20.8 – Från VIP-service till tallsåpa

Jag har fått VIP-service igen, besökt ”tippen”, rationaliserat, ”repriserat” kortbyxor och gräsklippning, umgåtts och ätit en konstgjord middag.

Parker GelVIP-service igen
Nu ska ni få höra vilken eminent service jag fick igen (se inlägg 30.4.2016) hos Pappersboden härom dagen. Det kallar jag VIP-service!

Mitt förråd av Parker Gel-patroner är på upphällningen så jag beslöt höra mig för i god tid om jag lokalt kan få tag på nya och mejlade Leila på Pappersboden. Nej, såna hade hon inte i lager men åtog sig att höra sig för bland sina leverantörer.

Redan dagen efter fick jag ett positivt svar, hur många ville jag ha? Styckepriset var 4,95. Jag var beredd på att köpa ett helt dussin, men beslöt nöja mig med ett halvt. Och så la jag till: ”Om jag förstår dig rätt är styckpriset det samma oavsett hur många jag beställer?

På den frågan fick jag det här hjärtevärmande svaret: ”Räknade ut åt dig ett förmånligt pris – jag håller inte dessa pennor i mitt lager men beställer gärna till då du åter behöver. Pennorna torde finnas här på tisdag-onsdag. Meddelar dig då de finns i Pappersboden.” Visst blir man glad och tacksam över sån service?

Besökt ”tippen”
I torsdags hälsade jag äntligen på hos Kimitoöns Sorteringsstation, dvs den bemannade soptippen, för att bli av med mina grovsopor. Jag har samlat ett bra tag och sett på dom med onda ögon lika länge, så det var skönt att bli av med dom!

SinipiikaRationaliserat
När jag kom hem fick jag för mig att jag skulle putsa fönstren i verandan. Men bara på utsidan. För det ändamålet använder jag Sinipiika. Det gick ju som en dans så jag drog av båda köks­fön­stren också.

Resultatet blev lite vattendropps-prickigt, men jämfört med hur fönstren såg ut innan var det en av­se­värd förbättring. När andan faller på ska jag putsa ordentligt.

Repris på kortbyxor och gräsklippning
Dom senaste dagarna har känts kyliga, men igår var det läge för kortbyxor och linne igen. Och gräs­klippning. Om vattnet hade varit ett par grader varmare hade jag säkert tagit en simtur också.

Umgåtts
”Veckobesöket” infann sig vanlig tid idag också med tillhörande brödpåse. Och hör och häpna, det gick bra att sitta i bersån!

En del vita molntussar skymde solen tidvis, men temperaturen höll sig ändå på godkänd nivå. Så där umgicks vi några timmar medan vi åt och drack och avhandlade diverse samtalsämnen på låg och hög nivå. Ett klart godkänt tidsfördriv. 🙂

SoppaÄtit en konstgjord middag
I brist på annat tog jag fram en ”industri-soppa” till middagen. Saarioinen kallar den ”Fisksoppa med regnbågslax”. Antar dom menar regnbågsforell?

Efter att ha smakat på den konstaterade jag att den var så gott som smakbefriad så jag beslöt piffa upp den med mera salt och dill. Det gjorde nu ingen större skillnad. Lite desperat tog jag fram Pirkkas djupfrysta vitlöksräkor ur frysen och pytsade i ett antal.

Soppan fick definitivt smak, men tyvärr en obeskrivlig sådan. Närmast associerade jag till tallsåpa trots att jag inte har smakat på den. Aldrig mer en sån soppa! 😦

11.11 – Från amalgam till böneflaggor

Igår var besök i ”stora” centrum av nöden, idag har jag frivilligt nöjt mig med det mindre och hängt upp mina böneflaggor.

Besök i stora centrum
Igår hade jag fått tid hos ”käftis” klockan 12 och infann mig i god tid. Jag hann bläddra igenom en hel National Geographic från 2010 och studera en gammal sjökarta på väggen innan det blev min tur.

Orsaken till besöket var att mina tänder håller på att förvittra. Det var kanske något överdrivet förres­ten, det rörde sig om två. Enligt tandläkaren rör amalgamet på sig när det eroderar, vilket i mitt fall innebar att det hade lossnat bitar från tandväggarna runt lagningen. Men det fixade den vänliga tand­doktorn lätt som en plätt.

