Om prognoserna håller får vi en vit jul i år. 🙂
snö
3.11 – Snö, film och mirakel
Det är vitt på Udden, jag har hittat en intressant författare och löst ett tekniskt problem.
Vitt på Udden
Igår var det vitt på Udden då jag drog upp rullgardinen. Så nu hade dom rätt igen på MI. Tillvaron blev genast ljusare.
Udden såg ut som ett vykort. För att förgylla utsikten ytterligare, hade vi besök av ett antal svanar i viken. Dom såg ut som jättesnöflingor när dom vände upp sina vita ändor för att komma åt maten.
Enligt prognosen ska minusgraderna hålla i sig en vecka framåt så vi får en vit Allhelgona-helg som omväxling. Sen blir det varmare igen. Om inte förr, så när jag har fått på mina nya vinterdäck som jag beställde idag.
Intressant författare
Igår kväll beslöt jag titta på en film om författaren Violette Leducs liv. Jag har aldrig läst hennes böcker, men det ska jag definitivt göra så småningom, förutsatt att dom finns på nåt språk jag behärskar. En fascinerande kvinna med ett lika fascinerande liv.
Dess värre såg jag aldrig slutet på filmen. Jag slocknade där jag satt med Mia i famnen och vaknade harmset först när den var slut. Jag hade gärna velat se hur det gick för henne till sist. Lyckligtvis finns den på Yle Areena.
Löst ett tekniskt problem
Innan vi kröp till kojs tog jag en sista titt på datorn kl 23:50 och kunde konstatera att jag inte hade någon internetanslutning. Jag räknade stenhårt med att det var ett tillfälligt problem som skulle lösa sig under natten.
Sån tur hade jag nu inte. Vid halv tio-snåret, när jag hade tänkt bänka mig vid datorn med frukosten, saknades anslutningen fortfarande. Jag startade om både modem och dator men det hjälpte inte mer än högst tillfälligt. Felsökningen gav som svar att ingen giltig IP-adress kan hittas.
Då kastade jag mig förstås på telefonen och ringde Kimito Telefon med en felanmälan. Dom skulle undersöka och återkomma. Det nöjde jag mig inte med, utan ringde den rara teknikern på ZasData och frågade om det kunde vara fel på nätverkskortet? Det trodde han inte, i så fall hade jag fått andra symtom.
Han instruerade mig om hur man gör en modem-reset och gav mig IP-numret till modemet för att pinga det. Om pingningen upphörde innebar det att jag hade fel på modemet. Efter en liten stund resulterade pingningen i ett avbrott.
Alltså behövde jag ett nytt modem och beställde ett som Ordinarie Husse hämtar i morgon eftermiddag när han passerar Kimito lovade han. För att lindra abstinensen ägnade jag mig åt ”analog” sysselsättning hela dan och fick faktiskt en hel del uträttat.
Vid sex-snåret fick jag plötsligt för mig att jag skulle byta kablage. När jag köpte modemet för sex år sen behöll jag dom gamla kablarna från det förra modemet, men i förpackningen (som jag har sparat) låg kablarna kvar som följde med det nya.
Och kan ni tänka er – ett mirakel skedde. Det blev liv i modemet igen!! Jubel och klang. Men det nya modemet vill jag ha i vilket fall. Med sex år på nacken börjar det gamla nog bli trött. Dessutom är det nya modemet bättre skyddat från hackning fick jag veta.
I morgon ska jag mejla teknikern och tala om hur jag löste problemet. Han kommer förmodligen att skratta gott åt min spariver. 🙂
En svart-vit värld
I morse var Mias och min lilla värld svart-vit. Naturen bjöd på grafik och dämpade alla ljud under ett vitt täcke. Tystnaden bröts bara av korpparet, lika svarta som snön var vit. Betagande vackra vyer. 🙂
3.1 – Snö, helgerån och invandrare
Udden har fått snö, jag har begått helgerån, varit kulturell och hjälpt en datoranvändare. Vi är alla invandrare.
Snö
Igår fick vi snö på Udden. Det blev märkbart ljusare och isen bytte färg till vitt. Enstaka snöbyar har dragit över oss också idag, men än så länge kan man inte påstå att vi har nåt snötäcke.
