30.4 – Många plus och ett minus

Jag sätter stort plus i kanten, känner mig oroad, har fått gratis mat och haft besök. Idag har Mia namnsdag.

MapparStort plus i kanten
I torsdags hade jag också ärende till Pappersboden – och blev imponerad. Förra gången jag var där efterlyste jag en speciell sorts (plast)mapp men nån sån modell fanns inte. Men i torsdags fanns den!

När jag jublande glad hittade traven kunde jag inte låta bli att kommentera: ”Nu har du ju just en sån mapp jag ville ha!” ”Ja, det var en kund som ville ha såna” svarade delägarinnan med ett glatt leende och glimten i ögat. Sån service är verkligen värd ett stort plus i kanten!

Känner mig oroad
Det går utför med Uddmor… Efter duschen igår tog jag fram en ren ”vardagsbehå” och undrade varför jag bara hade en vit som var ren? Svaret fick jag på direkten när jag öppnade strumplådan. Överst på mina svarta sockor låg en vit behå. Va?! Det har då aldrig hänt tidigare! Skrämmande utveckling.

Gratis mat
För några dagar sen beställde jag mat från JusThai som skulle avhämtas i Dalsbruk i torsdags kl 17. Då jag infann mig, bad killen som levererade så mycket om ursäkt, rätten jag hade beställt hade tagit slut. Som kompensation fick jag en annan rätt gratis. Också det kund­vänlig service.

KållådaÅ andra sidan tyckte jag det var konstigt att rätten hade tagit slut trots att jag hade beställt flera dagar i förväg? Men det finns säkert nån bra förklaring till det.

Igår fick jag också gratis mat. El-Tigerns fru knackade på lite före tolv och undrade om jag ville äta kållåda hos henne om ett par timmar. Det ville jag förstås gärna.

Tack vare sonens födelsedag dagen innan serverades dessutom en lokal variant av sachertårta till kaffet. Fantastiskt vilken tur man har ibland. 🙂

Besök
Som brukligt på lördagar anlände Vik Husse strax efter lunch med sedvanlig bullpåse i näven och torkad fisk till Mia i fickan. Ja, och så Lottokupongen förstås.

Det soliga och ljumma vädret, hela 13,5°, fick oss att företa en del av diskussionerna i bersån på improviserade utemöbler. Jag hade lyft ut trappbordet och stolarna från verandan.

En stund efter att han hade åkt hörde jag en ringklocka och såg en cyklist komma nerför skogs­stigen. Skyddslingen kom på ett sällsynt men välkommet besök. Eftersom han bor i Åbo ses vi inte så ofta.

Mia har namnsdagHan konstaterade att det var lite ovanligt att fira Valborg hemma hos mor och far, men antog att det berodde på stigande ålder. Med tanke på att han nyligen fyllde 26 behöver jag verkligen inte be om ursäkt för mitt uteblivna firande! Det har varit festligt nog med välkomna besök.

Mia har namnsdag
Namnsdagen till ära fick Mia sovmorgon. I morse vaknade jag nämligen före henne. Några gra­tu­la­tio­ner har hon inte fått, bara dom gamla vanliga pussarna och kramarna. Och så den torkade fisken som Vik Husse bjöd på förstås. 🙂

11.12 – Tömningar och tank(ning)ar

Jag har tömt pärmar, hämtat mat, fått ny frisyr, har nytömd tank och undrar över en sak.

PärmarTömt pärmar
Igår hade vi ”inneväder” på Udden och det krävdes elbelysning hela dan. Dagarna blir allt kortare ett tag till. Lämplig sysselsättning blev att tömma mammas arkivpärmar.

Medan jag plockade ut papperen slog det mig hur dyrt det är att vara sjuk och hur plöts­ligt man kan drabbas. Största delen av sitt liv var mamma frisk som en nötkärna men efter hand som åldern till­tog, dök krämporna upp en efter en. Vilket förstås inte alls är ovanligt. Ju äldre vi blir, desto slitnare blir vår kropp.

