kortbyxor

av

20.8 – Från VIP-service till tallsåpa

Jag har fått VIP-service igen, besökt ”tippen”, rationaliserat, ”repriserat” kortbyxor och gräsklippning, umgåtts och ätit en konstgjord middag.

Parker GelVIP-service igen
Nu ska ni få höra vilken eminent service jag fick igen (se inlägg 30.4.2016) hos Pappersboden härom dagen. Det kallar jag VIP-service!

Mitt förråd av Parker Gel-patroner är på upphällningen så jag beslöt höra mig för i god tid om jag lokalt kan få tag på nya och mejlade Leila på Pappersboden. Nej, såna hade hon inte i lager men åtog sig att höra sig för bland sina leverantörer.

Redan dagen efter fick jag ett positivt svar, hur många ville jag ha? Styckepriset var 4,95. Jag var beredd på att köpa ett helt dussin, men beslöt nöja mig med ett halvt. Och så la jag till: ”Om jag förstår dig rätt är styckpriset det samma oavsett hur många jag beställer?”

På den frågan fick jag det här hjärtevärmande svaret: ”Räknade ut åt dig ett förmånligt pris – jag håller inte dessa pennor i mitt lager men beställer gärna till då du åter behöver. Pennorna torde finnas här på tisdag-onsdag. Meddelar dig då de finns i Pappersboden.” Visst blir man glad och tacksam över sån service?

Besökt ”tippen”
I torsdags hälsade jag äntligen på hos Kimitoöns Sorteringsstation, dvs den bemannade soptippen, för att bli av med mina grovsopor. Jag har samlat ett bra tag och sett på dom med onda ögon lika länge, så det var skönt att bli av med dom!

SinipiikaRationaliserat
När jag kom hem fick jag för mig att jag skulle putsa fönstren i verandan. Men bara på utsidan. För det ändamålet använder jag Sinipiika. Det gick ju som en dans så jag drog av båda köks­fön­stren också.

Resultatet blev lite vattendropps-prickigt, men jämfört med hur fönstren såg ut innan var det en av­se­värd förbättring. När andan faller på ska jag putsa ordentligt.

Repris på kortbyxor och gräsklippning
Dom senaste dagarna har känts kyliga, men igår var det läge för kortbyxor och linne igen. Och gräs­klippning. Om vattnet hade varit ett par grader varmare hade jag säkert tagit en simtur också.

Umgåtts
”Veckobesöket” infann sig vanlig tid idag också med tillhörande brödpåse. Och hör och häpna, det gick bra att sitta i bersån!

En del vita molntussar skymde solen tidvis, men temperaturen höll sig ändå på godkänd nivå. Så där umgicks vi några timmar medan vi åt och drack och avhandlade diverse samtalsämnen på låg och hög nivå. Ett klart godkänt tidsfördriv. 🙂

SoppaÄtit en konstgjord middag
I brist på annat tog jag fram en ”industri-soppa” till middagen. Saarioinen kallar den ”Fisksoppa med regnbågslax”. Antar dom menar regnbågsforell?

Efter att ha smakat på den konstaterade jag att den var så gott som smakbefriad så jag beslöt piffa upp den med mera salt och dill. Det gjorde nu ingen större skillnad. Lite desperat tog jag fram Pirkkas djupfrysta vitlöksräkor ur frysen och pytsade i ett antal.

Soppan fick definitivt smak, men tyvärr en obeskrivlig sådan. Närmast associerade jag till tallsåpa trots att jag inte har smakat på den. Aldrig mer en sån soppa! 😦

av

6.5 – Flitiga, men glömska Lisa

Kortbyxorna har haft premiär, baken hänger, gråsuggorna trasslar in sig, pensel- och målnings­inventering är genomförd, diverse målning utförd och Mia har blivit utestängd igen.

Blommiga shortsKortbyxpremiär
I onsdags letade jag rätt på ett par av mina kortbyxor (jag har 12 par!). Sommarvädret fortsätter – kl 13 visade termometern 17,8° även om nätterna än så länge är kyliga.

Baken hänger
I samband med diverse uppköp åkte jag till macken i onsdags för att reda ut mysteriet med den avbrutna spiralen (fjädern) som jag hittade på Uddens parkeringsplats (se inlägg 28.4).

Efter att ha fått svar på några inledande frågor tyckte mackägaren att det var bäst att ta en titt på Silverpilen. ”Jo, baken hänger på vänster sida” konstaterade han. Jag såg inget, men det är ju han som är proffs.

