18.11 – Annorlunda och ovanligt

Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.

Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmask­ningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.

musMen det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.

Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.

En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verk­tygs­back. Tanken var att knipa till och dra ut musen.

Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.

Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svans­tippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.

moteStyrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.

Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.

På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.

Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stäm­ban­den. Nån pin­sam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.

Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉

kuddarLäggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.

Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.

Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.

PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.

17.1 – Egotrippat och väderläge

Jag är nöjd med ett testresultat, har fått ett tack, gått ner i vikt och sett ”isfarare”. Väderläget är idealiskt och Mia är uttråkad.

TestresultatPersonlighetstest
Jag har säkert avslöjat det tidigare, men berättar gärna igen att jag är ”testgalen”. I synnerhet när det gäller personlighetstest. IQ-test är jag mindre road av, dom mäter oftast förmågor som jag har minst av.

För ett tag sen hade en FB-vän lagt ut en länk till ett personlighetstest som jag givetvis inte kunde låta bli att ta. Det är alltid lika intressant att se om testresultatet stämmer med min egen upp­fatt­ning. Självfallet innebär det att ju positivare resultatet blir, desto bättre tycker jag att det stämmer. 😀

Det här testresultatet stämde ju nästan på pricken! Sån är jag nog – eller vill åtminstone gärna vara det. (Klicka på bilden två gånger så ser du den i läsbar storlek om du vill kolla.)

Tackad
I butiken igår träffade jag ”herr och fru doktorn” som bor i byn och som är medlemmar i Daphnia. ”Tack ska du ha” sa herr doktorn efter att vi hade hejat. Jag såg säkert lika förvirrad ut som jag kände mig. Vad i all sin dar ville han tacka mig för?

Jo, han och hans fru ville tacka för min insändare i ÅU angående upphörandet av syre­sätt­ningen av sjön (se inlägg 8.1). Den var välmotiverad, saklig och välskriven tyckte dom. Roligt att höra. 🙂

Viktminskning
Sen mamma blev sjuk i mitten av september har jag gått ner 3 kg i vikt. Om det beror på att jag oroat mig för henne eller nåt annat vet jag inte, men jag kopplar det till hennes sjukdom. Jag upplever att känslan av hjälplöshet och det långa avståndet har tärt på mig.

Viktminskningen är för all del inget som omgivningen märker (tror jag), men vågen, rymligare kläder och lösare ringar är bevis nog. Det är absolut ingen nackdel, men det finns ju angenämare bant­nings­me­to­der.

Isfarare
På förmiddagen hade molnen skingrat sig och solen tittade fram. Jag satt som vanligt vid datorn då jag uppfattade en rörelse i ögonvrån. Nere i viken syntes en skridskoåkare och efter en liten stund såg jag en till.

Frostblomma”Att dom törs!” var min första tanke. Det är bara några dar sen isen la sig även om det har varit två­siffriga minus­gra­der dygnet runt sen den 13.1. Hoppas verkligen att dom kom hem välbehållna!

Idealiskt väderläge
Det slog mig när jag hämtade posten att väderläget just nu är idealiskt: Inget gräs att klippa och ingen snö att skotta! Bara fantastiskt vackra rimfrostblommor som växer till sig för varje dygn. Dess­utom vindstilla och sol – bättre än så kan man väl inte begära?

Mia är uttråkad
Till skillnad från mig gillar Mia inte vädret, eller kylan snarare. Hon går ut med ojämna mellanrum, men snabbar sig in efter bara några minuter. Det betyder överlopps energi inomhus.

Under tiden jag hämtade ved var hon kvar inne och passade på att slita loss hårtussar från päls­kra­gen på min jacka som hängde över en stolskarm. Och när jag vattnade krukväxterna upptäckte jag att hon hade pillat loss ett skott från orkidén.

Däremellan gör hon sitt yttersta för att jag ska sysselsätta henne eller sover bort tiden. Dock inte mat­tiden ska tilläggas! Det har satt sina spår, hon är på tok för tung och rund jämfört med i somras, men jag har ju inte hjärta att låta bli när hon högljutt insisterar på att få mat. Alltså är det mattes fel.

Just nu ligger hon och sover bland frottéhanddukarna i linneskåpet. 🙂

Mia på bordet