Hämtat mat
Helgens meny är räddad. Igår hämtade jag en portion av Kerstins goda fisksoppa och idag en portion kyckling från Hostel Panget. Fint att ha två matsedlar att välja mellan numera.

Ny frisyr
Några minuter försenad steg jag in hos min käcka och duktiga frissa, Gisela. ”Inga problem” svarade hon glatt då jag bad om ursäkt och förklarade varför jag var sen. Samtalet med Pangets värdinna hade dragit ut på tiden.

Helt otroligt vad långhårig jag hinner bli på sex veckor. Och dom sista dagarna före klippning verkar det som om håret växer extra fort? Av en snygg frisyr återstår plötsligt bara hängande hårtestar och tofsar runt öronen. Men nu är jag fin i håret igen ett tag. 🙂

Tanktömning 2Tanken tömd
För två veckor sen beställde jag tömning av avloppstanken och fick bekräftelse på det. När jag åkte hemifrån vid halv två-tiden idag hade jag ännu inte sett till nån tankbil så i tankar­na(!) skrev jag redan ett uppfordrande mejl till Sydvästra Finlands avfallsservice, som bolaget heter numera.

Då jag parkerade Silverpilen vid hemkomsten såg jag genast att tanken var tömd. Den tunga tank­bilen hade lämnat omisskännliga spår i den regnmättade marken. Så bra, då slipper jag gnälla om den saken.

Undrar över en sak
Det sägs att kunden alltid har rätt, men det finns tydligen undantag. En av öns lokala datorförsäljare är av den uppfattningen att Windows 7 inte behöver uppgraderas till version 10 trots att kunden har bett om hjälp med det. Det var nytt för mig att man inte längre får bestämma själv. 😦

Argumentet var dels att datorn är gammal och dels att Windows 7 fungerar bra och kommer att finnas kvar till 2018 (enligt Microsoft upphör supporten 2020). Vid det laget är datorn så gammal så kunden köper en ny med förinstallerad Windows 10 fortsatte motiveringen.

Till viss del kan jag hålla med om argumenten, men nu är det ju faktiskt kunden som avgör och inte försäljaren anser jag. I just det här fallet har jag svårt att tänka mig att kunden köper en ny dator om tre år. Om man är nästan 90 år gammal tycker man förmodligen att den man har duger gott.

Det innebär att kunden blir tvungen att betala för en ny licens eftersom erbjudandet om gratis upp­gradering bara gäller till hösten 2016. Men försäljaren kanske tänker sig att kunden avlider innan dess? :-/ Fy, nu var jag elak, det sa försäljaren inget om.

10.4 – Förträfflig kundservice

Visst kan man bli bitter och inåtvänd ibland över dålig kundservice, men det finns också lysande goda exempel. 🙂

St1, Dalsbruk
När jag hämtade Silverpilen igår efter service och däckbyte fick jag också med mig en OBS-lapp där servicekillarna hade noterat sånt som också behöver åtgärdas så småningom. Visst är det bra? Jag uppskattar verkligen att killarna bryr sig om min gamla, lilla bil och förbereder mig på nästa åtgärd.

Varm chokladRosala Handelsbod, Dalsbruk
Under tiden jag väntade på att Silverpilen skulle bli klar gick jag in till Rosala Handelsbod för att få en kopp varm choklad och en macka. Samtidigt passade jag på att handla en nyttoprodukt.

För att göra en lång historia kort, bjöd ägarinnan på chokladen som tack för mitt råd och dessutom höll hon mig sällskap medan jag åt och drack eftersom jag var enda kunden just då. Hur ofta händer sånt?

Pappersboden, Kimito
När jag besökte mamma sista gången på sjukhuset i Helsingfors (innan hon flyttades till ön), lämnade jag min älsklingspenna (en Parker Jotter i borstat stål) till henne eftersom hon inte hade nån egen. När hon kom till ön mötte jag henne och packade upp de tillhörigheter som hon hade fått med sig. Självfallet var pennan inte med.