Hans diagnos bekräftades vid en okulär besiktning i vittnens närvaro. Vi kom överens om att byta båda bakfjädrarna samtidigt. Han lovade höra av sig nästa vecka när han kollat om det går att byta till den billigare typen som är lite hårdare. Jag har ju inbyggd stötdämpning så jag klarar mig gott med såna. 🙂

Gråsuggorna trasslar in sig
Det märks att insekterna har krupit fram ur sina vinteriden. Nu börjar stirrandet. Alla mörka prickar som inte rör sig är fläckar, övriga är kryp av nåt slag.

Av nån anledning envisas gråsuggorna med att ta sig in i sovrummet? Där trasslar dom snabbt in sig i dammtussarna och stretar för att komma loss innan jag gör processen kort med dom.

PenselinventeringPensel- och målningsinventering
Igår var det då dags att förbereda för mål­ningsar­bete. Det innebar en tur till jordkällaren där jag förvarar målburkar och redskap vintertid.

Först inventerade jag penselförrådet och ångrade djupt att jag dagen innan hade köpt ett penselset bara för att jag inte kom ihåg om jag hade några. Inventeringen gav vid handen att jag kan börja sälja penslar… Det fanns både breda och smala i olika kvalitéer.

Den lilla slatten träolja jag hade kvar från i fjol räckte nästan till räcket i bersån, sen öppnade jag den nyinköpta hinken. Övriga målburkar i lagret kommer till användning senare i sommar.

Diverse målning
I år införde jag en bekvämare arbetsställning när jag oljade golvet i bersån. Min ”spispall” var som gjord för att underlätta arbetet. Om den dessutom hade haft hjul hade den varit helt perfekt.

TrappkorsDå träoljandet var klart tyckte jag att jag kunde fortsätta med ”trappkorsen” som skulle målas vita. Det tog sin runda tid trots att ytan var liten. Men nu skulle det göras när jag väl var på hugget.

Jag konstaterade att det också finns en mängd flygande insekter redan. Visserligen pyttesmå, men alla gillar tydligen vitt. :-/ Eller möjligen ”doften” av målarfärg? Att måla utomhus har sina sidor.

Efter sex timmar var jag äntligen klar att städa undan efter mig och få ett mål mat. Magen skrek i högan sky efter påfyllning med annat än vatten.

Stängt ut Mia
Idag hade hembygdsföreningen städ­talko i och utanför föreningshuset. Klockan 10.30 skulle vi börja, så jag åkte 10.15 eftersom jag skulle hämta upp ordföranden på vägen.

StädtalkoKöksdörren fick stå på glänt, liksom dörren till vinden så Mia kunde komma och gå som hon ville. I köket på hennes vanliga plats fanns mat. Förutom städtalko skulle vi också ha sty­rel­se­möte så jag skulle vara borta längre än vanligt.

Kvart över fyra var jag hemma igen. Mia mötte vid parkeringen och hälsade mig välkommen hem. När jag kom fram till ytterdörren såg jag till min stora förtvivlan att luckan till hennes ingång var stängd! Den glömde jag tydligen öppna i morse. Hon hade alltså varit utestängd hela tiden jag var borta.

”Men voj voj” sa jag högt. Mia sa inget, hon väntade bara på att jag skulle låsa upp och öppna dörren åt henne. Det hade naturligtvis inte gått nån som helst nöd på henne, men det märktes att hon var hungrig.

Som tur var hon inte sur på mig. Hon börjar kanske bli van med min glömska – eller så gillar hon mig trots den? 🙂

av

21.5 – Förgånget och pågående

Jag har hittat min favoritchef, får kanske sparken, har inlett kortbyxsäsongen, blivit frustrerad och uppvaktat min referenskund.

ChefFavoritchefen hittad
Hur gjorde man innan Google och alla andra sökmotorer fanns? Härom kvällen kom jag att tänka på min favoritchef. Han var VD för Kontorreform AS i Norge och jag var anställd på filialen i Göteborg 1979-1984. Det är ju ett tag sen så jag undrade om han fortfarande lever och vad han i så fall har för sig nuförtiden?

Via hans namn hittade jag ett företagsregister som hade upp­gif­ter  om honom och hans nuvarande före­tag. Dock hittade jag varken webbsajt eller mejladress, men noterade att post­adres­sen var väl­be­kant. På Fredrik Stangs gate 41 i Oslo har jag vistats några gånger.

Än så länge har jag inte skrivit brev till honom, men det ska jag absolut göra bara jag hinner. Han var den bästa chef jag nånsin haft! Att lyssna på hans affärsöverläggningar var dessutom ett nöje. Han kunde få den bittraste konkurrent att tro att det var hans förslag när det i själva verket var min chefs. Helt otrolig förmåga att svänga sig med ord.

