13.9 – Vassa verktyg och gulliga killar

Jag har jobbat på egen hand, gräset är klippt och jag har träffat en charmerande herre.

Jobbat på egen hand
Strandröjningen i fjol våras måste begränsas på grund av vattenrörets placering. Det gav så klart en vassrugge tillfälle att frodas. I måndags hade jag fått nog av den, nu skulle den elimineras.

Jag har funderat på tilltaget en längre tid, mest för att komma fram till vilket verktyg som skulle vara mest praktiskt. Det fick bli den långskaftade grässaxen, jag är inte riktigt kompis med min stora lie.

Det var drygt innan jag var nöjd, men inspirationen höll i sig så jag fortsatte med min lilla lie för att också få bort vassen invid bryggan. Husse hade gjort mig sällskap under tiden och höll på att kapa dom nya vasskotten i stranden.

Allt gick bra ända tills jag skar mig i fingret. Husse undrade hur i all världen jag bar mig åt för att lyckas med det?

Jag förklarade att jag greppade vasstråna med ena handen och skar av dom med den andra. Han påstår att han aldrig tidigare har hört talas om nån som har skurit sig med en lie. Men nån ska ju vara den första. 😀

Gräset klippt
På onsdagen lämpade sig vädret för gräsklippning bestämde Husse och gjorde slag i saken. Först klippte han på Udden (trots mina protester), sen i Tallmo och slutligen på Dragegården. Ett helt dagsverke!

Idag fick jag för mig att jag äntligen skulle klippa det långa gräset där kökslandet låg tidigare. Jag har nekat Husse att klippa där, dels för att det är ojämnt och dels för att jag var rädd om vallörten och prydnadslöken som växer där.

Utsikten från det västra sovrumsfönstret behövde också åtgärdas. Dom vissna och torra växterna som spretade utanför störde mig varje gång jag tittade ut. Det blev nya tag med lilla lien – utan missöden den här gången.

En charmerande herre
Igår var jag på besök på en för mig ny adress. Vår informella skrivarträff skulle den här gången hållas där. Dess värre visade det sig att ingen annan i gruppen kunde delta, men jag var så välkommen ändå meddelade dagens värdinna.

Hon bodde i ett charmigt gammalt hus konstaterade jag när jag parkerade. Då dörren öppnades hälsades jag välkommen dels av värdinnan och dels av en charmerande herre som hade svårt att tygla sin förtjusning när han såg mig.

Värdinnan förklarade att han är stormförtjust i besökare och därför blir överentusiastisk. Ett sånt välkomnande kan man ju inte ta illa upp för!

Den charmerande unga herrn tillhör rasen Groenendael (Belgisk vallhund), så det var mycket svart, lång och mjuk päls ovanför dom fyra benen. Och är man bara fyra år så är det fullt förlåtligt att bli över­en­tu­siastisk. 🙂

Värdinnan var lika charmerande hon, även om hon inte var fullt lika entusiastisk. Det blev en givande och angenäm eftermiddag på alla sätt, tack igen!

10.9 – Planerat och oplanerat

Databasen är klar, jag har träffat kolleger, förberett Kodklubben, kokat fisksoppa, skurat båten och besökt September Open.

Databasen klar
I tisdags satte jag i gång med att förbereda utskick av vägavgifterna. För att debiteringen ska löpa så smärtfritt som möjligt skapade jag ett huvuddokument bestående av inbetalningskortet och en databas över mottagarna.

Nu behöver jag bara koppla huvuddokumentet till databasen och välja e-post, respektive brev så är alla avier klara. Synnerligen smidigt. 🙂

Träffat kollegerna
På torsdag kväll träffade jag en del av mina kursledarkolleger på Vuxeninstitutet. Vi bjöds på mat och aktuell information i Labbnäs. Ett tjugotal kursledare deltog, vilket innebar ungefär en fjärdedel bedömde rektorn.

Alltid trevligt att träffa dom, annars ses vi ju aldrig. Den goda skaldjursgrytan, följd av kaffe och äppelkaka bidrog förstås till stämningen.

Förberett Kodklubben
En stor del av fredagen gick åt till att planera för Kodklubben, ett projekt som FSU (Finlands svenska ungdomsförbund) står bakom. Tanken är att DUF (Dragsfjärds ungdoms­förening) ska arrangera en Kodklubb för barn i åldern 7-12 år i Furulund.

I söndags beslöt DUFs styrelse att gå vidare med idén enligt mitt förslag, så jobbet fortsätter med marknadsföring och  deltagarvärvning.

Kokat fisksoppa
Sen i våras har jag haft flera kärl med olika sorters fiskbuljong i frysen. I fredags beslöt jag göra ett storkok av dom. Genom att tillsätta två sorters fisk, räkor, potatis, sopprötter och mängder med dill blev den helt OK. Femliterskastrullen blev välfylld.

Skurat båten
Sent på eftermiddagen kändes luften fortfarande ljummen så jag tyckte jag skulle passa på att skura båten eftersom MI hade lovat regn ett par dar framåt. Den rengöringen behövdes verkligen!

