11.12 – Tömningar och tank(ning)ar

Jag har tömt pärmar, hämtat mat, fått ny frisyr, har nytömd tank och undrar över en sak.

PärmarTömt pärmar
Igår hade vi ”inneväder” på Udden och det krävdes elbelysning hela dan. Dagarna blir allt kortare ett tag till. Lämplig sysselsättning blev att tömma mammas arkivpärmar.

Medan jag plockade ut papperen slog det mig hur dyrt det är att vara sjuk och hur plöts­ligt man kan drabbas. Största delen av sitt liv var mamma frisk som en nötkärna men efter hand som åldern till­tog, dök krämporna upp en efter en. Vilket förstås inte alls är ovanligt. Ju äldre vi blir, desto slitnare blir vår kropp.

Hämtat mat
Helgens meny är räddad. Igår hämtade jag en portion av Kerstins goda fisksoppa och idag en portion kyckling från Hostel Panget. Fint att ha två matsedlar att välja mellan numera.

Ny frisyr
Några minuter försenad steg jag in hos min käcka och duktiga frissa, Gisela. ”Inga problem” svarade hon glatt då jag bad om ursäkt och förklarade varför jag var sen. Samtalet med Pangets värdinna hade dragit ut på tiden.

Helt otroligt vad långhårig jag hinner bli på sex veckor. Och dom sista dagarna före klippning verkar det som om håret växer extra fort? Av en snygg frisyr återstår plötsligt bara hängande hårtestar och tofsar runt öronen. Men nu är jag fin i håret igen ett tag. 🙂

Tanktömning 2Tanken tömd
För två veckor sen beställde jag tömning av avloppstanken och fick bekräftelse på det. När jag åkte hemifrån vid halv två-tiden idag hade jag ännu inte sett till nån tankbil så i tankar­na(!) skrev jag redan ett uppfordrande mejl till Sydvästra Finlands avfallsservice, som bolaget heter numera.

Då jag parkerade Silverpilen vid hemkomsten såg jag genast att tanken var tömd. Den tunga tank­bilen hade lämnat omisskännliga spår i den regnmättade marken. Så bra, då slipper jag gnälla om den saken.

Undrar över en sak
Det sägs att kunden alltid har rätt, men det finns tydligen undantag. En av öns lokala datorförsäljare är av den uppfattningen att Windows 7 inte behöver uppgraderas till version 10 trots att kunden har bett om hjälp med det. Det var nytt för mig att man inte längre får bestämma själv. 😦

Argumentet var dels att datorn är gammal och dels att Windows 7 fungerar bra och kommer att finnas kvar till 2018 (enligt Microsoft upphör supporten 2020). Vid det laget är datorn så gammal så kunden köper en ny med förinstallerad Windows 10 fortsatte motiveringen.

Till viss del kan jag hålla med om argumenten, men nu är det ju faktiskt kunden som avgör och inte försäljaren anser jag. I just det här fallet har jag svårt att tänka mig att kunden köper en ny dator om tre år. Om man är nästan 90 år gammal tycker man förmodligen att den man har duger gott.

Det innebär att kunden blir tvungen att betala för en ny licens eftersom erbjudandet om gratis upp­gradering bara gäller till hösten 2016. Men försäljaren kanske tänker sig att kunden avlider innan dess? :-/ Fy, nu var jag elak, det sa försäljaren inget om.

29.11 – Stillsamt

Tanken är tom, jag har jobbat i onödan, ställt fram ljusstakarna och lagat mat. Mias medicinering fungerar.

Tanktömning 2Tom tank
Vid lunchtid i torsdags backade stora tankbilen in på tomten. Min beställning på tömning av av­lopps­tanken V48 verkställdes 4,27 månader sen senast. Bra snålat tycker jag. 🙂

Jag gick ut och hejade på tanktömmaren och lät dumt nog ytterdörren stå öppen när jag gick in igen. Alltså luktade det skunk i verandan en lång stund efteråt. Antingen har jag fått känsligare luktsinne eller så stank avloppsvattnet mer än vanligt?

