvällarna tidigt så dom fyller sin funktion.

Försökt skriva en novell
Den 26.1 har vi första Skrivlördagen. I hemläxa fick vi i uppgift att skriva en novell på max två sidor till dess. Jag har skickat två alster till vår coach, men inget av dom uppfyller kraven på en novell om man ska tro dom som undervisar i skrivande. Får se vad coachen tycker och säger?

Nyfångad sik
Igår hade vi bjudit in gäster på eftermiddagskaffe. Med sig hade dom nyfångad sik så idag har vi fått festa på var sin stekt filé. Jättemumsigt!

Husdjuren tar sig friheter
För några dar sen blev jag överraskad. När jag tog fram stekpannan hittade jag en pytteliten spindel i den! Den lilla krabaten förpassades omgående till en ny plats även om Husse tyckte att den bara var ett protein­till­skott. 😀

av

16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

av

24.6 – Luft och vatten

Jag har luftat farmor och mamma, kokat en spindel och blivit blöt om rumpan.

FarmorPå luftning
Igår (eller i förrgår?) luftade jag farmor. Det blev tal om farfar och farmor så jag letade fram foto­grafierna eftersom mamma inte hade sett dom.

Det visade sig att ramen på fotot av farmor hade fått stearin på ena sidan, vilket innebar att jag bar ut ”henne” på trappan för att putsa ramen. Mer luftning än så fick hon inte. (Dom konstiga ränderna på bilden kommer sig av reflexerna från trapptaket.)

Mamma och jag är helt överens om att hon inte ser särskilt snäll ut. Men hon kanske bara hade en dålig dag just den dagen?

Idag har jag luftat mamma. När vi åkte ner för backen konstaterade hon att det skulle bli roligt med en åktur.

Stackars mamma, hon ser inte mycket mer än Udden under sitt besök. Att semestra på Udden är förvillande likt en vistelse på ålderdomshemmet.

Utom idag då. Då fick hon bland annat se sopstationen i Kärra på nära håll. Där stötte jag förresten i hop med Draken/Tvillingens son. När han fick syn på mig gnuggade han sig överdrivet i ögonen och sa: ”Va’? Har du lämnat byn?” Vilken oförskämd slyngel som behagar driva med en ålderstigen dam på det viset!

Kokt spindel
För ett par dar sen upptäckte jag en mörk klump som låg i botten på vattenkannan. Jag var helt säker på att det var nån slags avlagring från vattnet, men brydde mig inte om att undersöka saken närmare, vattnet kokas ju innan det används.

Idag beslöt jag tömma ur kannan. Den mörka klumpen bestod av en spindelkropp. Konstigt att den inte hade gått i bitar med tanke på hur många gånger den har blivit kokt?

Jag har inte vågat tala om för mamma att hon har druckit ”spindelvatten” dagligen, men hon lär ju få reda på det när hon läser bloggen. Tur att det inte var nåt värre.

Blöt om rumpan
Jag tänkte först skriva ”blöt i byxan” men ändrade mig, främst av hänsyn till mina läsare i Sverige. Dom hade i så fall fått helt fel uppfattning.

Det började med att jag skulle ösa båten. I vattnet låg en cigarrettfimp som jag glömde ta rätt på när jag kom hem från udden mittemot förra veckan. Möjligen var det spritens fel?

På torkJag var noga med att inte ösa ut den i sjön, men som vanligt när man fokuserar på det man inte vill ska hända, händer just det. Sakta dalade den ner till botten eftersom den var helt uppblött.

Den låg på så djupt vatten att jag var tvungen att ta av mig shortsen. Att tröjärmen blev våt gjorde inte så mycket tyckte jag. Men jag nådde den ändå inte förrän jag hade vatten upp till höfterna.

Alltså blev trosan och därmed rumpan också blöt. På köpte fick jag en omgång zonterapi när fötterna gled omkring på hala stenar.

När jag äntligen hade fått tag på den fördömda fimpen tyckte jag att jag lika gärna kunde ta en sim­tur och drog av mig tröjan också. Sjön låg spegelblank och solen tittade ännu fram ovanför träd­topparna, vattnet doftade nytvättat efter regnskurarna tidigare på dagen och luften kändes ljummen. En alldeles utmärkt avslutning på dagen. 🙂