6.5 – Flitiga, men glömska Lisa

Kortbyxorna har haft premiär, baken hänger, gråsuggorna trasslar in sig, pensel- och målnings­inventering är genomförd, diverse målning utförd och Mia har blivit utestängd igen.

Blommiga shortsKortbyxpremiär
I onsdags letade jag rätt på ett par av mina kortbyxor (jag har 12 par!). Sommarvädret fortsätter – kl 13 visade termometern 17,8° även om nätterna än så länge är kyliga.

Baken hänger
I samband med diverse uppköp åkte jag till macken i onsdags för att reda ut mysteriet med den avbrutna spiralen (fjädern) som jag hittade på Uddens parkeringsplats (se inlägg 28.4).

Efter att ha fått svar på några inledande frågor tyckte mackägaren att det var bäst att ta en titt på Silverpilen. ”Jo, baken hänger på vänster sida” konstaterade han. Jag såg inget, men det är ju han som är proffs.

Hans diagnos bekräftades vid en okulär besiktning i vittnens närvaro. Vi kom överens om att byta båda bakfjädrarna samtidigt. Han lovade höra av sig nästa vecka när han kollat om det går att byta till den billigare typen som är lite hårdare. Jag har ju inbyggd stötdämpning så jag klarar mig gott med såna. 🙂

Gråsuggorna trasslar in sig
Det märks att insekterna har krupit fram ur sina vinteriden. Nu börjar stirrandet. Alla mörka prickar som inte rör sig är fläckar, övriga är kryp av nåt slag.

Av nån anledning envisas gråsuggorna med att ta sig in i sovrummet? Där trasslar dom snabbt in sig i dammtussarna och stretar för att komma loss innan jag gör processen kort med dom.

PenselinventeringPensel- och målningsinventering
Igår var det då dags att förbereda för mål­ningsar­bete. Det innebar en tur till jordkällaren där jag förvarar målburkar och redskap vintertid.

Först inventerade jag penselförrådet och ångrade djupt att jag dagen innan hade köpt ett penselset bara för att jag inte kom ihåg om jag hade några. Inventeringen gav vid handen att jag kan börja sälja penslar… Det fanns både breda och smala i olika kvalitéer.

Den lilla slatten träolja jag hade kvar från i fjol räckte nästan till räcket i bersån, sen öppnade jag den nyinköpta hinken. Övriga målburkar i lagret kommer till användning senare i sommar.

Diverse målning
I år införde jag en bekvämare arbetsställning när jag oljade golvet i bersån. Min ”spispall” var som gjord för att underlätta arbetet. Om den dessutom hade haft hjul hade den varit helt perfekt.

TrappkorsDå träoljandet var klart tyckte jag att jag kunde fortsätta med ”trappkorsen” som skulle målas vita. Det tog sin runda tid trots att ytan var liten. Men nu skulle det göras när jag väl var på hugget.

Jag konstaterade att det också finns en mängd flygande insekter redan. Visserligen pyttesmå, men alla gillar tydligen vitt. :-/ Eller möjligen ”doften” av målarfärg? Att måla utomhus har sina sidor.

Efter sex timmar var jag äntligen klar att städa undan efter mig och få ett mål mat. Magen skrek i högan sky efter påfyllning med annat än vatten.

Stängt ut Mia

Idag hade hembygdsföreningen städ­talko i och utanför föreningshuset. Klockan 10.30 skulle vi börja, så jag åkte 10.15 eftersom jag skulle hämta upp ordföranden på vägen.

StädtalkoKöksdörren fick stå på glänt, liksom dörren till vinden så Mia kunde komma och gå som hon ville. I köket på hennes vanliga plats fanns mat. Förutom städtalko skulle vi också ha sty­rel­se­möte så jag skulle vara borta längre än vanligt.

Kvart över fyra var jag hemma igen. Mia mötte vid parkeringen och hälsade mig välkommen hem. När jag kom fram till ytterdörren såg jag till min stora förtvivlan att luckan till hennes ingång var stängd! Den glömde jag tydligen öppna i morse. Hon hade alltså varit utestängd hela tiden jag var borta.

”Men voj voj” sa jag högt. Mia sa inget, hon väntade bara på att jag skulle låsa upp och öppna dörren åt henne. Det hade naturligtvis inte gått nån som helst nöd på henne, men det märktes att hon var hungrig.

