Nu när det är plusgrader igen nöjer jag mig med s k lättved, dvs vedflisor från senaste vedleveransen som jag krattade ihop sedan veden var inforslad. Dom betalade jag ju faktiskt lika mycket för som för vedträna. Mia ser dock ut som om hon ifrågasätter mattes val. 🙂
Lillajul och första advent är avverkade, jag är bortskämd, eldar och störs av ”nattshower”.
Lillajul och första advent
I år hade jag full koll på lillajul. Hembygdsföreningen firade den nämligen i Dragegården med glögg och julklappskorg kl 14-16. För den som undrar när lillajul infaller, kan meddelas att det alltid är lördagen före första advent.
Husse hade det ärofyllda uppdraget att agera julgubbe och var dagen till ära ”utsmyckad”. Hans händiga dotter hade knåpat i hop en lämplig dräkt, fullbordad av en tomteluva som stod sig fint till hans skägg.
Veckans tebesök blev av ovanstående anledning flyttad till första advent och fick den här gången ett avvikande program. Vik Husse anlände i vanlig tid, men efter en timme förflyttade vi oss enligt överenskommelse till Husses matbord för att smörja kråset med nyrökt regnbågsforell och potatismos. Jättegott!
Som dessert gick vi loss på medhavda bullpåsar och pratade bort en timme till på Udden i skenet av det första adventsljuset. Sen var det dags att säga hej då för den här gången. En trivsam och mycket behaglig dag med två personer som står mig nära. 🙂
Bortskämd
Det känns oerhört lyxigt att få hjälp med ved och vatten, bli bjuden på mat och däremellan få njuta av meningsfulla diskussioner. Fast det viktigaste och absolut värdefullaste är förstås att bli accepterad som den jag är.
Med tanke på att jag har levt största delen av mitt liv som singel, känner jag mig privilegierad och bortskämd. Men jag vänjer mig säkert och hoppas innerligt jag inte gör misstaget att ta saker och ting för givet! Det vore ödesdigert.
Eldar
Efter hand som yttertemperaturen har sjunkit, har vedförbrukningen ökat. Än så länge räcker dagliga brasor och ett element för att hålla värmen.
Fast när Husse är borta blir det två. Utan hans kroppsvärme blir det kallt i sovrummet har jag märkt. Ytterligare en god egenskap han har. 😉
Störd av ”nattshower”
Kallare ute betyder att Uddens fyrfotade ”husdjur” har utökats. Med hur många har jag ingen aning om. Och vill heller inte veta! 
Deras favorittillhåll är olyckligtvis på mellantaket och i sovrumsväggarna vilket innebär ofta återkommande ”nattshower” som stör sömnen. Mia följer förhoppningsfullt ljuden av dom springande tassarna med blicken. Hon önskar förstås inget hellre än att dom ska dimpa ner på täcket så hon får sig ett mellanmål.
Sällskapet verkar också bestå av (minst) en fiende till inkräktarna… Vid ett par tillfällen har ljudet av dom springande tassarna upphört helt abrupt eller ändrats till nåt som närmast kan beskrivas som klor som släpas på underlaget.
Det enda tänkbara djuret är en vessla kom Husse och jag fram till. Men det kanske finns andra små rovdjur som håller till i trånga utrymmen och kalasar på möss?
Det må nu vara vilket som helst, jag uppskattar ”renhållningen” storligen. Förutsatt att jag inte inbillar mig eller har hört fel?
Igår träffade jag en livs levande utter. 😉
Jag är beredd på vinter, har skickat en beställning och blivit blöt i baken. Mia kan konsten att chilla.
Beredd på vinter
Igår plockade jag undan det sista som återstod efter sommaren. Bland annat ett par förfrusna blommor och vatten‑, respektive skräptunnan. Kylan och snön vi fick i början på november var en föraning om vinter, men nästa gång lär det bli allvar förstår jag.
Det ska bli spännande att se hur mitt experiment utfaller. Jag har beslutat att inte investera i en ny värmepump, så frågan är hur långt vedeldning och ett par element räcker? I värsta fall får jag väl skruva på fler och sabba min elförbrukningsstatistik.