MålarbokNästa besökspunkt var banken, det var dags att avsluta mammas konto. Därefter en kort promenad till FPA för att få en stämpel på ett levnadsintyg och så till Pappers­boden. Där blev jag längre än planerat. Dels för att jag ville ta en titt på konstutställningen och dels för att jag hittade en jätterolig bok: Målarbok för vuxna. Klart roligare än korsord.

På inköpslistan stod bland annat oljekritor, men efter att ha konsulterat delägarinnan blev det vatten­fasta färg­pennor i stället. En bra rekommendation har jag redan konstaterat. Det övriga på listan fanns också, så jag gick glad och nöjd därifrån.

Sista anhalten var S-Market. Bland det första jag fick syn på var en konstig frukt. Pitahaya stod det på en etikett. En sån har jag aldrig sett tidigare tror jag, än mindre smakat på. För att få reda på mer om den, bläddrade jag i informationspärmen som står lägligt intill fruktdisken. Den bara måste jag smaka på bestämde jag.

DrakfruktAtt den också kallas drakfrukt har jag läst mig till idag. Det förklarar naturligtvis varför jag drogs till den – så klart en Drake äter drakfrukt! 😀 Fast än så länge har jag inte smakat på den, bara avbildat den.

Besök i lilla centrum
Idag klockan 14 hade jag bokat tid hos Dalsbruks biltvätt. Det är ett år sen Silverpilen senast fick ett bad så det behövdes verkligen. På sina ställen hade algerna redan invaderat den.

Medan jag väntade tog jag en promenad till Ekocenter. Det öppnade redan i våras, men det här var mitt första besök. Det fiffiga konceptet påminner om Z-Rondellen i Östersund som fick ta hand om en stor del av det jag inte tog med mig i flytten.  Gammalt blir nästan som nytt när dom händiga hän­der­na har fått göra sitt.

Efter avslutad biltvätt gjorde jag några uppköp innan jag slutligen landade hos Trollkarlen för att få kaffe och en pratstund innan jag åkte hemåt i den skinande rena Silverpilen.

Böneflaggor
Med gårdagens post fick jag böneflaggorna jag hade beställt och efter hemkomsten hängde jag upp dom vid trappan. Mia var som vanligt behjälplig. 🙂

Inte så mycket av religiösa skäl – även om jag anser att buddhismen står mig närmast – utan mest för att visa min solidaritet med ett ockuperat land som vi ytterst sällan hör talas om, nämligen Tibet.

BöneflaggorDet finns förstås flera länder och områden som lider under Kinas förtryck, men av nån an­led­ning klappar mitt hjärta speciellt varmt för Tibet. Kanske för att jag har läst så mycket om landet och dess folk och följer med vad som händer via ett par sidor på FB.

Inte för att flaggorna gör nån som helst skillnad, men det känns ändå bra på nåt sätt. Om jag bara kunde, skulle jag ovillkorligen beordra kineserna att ge sig av ögonaböj och låta ett fredligt folk ha sin kultur i fred.

10.4 – Förträfflig kundservice

Visst kan man bli bitter och inåtvänd ibland över dålig kundservice, men det finns också lysande goda exempel. 🙂

St1, Dalsbruk
När jag hämtade Silverpilen igår efter service och däckbyte fick jag också med mig en OBS-lapp där servicekillarna hade noterat sånt som också behöver åtgärdas så småningom. Visst är det bra? Jag uppskattar verkligen att killarna bryr sig om min gamla, lilla bil och förbereder mig på nästa åtgärd.

Varm chokladRosala Handelsbod, Dalsbruk
Under tiden jag väntade på att Silverpilen skulle bli klar gick jag in till Rosala Handelsbod för att få en kopp varm choklad och en macka. Samtidigt passade jag på att handla en nyttoprodukt.

För att göra en lång historia kort, bjöd ägarinnan på chokladen som tack för mitt råd och dessutom höll hon mig sällskap medan jag åt och drack eftersom jag var enda kunden just då. Hur ofta händer sånt?

