6.2 – Ljus och skuggor

Jag har sett solen, slapp annonsen, drunknar inte längre, motiverar min avgång och har fått ett skriftligt tack.

Sett solen
Idag har solen lyst upp vår tillvaro. Nästan en månad sen sist så det behövde vi verkligen! Trots det fina vädret har jag tillbringat dagen inomhus i morgonrock. En sparktur på isen var ju ändå inte aktuell med tanke på hur svag den (antagligen) är.

Slapp annonsen
I förmiddags meddelande Daphnias ordförande att hon hade ångrat sig. En tack-annons kändes som en onödig kostnad och vi hade ju redan tackat de flesta. Så bra, då slapp jag fundera mer på den.

PapperDrunknar inte längre
När pappershögarna har vuxit till en viss nivå får jag fnatt. Det yttrar sig i att jag resolut greppar hål­slaget och arkiverar febrilt tills jag tycker att jag har fått ordning igen. Idag var en sån dag, men nu känns det som om jag har koll på det mesta.

Ett ostrukturerat mejlflöde gör mig också hispig, det blev nästa städåtgärd. Som så många andra, sparar jag mejl i tron att jag kan behöva dom i framtiden. Vilket för övrigt har visat sig stämma flera gånger! Som tur kan man också i mejlprogrammen skapa mappar.

Motiverar min avgång
Jag har en känsla av att jag för länge sen har avslöjat att jag är en ”listmänniska”? Jag gör alltid listor på allt jag behöver komma ihåg för att skapa plats för ny information i hjärnan. 😉 Funktionen Fästisar i Windows är ett ypperligt verktyg för ändamålet.

Dagens lista fick rubriken: ”Frågor och kommentarer till styrelsemötet”. På listan har jag räknat upp orsaker till min avgång som styrelseledamot. Jag har redan tidigare aviserat till styrelsen att jag avgår vid nästa årsmöte så jag kan tänka mig att man vill veta varför. Det bör väl räcka med ett halvdussin motiveringar tycker jag. Om inte budskapet har gått fram då, gör det det förmodligen aldrig.

Under ett telefonsamtal med en klok person igår fick jag en fråga som också har slagit mig: ”Vad gör du om blir vald till ordförande i stället?” Svaret är väldigt enkelt – det beror helt på vilka ledamöter som blir invalda. Alltså tar jag ställning till det först vid årsmötet har jag bestämt.

Det påminner mig om ett årsmöte som fick en högst oväntad utgång. När jag blev tillfrågad om jag ställer upp för omval som sekreterare svarade jag: ”Inte om ordföranden ställer upp för omval”. I den tystnad som uppstod kunde man ha hört en knappnål falla. Det slutade faktiskt med att jag blev vald till ordförande. 😀

TackarSkriftligt tack
Min eftermiddag förgylldes förutom sol­strå­lar av ett mejl från en av mina kursdeltagare. Hon ville tacka mig och för ett bra innehåll i sty­rel­se­kur­sen. Samma mejl var adresserat till båda mina ”chefs­halvor” och till två media­re­pre­sen­tan­ter(!). Nästan läge att begära löneförhöjning.

Härligt att det finns fler än jag som tror på att man ska dela ut beröm i grupp och skällningar i enrum såvitt det bara är möjligt. Tyvärr har jag stött på många chefer som har tillämpat den motsatta principen.

Bland annat en i Östersund som högljutt och inför öppen ridå hotade våra två tillbehörsförsäljare med avsked om inte försäljningen ökade. Det här fallet tror jag bestämt att jag har berättat om tidigare, men jag upprepar mig ofta och gärna i vissa fall.

17.1 – Egotrippat och väderläge

Jag är nöjd med ett testresultat, har fått ett tack, gått ner i vikt och sett ”isfarare”. Väderläget är idealiskt och Mia är uttråkad.

TestresultatPersonlighetstest
Jag har säkert avslöjat det tidigare, men berättar gärna igen att jag är ”testgalen”. I synnerhet när det gäller personlighetstest. IQ-test är jag mindre road av, dom mäter oftast förmågor som jag har minst av.

För ett tag sen hade en FB-vän lagt ut en länk till ett personlighetstest som jag givetvis inte kunde låta bli att ta. Det är alltid lika intressant att se om testresultatet stämmer med min egen upp­fatt­ning. Självfallet innebär det att ju positivare resultatet blir, desto bättre tycker jag att det stämmer. 😀

Det här testresultatet stämde ju nästan på pricken! Sån är jag nog – eller vill åtminstone gärna vara det. (Klicka på bilden två gånger så ser du den i läsbar storlek om du vill kolla.)

Tackad
I butiken igår träffade jag ”herr och fru doktorn” som bor i byn och som är medlemmar i Daphnia. ”Tack ska du ha” sa herr doktorn efter att vi hade hejat. Jag såg säkert lika förvirrad ut som jag kände mig. Vad i all sin dar ville han tacka mig för?

Jo, han och hans fru ville tacka för min insändare i ÅU angående upphörandet av syre­sätt­ningen av sjön (se inlägg 8.1). Den var välmotiverad, saklig och välskriven tyckte dom. Roligt att höra. 🙂

Viktminskning
Sen mamma blev sjuk i mitten av september har jag gått ner 3 kg i vikt. Om det beror på att jag oroat mig för henne eller nåt annat vet jag inte, men jag kopplar det till hennes sjukdom. Jag upplever att känslan av hjälplöshet och det långa avståndet har tärt på mig.

Viktminskningen är för all del inget som omgivningen märker (tror jag), men vågen, rymligare kläder och lösare ringar är bevis nog. Det är absolut ingen nackdel, men det finns ju angenämare bant­nings­me­to­der.

Isfarare
På förmiddagen hade molnen skingrat sig och solen tittade fram. Jag satt som vanligt vid datorn då jag uppfattade en rörelse i ögonvrån. Nere i viken syntes en skridskoåkare och efter en liten stund såg jag en till.

Frostblomma”Att dom törs!” var min första tanke. Det är bara några dar sen isen la sig även om det har varit två­siffriga minus­gra­der dygnet runt sen den 13.1. Hoppas verkligen att dom kom hem välbehållna!

Idealiskt väderläge
Det slog mig när jag hämtade posten att väderläget just nu är idealiskt: Inget gräs att klippa och ingen snö att skotta! Bara fantastiskt vackra rimfrostblommor som växer till sig för varje dygn. Dess­utom vindstilla och sol – bättre än så kan man väl inte begära?

Mia är uttråkad
Till skillnad från mig gillar Mia inte vädret, eller kylan snarare. Hon går ut med ojämna mellanrum, men snabbar sig in efter bara några minuter. Det betyder överlopps energi inomhus.

Under tiden jag hämtade ved var hon kvar inne och passade på att slita loss hårtussar från päls­kra­gen på min jacka som hängde över en stolskarm. Och när jag vattnade krukväxterna upptäckte jag att hon hade pillat loss ett skott från orkidén.

Däremellan gör hon sitt yttersta för att jag ska sysselsätta henne eller sover bort tiden. Dock inte mat­tiden ska tilläggas! Det har satt sina spår, hon är på tok för tung och rund jämfört med i somras, men jag har ju inte hjärta att låta bli när hon högljutt insisterar på att få mat. Alltså är det mattes fel.

Just nu ligger hon och sover bland frottéhanddukarna i linneskåpet. 🙂

Mia på bordet