lunch

av

14.8 – Vatten och ätbart

Jag har varit ”slö, slapp och likgiltig”, vi har gästat en holme, ätit ute och fått färska grönsaker. Min trotjänare fungerar igen och vi har kajkat i viken.

Slö, slapp och likgiltig
I torsdags låg temperaturen fortfarande på 28° så det blev inte mycket uträttat förutom att mäta taket på hammocken med Husses benägna bistånd. Det är dags att köpa nytt till nästa säsong men då måste man ju veta vilken modell och vilka mått som gäller.

Trots ökande antal blågröna alger tog jag ett dopp, vatten­tempe­ra­tu­ren hade nu sjunkit till 25°. Enligt algprovet som togs den 6.8 är dom av den giftiga sorten (Gloeotricha echinulata), men jag är inte överkänslig och svalde så klart inget vatten.

Gästat en holme
Fredagen var också en lat dag. Den avslutades med besök hos bekanta på en holme vid havet. Så nära havet har jag inte varit tidigare den här sommaren, så det blev en hel del havsmotiv i kameran.

Efter en god smörgåstårta, kaffe och andra drycker återvände vi till Udden dryga tre timmar senare. Mia hälsade oss som vanligt välkomna hem.

Ätit ute
I söndags hade vi kommit överens med herr och fru R att äta en sen lunch på Café Vivan, sommar­mat­stäl­let på Söderlångvik gård. Det var ett bra val, maten var både riklig och välsmakande.

I priset på 19,50 € ingick ett digert salladsbord, rökt och gravad fisk, räksallad, varmrätt och dessert förutom smör, bröd och vatten eller svagdricka. Klart prisvärt!

Färska grönsaker
Igår blev vi ombedda att svänga in till Husses moster och morbror i samband med butiksbesöket. Dom tyckte att dom ville ersätta oss för tidigare överlämnat ätbart.

Självfallet skulle vi också få kaffe på terrassen. Solen värmde skönt medan vi gick loss på det hem­bakta kaffebrödet (en av mina svagheter) och med oss hem hade vi både egenodlade tomater och gurka förutom två burkar inlagd gurksallad (en annan av mina svagheter). Stort tack igen!

Trotjänaren fungerar igen
Vid det här laget hade jag gett upp hoppet, men beslöt ändå att försöka få i gång min gamla telefon idag. Och se, den hade återhämtat sig helt efter duschen den 1.8! Då kan jag hoppas på att den får uppleva sin 20-årsdag trots allt. 🙂

Kajkat i viken
I söndags upptäckte jag några vita näckrosor när jag tittade ut genom köksfönstret. Fast Husse trodde mig inte förrän jag hade fångat dom på bild.

I eftermiddags föreslog jag att vi skulle ta en närmare titt på dom. Husse ställde genast upp som roddare. Ett drygt dussin räknade vi till, flera av dom var fortfarande i knopp.

Det är nåt speciellt med vita näckrosor. Dom gula är förstås också fina, men den vita slår dom med hästlängder tycker jag. Kanske för att dom inte är så vanliga och påminner om lotusblommor?

Vår roddtur fortsatte längst in i viken. Av pur nyfikenhet mätte jag vattendjupet ‑ bara 29 cm. Inte så underligt efter den långa torkan vi haft.

På dom ställen där det tidigare vuxit några vita näckrosor fanns bara en kvar. Roligt att se att dom har förökat sig på ny plats. 🙂

av

14.10 – Fullspäckat

Jag väntar på lampa, har supportat, utbildat, blivit headhuntad, fixat vägavgifter, ”kursat”, åkt 100 km för en kabel och väntat i onödan.

spislampaVäntar på lampa
I måndags förmiddag tog Trollkarlen sig en titt på min lampa ovanför spisen och kom fram till att kondensatorn hade sagt upp bekantskapen. Det var inte alls så konstigt. Lampan är begagnad, av äldre modell och har varit i tjänst på Udden redan i fem år.

Han trodde att han i sin loppis hade en annan av lysrörsmodell som jag kunde få i stället. Det tackade jag förstås ja till. Jag har inget krav på ny lampa bara den fungerar och passar in under kryddhyllan. Så nu väntar jag med spänning på min ”nya” lampa. 🙂

Supportat
På eftermiddagen väntade en kund på felsökning och åtgärd. Webbläsaren betedde sig underligt och gick till helt andra adresser än dom han ville komma till. Förmodligen var webbläsaren kapad, men eftersom varken kunden eller jag har några snitsiga verktyg för att åtgärda det, fick vi nöja oss med byte av webbläsare.

