julklapp

av

19.12 – Diverse angelägenheter

Årets julklapp är mottagen, jag har varit ute på hal is, besökt grannkommunen och pratat med morbror. Mia har fått julkort.

Årets julklapp mottagen
Förra torsdagen fick jag meddelande om att årets julklapp finns på kontot. Skatteverket i Östersund tyckte att jag har varit snäll i år också. Snällare än vanligt av beloppet att döma, så det var en glad överraskning. 🙂

På hal is
I fredags hade jag anledning att prova om isen höll. Husse meddelade att vi var välkomna på efter­middagskaffe hos ”Lingongrannen” och föreslog en sparktur.

sparken-2Jag är modig i flera avseenden, men vistelse på is tillhör definitivt undantagen! Jag tittade förskräckt på honom och ifrågasatte klokheten i förslaget. Han lugnade mig genast med att Lingongrannen och hans bror hade färdats på den och mätt upp istjockleken till 16 cm så det var ingen som helst fara försäkrade han.

För att lugna mina franska nerver försåg jag mig med isdubbar innan jag försiktigt steg ut på isen i stranden där sparken redan väntade. Eftersom sparken är försedd med ”lastkorg” blev jag skjutsad på medarna – det är bestämt första gången i mitt liv.

Sparkföret var perfekt, ett tunt lager rimfrost täckte största ytan. Värre var det när vi skulle hem. Dels var det mörkt och dels hade vädret hade slagit om till plusgrader, vilket innebar kraftig dimma och ett tunt lager vatten på isen.

Ingendera av oss hade nåt fäste, så att bli skjutsad var det inte längre tal om. Det gällde i stället att hjäl­pas åt att få sparken att överhuvudtaget röra sig framåt och i rätt riktning. Men hem kom vi så småningom – både torra och oskadda.

Besökt grannkommunen
På dagens agenda stod ett besök i grannkommunen. Det innebar förstås att jag var tvungen att lämna ön. Resan gick till Bjärnå, som numera tillhör Salo stad.

Jag hade tid hos min rara ”jäsenkorjaaja”, hon som ser till att min kropp är i balans och fungerar som den ska. Anledningen att lämna ön var alltså välmotiverad.

Pratat med morbror
Ett av årets julkort gick till min morbror och moster i Helsingfors. Idag ringde morbror och tackade för kortet. I hans generation är man uppfostrad att göra så.

Han talade om att moster är intagen på ett åldrings‑/vårdhem sen drygt ett halvår och att han har problem med sina fötter. Inte så konstigt om man fyllt 91.

mias-julkortEnsamheten känns ändå värst lät han mig förstå – morbror och moster har varit gifta i 68 år(!). Att efter så lång tid bo ensam måste verkligen kännas tomt. Men det är förstås ett öde han delar med många andra gamlingar.

Mia har fått julkort
Idag fick Mia julkort från Simon via mejl. Min avlägsna släkting kallad ”kusinen” hade fått i uppdrag att skicka det. Texten lydde: ”Simon ville sända ett eget julkort till Mia och självklart hjälper matte till…” Gulligt tyckte både Mia och jag. 🙂

av

1.12 – Önskar, gjort och läst

Jag vet vad jag önskar i julklapp, har köpt julkort, fått ett korrektur, skickat kursförslag, utbytt tjänster och läser en intressant bok.

Julklappsönskan
Jag envisas än så länge med att nöja mig med köksvärmen i badrummet, dörren står därför på vid gavel dygnet runt. Men det finns ett aber – toasitsen känns ändå svinkall att sitta på.

toasitsJag kunde förstås gå ut på dasset för där har jag en frigolitsits, men då är omgivningen kall i stället. Alltså önskar jag mig en likadan sits till innetoan. Dess värre tvivlar jag starkt på att såna som passar existerar? Alla jag har hittat hittills är avsedda för utedass. 😦

Köpt julkort
Husse meddelade tidigare i veckan att han höll på att skriva julkort. Det gjorde mig så stressad så jag tog fram julkortslistan och köpte mina julkort igår, vilket aldrig har hänt tidigare vad jag kan minnas. Enligt summeringen i Excel behövdes 25 st, resten får mejl med egenhändigt designad bild.