Som tur var hon inte sur på mig. Hon börjar kanske bli van med min glömska – eller så gillar hon mig trots den? 🙂

16.11 – Späckat

Jag har haft en späckad dag och behöver ny spiral. Mia har en oinbjuden matgäst och jagar in­kräktare.

Späckad dag
Vid lunchtid lastade jag in vinterdäcken i Silverpilen. Idag skulle dom på. I samma veva tog jag in posten, kollade den och bytte sen om till ”födelsedagsfirarklädsel”. Byns äldsta invånare bjöd in mig på kaffe igår då jag ringde och gratulerade henne på födelsedagen.

Halv två var jag på plats och hann precis svepa påtåren innan det var dags att passa tiden för däck­bytet på macken i Dalsbruk. Men först var jag tvungen att stanna vid kommunhuset och lasta av alla kollin inför kursen – fyra datorer, en kasse med skarvsladdar och min portfölj.

Från macken genade jag över kolugnsbacken tillbaka till kommunhuset och tyckte tiden medgav ett besök på ”glasbanken” för att köpa torr sherry. Den ingår i receptet till Drömskinka som Apan i Flen har tipsat om och som jag tänkte pröva, förutsatt att skinkan fort­fa­ra­nde går att använda.

Klockan 14.57 hade jag ställt upp lånedatorerna, datorprojektorn och skarvdosorna, startat min egen dator och hejat på kursdeltagarna. Att få kontakt med det trådlösa nätverket tog ett par minuter till, men 15.01 var vi i gång.

I behov av ny spiral
Tio i sex var jag nere på macken igen för att hämta den nyskodda Silverpilen. ”Du behöver ny spiral” konstaterade mackägaren när jag skulle betala. I min ålder finns det inga tolkningsalternativ för ett sånt uttalande så jag förstod genast att han inte menade mig personligen.

Hjulspiralen på vänster framdäck har gått av. Inget akut, men heller inget som besiktningen god­kän­ner, så jag fick tid för byte samma tid nästa vecka. Det förklarar det gnisslande ljudet jag har hört ett tag men trott bero på nåt som har lagt sig mellan bromsbelägget och bromsskivan.

Matgäst
I förrgår kväll hörde jag ljud från verandan. Samma ljud som när Mia äter torrfoder ur plastskålen som hänger på dörren till hennes bur. Eftersom hon var inne förstod jag att vi hade en oinbjuden matgäst. Jag gick fram till dörren och försökte spana på inkräktaren ett par gånger men han/hon hade hört mig och redan avlägsnat sig båda gångerna.

I går kväll efter att Mia hade kommit in för kvällen ställde jag ut en skål med torrfoder på trappan för att vår hungriga gäst skulle få äta ostört. I morse var den tom så klart.

Frågan är om det är en katt eller en mårdhund? Jag gissar på katt, för hur självsvåldiga mård­hun­dar­na än är, tror jag dom inte vågar sig så nära människolukt. Men säker är jag förstås inte.

Inkräktare
När jag kom hem i kväll såg jag Mia i lyktskenet då jag parkerade bilen, men innan jag hade stigit ur hade hon sprungit in bakom sommargrannens garage. Jag trodde först att hon blev skrämd så jag lockade på henne då jag steg ur men hon dök inte upp.

En kort stund senare hörde jag ett ljud som tydde på att antingen Mia eller ett annat djur hade kon­fron­terats med en fiende. Ljudet lät mest som en katt. Mårdhundarna har ett mycket högre skri vet jag sen ett par höstar tillbaka. Jag kan tänka mig att det var matgästen som var på väg till sin middag men blev förhindrad av Mia.

Ibland fungerar jag utan att tänka. Jag plockade snabbt fram ficklampan och gick i samma riktning som jag sett Mia försvinna medan jag hojtade ”vem är det som är här” med mitt mest skräck­in­ja­gan­de ton­fall. Jag räknade med att Mia känner igen rösten och att fienden tycker den närmar sig hotfullt.

Det gjorde susen. En kort stund senare såg jag reflexerna från Mias ögon då hon kom travande på skogsstigen. Hon tackade för hjälpen(?) genom att stryka sig mot mina ben och så gick vi in.

I morgon ska jag rigga upp webbkameran så jag om möjligt får se vem det är som våldgästar oss.