I regel skurar jag båten minst en gång per år, men i fjol blev det aldrig av så den såg ut därefter redan i våras. Fiske och bärgning av ”sjögräs” hade därefter satt sina tydliga spår. Men nu är den ren och fin igen ett tag.

Besökt September Open
I lördags hölls September Open, den årliga medel­tids­mark­na­den, igen i Dalsbruk. 2015 deltog jag senast, så i år ville jag gärna göra ett återbesök. Husse var inte alls intresserad av att följa med, men jag lyckades övertala honom.

I drygt ett par timmar knallade vi omkring och tittade på allt från trä‑ och järnsmide till ät‑ och drickbart. ”Krimskrams” var Husses kommentar. 😀

Vår medeltida lunch bestod av bitar av helstekt gris med stekta kålrötter och kokt vitkål på en bit sur­degs­bröd.

Antalet besökare uppgick till drygt 7.000(!) enligt kommunens info, så man kan med fog säga att marknaden var välbesökt.  Tack vare det rejält tilltagna området kändes det ändå aldrig trångt.

Suveränt

Igår fick jag sex födelsedagspresenter i efterskott när Husse återkom från stan. Fem för­va­rings­burkar med lock och så ett halvkapell till Silverpilen.

Helt suveränt! Nu ska det väl ändå inte kunna komma in vatten, åtminstone inte ovanifrån! Observera den vackra silverfärgen. 🙂

5.9 – Lyckat och misslyckat

Städlusten har passerat, vi har haft bakstuga, fått middag på byn och D-dagen är förbi.

Städlusten har passerat
Av nån obegriplig anledning har jag sen ett par veckor tillbaka dragits med städlust. Jag har putsat och fejat både här och där, stort som smått, tvättat och strukit.

Till och med köksgolvet är rent. Riktigt rent. Jag litar inte ett dugg på moppar (dom bara breder ut smut­sen) och tvivlar också på Sini-Piikas förmåga, även om den är klart bättre än en mopp.

Nä, ner på knä och torka med trasa är det enda som är riktigt effektivt tycker jag. Då är det kanske förståeligt att det inte blir så ofta?

Det var några år sen sist kunde jag se av dammet på knäskydden. För såna måste man nämligen ha, annars tar städlusten slut väldigt fort.

Nu verkar dock städlusten vara över för den här gången, jag har återgått till normaltillstånd igen. 😀

Bakstuga
Senaste lördag-söndag hade vi bakstuga på Udden. På Husses fråga vad jag önskade mig i födelsedagspresent svarade jag ”en födelsedagstårta”. Sagt och gjort.

Det var bara det att kakbottnen inte dög när den togs ut ur ugnen. Mitten hade sackat ihop. Jag för­sökte insistera på att den visst dög, men det gick inte hem. Han propsade på att göra en ny, så det gjorde han.

Baklusten smittade tydligen av sig för jag fick för mig att jag skulle baka en äppelpaj på havregryn nu när ugnen ändå var varm.

Den blev rena katastrofen! Föreställ dig rostade havregryn med kanelsmak – äppelbitarna kunde man knappt upptäcka. 😦

Men skam den som ger sig. På söndagen tog jag nya tag med ett annat recept. En äppelkaka i stället för paj. Den blev faktiskt helt OK och såg ut som den skulle, bortsett från att pärlsockret som skulle strös ovanpå hade smält, men det visste ju inte gästerna.

Middag på byn
På söndag eftermiddag var vi bjudna till sommargrannen psykologen på middag. En timme innan vi skulle ge oss av dök oväntade gäster upp, så vi fick be om ursäkt efter en stund och be dom åter­komma en annan gång.

Vi blev två minuter försenade. Det var mitt fel. Jag ville ju ogärna gå bort på middag i min hemma­stass. Men det gjorde inget sa värdinnan, så exakt var tiden inte menade hon.

Middagen bestod av kycklinggryta med många tillbehör, så det var ingen risk för att vi skulle gå hem halvmätta. Till kaffet/teet fick vi hembakade mockarutor. Konstigt nog slank det ner två stycken trots att jag var proppmätt. 😀

D-dagen förbi
Alla som har ett hum om historia vet att D-day står för den 6 juni 1944 då de allierade invaderade Normandie. Det kan gott överföras till fö­del­se­dags­fi­rande tycker jag. F-dagen låter inte alls lika bra eller hur?

Mina allierade inva­de­ra­de Udden på måndag eftermiddag försedda med blommor och presenter. Det totala gäst­an­talet blev tvåsiffrigt i år också noterade jag när jag diskade igår. Det blev en trevlig efter­mid­dag och kväll. Tack igen för all uppvaktning! 🙂

29.8 – ÖKB

Idag har Silverpilen fått lite ÖKB (Öm Kärleksfull Behandling). Det var länge sen sist, trots att bilen är mig väldigt kär. Det är hittills den första och enda bilen jag har köpt och ägt sen dess. Året var 2001, så man kan lugnt påstå att den har några år på nacken.

