Årgångskakao

I dag föreslog jag varm choklad vid hemkomsten. Det gick Husse med på trots att jag förvarnade om att kakaopulvret hade en hel del år på nacken. Ålder är ju bara siffror sägs det.

Eftersom prislappen på SEK 13,30 var Hemköps, innebär det en ålder på minst 13 år. Numera tar Hemköp SEK 25,95 för en likadan för­pack­ning ser jag på nätet.

Jag är också säker på att förpackningen inte var nyinköpt när jag flyttade hem 2007, så 15 år är närmare sanningen. Synnerligen vällagrat med andra ord! Men nu var det slut på det. Den andra förpackningen jag har i skåpet är från 2006, så det kakaopulvret är också ganska vällagrat. 😀

Tydligen är det fler än jag som har undrat om kakaopulver blir gammalt, men dom datumen är ju inte närmelsevis i samma åldersklass som mina!

Varken smak eller konsistens skvallrade om den höga åldern tyckte vi. Och än så länge har magen inte reagerat, så vi lär säkert överleva.

En konstig soppa

Uddmor har improviserat ett nytt(?) recept. Jag sällar mig som omväxling till dem som är in­tres­se­rade av matlagning. Dessutom vill jag undvika matsvinn.

Ingredienser i valfri/önskad mängd
Spad från rotmoskok + eventuellt lite vatten
Överblivna, rökta köttbitar från rotmoset eller annat kokt kött
Finklippta lökstjälkar
Färsk lök
Kokta potatisar i bitar
Wok- eller andra blandade frysta grönsaker
Grönsaksbuljong
Vit‑ eller svartpeppar efter behag

Till soppan kan man äta skärgårds‑ eller maltlimpa, alternativt knäckebröd med ost.

Smaklig måltid!

Julmat med suckar

Dadelkaka hör julen till. Dan före dan verkställde jag min plan att baka en. Kan inte minnas att jag gjort det tidigare?

Resultatet blev nu inte som förväntat. Eftersom formen var för snålt tilltagen, pöste kakan upp som ett vulkan­utbrott. När jag väl tog ut den ur formen visade den sig vara synnerligen anemisk. Inte när­melse­vis lika brun och fin som dom dadelkakor jag har ätit tidigare.

Till råga på allt var den kletig längst in trots att jag gräddade den längre tid än det stod i receptet. Suck.

Julaftonsdagen var ganska ”flöjig”. Klockan 11 hade jag tid hos frissan. Mig veterligen har det aldrig hänt tidigare det heller. Ursprungligen hade jag tid förra lördagen, men frissan ombokade på grund av förkylningssymtom och coronatest. Lyckligtvis var det negativt.

Efter frissan hämtade Husse mig, därefter gick vi till kyrkogården för att tända ljus på gravarna. Jag hade så klart glömt min lykta, men Husse lånade ut en av sina. Sen åkte vi hem och drack ”förmiddagskaffe” i vanlig ordning, fast med rökt julskinka på smörgåsen den här gången.

Då vi hade druckit ur kaffet gick Husse ut för att hugga ved och jag beslöt mig för att snabbstäda. Mia tittade storögt på mig. Hon tyckte antagligen att det var i senaste laget att julstäda. När Husse kom in sa han: ”Jasså du dammsuger, jag trodde elvispen var i gång”. Ibland är han extra rolig vår Husse.

Efter städningen var det dags att börja förbereda en del av julmaten. Jag kopplade därför på ugnen. Då undrade Husse om kålrotslådan skulle ätas kall? Jag hade börjat värma ugnen två timmar för tidigt. Suck.

Till gröten ville vi ha soppa på blandad frukt så jag började med att koka den under tiden som jag rörde ihop ingredienserna till kålrots­lådan.

Det borde jag inte ha gjort. På så sätt kokade frukten i soppan på tok för länge, vilket innebar att plommonen inte längre gick att känna igen i och med att jag hade klippt i tu dom när jag la frukten i blöt kvällen innan. Suck.