MI lovar/hotar dock med mer framöver och lägre temperaturer. I morse hade vi -10,1°. Nu blir det nog vinter på riktigt.
Helgerån
Snart är sista bitarna av bastustegen uppeldade. Det känns som helgerån med tanke på allt arbete som krävdes för att konstruera den, men vad gör man?
Jag kunde förstås ha hängt upp den på nån yttervägg som prydnad eller som minne av svunna tider, men det är inte riktigt min grej. Den fick omvandlas till energi i stället.
Jag försökte komma underfund med hur gammal den kan vara? På tavlan som tant Sissis syster har målat 1948 verkar bastun omålad, vilket tyder på att den var ganska nybyggd. Om stegen kom till samtidigt, betyder det att den har minst 68 år på nacken. Äldre än jag alltså.
Det märks på trävirket. Det är så hårt och kompakt att en bit brinner längre än all annan ved. Förmodligen är energiutvinningen ganska låg med tanke på att träet är kruttorrt. 20 % fuktighet ska bra ved ha har jag lärt mig av exet som kan sånt.
Kulturell
Jag brukar kalla mig kulturanalfabet, men igår gjorde jag en liten korrigering. Jag tittade och lyssnade nämligen på Wiens filharmoniker en stund. Att det skedde i väntan på att ett annat program skulle börja behöver jag ju inte avslöja. 😉
Hjälpt en datoranvändare
Idag har jag lärt mig nåt nytt igen. En datoranvändares alla kontakter hade försvunnit från Skype. Jag var bergsäker på att det bara berodde på en inställning, men där misstog jag mig.
Först efter en god stund kom jag på att hon var inloggad med sitt FB-konto i stället för med MS-kontot. Så snart jag bytte inloggning var alla kontakter på plats igen. Lätt som en plätt bara man kommer på/vet det.
Det är på gott och ont att man kan logga in till Skype på flera sätt tycker jag. Eftersom jag hade Skype långt innan Microsoft köpte det, har jag tre alternativa inloggningsmetoder: Den urpsrungliga, MS-, resp FB-kontot. Om man är ovan användare är det säkerligen förvirrande.
Vi är alla invandrare
Invandrardebatten går het och åsikterna är delade också i vårt land. Varför är det ingen som tänker på att vi alla är invandrare? Finnarna från öst och finlandssvenskarna från väst. Men det har vi visst glömt för många generationer sen?
Backar vi tillbaka till människans ursprung har våra förfäder utvandrat från Afrika enligt alla gällande rön. Alltså består världens befolkning till allra största delen av invandrare. Frågan är om ursprungsbefolkningarna har glömt att vi inkräktade på deras områden?
Att EU har misslyckats kapitalt i att hantera flyktingfrågan på ett människovärdigt sätt står väl utom alla tvivel. Genom att muta Turkiet försöker man nu med alla medel ta sig ur den nesliga situationen.
Det finns givetvis gränser för hur många människor man förmår ta om hand om och invandringen kräver stor organisationsförmåga (som kanske är bristfällig i många avseenden), men att skylla på vår dåliga ekonomi luktar illa lång väg. Vi har visst råd att hjälpa nödlidande och dela med oss av det vi har!
22.11 – Tacknämligt
Styrelsen har fått två förslag, det är trångt i duschen, skoltiden var nyttig, det är ljust på Udden och jag har haft en gemytlig eftermiddag.
Två förslag
I förrgår snickrade jag till Daphnias (elektroniska) julkort och skickade två alternativ till styrelsen. Fram till den 30 november har ledamöterna tid att bestämma sig, men jag misstänker att det blir bara dom två som redan har hört av sig. Ändå gjorde jag det enkelt att välja tyckte jag – ett dö’tråkigt och ett roligt, men smaken är ju bekant som baken.
Trångt i duschen
Det har blivit väldigt trång i duschen sen ett par dar. Men grönt och fint. Blommorna som hittills har stått i verandan har nu fått flytta in i badrummet för att förhoppningsvis övervintra där. Enda lämpliga platsen att ställa dom på var i duschkaret, vilket betyder en del ommöblering när jag ska duscha, men jag har ju gott om tid så det bekommer mig inte.