Nu ligger högen på skrivbordet och väntar på att förses med adressater. I bästa fall hinner dom fram till jul om jag känner mig själv rätt.

Korrektur
I dagens mejlskörd ingick ett korrektur på föreningens trycksak. Det visade sig att beställningen jag skickade per post inte kom fram (till Pargas) förrän efter en vecka!

Som tur hade jag aviserat den via mejl, annars hade vi fått vänta ett tag till på korrekturet förstår jag. Det där med inrikes brevbefordran på 1-2 dar får man alltså ta med en stor nypa salt numera.

kursforslagKursförslag
Kursplaneraren på Vuxeninstitutet efterlyste förslag på kurser för våren 2017 i slutet av förra veckan och ville ha dom ”till på onsdag om det går”. Det innebar att jag tillbringade hela eftermiddagen i tisdags med att snickra till ett och skicka det.

Bortsett från att tisdagar var ”fullproppade i Kimito” godtogs förslaget sen jag ändrat till onsdagar. Sen återstår att se hur stort deltagarintresset blir? Om det blir som i höst lär jag komma väldigt lindrigt undan.

Utbytt tjänster
Den 1.11 fick jag ny armatur vid spisen. Igår kväll la lysröret av. Men det var ju inga problem eftersom det fanns fler likadana att få hos Trollkarlen. Vi kom överens om att jag skulle hämta ett nytt idag efter besöket hos föreningens kassör.

I utbyte mot ett begagnat och ett nytt lysrör, assisterade jag Trollkarlen med bild­över­fö­ring från kamera och telefon till dator. Meningen var att han skulle överföra bilderna själv och bara be om hjälp när den behövdes, men för att vinna tid ”kapade” jag datorn och gjorde jobbet själv.

Ibland är tålamodet extremt kort. Idag var en sån dag. :-/

intressant-bokIntressant bok
Förra veckan hade Husse med sig två böcker som han trodde kunde intressera mig. Dels en biografi över Mannerheim och dels en bok av Mihail Hodorkovski. Mannerheim stod jag över, men Hodorkovski verkade intressant.

Det är andra boken jag läser på finska (finns inte på svenska vad jag kan se) så det går långsamt, men innehållet kompenserar språk­hindret väl. Boken beskriver de människor han mött under sin långa tid i fängelser och tvångsläger.

Varje personmöte avslutas med en betraktelse över den obarmhärtiga hantering de blir utsatta för på grund av det omänskliga och korrumperade system som råder i landet. Absolut läsvärd om man be­här­skar finska någorlunda.

av

26.12 – Julfirande på Udden

Julgubben var tidig, värmejämförelse, inställd städning och potatislåda.

Tidig julgubbe
Julgubben var tidigt ute på julafton, han kom till Udden redan vid två-tiden på eftermiddagen. Om det berodde på att Mia och jag har varit ovanligt snälla eller på nåt annat vet jag inte. Men sånt frågar man ju inte. Hur skulle han reagera om man ifrågasatte hans tidtabell? Och tänk om han hade svarat att han be­söker de minst snälla barnen först? Det hade ju skapat ett trauma för resten av livet. 😉

JulklappFör ovanlighetens skull kom han klädd i jeans, skinnjacka och (äkta!) Stetson-hatt i stället för den sedvanliga tomtedräkten. Skägget saknades och renarna hade ersatts av en personbil så det kan hända att jul­gubben har moderniserats. Det är kolossalt länge sen jag såg honom senast.

Han hejade i alla fall glatt när han kom och viftade med ett rött paket, så han kände uppenbarligen igen mig och tyckte jag var värd en julklapp. Dessutom en praktisk sådan och i min älsklingsfärg påpekade han när jag hade slitit av pappret.

Han är bra finurlig julgubben. Hur kunde han lista ut att jag behövde en blomkniv med lila hand­tag? Tack igen! Om några månader kommer den till användning (om jag inte har förlagt den förstås.) 🙂

Värmejämförelse
På FB påstås det att julafton var lika varm som midsommarafton… Då undrar jag var på planeten och när i så fall?