Detaljerad beställning
Idag gick en detaljerad beställning i väg med posten. Hembygdsföreningen behöver förnya en trycksak och uppdraget föll på min lott. Det svåraste var onekligen pappersvalet. Inget tillfrågat tryckeri hade den kvalitet vi var ute efter, så det fick bli en kompromiss.
Man kunde ju tro att Finland som är ett ”pappersland” hade mer att bjuda på, men så är tydligen inte fallet, vilket förvånade mig. Mindre mängder i små storlekar finns att få i olika varianter, men inte det papper som levereras till tryckerierna har jag förstått.
I tillägg till den bifogade layouten och texten, specificerades typsnitt, storlek och stil för säkerhets skull. Då kanske resultater blir som tänkt och vi kan godkänna första korrekturet.
Blöt i baken
På eftermiddagen behövde jag uträtta en del ärenden vilket krävde en bilresa. När jag låste upp Silverpilen upptäckte jag att sidorutan stod på glänt på förarsidan men trots det ymniga regnet härom natten verkade inget särskilt vått.
Då jag hade åkt några kilomenter insåg jag faktum. Jag kände att jag var alldeles blöt i baken. Sitsen hade förstås sugit upp vattnet.
Den lilla fukt som syntes på golvmattan hade lurat mig kapitalt. Som tur hade jag en jacka som gick ner över ändan så ingen behövde tro att jag kissat på mig. 😀
Mia kan konsten att chilla
Så länge det var snö och kallt ute, så gott som vägrade Mia att vistas utomhus annat än för att uträtta sina behov. Det hände för all del också flera gånger att hon nyttjade sin innetoa. Däremellan sov eller chillade hon på sina favoritställen. Den konsten kan hon, som alla katter. 🙂
Idag kom ljusslingan på plats vid trappan, men ”snöflingorna” jag köpte härom året beslöt jag skippa. Sen kom jag på en bokstavligen lysande idé: Dom kunde ju passa på mitt s k staket!
Sagt och gjort. Det blev jättefint tyckte både Mia och jag. Hon var förstås med och hjälpte till. Enda nackdelen är att elkabeln nu utgör en effektiv snubbeltråd, men man får väl se till att lyfta fötterna ordentligt när man rör sig i farozonen. 😀 Snart nog fryser den fast i marken och täcks av snö.
Jag kan se alla teve-kanaler igen och min spådom ser ut att förverkligas.
Alla kanaler
Helt fantastiskt! Efter Digitas senaste frekvensändring(ar) kan jag äntligen titta på dom tre teve-kanaler som har varit så pixelerade att dom inte gått att se på lääänge. Tack för det!
Mindre fantastisk är deras information till svenskspråkiga kunder. En stackars sida med text, alla andra är på finska. Men det förvånar mig inte, för närvarande verkar trenden vara att vi ska glömma vårt modersmål. 😦
Spådom
I mitten av 90-talet fick jag brev från Regeringskansliet (första och enda gången!) där jag kallades till en utfrågning om framtida bredbandsteknik. Vi var rätt många som samlades (mest män), men så gott som alla var överens om att svartfiber var framtidens melodi. Utom jag.
Redan då kretsade ett antal satelliter runt jorden, så jag tänkte mig att bredband via satellit borde vara en smart framtidslösning. ”Gubbarna” i salen skakade antingen på huvudet eller ifrågasatte möjligheten med diverse olika argument.
Sen dess har vi fått satellittelefoner och antalet satelliter för olika ändamål har ökat påtagligt. Och nu är det kanske läge för min spådom att slå in? Elon Musk vill bygga bredband i rymden. Tydligen var min idé inte så tokig trots allt?
Hur han har tänkt finansiera projektet återstår att se. Just nu anklagas han för förskingring, men med tanke på alla hans andra idéer som har blivit, eller ser ut att bli, verklighet fixar han säkert det här också. Min välsignelse har han definitivt! 🙂
Jag har alltid trivts i mitt eget sällskap och känner mig aldrig ensam. Med åren har behovet av ”egen tid” blivit allt större och jag brukar hävda att jag är snudd på eremit och asocial. Kanske som en följd av mitt tidigare yrke som utbildare och konsult där jag ständigt träffade nya människor och ville ge också av mig själv i stället för enbart kunskaper? Eller så har min personlighet förändrats med stigande ålder?