Jobbat i onödan
Hur i all världen kan det komma sig att man tycker sig vara helt överens men ändå missförstår varand­ra kapitalt? Av allt att döma var gårdagens arbete totalt bortkastat.

Jag tillbringade i stort sett hela eftermiddagen med att snickra till LMFs webbsajt så som styrelsen och sek­re­te­ra­ren ville ha den – trodde jag. I morse hittade jag ett mejl i postlådan som började med ”…jag inser att vi ändå inte förstod varann sist vi sågs.” Just så. 😦

Antingen uttryckte jag mig extremt luddigt när jag beskrev begränsningarna i sajtverktyget i tisdags eller så har jag knäck i lurarna? Nåväl, vi lär väl reda ut missförståndet under kommande vecka hoppas jag.

AdventsstjärnaLjusstakarna på plats
Idag gick jag upp på vinden och hämtade advents­ljus­sta­karna och adventsstjärnan. Jag hade egent­ligen helt andra planer, men på grund av regnet fick det bli adventspyssel i stället.

Faktiskt är det lite roligt att ta fram dom. Då vet man att det så småningom blir ljusare tider igen och att dagarna blir längre. Förutsatt att man står ut en månad till. Vädret har verkligen inte varit muntert senaste tiden.

Lagat mat
I torsdags lät jag mig ändå lockas av den norska laxen som jag har sagt att jag ska bojkotta av flera skäl… Den såg så frestande ut där den låg i disken och prislappen var extra låg just nu.

Idag tillredde jag den enligt reservmammans recept och serverade den med broccoli och kokt potatis till. Riktigt gott var det, fisken också. Åtminstone Lerøys lax verkar av allt att döma vara ätbar trots allt.

Mias medicinering
För drygt en vecka sen blev jag desperat. Jag beslöt ta fram Prednisolon-burken som jag hämtade ut från apoteket redan i somras men beslöt att jag inte skulle använda annat än i nödfall sen jag hade läst om alla biverkningar. Nu var det nödfall.

Mias klåda minskade efter den senaste kortisonsprutan men återkom när den slutat verka och verkade tillta för varje dag. Jag led varje gång jag såg henne kasta sig över nåt ställe som hon måste slicka och bita i.

Eftersom läkemedlet sänker/förhindrar kroppens egen kortisonproduktion är det extra noga att suc­ces­sivt minska doseringen. Först 2 tabletter en gång per dag i 3-4 dagar, därefter 1 tablett en gång om dagen i 1-2 veckor (tills klådan minskar), därefter en halv per dag 1-2 veckor osv.

Vi är nu inne på tionde medicineringsdagen och resultatet är lysande. Högst en eller ett par gånger om dagen kliar det och tydligen inte lika våldsamt som tidigare. Sen är frågan vad som händer när medicineringen upphör? Men den dagen den sorgen. Just nu är det lugnt. 🙂

Mia coolar 3

Ha en trevlig Lilla jul och en skön Första advent!

2.4 – Oplanerat, planerat och omplanerat

Det har snöat och avloppstanken är tömd, jag har hittat en suverän grej, omplanerat och blivit bjuden på oplanerad middag.

Snö!
Igår morse/förmiddags vräkte snön ner helt plötsligt. Väderprognosen stämde tyvärr. Vid halv tio-snåret hade Udden fått ett tunt vitt täcke, men då var det lyckligtvis slut på flingorna. Sen sken solen igen som inget hade hänt och redan vid lunchtid hade all snö töat bort igen. Väderkontoret behagade aprilskämta med oss.

TanktömningTömningsdags
Strax före ett dundrade ”avloppsbilen” uppför backen. Jag hade beställt tömning den här veckan så den var välkommen även om det inte krisade direkt.