Jag avbröt därför kålrotsstöket och avredde soppan, men fick tydligen ett allvarligt hjärnsläpp. I stället för att röra ut potatismjölet i vatten som jag brukar, tog jag soppspad. Det varma spadet gjorde förstås att potatismjölet blev en seg klump som gott hade kunnat användas som tapetklister. Suck.

Andra gången gick det vägen – om man bortser från att soppan blev kräm i stället.

Risgrynsgröten klarade jag i stort sett utan malörer. Trots att jag kokade den i en teflonkastrull, lyckades den ändå bli en aning brun i botten, men inte så det störde nämnvärt. Men lutfisken och kålrotslådan klarade jag faktiskt med glans. 😀

Sluthandlat och slutbehandlat (nästan)

I samband med dagens tur till sjukhuset i Åbo handlade vi allt vi tror behövs för julhelgen. Husse föreslog att vi skulle handla på Lidl i Pemar eftersom vi ändå passerade.

Innan vi åkte hemåt hade vi ”picknick” i bilen medan vi stod på parkeringen. Dom som parkerade bredvid oss tittade förundrat när vi skalade och saltade våra ägg. 😀 Förpackningen med knackkorv (varmkorv) gick åt under den fortsatta färden.

Nästa stopp blev en bra bit efter Sagu. Där säljer dom ägg i lösvikt i olika storlekar, så vi in­ves­te­rade i 30 st som vi delar med oss av till julens hushåll i Tallmo.

Det fanns en hel del oinköpt kvar på listan, så vi stannade i Kimito för att komplettera. Medan jag plockade ner varor i korgen uträttade Husse sitt ärende på apoteket.

Han trodde han skulle hitta mig vid brödhyllorna (jag har pippi på att köpa matbröd 😁), men jag hade redan hunnit förflytta mig till disken med lådor av olika slag för att få tag i kålrotspuré till kål­rots­lå­dan. Jag gillar nämligen inte den färdiglagade.

Eftersom jag inte hittade nån puré, frågade jag en ung dam som tillhörde personalen. Borta vid grönsakerna skulle den finnas sa hon och viftade med armen åt rätt håll.

Där fanns flera sorters puré. Den som det stod rotsakspuré på var jag på väg att stoppa ner när Husse lyckligtvis hejdade mig. Det var en blandning av olika rotsaker läste vi oss till, så den ville vi inte ha.

”Vi stannar vid butiken i Genböle”, föreslog Husse. Bra idé. Strax innan vi kom till kassan fick jag syn på en rar människa som jag gärna ville byta några ord med. Henne blev jag bekant med i Skriv­lör­dags­gruppen för ett par år sen.

Det blev ett kort sam­man­träf­fande, Husse hade redan lagt varorna på bandet. När vi hade gjort rätt för oss, lastade vi in våra fulla kassar i bilen och fortsatte färden söderut.

I Genbölebutiken hittade jag genast kålrotspuré. Det fanns bara två för­pack­nin­gar kvar, så jag greppade raskt den ena och ställde mig i kassakön. Därmed var hela inköpslistan avklarad.

I morgon bitti hämtar Husse den rökta skinkan vi har beställt, sen är det dags för en tur till Åbo igen. För sista gången!

Om jag inte blir absolut tvungen lär det dröja till nästa besök. Inte för att jag ogillar stan, men efter att ha åkt tur retur i 15 dagar är måttet rågat för lång tid framåt!

Nedräkning, färdkost och aktuell status

Ha! I dag avverkades den andra tredjedelen av behandlingstiden, därmed också 1.720 km resväg. När veckan är slut, återstår bara tre dagars tur/returresa till vårt lands äldsta stad.