”Du som är så social!” får jag jämt höra. Jovars, visst är jag det – men det har sitt pris. Under fliken ”Om Uddmor” (ovanför bilden längst upp) lyder första stycket: ”Som den Drake jag är, både syns och hörs jag när jag väl bestämmer mig för att vara social. Jag ogillar stora sällskap, men kan sitta och prata med dig i timmar om livets stora gåta.”
Att umgås med en till två personer går alltså bra. I synnerhet om jag känner dom väl, men ett större sällskap med obekanta innebär att jag känner mig helt utmattad dagarna efter. Dess värre gäller det också umgänget med mina närstående. Efter några dagar vill jag dra mig undan och vara för mig själv, åtminstone en del av tiden, för att ”ladda upp” igen.
Bästa sättet att ladda upp är att vistas i naturen och/eller göra nåt som jag verkligen gillar. Om jag då får vara ostörd blir jag snart tillräckligt social igen för att kunna umgås ett tag.
Det finns en etikett för mig och andra som jag upptäckte jag för flera år sen: Introvert. I en gammal artikel i Svenska Dagbladet finns en utmärkt beskrivning som jag till största delen känner igen mig i.
På skoj gjorde jag nyss ett (icke-vetenskapligt) test som tidningen Kom i Form har på sin sajt. Resultatet blev inte alls oväntat:
”Du uppfattar det som störande och överväldigande att ha för många människor omkring dig. Du föredrar samtal som går på djupet med en person åt gången. Du tänker efter innan du svarar och tycker inte om att bli avbruten. Du är ansvarsfull, kreativ och har starka analytiska förmågor. Din hjärna har låg tolerans för signalämnet dopamin. Därför blir du nervös och utmattad när det frigörs för mycket dopamin, som till exempel vid sociala tillställningar. Introverta personer reagerar positivt på det lugnande ämnet acetylcholin som frigörs när du till exempel läser eller tecknar.”
Att det har med dopaminhalten att göra var en nyhet, det hade jag ingen aning om. Men nu vet ni alltså hur det ligger till. När jag är social är jag ”laddad”, i annat fall behöver och vill jag vara för mig själv i mitt lilla ”kloster” på Udden. 🙂
Idag halkade jag in på mina bilder från 2008 och hittade en på Snuttan från den 25.11. Hon var ursprungligen vildkatt men blev efter idog träning huskatt. Fast aldrig lika social som Mia, som är född i en ladugård och van vid människor från födseln. 🙂
Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.
Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmaskningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.
Men det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.
Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.
En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verktygsback. Tanken var att knipa till och dra ut musen.
Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.
Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svanstippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.
Styrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.
Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.
På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.
Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stämbanden. Nån pinsam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.
Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉
Läggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.
Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.
Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.
PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.
Idag har jag slagit mitt tidigare ”senhetsrekord”. Det är inte alls ovanligt att jag för upp sommarkläderna på vinden i oktober, men 15 november är nog premiär. Eftersom jag känner mig själv rätt väl, brukar jag se till att jag har höst‑ och vårplagg lätt tillgängliga så hittills har jag klarat mig med höstmunderingen.
Eventuellt känner en del bloggläsare igen skinnjackan från den nerlagda bloggen.fi? Bilden är från 2011, men jag köpte jackan i Dalarna sommaren 1989, vilket betyder att den har fyllt 27 år. Men den är fortfarande i fullt användbart skick och perfekt att ha på när det blåser isande vindar. 🙂
“Kompromissa inte på din egen bekostnad. Du är allt du har. Det finns inget igår, inget imorgon, det är allt samma dag.” Janis Joplin
Lev och låt leva
TJYVTJOCKT
My life My show, My dog, Enjoy
Life is not about waiting for the storm to pass… It’s about Learning To Dance In The Rain.
Allmänt, mat, resor, vardagen, litteratur
– med Sissella Helgesson
& bamse
Bättre sent än aldrig
Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar
vardagslunk, praliner och beska droppar!
Uddmors betraktelser 