Jag höll den gemytliga tanktömmaren sällskap under tiden han tömde tanken. Båda hade vi syn­punk­ter och kommentarer till både lokala och globala händelser. Trevligt med en prat­stund i solskenet.

Suverän grej
Hos en av mina ”hovleverantörer” hittade jag en hopfällbar torkställning som kan användas både inne och ute, en suverän grej tyckte jag. Ibland räcker byklinan inte till så jag ville ha en sån där Y-formad torkställning att ta till vid behov. Nu har jag det. 🙂

Omplanering
Idag började dagen med ett samtal till veterinären. Efter vårt senaste besök (11.3) har Mia fortsatt slicka sig i ändan och för ett par dar sen skrek hon till när jag nuddade rumpan och hade väldigt ont när hon slickade sig. Igår kväll kissade hon två gånger inom loppet av ett par timmar så jag kom fram till att hennes ”besvär” måste ha med urinblåsan att göra.

Mia spanarVeterinären hade två teorier: Antingen bakterier i urinvägarna eller ”stressblåsa”. Det senare mot­sva­rar vårt magsår, men hos katter sätter det sig tydligen på urinblåsan. Varför Mia skulle vara stressad är för mig en gåta, men man vet ju aldrig?

Vi kom överens om att börja med en anti­biotika­kur + värkmedicin. Veterinären lovade ringa in recept till apoteket i Dalsbruk. Om behandlingen inte hälper be­hövs urinprov och undersökning med ultraljud.

Enligt dom ursprungliga planerna hade jag ett par tider att passa i Dalsbruk på eftermiddagen men om- och avbokade hastigt och lustigt. Mia först, sen kommer allt annat. Vid lunchtid åkte jag därför och hämtade medicinen och gav henne genast 1½ piller och en dos värkmedicin. Om en vecka hoppas jag hon mår som vanligt igen.

Middag
I måndags blev jag inbjuden på middag idag. Jag lovade dyka upp vid tre, men efter lunch ringde värden och meddelade att maten blir försenad på grund av oplanerade omständigheter. Vi kom överens om 15:30 i stället, då skulle maten vara halvfärdig.

Det gav mig tid att diska innan jag åkte. Trodde jag. Men en tredjedel av disken återstod då det var dags att åka. Inte riktigt min dag idag. Mia ville gärna stanna inne så det fick hon förstås.

15:27 parkerade jag utanför värdens hus och noterade att bilen var borta… Alltså var maten inte halvfärdig. En minut senare dök värden upp.

I stället för den planerade måltiden som skulle ta ca en timme att tillreda frågade jag om det inte fanns mat att värma? Jag förklarade att jag hade en ”konvalescent” där hemma och inte ville stanna så länge. Så i stället för renfilé blev det pannbiff. Härligt med människor som är anpassningsbara.

Maten var jättegod och jag blev minst lika mätt som om jag hade fått renfilé och så slapp jag känna mig stressad av att vara borta för länge. Idealiskt. 🙂

13.12 – Strömlös tillvaro

Uddens elförbrukning har legat på noll, beställningen är verkställd och jag är avbildad.

ElmätareNoll i elförbrukning
Ca 04:22 väcktes jag av att UPSen larmade om ström­brist. Ute dånade vindilen med samma styrka som under kvällen.

Vi klarade oss ju utan elavbrott då den förra stormen härjade, så det är väl inte mer än rättvist tänkte jag för mig själv när jag stängde av den. Sen kröp jag tillbaka ner under täcket.

Köksklockan hade nyss slagit tio då jag steg upp. Vinden hade lugnat sig betydligt och solen sken från molnfri himmel. Det var dödstyst i huset, elförbrukningen låg fortsatt på noll. Termometern i köket visade ca 17 grader så det var inte så konstigt att det kändes kyligt.

Första prioritet var eld i spisen och värmning av kaffe­vatten. Morgonkaffet intogs inte framför datorn som brukligt, det fick bli morgontidningen i stället. Alltså var vägen inte blockerad av några kullfallna träd eftersom tidningsbudet hade kommit fram. Skönt det då.