Pappersboden, Kimito
När jag besökte mamma sista gången på sjukhuset i Helsingfors (innan hon flyttades till ön), lämnade jag min älsklingspenna (en Parker Jotter i borstat stål) till henne eftersom hon inte hade nån egen. När hon kom till ön mötte jag henne och packade upp de tillhörigheter som hon hade fått med sig. Självfallet var pennan inte med.

Nu kan man ju tycka att det är löjligt att göra så stort väsen av en penna, men jag råkar vara ”penno­man”. Det innebär att den favoritpenna jag för närvarande har känns som en del av mig. Vem vill bli av med en hand eller en fot? 😉

Skämt å sido, jag sörjde pennan men lät det bero ända tills för ett tag sen. I en nätbutik hittade jag rätt märke och modell, men det kändes löjligt att handla och betala porto för bara den så jag ringde Pappersboden i stället. Jodå, det gick bra att beställa en åt mig fick jag besked om.

Idag hämtade jag den och försökte förklara varför den var så viktig för mig. Jag kan mycket väl förstå om de båda tjänstgörande damerna inte riktigt insåg allvaret, men det struntar jag i. Förhoppningsvis smittade ändå min glädje av sig.

Hur många hade gjort sig besväret för en penna som man vanligtvis inte har i sortimentet? Inte värst många kan jag intyga. Heder och tack!

GrässaxMultasormi & Agri-Market, Kimito
Den långskaftade grässaxen hade äntligen anlänt fick jag besked om den 8.4 som utlovat. Strax efter beskedet ringde den glada damen igen och undrade om det var den med enhands- eller tvåhands­grepp jag hade tänkt mig?

Det var den förstnämnda eftersom jag inte ens visste om den andra modellen, men ändrade mig på stående fot trots det något högre priset. Försäljaren talade om att hon själv har en sån och verkligen kan rekommendera den. Jag bad henne lägga undan en sån och lovade hämta den senare i veckan. Nu ligger den på trappan och väntar på att bli ”inkörd”.

Hur många försäljare tipsar självmant om ett mer praktiskt förslag? Inte många kan jag lova.

Jag hade också tänkt mig pröva Agri-Markets torrfoder till Mia men hittade inte den lilla för­pack­ningen på 400 g som jag hade sett i kundtidningen så jag frågade killen vid kunddisken. Han kollade på datorn och konstaterade att den inte fanns hemma, men talade om att han kunde framföra önskemålet till den kvinnliga kollegan som har hand om djursidan.

Den omtalade kollegan råkade komma gående just då och bekräftade genast att hon kunde beställa en sån påse till mig. Jag tackade vänlig men bestämt nej för så viktigt var det inte att jag ville åka 50 km bara för en påse torrfoder. Då undrade killen var jag bodde, dom kunde leverera till nån butik som låg närmare kanske?

På södra delen av ön finns ju ingen sån butik så jag lovade återkomma om jag kom på andra tankar längre fram. ”Javisst, bara hör av dig om du vill att jag beställer” sa den hurtiga kollegan. Visst är det helt fantastiskt att få ett sånt bemötande?

meditationandmore.de
Nästa utmärkta kundbemötande kom när jag stod inne på S-Market och pratade med en bekant. Telefonen ringde och jag noterade ”Privat nummer” i displayen så jag övervägde att inte svara, men beslöt ändå ursäkta mig och ta samtalet.

BokEn engelsktalande manlig stämma undrade om jag var jag, dvs nämnde mitt namn. Taggarna var redan på väg ut innan han förklarade att han ringde med anledning av mitt bokköp i deras nätbutik tidigare idag. Då lystrade jag.

Mitt köp fullföljdes nämligen inte på grund av ett certifikatproblem så jag gav upp, men fick genast ett mejl på tyska (sajten är tysk och är förlagets återförsäljare i Europa) som jag inte begrep, utan be­sva­rade med att jag tyvärr inte kan tyska. Det hade tydligen lett till att man letade rätt på en person som kunde engelska och det här samtalet.

Och hur ofta händer SÅNT, jag bara undrar?

När killen hade fått alla uppgifter han behövde, talade han om att boken skickas från Köln och be­räk­nas vara framme om ett par, tre dagar. Så kan det också gå till att handla på nätet. 🙂