På Udden hade vi i fjol på midsommarafton 12,3° och på julafton i år 5°. Alltså var det mer än dubbelt så varmt på midsommarafton. Men självfallet kan det finnas orter där temperaturen var densamma, så vrång är jag inte, frågan är bara var?

StädningInställd städning
Tack vare/på grund av julgubbens besök sprack min planerade städning i sovrummet på julafton. När julgubben hade åkt vidare var det redan mörkt.

Igår hann jag inte heller. Grisen/Tvillingen bjöd på julmat på eftermiddagen. Och när jag kom hem var det redan mörkt.

Inte idag heller hann jag. Vik Husse kom på julte vid lunchtid och när han åkte var det (nästan) redan mörkt. Eller började skymma är kanske mer korrekt.

Då undrar vän av ordning förstås om jag inte har el i huset? Jo, men jag föredrar att städa i dagsljus. Jag fuskar inte lika mycket då har jag upptäckt. 😀

Potatislåda
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i potatislåda, varken som barn eller vuxen. Men nu har jag ändrat mig. Grisen/Tvillingens hemlagade potatislåda är den godaste jag nånsin har smakat! Den slog till och med den som Labbnäs hade på sitt julbord. Tydligen beror det på receptet och/eller vem som är kock.

PotatislådaEftersom det fanns så många andra go’saker bland hennes julmat orkade jag inte göra lådan rätt­visa, men när vi hade ätit klart tiggde jag till mig en rejäl portion att ta med mig hem. Så idag kunde jag njuta av den i fulla drag och har ännu kvar till i morgon.

Konsistensen på hennes låda tilltalade mig också. I regel brukar potatislåda vara nästan så lös så den rinner och ger ett ”slabbigt” intryck, men den här är lika fast som potatismos. Vid tillfälle ska jag fråga vari hennes hemlighet består?

av

4.6 – Njutning för alla sinnen

Jag betar av min julklapp, använder badbunken på nytt sätt, har hämtat vykortsleveransen, dammat av 50-årspresenten, njuter av syrendoft och är imponerad av Jannes produkt.

Julklapp
Till jul fick jag en ask Geisha-konfekt av Drakarna på norra delen av ön. Att en ask choklad får ligga orörd i nästan ett halvår är minst sagt anmärkningsvärt, men det beror på att Geisha inte tillhör favoriterna, snarare s k nödgodis.

I förrgår tittade jag på bäst före-datumet och konstaterade att det nu närmade sig nödgodisdags. Men det tar tid att beta av den märker jag. Dessutom är hälften av konfekten mörk choklad, vilket auto­ma­tiskt innebär att den blir sist. Näväl, till midsommar ska den väl vara förbrukad.

BlombunkeBadbunken har fått ny uppgift
Eftersom jag på grund av beslutsångest och habegär förköpte mig på blomplantor i år, insåg jag att jag antingen måste investera i en ny ”blombehållare” eller hitta nåt i gömmorna som passar.

Jag vet att moster hade en liten fin järngryta, men den ville inte visa sig så jag fick en annan idé. Min gamla bad­bun­ke kanske skulle bli bra? Den badade jag i för snart 100 år sen och efter det har den fungerat som bykbunke.

Jomen, den blev alldeles perfekt! Nästa fråga var placering? Efter moget övervägande möblerade jag om på trappan och ställde den längst ut. Då är den inte i vägen när jag klipper gräs och så gömmer den en bit av min slitna trappa. Badbunken är numera en blombunke. 🙂

Vykortsleverans
Igår kom avin till Daphnias vykortsleverans och idag åkte jag och hämtade den. Korten blev lika bra som förväntat. Men jag är glad över att jag beställde ett provtryck. Det visade sig nämligen att jag hade glömt att välja ytbehandling.

50-årspresentMatt eller klarlack ingick i priset, men jag hade alltså missat att välja när jag slutförde redigeringen. Jag kan för övrigt varmt rekommendera Crimson.se! Med hjälp av deras webb­baserade verktyg gör man enkelt egna vykort ungefär hälften billigare än i det här landet. Och av minst lika god kvalitet!

50-årspresenten avdammad
Igår bäddade jag rent i sängen. Bredvid min kudde sitter min 50-årspresent på en egen kudde. Av färgnyansen att döma behövde den dammas av.