Efter frukosten hämtade jag två ämbar (hinkar) tvättvatten från sjön, fyllde en stor kastrull och ställde på spisen. Smör, pålägg och Mias matburk ställde jag ut i verandan, den får agera kylskåp vid såna här tillfällen. Övrigt kylskåpsinnehåll fick stå kvar.

Dasset kom till användning innan jag hämtade dagens post. På väg in tillbaka meddelade Elvakten via SMS: ”Det förekommer störningar i eldistributionen p.g.a. Seija-stormen. Våra kunder bör förbereda sig på att elavbrotten kan ta flera dagar. Läs mer: fortum.fi/vikapaivystys (endast på finska)”. Flera dar!! Jisses.

Den här gången var jag dåligt förberedd när det gällde dricksvatten insåg jag. Högst ett par dagars för­brukning skulle jag klara, sen skulle jag få börja tulla på alkoholdryckerna. Lyckligtvis har jag gott om såna. Skämt å sido, det gällde alltså att komma i håg att köpa ett par dunkar vatten när jag åkte till Dalsbruk.

Beställning verkställd
Tjugo över tolv kom tankbilen. En stund innan hade jag börjat undra om jag skulle ringa Rouskis. Jag hade beställt tömning V50 och idag var det fredag. Men nu kom han, så allt var frid och fröjd. För att måna om hans fortsatta goodwill överräckte jag en ask choklad och önskade honom God Jul.

Avbildad
Att beställa tid för fotografering en timme innan man ska till frissan och dessutom pryds av munsår på över­läppen tyder på verkligt dålig planering. Men nu hade jag ju bestämt mig så jag fick göra mitt bästa för att se hyfsad ut på bild. Med hjälp av hårspray och läppstift fick jag till det någorlunda.

Frisyr 2Fotografen ville att jag skulle ta av mig glasögonen för att slippa eventuella skuggor och reflexer. På alla handlingar sen 2005 har jag glasögon så det kändes lite konstigt, men han fick som han ville.

Jag har nåt vagt minne av att det fanns en regel i Sverige som sa att om man alltid använder glas­ögon ska man ha det på fotot också, men här gäller tydligen inte den regeln. Förhoppningsvis anser polisen det samma, annars blir jag skitsur.

Efter fotograferingen åkte jag till frissan och en timme senare hade jag en helt annan frisyr än jag har på fotot. Men det ordnar sig säkert.

—————————–
Epilog
Klockan närmade sig fem (17) när jag åkte från frissan. Byns ståtliga julgran var inte upplyst noterade jag när jag närmade mig avtaget till byn och huset i korsningen var mörkt. Det var lika mörkt i alla andra hus. Just så. Kvällens nöjen skulle inskränka sig till att elda och läsa i pannlampan sken. 😦

När jag parkerade Silverpilen såg jag elljus på udden mittemot. Hoppet tändes. Om dom hade el borde väl jag också ha det? Det verkade samtidigt konstigt att byn i övrigt inte hade det?

Jag provtände utlampan och hurraaa, den lyste! Några minuter senare fick jag ett nytt SMS från Elvakten: ”Elavbrottet på adressen XXvägen XX är avhjälpt. Om elektriciteten fortfarande saknas, kontakta vår feltjänst 0800 1 95011.

Elavbrottet avhjälptes av allt att döma under tiden jag åkte byvägen mot Udden. 12,5 timmars elavbrott är ändå inget att gnälla om jämfört med vad många andra får stå ut med. Stort tack alla elgubbar och ‑gummor!

PS. Nån som behöver ett par dunkar dricksvatten? 😀

21.3 – Ros utan ris

Jag har slutfört ett uppdrag, fått en ny tulpanbukett, slipper tvätta mig i tandglaset och har en gåva att vänta.