Kanske sparken?
Igår kväll hade väglaget styrelsemöte. Vi konstaterade bland en hel del annat att vår mandattid är ute. På kommande årsmöte ska en ny styrelse väljas för nästa treårsperiod. Så vem vet, jag kanske har turen att få sparken från den ena sekreterartjänsten?

Vinter-CroqsKortbyxsäsongen inledd
Jag har förstås klätt mig i shorts hemma på tomten redan tidigare, men idag beslöt jag mig för kort­byxor ”på byn” också. Det var bara ett problem – jag har inte tagit fram sommardojorna än.

Mina gamla, slitna vinter-Croqs fick duga även om dom visade sig vara på tok för varma. Int ens det stora  hålet på den ena räckte till som ventilation. Mia använder dom nämligen som klösbräda med jämna mellanrum. 😀

Frustrerande
Igår ringde jag Swedbank och frågade om det begärda intyget från skattebyrån hade kommit fram. Det hade det inte. Den 7.5 lovade juristen ordna det så då var frågan om han hade glömt eller om skattebyrån sölade?

Jag ringde omgående skatteförvaltningen och fick prata med en knarrig kvinnoröst som förkunnade att några intyg får man inte. Va?

Jag försökte förtydliga min begäran vilket bara ledde till att hon ville veta vad jag skulle med det till? När jag hade förklarat att banken i Sverige kräver det, tyckte hon att jag skulle förklara för dom att det inte fungerar på samma sätt i det här landet. Jag talade om för henne att jag redan hade gjort det men att det hjälpte föga.

SkatteförvDen som lämnar in bouppteckningen kan begära att få en stämpel gick hon med på men nåt intyg kunde jag inte få. Efter att jag hade förklarat att jag därmed aldrig skulle komma i besittning av mitt arv veknade hon något och gick med på att den som lämnat in bouppteckningen kunde be att få ett.

Som vanligt är svaret nej när man frågar men om man envisas får man så småningom ett annat svar. En del statstjänstemän fattar tydligen inte att det är vi som betalar deras lön och att deras jobb är att serva oss!. Grrr.

Hon erbjöd sig till slut kolla om bouppteckningen var registrerad hos skatteförvaltningen. Det var den inte!?! Efter att bouppteckningen förrättats ska den lämnas in inom en månad. Alltså hade jag hetsat upp mig på fel personer. Det var juristen jag skulle ge mig på.

Jag slängde i väg ett mejl, men hade inte fått svar i morse så jag ringde upp och fick lämna ett meddelande. Men så lätt ger jag mig inte. När jag åkte till Dalsbruk idag knackade jag på och hade turen att träffa honom på plats.

Jodå, han hade visst lämnat in bouppteckningen till Helsingfors skattebyrå där mamma var skriven så tydligen låg den där i nån hög. Jag berättade för honom om mina fruktlösa ansträngningar att ordna intyget själv och han blev lika förvånad som jag. Det har åtminstone tidigare varit kutym att man får en kvittering på att bouppteckningen är registerad sa han och lovade kontakta skattebyrån och påtala behovet.

Jag ser redan framför mig att Swedbank får sitt intyg och därefter kräver att jag ska infinna mig per­son­ligen för att skriva under nåt papper. Då är risken stor att jag får ett nervöst sammanbrott.

Så här jäkla krångligt ska det väl inte behöva vara mellan två grannländer som båda tillhör EU? Jag tror baske mig jag ska ta upp det med nån av landets representanter i EU-parlamentet!

KundmöteUppvaktat min referenskund
När jag hade återfått normal andhämtning och adrenalinnivå stoppade jag ner en flaska champagne i en presentpåse och gav mig av mot Dalsbruk. Den 15.5 firade nämligen min första kund i Finland sitt företags 30-årsjubileum och jag hade lovat uppvakta i efterhand.

Som tack för förtroendet att hon anlitade mitt okända företag 2008 utsåg jag henne till referenskund och lämnade därför ett rabatterat pris. Kundförhållandet har fortsatt under åren och jag känner fort­farande lika varmt för henne och hennes företag.

Det blev en oplanerat lång pratstund i företagets te-/kaffehörna eftersom vi inte har setts på ett bra tag. Numera är hon självgående när det gäller datoranvändandet så hon har inte behov av hjälp så ofta. Men jag kunde gott vara social lite oftare insåg jag när jag åkte. Alla relationer kräver ett visst underhåll för att bestå.