När jag fyllde 50 fick jag nämligen en jättesöt, liten brun nalle av Tigern/Lejonet. Den var utvald med omsorg och påminner mig alltid om henne. Nu är den fräsch och fin igen ett tag.

SyrenerSyrendoft
Idag blev det sommar igen på Udden – 22 grader och strålande sol. Syrenerna har stått och väntat på värmen så idag slog dom ut helt kändes det som.

I och med att det finns syrener på alla håll och kanter på tomten blir jag som vanligt insvept i syrendoft när jag går ut på trappan. Alldeles ljuvliga är dom när dom blommar.

Imponerad av Janne
Jag var lite tveksam när jag köpte Jannes PuuCee, men beslöt testa. Enligt beskrivningen fyller pulvret samma funktion som torrströ. En tesked ska räcka efter dass­be­sö­ket. Och faktiskt funkar det över förväntan förutom att det som sagt är generöst parfymerat (se inlägg 19.5).

av

21.12 – Oförglömlig julklapp

Igår skedde ett mirakel tack vare förstående, hjälpsamma och effektiva personer.

Vägen till ett mirakel
Igår kväll kom mamma med ambulans från Helsingfors till en av öns bäddavdelningar på vår begäran. ”Tänk om jag fick komma till Dragsfjärd*” sa hon med tårar i ögonen när jag besökte henne senast på sjukhuset i Helsingfors där hon har legat senast sen den 3.12.

SjukvårdAtt verkställa och administrera förflyttningen var inte helt lätt kan jag lugnt påstå, telefonen har gått varm. Vi började med en vårdansökan till äldre­omsorgen i början av december, men mammas skick bedömdes så dåligt att hon behövde plats på en bäddavdelning. Och då är det andra lagar som gäller blev jag upplyst om.

I början på veckan var jag så desperat så jag övervägde att skicka en invalidtaxi och hämta henne till Udden, men insåg att det kunde göra saken värre om jag förbigick regler och paragrafer. Dessutom är Udden inget optimalt ställe om man är i mammas skick.

Jag beslöt att kontakta öns överläkare för att kolla om det överhuvudtaget fanns plats för mamma och förklarade situationen. Han intygade att det fanns plats, men talade om att två villkor måste vara uppfyllda för att en förflyttning skulle kunna ske. Dels en betalningsförbindelse från Helsingfors och dels att hon avstod från spe­cial­sjuk­vård, annars måste vi få en betalningsförbindelse för det också.

Specialsjukvård i mammas fall betyder cellgiftsbehandling, vilket hon absolut inte vill ha längre talade hon om när jag förklarade vad flytten skulle innebära. Nästa steg var att ordna be­tal­nings­för­bin­delsen.

Efter diverse telefonsamtal fick jag namnet på en dam i Helsingfors som handhar långtidsplatser. In­tressant att notera att när jag ringde sjukvårdsväxeln och pratade svenska blev jag bort­kopplad. 😦

För att veta vem som var mottagare av betalningsförbindelsen kontaktade jag en tjänsteman i kom­munen och fick namnet på öns vårdplatsansvariga. Jag ringde henne och gav henne namnet på tjänstemannen i Helsingfors och trodde att ärendet nu skulle ordna sig.

Det visade sig vara fel instans trots allt, men vår vårdplatsansvariga ringde tillbaka och sa att öns över­läkare åtog sig att kontakta sin kollega på sjukhuset där mamma låg. Det här skedde igår på förmiddagen.

AmbulansKlockan halv två ringde socialarbetaren från mammas sjukhus. En riktig pärla för övrigt, hon har varit oerhört vänlig och hjälpsam, dessutom svenskspråkig, vilket förstås har underlättat. Hon talade om att ambulansen skulle ta mamma från Helsingfors till Kimito klockan fyra!

Hon fick antagligen hörsel­skador av mitt glädjetjut i telefonen och mamma var förstås också jätteglad, hon ville ju inget hellre. Överläkaren i Helsingfors hade lämnat ett muntligt löfte om be­tal­nings­för­bin­del­sen till vår överläkare, pappers­excer­sisen skulle ordnas i efterhand.