Åbo var förresten Storfurstendömet Finlands huvudstad 1809-1812 i fall du inte visste det? På bilden ses Åbo domkyrka, Finlands natio­nal­helge­dom som invigdes år 1300.
(Källa: abosvenskaforsamling.fi)

Just i dag är det också två månader sedan den första operationen. Den känns ganska avlägsen vid det här laget.

Liksom de senaste sjukhusbesöken infaller de återstående mitt på dagen, så det blir tidiga morgnar för mig som be­hö­ver två timmar innan jag är klar att ge mig av. Om det kniper kan jag vara resklar på halva tiden, men det känns skönt att börja dagen i maklig takt.

I dag lyckades vi för en gångs skull genomföra resan på knappa tre timmar. Nästan alla andra dagar har resorna kombinerats med diverse ärenden som behövde uträttas på vägen. Alltså inte bokstav­ligen på vägen, bäst att tillägga! 😀

Hålltiderna kolliderar med vår vanliga kaffetid, så vi har haft med oss färdkost i form av hårdkokta ägg. Ägg är enkla att ta med, goda och mättande. Tyvärr glömde jag saltet i dag, men det gick bra utan. Enkelt att välja när man inte har nåt val.

För att variera ”menyn” tror jag det får bli en smörgås i morgon. Jag har fått för mig att min galla kanske har fått nog av ägg på ett tag.

Som tidsfördriv under resan och i väntrummet har jag med mig Stora korsordsboken som jag köpte hos Pappersboden för ett bra tag sen. Den har allt från lätta till jättesvåra korsord. Tror bestämt jag ska investera i ett nytt exemplar, det här är snart färdiglöst.

Än så länge klarar sig den ”grillade” huden på bröstet bra. Krämen jag blev rekommenderad att använda (Ceridal) efter varje strålbehandling verkar fungera på önskat sätt.

Behandlingen i sig tar bara ca en minut och känns inte, men möjligen kan jag tycka att jag är lite tröttare än vanligt. Det kan förstås också bero på tidiga morgnar och de dagliga resorna.

Att Husse inte har lessnat på att åka samma sträcka dag ut och dag in är ett under. Han säger bara att han gillar att köra bil när jag frågar honom. 💖

Lucia och tredje advent

Finlands Lucia 2020

På Udden har Lucia och tredje advent tillbringats med tvätt och byte till vinterplagg i garde­roben för min del. Det kan tyckas nog så hedniskt, men jag är dålig på traditioner. Eftersom inspirationen råkade infinna sig just i dag, fick det bli dagens program. Vardagarna är som bekant upptagna av annat.

Strålningsdos och -område

Korrigering
I inlägget den 3.12 antog jag att stråldosen var 2 x 2,67 gray. Nu vet jag bättre.

I samband med gårdagens behandling frågade jag personalen i ”mitt team”. Det rör sig om 2,67 gray (1 gray = 1.000 millisieverts) per behandlings­tillfälle, alltså totalt 40,05 gray (= 40.050 millisieverts) för 15 behandlingar. En dator­tomo­grafi­under­sök­ning är t ex 20 mSv.

Visst är det märkligt att man försöker motverka sjukdom med strålning som i sig är skadlig? Dock blir jag lite lugnare av att på Wikipedia läsa ”Joniserande strålning används inom sjukvården för sina celldödande effekter, speciellt som strålbehandling av cancer. Strålningen är då omsorgsfullt kon­cen­trerad på det område som ska behandlas.

Det bekräftas ju också av bilden på strålningsområdet. Den tiggde jag till mig i dag. 😊

2,67 gray

Efter besök på ÅUCS för bentäthetsmätning och träff med en fysioterapeut i onsdags, var det dags att inleda strålbehandlingarna i går, den första av femton. Den 23.12 är jag förmodligen självlysande. 😉

Strålningsdosen är 2,67 gray (1 gray = 1 sievert) varje gång har jag fått mig berättat. Och eftersom jag får strålning från två olika håll utgår jag från att det blir 5,34 gray totalt per be­hand­­lingstillfälle.