Nu kan man ju tycka att det är löjligt att göra så stort väsen av en penna, men jag råkar vara ”penno­man”. Det innebär att den favoritpenna jag för närvarande har känns som en del av mig. Vem vill bli av med en hand eller en fot? 😉

Skämt å sido, jag sörjde pennan men lät det bero ända tills för ett tag sen. I en nätbutik hittade jag rätt märke och modell, men det kändes löjligt att handla och betala porto för bara den så jag ringde Pappersboden i stället. Jodå, det gick bra att beställa en åt mig fick jag besked om.

Idag hämtade jag den och försökte förklara varför den var så viktig för mig. Jag kan mycket väl förstå om de båda tjänstgörande damerna inte riktigt insåg allvaret, men det struntar jag i. Förhoppningsvis smittade ändå min glädje av sig.

Hur många hade gjort sig besväret för en penna som man vanligtvis inte har i sortimentet? Inte värst många kan jag intyga. Heder och tack!

GrässaxMultasormi & Agri-Market, Kimito
Den långskaftade grässaxen hade äntligen anlänt fick jag besked om den 8.4 som utlovat. Strax efter beskedet ringde den glada damen igen och undrade om det var den med enhands- eller tvåhands­grepp jag hade tänkt mig?

Det var den förstnämnda eftersom jag inte ens visste om den andra modellen, men ändrade mig på stående fot trots det något högre priset. Försäljaren talade om att hon själv har en sån och verkligen kan rekommendera den. Jag bad henne lägga undan en sån och lovade hämta den senare i veckan. Nu ligger den på trappan och väntar på att bli ”inkörd”.

Hur många försäljare tipsar självmant om ett mer praktiskt förslag? Inte många kan jag lova.

Jag hade också tänkt mig pröva Agri-Markets torrfoder till Mia men hittade inte den lilla för­pack­ningen på 400 g som jag hade sett i kundtidningen så jag frågade killen vid kunddisken. Han kollade på datorn och konstaterade att den inte fanns hemma, men talade om att han kunde framföra önskemålet till den kvinnliga kollegan som har hand om djursidan.

Den omtalade kollegan råkade komma gående just då och bekräftade genast att hon kunde beställa en sån påse till mig. Jag tackade vänlig men bestämt nej för så viktigt var det inte att jag ville åka 50 km bara för en påse torrfoder. Då undrade killen var jag bodde, dom kunde leverera till nån butik som låg närmare kanske?

På södra delen av ön finns ju ingen sån butik så jag lovade återkomma om jag kom på andra tankar längre fram. ”Javisst, bara hör av dig om du vill att jag beställer” sa den hurtiga kollegan. Visst är det helt fantastiskt att få ett sånt bemötande?

meditationandmore.de
Nästa utmärkta kundbemötande kom när jag stod inne på S-Market och pratade med en bekant. Telefonen ringde och jag noterade ”Privat nummer” i displayen så jag övervägde att inte svara, men beslöt ändå ursäkta mig och ta samtalet.

BokEn engelsktalande manlig stämma undrade om jag var jag, dvs nämnde mitt namn. Taggarna var redan på väg ut innan han förklarade att han ringde med anledning av mitt bokköp i deras nätbutik tidigare idag. Då lystrade jag.

Mitt köp fullföljdes nämligen inte på grund av ett certifikatproblem så jag gav upp, men fick genast ett mejl på tyska (sajten är tysk och är förlagets återförsäljare i Europa) som jag inte begrep, utan be­sva­rade med att jag tyvärr inte kan tyska. Det hade tydligen lett till att man letade rätt på en person som kunde engelska och det här samtalet.

Och hur ofta händer SÅNT, jag bara undrar?

När killen hade fått alla uppgifter han behövde, talade han om att boken skickas från Köln och be­räk­nas vara framme om ett par, tre dagar. Så kan det också gå till att handla på nätet. 🙂