Det betyder för all del att jag inte längre kan lägga handdukarna lättillgängligt på toalocket när jag duschar, men det lilla problemet var enkelt att lösa. Dom får ligga i torktumlaren i stället. På så vis behöver jag inte ens böja mig för att nå dom eftersom torktumlaren hänger på väggen.
Ur badrumsspindlarnas synvinkel är den nya möbleringen en klar fördel. Tidigare var jag tvungen att hjälpa dom ur duschkaret, den branta kanten var för hal, men nu har dom gott om ”klätterställningar” och nya gömställen. Möjligen har dom också fått tillgång till en del skrovmål som bor bland blommorna?
Nyttig skoltid
Under mina år i skolvärlden (2007-2010) lärde jag mig en hel del nytt, men en lärdom har fastnat speciellt, kanske för att den är ätbar? På högstadiet i Dalsbruk hörde jag flera elever som bad om att få rostat rågbröd i matbespisningen, så jag beslöt testa jag också. Och konstaterade att det var ”skitgott”!
I och med minimeringen av mikroanvändningen är brödrosten ett suveränt alternativ när jag har glömt att ta ut rågbröd ur frysen. Rekommenderas varmt – bokstavligen. 🙂
Ljust på Udden
Sen igår eftermiddag är det snövitt på Udden, det känns rent och fräscht och tomten är ljus som motvikt till det dystra mörkret som rådde innan dess. Den glädjen tycks tyvärr inte bli så långvarig om man får tro väderprognosen – redan i morgon vankas det flera plusgrader igen.
Hoppas verkligen att vår lokala väderspåare har fel… Han påstår att vi inte får nån vinter förrän efter jul. En vit jul vill jag gärna ha! Men som vanligt är det väderkontoret som avgör.
Gemytlig eftermiddag
Lagom till eftermiddagskaffetid kom Vik Husse/Filosofen farande som avtalat. Över te, respektive kaffe, har vi bland annat förundrat oss över hur en del av våra medmänniskor uttrycker sig och beter sig, pratat varmt om bastu-ugnar med varmvattenbehållare och ventilerat nyheter.
Det sistnämnda samtalsämnet genomfördes på ca fem sekunder. Ingendera av oss hade några egentliga nyheter att förmedla. ”Det är som vanligt” konstaterade vi.
En gemytlig eftermiddag. Tack igen för besöket! 🙂
2.4 – Oplanerat, planerat och omplanerat
Det har snöat och avloppstanken är tömd, jag har hittat en suverän grej, omplanerat och blivit bjuden på oplanerad middag.
Snö!
Igår morse/förmiddags vräkte snön ner helt plötsligt. Väderprognosen stämde tyvärr. Vid halv tio-snåret hade Udden fått ett tunt vitt täcke, men då var det lyckligtvis slut på flingorna. Sen sken solen igen som inget hade hänt och redan vid lunchtid hade all snö töat bort igen. Väderkontoret behagade aprilskämta med oss.
Tömningsdags
Strax före ett dundrade ”avloppsbilen” uppför backen. Jag hade beställt tömning den här veckan så den var välkommen även om det inte krisade direkt.
Jag höll den gemytliga tanktömmaren sällskap under tiden han tömde tanken. Båda hade vi synpunkter och kommentarer till både lokala och globala händelser. Trevligt med en pratstund i solskenet.
Suverän grej
Hos en av mina ”hovleverantörer” hittade jag en hopfällbar torkställning som kan användas både inne och ute, en suverän grej tyckte jag. Ibland räcker byklinan inte till så jag ville ha en sån där Y-formad torkställning att ta till vid behov. Nu har jag det. 🙂
Omplanering
Idag började dagen med ett samtal till veterinären. Efter vårt senaste besök (11.3) har Mia fortsatt slicka sig i ändan och för ett par dar sen skrek hon till när jag nuddade rumpan och hade väldigt ont när hon slickade sig. Igår kväll kissade hon två gånger inom loppet av ett par timmar så jag kom fram till att hennes ”besvär” måste ha med urinblåsan att göra.
Veterinären hade två teorier: Antingen bakterier i urinvägarna eller ”stressblåsa”. Det senare motsvarar vårt magsår, men hos katter sätter det sig tydligen på urinblåsan. Varför Mia skulle vara stressad är för mig en gåta, men man vet ju aldrig?