Nästan lika gamla var stolsöverdragen. Överdraget på förarplatsen hade vid det här laget börjat lösa upp sig i sina enklaste be­stånds­delar så det var hög tid för åtgärd.

Ett alternativ var förstås att byta till passagerarplatsens överdrag som fortfarande var helt, men så drogs mina blickar till en reklambild på FB en dag. Ett sånt överdrag ville jag absolut ha!

Leverantören med det udda namnet Yes We Vibe hade mönster och färger som jag aldrig har sett maken till tidigare. Mycket ”hoohaa” för att låna Husses uttryck. 😀

Idag fick jag leverans och skred till verket medan Husse var hos frisören. Tänk att dom passade perfekt! Som gjorda för min kära lilla bil.

Men innan jag fick på dom fick jag en lindrig chock. Du milde Moses så bilklädseln såg ut under överdraget!! Överdragen skyddar ju ingalunda mot damm… Här krävdes en grundlig dammsugning.

Och när jag ändå var i farten dammsög jag golvet, vindrutan (som var full med barr) och delar av motor­rummet också. Som avslutning torkade jag damm från reglage och instrumentbräda.

Det är bara ett stort bekymmer som återstår… Alla åtgärder för att hindra vatten från att samlas under mattan på förarsidan har misslyckats. Mattan är fortfarande lika blöt.

Under den hetaste och torraste perioden i somras såg den ut att ha torkat hyfsat, men varje gång jag hade varit ut och kört kunde jag känna att mattan var blöt när jag tryckte på den.

Sen vi fick regn har den blöta fläcken vuxit, så nånstans kommer vattnet in. Men var? Jag kan bara tänka mig att det är vindrutan som inte håller tätt. Det var förresten Husses ursprungliga teori.

I nedre kanten av vindrutan har förresten nån sorts frön ha grott. Det vore kanske en lösning? Ösa på lite jord eller mossa som kunde suga upp vätan så att groddarna kunde växa till sig? 😀

27.8 – Vardagligt, festligt och dystert

Jag har varit huslig och råkat ut för blodvite, vi har återintagit bersån och utökat radiolyssnandet, Husse saftar och hösten kryper närmare.

Huslig
Förra tisdagen gick åt till att koka kräftor och kapa grangrenar. Efter det slöade jag i hammocken med Mia på magen ett par timmar, men på onsdagen var jag riktigt huslig. Hela huset fick en välbehövlig städomgång.

Råkat ut för blodvite
På torsdagen provianterade vi det sista inför kvällens lilla tillställning och förberedde den. Strax före sex anlände gästerna som avtalat. Vi gick till bords på direkten, kräftfatet låg redan och väntade.

Att kräftknivarna var så in i vassen vassa hade jag ingen aning om förrän jag skar mig i tummen. Ett rejält jack dessutom, blodet strömmade ur såret en lång stund. Möjligen gjorde kräftlagen sitt till.

Lagom till kaffet hade blodflödet lugnat sig så jag kunde nöja mig med ett plåster. Men som alltid när man skär sig i fingrarna är man lätt handikappad och såren har svårt att läka.

Senast i morse upp­täckte jag blod på ostskivan jag hade lagt på smörgåsen, såret hade gått upp igen. Men det finns ju långt värre skador så jag har ingen anledning att beklaga mig!

Återintagit bersån
I fredags hade vi Vik Husse på tebesök. Bersån har av naturliga skäl varit obemannad under den hetaste tiden, men nu kändes det skönt att kunna sitta där igen.

Timmarna rann fort i väg medan vi avhandlade ditt och datt, bl a fiske och fiskar. Ett ämne som intresserar båda ”hussar”.

Utökat radiolyssnande
På fredagar ska man ju lyssna på Tongåvan men nu har lyssnandet utökats. På lördagar har Yle Vega ett musikprogram som heter Lördagsdansen eller nåt ditåt. Det ska man också lyssna på tycker Husse, så då gör vi det numera. Undrar vad det blir härnäst? 😀

Husse saftar
Som bekant är jag ingen som syltar eller saftar, mest för att jag nästan aldrig dricker saft och an­vänder små mängder sylt. I det avseendet är Husse och jag olika, så det är han som står för den produktionen.

Idag var det dags för första omgången saft. Saftmajan ställdes i gång i Tallmos källare ”för det är så klottigt jobb” visste Husse. Ett drygt jobb innan alla bär är förbrukade.

Hösten kryper närmare
På FB såg jag för ett tag sen nåt i still med: Januari, februari, mars, april, POFF, augusti, september osv. Så är det varje sommar känns det som. Den har knappt börjat innan den är slut.

Naturen börjar förbereda sig för sin vintervila, kvällarna mörknar allt tidigare och morgondaggen ligger kvar allt längre. Redan om några dagar är vi inne i första höstmånaden. Dystert. 😦

Om en månad har Udden fått höstfärger igen.