Slutfört uppdrag
Gårdagens kundbesök innebar att uppdraget är slutfört för min del. Kunden har nu tillräcklig kunskap att klara fortsättningen själv. Om det behövs fortsatt handräckning står jag till tjänst på distans kost­nads­fritt i tre månader. Ett kort, men roligt uppdrag.

TulpanbukettNy tulpanbukett
I början på januari åtog jag mig ju att drilla en ung dam i svenska (se inlägg 10.1.2013). Uppgiften hon fick då vi träffades har hon inte haft möjlighet att ägna sig åt förrän nu. Som småbarnsmamma och egen företagare är det naturligtvis mycket som konkurrerar om hennes tid.

Förra veckan kom vi överens om att hon skulle komma till Udden idag och lämna det muntliga refe­ratet hon hade fått som uppgift. Strax före ett dök hon upp och överräckte en ”påsk­färgad” tul­pan­bu­kett och ett paket kaffe som bevis på sin uppskattning.

Vi beslöt dricka kaffe samtidigt som vi jobbade. För att underlätta både för henne och mig, tog jag datorn till hjälp. Jag spelade in hennes referat, sen lyssnade vi på inspelningen och stoppade upp­spel­nin­gen vid behov. En alldeles utmärkt lösning jämfört med att avbryta henne stup i kvarten eller göra anteckningar. Bra med teknik. 🙂

Återgång till normala rutiner
En kort stund efter att min ”elev” hade kommit, knackade det på dörren igen. In kom en man som inte behövde tala om sitt ärende, jag förstod direkt att han skulle tömma avloppstanken i och med att jag hade fått mejl från damen på Rouskis om att han skulle komma på eftermiddagen.

Han ville att jag skulle flytta på Silverpilen så han kunde backa ner tankbilen en bit. Jag lämnade genast kaffebestyren och gjorde honom till viljes. I hastigheten glömde jag be eleven om ursäkt för avbrottet men hon fick en förklaring när jag kom in tillbaka.

Den tömningen var i grevens tid. Möjligen hade mitt undertäckta hot i gårdagens mejl till Rouskis ett visst inflytande? Hade han inte kommit senast i morgon hade jag fått finna mig i att gå på (det iskalla) utedasset och tvätta mig tand­glaset om jag tillåter mig raljera.

Det ska bli intressant att se fakturan och uppgift om volymen, förutsatt att den är specificerad. Förra tömningen förhindrades ju delvis av nedisning i slangen så det förklarar varför jag har kortare töm­nings­inter­vall än vanligt.

Fast jag kan undra hur mycket gegga det ligger på botten av tanken? Jag roade mig med att över­föra ”avloppsdagboken” (som kommunen kräver att man för) till digitalt format och konstaterade att första och andra tömningen behövdes först efter sju månader! Sen jag började snåla på allvar klarar jag max fem? Det kanske är dags att spola tanken efter dryga fyra år?

PresentGåva att vänta
Efter all min omfattande (och säkert tröttsamma) korrespondens med Rouskis-damen har hon helt bytt taktik. Eller så har hon fått vårkänslor?

Så här skriver hon i dagens svarsmejl:
Hej! Jag försöker svara på några av dina frågor. Kunden kan inte själv via nätet ändra på sina uppgifter så att de syns där direkt. Alla ändringsuppgifter kommer till oss som ändringsförslag, som vi sedan bör godkänna och fylla in i systemet. Uppgifterna uppdateras på nätet under ungefär två dagar.

Vi hade strömavbrott förra vecka, tjänsterna  fungerade inte på flera dagar, därför såg ni inte er beställning. Bra att du lade märke till detta.

Nätbeställningen är en ny tjänst och den har lite problem. Vi försöker fixa problemen efter hand som de dyker upp. De finska och svenska sidorna borde vara identiska, men för tillfället finns det mycket korrigeringar som inte gjorts. Slaminsamlingen är också ny för oss, så organiseringen av beställningar och regelbundna tömningar är ännu lite på hälft.