Vi kom överens om att börja med en antibiotikakur + värkmedicin. Veterinären lovade ringa in recept till apoteket i Dalsbruk. Om behandlingen inte hälper behövs urinprov och undersökning med ultraljud.
Enligt dom ursprungliga planerna hade jag ett par tider att passa i Dalsbruk på eftermiddagen men om- och avbokade hastigt och lustigt. Mia först, sen kommer allt annat. Vid lunchtid åkte jag därför och hämtade medicinen och gav henne genast 1½ piller och en dos värkmedicin. Om en vecka hoppas jag hon mår som vanligt igen.
Middag
I måndags blev jag inbjuden på middag idag. Jag lovade dyka upp vid tre, men efter lunch ringde värden och meddelade att maten blir försenad på grund av oplanerade omständigheter. Vi kom överens om 15:30 i stället, då skulle maten vara halvfärdig.
Det gav mig tid att diska innan jag åkte. Trodde jag. Men en tredjedel av disken återstod då det var dags att åka. Inte riktigt min dag idag. Mia ville gärna stanna inne så det fick hon förstås.
15:27 parkerade jag utanför värdens hus och noterade att bilen var borta… Alltså var maten inte halvfärdig. En minut senare dök värden upp.
I stället för den planerade måltiden som skulle ta ca en timme att tillreda frågade jag om det inte fanns mat att värma? Jag förklarade att jag hade en ”konvalescent” där hemma och inte ville stanna så länge. Så i stället för renfilé blev det pannbiff. Härligt med människor som är anpassningsbara.
Maten var jättegod och jag blev minst lika mätt som om jag hade fått renfilé och så slapp jag känna mig stressad av att vara borta för länge. Idealiskt. 🙂
7.12 – Första glöggen och första snön
Jag har hört en ”kulsprutedam” och minskat på glöggen. Udden har blivit ljusare, Silverpilen har fått mössa och julkorten är skrivna.
Kulsprutedam
I förrgår ringde en dam som är värd en plats i Guinness rekordbok. Så fort har jag aldrig hört nån prata tidigare! Trots att hon pratade mitt modersmål hade jag svårt att hänga med.
Till råga på allt var det viktig information hon förmedlade så jag var tvungen att uppfatta hennes monolog. Hon behövde nämligen inte ens andas och än mindre göra pauser i sin svada för att ge mig muntur. Jag borde förstås ha bett henne sakta ner på tempot, men man vill ju inte verka trögfattad.
Om det är en personlig egenskap eller en (o)vana är svårt att avgöra? Eller så kan det vara ett storstadsfenomen? Jag har en del bekanta stadsbor som också är fortpratare. Jag kanske själv har varit det tidigare men anpassat mig till tempot i min omgivning? Alternativt har jag uppnått en ålder då hjärnan inte längre förmår uppfatta kulsprutesvador?
Glöggminskning
Igår kväll inleddes glöggsäsongen på Udden i trevligt sällskap. Ovanligt sent för min del, jag brukar ”glögga” redan före lilla jul, men i år glömde jag det till och med då.
Det fanns tre sorter kvar sen i fjol som avsmakades i tur och ordning. Ingen var riktigt god tyckte jag men jag näns ju inte slänga dom. Jag får väl ”hotta upp” dom på nåt sätt.
Det blev faktiskt glögg till lunch också idag. Fru grannen tittade in och tackade ja till en skvätt så mängden minskade ytterligare. Snart kan jag hälla alla skvättar i samma flaska och bjuda på egen blandning. 😀
Ljusare
Snöflingorna som började dala igår har förökats till ett tunt, vitt täcke som lyser upp tillvaron. Isen i viken ligger kvar trots tidigare plusgrader och har ändrat färg den också. Om spågubbarna får rätt ligger snön kvar till tisdag eftermiddag, sen utlovas snöblask och plusgrader.
Mössa
Idag fick Silverpilen mössa. Att ha på kapellet när det kommer snöblandat regn som fryser på är ingen höjdare så jag väntade tills det blev kallare.
Min fyrbenta medhjälpare var givetvis på plats och hade bestämt sig för en närmare inspektion av biltaket men gav upp när hon inte tog sig uppför vindrutan. Hon försökte tappert ett par gånger men gav sig sen. Det var lättare att ta sig upp på taket till pumphuset.
