Årets julklapp är mottagen, jag har varit ute på hal is, besökt grannkommunen och pratat med morbror. Mia har fått julkort.

Årets julklapp mottagen
Förra torsdagen fick jag meddelande om att årets julklapp finns på kontot. Skatteverket i Östersund tyckte att jag har varit snäll i år också. Snällare än vanligt av beloppet att döma, så det var en glad överraskning. 🙂

På hal is
I fredags hade jag anledning att prova om isen höll. Husse meddelade att vi var välkomna på efter­middagskaffe hos ”Lingongrannen” och föreslog en sparktur.

Jag är modig i flera avseenden, men vistelse på is tillhör definitivt undantagen! Jag tittade förskräckt på honom och ifrågasatte klokheten i förslaget. Han lugnade mig genast med att Lingongrannen och hans bror hade färdats på den och mätt upp istjockleken till 16 cm så det var ingen som helst fara försäkrade han.

För att lugna mina franska nerver försåg jag mig med isdubbar innan jag försiktigt steg ut på isen i stranden där sparken redan väntade. Eftersom sparken är försedd med ”lastkorg” blev jag skjutsad på medarna – det är bestämt första gången i mitt liv.

Sparkföret var perfekt, ett tunt lager rimfrost täckte största ytan. Värre var det när vi skulle hem. Dels var det mörkt och dels hade vädret hade slagit om till plusgrader, vilket innebar kraftig dimma och ett tunt lager vatten på isen.

Ingendera av oss hade nåt fäste, så att bli skjutsad var det inte längre tal om. Det gällde i stället att hjäl­pas åt att få sparken att överhuvudtaget röra sig framåt och i rätt riktning. Men hem kom vi så småningom – både torra och oskadda.

Besökt grannkommunen
På dagens agenda stod ett besök i grannkommunen. Det innebar förstås att jag var tvungen att lämna ön. Resan gick till Bjärnå, som numera tillhör Salo stad.

Jag hade tid hos min rara ”jäsenkorjaaja”, hon som ser till att min kropp är i balans och fungerar som den ska. Anledningen att lämna ön var alltså välmotiverad.

Pratat med morbror
Ett av årets julkort gick till min morbror och moster i Helsingfors. Idag ringde morbror och tackade för kortet. I hans generation är man uppfostrad att göra så.

Han talade om att moster är intagen på ett åldrings‑/vårdhem sen drygt ett halvår och att han har problem med sina fötter. Inte så konstigt om man fyllt 91.

Ensamheten känns ändå värst lät han mig förstå – morbror och moster har varit gifta i 68 år(!). Att efter så lång tid bo ensam måste verkligen kännas tomt. Men det är förstås ett öde han delar med många andra gamlingar.

Mia har fått julkort
Idag fick Mia julkort från Simon via mejl. Min avlägsna släkting kallad ”kusinen” hade fått i uppdrag att skicka det. Texten lydde: ”Simon ville sända ett eget julkort till Mia och självklart hjälper matte till…” Gulligt tyckte både Mia och jag. 🙂