Du lade märke till många beaktansvärda punkter, så vi kan med hjälp av dessa förbättra tjänsten. Hoppas det i fortsättningen fungerar bättre.

Er slamtömning är bekräftad till torsdagen 21.3.2013. I fortsättningen bestäms slaminsamlingarna per vecka, dagar kan inte lovas. En tömning bör beställas i god tid, ungefär två veckor i förväg.

Jag sänder med posten en liten gåva till dig för allt besvär. (min fetstil)

En trevlig fortsättning på dagen.

Blandningen mellan du- och ni-form är nästan rörande. Hon har antagligen svårt att avgöra om jag är en odräglig, gammal gnällkärring eller en respektingivande, medelålders dam med pondus. Båda stämmer ju tidvis. 😀

Det ska bli oerhört intressant att se vad gåvan består av…? En burk renat avloppsvatten kanske? Eller en värdekupong till sopstationen? Men högst troligt en miljövänlig kasse i ekologisk bomull med Rouskis-logga om min intuition är att lita på.

16.3 – Avfall och annat ätbart

Jag är beredd på tömning, har haft middagsgäster, besök på slaskhögen och gästat Pelles matte.

Mia inspekterarBeredd på tömning
I förrgår skottade jag en stig fram till avfallstanken. Bäst att vara beredd så jag inte åker på en extra avgift för att tanktömmaren måste pulsa i snön.

Mia inspekterade genast stigen och godkände den utan anmärkning. Hon kollade samtidigt att tank­locket gick lätt att öppna. 🙂

Middagsgäster
Igår – äntligen – fick grannfamiljen middagen som jag har pratat om i ett halvår minst. Men att man skulle komma tomhänt hade dom inte förstått. I påsen som fru grannen överräckte låg både blommor och drickbart.

Det betyder ingalunda att jag inte uppskattar gesten. Tulpanbuketten i ”min färg” inger för­hopp­ning om vår och vinflaskan kommer garanterat att gå åt förr eller senare. Så tack igen!

I samband med inbjudan tyckte fru grannen att jag skulle göra det enkelt för mig. Hon fick som svar att jag är oförmögen till annat. Fru grannen fick nöja sig med stuvade grön­saker (hon är vegetarian) och vi andra fick var sitt ugnsstekt kycklinglår till stuvningen. Enklare än så kan det just inte bli.

Besök på sophögen
I förmiddags plingade Mia intensivt på dörrklockan och kom inrusande med svansen uppburrad som en flask­borste. Jag kunde inte begripa vad som hade skrämt henne så jag tog en titt i sov­rums­fön­stret.

Vid slaskhögen inne bland syrenerna syntes det lurviga ”monstret” som hade satt skräck i henne i full färd med att förse sig av det ätbara som fanns. Aha, det betydde att sommargrannen hade anlänt.

Sommargrannen är för all del inte lurvig och äter sannolikt inte avfall, men väl samojeddamen Bella som jag har presenterat i tidigare inlägg. Det förklarade varför Mia var upprörd.

Jag gick ut för att huta åt henne men då hade hon redan försett sig så hon lommade i väg utan pro­tester. Husse hade tydligen saknat henne. Han ropade och frågade om jag hade en avfallshög, vilket jag bekräfta­de. Det resulterade i att Bella fick en reprimand som hon antagligen struntade fullkomligt blankt i.

Besök hos Pelles matte
På eftermiddagen hade min före detta granne och jag kommit överens om att jag skulle komma på kaffe. Hon hade väntat mig på försenat födelsedagskaffe sa hon när hon ringde tidigare i veckan.

Doften av nybakat bröd mötte mig i dörren och kaffebordet stod dukat med ett lass smörgåsar och annat gott. En fröjd för gom och mage.

PelleDen svans- och hemlösa katten Pelle som flyttade in hos henne för flera år sen syntes inte till men det brukar han inte göra. Han är inte speciellt road av besökare. ”Han är väl bakom soffan” tipsade matte.