Jag räknade med att ambulansen skulle vara framme tidigast klockan sex så jag åkte till Kimito och satte mig att vänta. Halv sju kom den.

Jag behöver verkligen inte skämmas för att inte hitta i Helsingfors. Det visade sig att GPSen i ambu­lansen hade minst sagt föråldrade uppgifter om rutten… I stället för att visa den ”normala” vägen, hade den lurat dom till Angelniemi, vilket betydde att dom måste ta färjan över till ön. Jisses Amalia.

Mamma såg ännu mindre och tunnare ut sen jag såg henne senast, men när hon fick syn på mig lyste hon upp och sa: ”Är du här?”. Hon blev installerad i ett isoleringsrum för att eventuella sjuk­hus­bak­te­rier inte skulle spridas och jag plockade fram hennes tillhörigheter.

”Tänk att jag är här” sa hon med ett förnöjt småleende och tillade: ”Undrar hur länge jag får stanna?”. Stackars mamma, hon verkade tro att hon måste tillbaka till Helsingfors efter ett tag. Jag för­klarade att hon skulle stanna här i och med att hon har en långtidsplats, men jag vet inte om hon uppfattade det riktigt. Jag ska förklara en gång till när jag besöker henne i morgon.

Ett stort och innerligt tack till alla inblandade för den överlägset bästa julklappen någonsin! 🙂

* Dragsfjärd och Kimito är förstås inte samma ställe, men tillräckligt nära i det här fallet.

av

12.12 – Julen och bäst före närmar sig

Jag har postat julkorten, besökt norra delen av ön, öppnat en julklapp  och beställt tid för foto­gra­fering.

Postat julkort
Trots att jag skickar de flesta julkorten elektroniskt, behövs det ändå ett 20-tal pappersjulkort varje år. Igår postade jag dom. Det digitala julkortet är färdigdesignat och klart att skicka det också så småningom.

Besök i norr
Igår hade jag ärenden till norra delen av ön. Bland annat till en för mig ny adress, men det gick jättebra att hitta. Jag behövde inte ens fråga om vägen, göra U-svängar eller blockera trafiken. Skönt med små samhällen. 🙂

JulklappÖppnat en julklapp
Idag fick jag en julklapp i postlådan. Jag läste Annonsbladet först, men sen slet jag upp paketet. Ända från Trelleborg kom det, där bor nämligen Råttan/Väduren som var avsändare. Portot fick mig nästan att storkna – SEK 150 (ca 16,55 €) för ett stort brev! Fullkomligt hutlöst tycker jag även om det inte är lika blodigt i euro.

En rutig dröm i rött och rosa mötte min blick. ”Hoppas den passar” hade hon skrivit på julklappskortet. Jag får nog ge henne en femma när vi träffas… Det hedrar henne att hon tror att jag kommer i stor­lek 40/42.

Men faktiskt passade den, jag provade genast både byxa och överdel. Så bra! Klappen var alltså en pyjamas i mjuk flanell. Förhoppningsvis krymper den inte i tvätten för då kan det bli kris.

Tid för fotografering
När jag uträttade ett par av mina ärenden igår var jag tvungen att identifiera mig. Dels på banken och dels i K-butiken när jag hämtade ut ett paket.

I butiken/posten har dom nämligen nytt system. Man är tvungen att identifiera sig och signerar mot­tag­ningen på en tryckkänslig liten skärm som sitter på den hand­hållna avläsningsterminalen. Den proceduren var jag bekant med sen tidigare, men det här med att identifiera sig var nytt.

Den 22.3.2014 kan jag inte göra det längre för då upphör mitt pass att gälla. Mitt halvantika pap­pers­kör­kort från 1973 godkänns som körkort men inte som ID-handling har jag blivit upplyst om. Någon annan giltig ID-handling äger jag inte. Mitt svenska körkort duger naturligtvis inte.

Jag övervägde att investera i ett ID-kort, men kom på att det var både enklare och billigare att byta ut körkortet, så i morgon eftermiddag har jag tid hos fotografen för att få två foton som ska lämnas in till polisen i samband med ansökan. Det kräver en ny tur och besök på en ny adress i öns norra del. Men polisen har väl välskyltat hoppas jag. 😀