Julkorten skrivna
I år ville jag stöda Röda korset så jag beställde julkorten därifrån men hade inte noterat att dom var färdigfrankerade förrän jag började skriva på dom. Det innebär att jag får spara alla julportofrimärken jag har köpt till nästa år.
Dom var dessutom frankerade som första klass post så det räcker om jag postar dom nån gång nästa vecka. Årets elektroniska julkort är också klart. Duktig flicka. 🙂
25.11 – Inte sagt men gjort
Udden har haft elavbrott och fått snö, sista vattentunnan är tömd, utskicket är klart, buskarna har fått en omgång och hammocken är ”paketerad”.
Elavbrott
I lördags kväll avlöste elavbrotten varandra – tre korta avbrott inom loppet av ett par timmar. Det första varade ca tio minuter, dom övriga högst en minut. Möjligen beroende på åskan(!) som jag hörde mullra avlägset.
Jag vet inte om jag inbillar mig, men jag upplever att elavbrotten har blivit fler sen vi fick digitala mätare? Fast jag fattar ändå inte varför i så fall? Jag får väl konsultera El-Tigern vid tillfälle.
Snö
Igår morse låg det små vita kulor på skyddet till vattentunnan och på eftermiddagen passerade ett snömoln som släppte ifrån sig några glesa flingor.
I slutet av oktober i fjol hade vi redan fått det första vita täcket, så det är ju inte så konstigt om det börjar bli dags. Gärna för mig, då blir tillvaron mycket ljusare. 🙂
Sista vattentunnan tömd
Vis av tidigare års erfarenhet beslöt jag tömma vattentunnan vid trappan innan det fryser på. Jag vet inte varför jag prompt ska spara vattnet så långt in på hösten, men det är väl nån sorts protest mot att sommaren är förbi?
Utskick klart
Utskicket till vattenägarna är korrekturläst och godkänt av ordföranden, utskrivet och klart att frankera så snart jag har köpt fler kuvert. Det fattas tre, typiskt, men jag hade ingen lust att åka till butiken idag. En dag hit eller dit spelar ingen roll.
Buskmisshandel
För att ta vara på det soliga vädret beslöt jag beskära snöbollsbuskarna på husets västra sida och klippa bort nya skott som vuxit upp där dom inte ska. Mia tyckte det var en utmärkt idé och var i arbetstagen hon också. Innan jag nådde gaveln hade hon letat rätt på en näbbmus som hon kom och visade mig.
Syrenerna vid gaveln ner mot sjön har också skjutit i höjden så dom gav jag mig på härnäst. Jag fick nästan dåligt samvete då jag såg dom färska knopparna falla till marken och kan se framför mig hur växterna hukar sig så snart jag visar mig med häcksaxen. ”Nu kommer mördaren igen” ropar dom till varandra. Nä, så kan jag inte tänka, då skulle det ju snart inte gå att se ut genom fönstren.
Hammocken vinterklar
Den försiktiga vinden inspirerade mig till att passa på att ”paketera” hammocken när jag var klar med buskmisshandeln. Jag tvivlar på att plasttaket tål snötyngden så jag förstärker det med plankbitar och drar presenning över.
Normala människor förvarar antagligen sin hammock inomhus eller monterar bort taket, men jag har inte plats för den i boden och orkar inte flytta på den ensam. Dessutom skulle jag ändå vara tvungen att täcka den om jag tog bort taket, annars skulle nederbörden rinna in i rörkonstruktionen. Alltså kan jag lika gärna täcka in hela rasket (i fall du undrar).
Paketeringen blev av annan modell än i fjol, men håller förhoppningsvis lika bra. Om inte, får jag väl rätta till den. Gammal dam gör så gott hon kan. 😀
Reprisväder
Vårmånad…? I eftermiddags nådde snön och dom friska vindarna Udden. Reprisväder på den 8.2. Utomhusvistelsen har inskränkt sig till postlådan, slaskhögen och vattenpumpen. Men i morgon är det nytt väder igen. 🙂
Snöklor
I eftermiddags försökte snöklorna gripa tag i mig…
… men jag avgick med segern. 🙂
Uddmors betraktelser 