Javisst, där låg han mellan soffryggen och elementet. Han bevärdigade mig knappt en blick när jag försökte göra mig till och heja på honom men han hade inget emot att bli fotograferad.

Så småningom kom han fram för att ta sig en titt i matskålen och piggnade till då han fick fatt i snöret till kamerafodralet. Men det räckte gott att i liggande ställning röra på huvudet och ena tassen. Pelle är pensionär vid det här laget och hushållar med krafterna.

Efter att ha minskat på smörgåsar och annat tilltugg avslutade jag ”datorstädningen” jag hade lovat utföra, tackade för mig och åkte hem till Udden igen där Mia väntade på sin middag. Efter dagens traktering lär jag inte behöva någon. 🙂

13.3 – Trevlig, arg och skicklig

Jag kalasar på påskägg, har äntligen bytt om till hem(m)adress och tycker jag är skicklig.

LångnäsPåskägg
Igår var sista gången jag lämnade Långnäs (i Rosala) på ett tag. För att jag var trevlig och som tack för en givande kurs överräckte deltagarna en påse innehållande ett block­ljus, påskservetter och en påse påskägg.

Snart har jag satt i mig hälften av påskäggen. Jättegod choklad och fyllning med arraks­smak, mums.

Deltagarna vill gärna ha fler kurser i höst så jag har redan ”förvarnat” chefen. Det lät bra tyckte hon.

Hem(m)adress
Bland det bästa jag vet är att a) komma hem och b) byta om till ”hemmakläder”. Enda nackdelen är att jag är tvungen att åka bort för att få göra det. 🙂

Det är sällan jag är borta två dar i rad, men omständigheterna krävde det den här gången. Dels hade jag ett postpaket och mat att hämta, vilket jag kombinerade med matinköp och dels ett besök hos min ryska be­kant. Hon behövde hjälp med datorn igen.

Det blev lika många timmar som igår. Stackars Mia. Men nu stannar jag hemma i minst två dar.

Rätt så skickligt
Som bekant kräver Rouskis två veckors varsel för slamtömningen. Jag tog mig därför till att justera längden på larmkabeln för ett tag sen. Jag lyckades förstås så väl att larmet gick med en gång… Då ändrade jag tillbaka till samma avstånd som tidigare.

Jag kom fram till att om jag tar en titt i tanken och konstaterar att det snart är larmdags så är det läge att beställa tömning. Vid den senaste ”glutten” tyckte jag det var läge och den 4.3 gjorde jag be­ställ­ningen via deras e-tjänst (som kräver att man först får ett kundnummer som används som an­vändar­namn vid inloggningen).

TanktömningSen hörde jag ingenting. Dagarna gick. Jag fick varken bekräftelse på att beställningen var mottagen eller besked om när tömningen skulle ske. Skitdålig service. 😦

Den 11.3 skickade jag två mejl, ett till en allmän adress och ett till en namngiven person. Från den allmänna adressen har jag inte fått något svar än, men den personliga mottagaren (samma dam som besvarade mina klagomål i tidningen) behagade faktiskt svara en timme senare. Hon var väl rädd för att jag skriver nya inlagor i tidningen annars.

Jodå, dom hade fått min beställning och vecka 12 passade bra för jämna veckor är det tömning i det här området. Något datum meddelade hon inte. Tack för det. Men ska det vara så j—a krångligt?

Jag anser att leverantören utan påstötning ska kunna lämna besked. Dels lägga ut en bekräftelse på att beställning är mottagen och dels meddela vilken dag tömningen kommer att äga rum. Grrr. Dagen efter kollade jag beställningen via e-tjänsten och noterade att den 19.3 var satt som tömnings­dag.

Idag, den 13.3 kl 12.25 gick larmet, vilket betyder att jag har en vecka till tömning och den sker om sex dar. Visst är jag skicklig? 🙂