Eller så har jag missuppfattat? Rätta mig gärna om jag har fel!

Två dagars ”mjukstart” kändes bra, veckosluten är nämligen lediga tack och lov!

Jag har läst den skriftliga informationen jag fick i går och följer anvisningarna efter bästa förmåga. Bland en hel del annat får jag inte raka armhålan så länge behandlingarna pågår. Det får med andra ord bli min julklapp till mig själv i år. 😀

Att behandlingen sätter i gång så fort jag dyker upp uppskattar jag. I dag hade jag tid 13.45, men var på plats redan ca 13.25, så jag satte mig i väntrummet med mitt medhavda korsord. Jag hann bara lösa fyra ord innan jag blev uppropad. Då var klockan 13.32.

Behandlingen tar bara ca 10 minuter + av‑ och påklädning, så vi var redan på hemväg strax efter att vi skulle vara på plats. Bra jobbat.

I dag hade jag med mig kameran och hade tänkt få en bild från ”kommandocentralen” också, men det blev tji. Den delen av behandlingsrummet fick man inte fotografera.

Men bilder på behandlings­utrustningen var OK, så här ser du var jag håller till en stund varje vardag. På bilden rengör ”min sköterska” efter mig. Alla som har genomgått samma behandling känner säkert igen sig.

 

Nattliv och Åbo t/r

Redan innan jag kröp ner bredvid Husse och Mia igår kväll hade ”nattunderhållningen” börjat. Husse talade om att våra ”husdjur” på vinden av allt att döma jagades av nåt större och tyngre som rörde sig blixtsnabbt.

Enligt vad jag har läst mig till är vesslan inte speciellt förtjust i skogsmöss, utan föredrar sorkar av olika slag. Våra inneboende är skogsmöss av fångsterna i fällan att döma så då är det kanske ingen vessla? Men vad är det i så fall som jagar där uppe?

Det blev en orolig natt, i synnerhet för Mia och mig. Flera gånger när vi nyss hade somnat gjorde ”städpatrullen” ljudliga utfall. Sen blev det tyst en kort stund tills de tänkta bytena började springa omkring igen. Antingen fanns det mängder av möss eller så misslyckades jakten delvis. Suck.

Efter klockan tre hörde jag inget mer, utan vaknade av att Mia kräktes vid 8-tiden. En halv timme senare hade jag ställt telefonen på väckning så det var lika bra att stiga upp.

Dagens program bestod igen av en tur-returresa till sjukhuset i Åbo. Klockan 12.30 möte med en strålningsläkare, följt av samtal med en sköterska och därefter datortomografi kl 14.00 för att fast­ställa strålningsområdet.

Personalen var som vanligt vänlig och fick mig att uppleva det som om jag var deras enda patient. Ingen var stressad eller sneglade på klockan. Tiden för besöken var tilltagna i överkant, vilket säker­ligen bidrar till att alla verkar ha gott om tid. En halv timme i förtid fick jag gå in till dator­tomo­grafin, en ny upplevelse det också.

Den 3.12 kl 10.00 börjar första strålbehandlingen som följs av 14 till. Det innebär att sista gången är den 23.12. Åbo t/r i femton dagar betyder 15 x 172 km = 2.580 km!  Fast dagen före ska jag också i väg. Dels bentäthetsmätning kl 11.00, dels träff med en fysioterapeut kl 14.00.

Varför jag ska träffa en fysioterapeut vet jag inte? Antagligen ska dom bara kolla att jag har full rörlighet i höger arm. Så många, långa kilometer och timmar blir det. Stackars Husse. 😥

Men efter det är det slut på åkturerna ett tag. Första kollen blir tre veckor efter sista strål­nings­behandlingen, därefter mammografi och ultraljud om ett år fick jag veta idag. Trots ideliga besök och många restimmar känns det ändå skönt att uppföljningen och eftervården är så noggrann.

Fast jag känner mig förstås frisk och helt återställd redan nu! 😊