Utbildat
På tisdagen la jag sista handen vid presentationen jag behövde inför kvällens kund­ut­bild­ning. En av mina favoritkunder ville ha hjälp med marknadsföringstips och ‑metoder. Jätteroligt med nåt annat än datorutbildning, även om fler av verktygen förstås är datorbaserade.

headhunterHeadhuntad
I onsdags på förmiddagen ringde en bekant dam som är engagerad i lokalpolitiken. Hon tyckte absolut att jag borde ställa upp i vårens kommu­nal­val och hade flera argument.

Vi slutade samtalet med att jag bad henne återkomma i slutet av månaden. Till dess ska jag ha tänkt färdigt har jag tänkt. 😀

Vägavgifter
På onsdagen snodde jag faktiskt två och en halv timme av den dyrbara arbetstiden för privata ända­mål innan jag kastade mig över vägavgifterna. Men sen var det dags. Helst skulle dom postas idag (fredag).

På grund av beslut på senaste årsmötet måste databasen göras om och avgifterna justeras. Det inne­bar också ett nytt kopplingsdokument och lite fixande och trixande med utskrift av avierna för att inte slösa papper i onödan.

mia-leker-kurragommaDet gick inte speciellt bra. Bland annat var be­lop­pet plötsligt utskrivet med fem deci­ma­ler på en av avierna?!?

Och när jag jämförde vägenhetsförteckningens totalavgift med den i databasen hade jag en diff på drygt 117 €. Utskrifterna funkade inte heller som tänkt.

Inte min dag således. Ju fler motgångar, desto grinigare blev jag. Mia gjorde sitt bästa för att få mig på gott humör igen – hon tyckte vi skulle leka kurragömma, så det gjorde vi ett tag och det hjälpte faktiskt. 🙂

”Kursat”
Att jag kände mig stressad av vägavgifterna hängde i hop med att torsdagen var vikt för kurs­för­be­re­del­ser och efterföljande kurs på kvällen. Lyckligtvis hade mina motgångar upphört så allt gick som planerat. Och tack vare den hjälpsamma kursdeltagaren kunde jag använda hans dator igen för vis­ning på projektorn. Där fick han en stjärna till i himlen.

100 km för en kabel
Idag, äntligen, kunde jag åka i väg och hämta kabeln för HDMI-mikro till HDMI (se inlägg 4.10). Det känns surt att ha behövt åka 100 km (Kimito t/r två gånger) för att få till det, men det är smällar man får ta.

kabelJag passade givetvis på att uträtta andra ärenden samtidigt. Först till försäkringsbolaget för att få villkoren för hembygdsföreningens försäkringar, sen till Pappersboden för att köpa fler kuvert och porto till vägavgiftsbreven.

Väntat i onödan
Eftersom en del avier återstod att kuvertera och hela bunten skulle förses med frimärken gick jag in på Mac Daniel’s och beställde dagens lunch. Då kunde jag med gott samvete bre ut mig på ett bord medan jag väntade på maten.

Under tiden jag klistrade frimärken kom jag på att jag väntade alldeles i onödan… Här serveras ju lunchen som buffé. Tydligen var det länge sen mitt förra besök. 😀

av

29.6 – Slutet gott, allting gott

Veckan började vimsigt, jag har fått VIP-service och lunchat rekordtidigt. Det har varit synd om Mia.

Vimsig början
I måndags låste jag ytterdörren kl 12.42 och ställde mig på trappan för att invänta skjutsen som var aviserad till kvart i ett, men ingen dök upp. Jag väntade fem minuter över tiden, sen ringde jag chauf­fören för att kolla om jag missför­stått?

UrtavlaJo, det hade jag visade det sig. Kvart över ett hade vi kommit överens om påpekade min syssling. Just så. Tydligen hade jag knäck i lurarna när vi avtalade tiden.

Nästa fadäs inträffade vid utflyktsmålet (se inlägg 27.6). När jag skulle betala mina inköp, kom jag på att plånboken låg i bilen… Men i fel bil. I Kimito bytte vi nämligen bil och chaufför. Det löste sig tack vare att min andra syssling ställde upp och betalade, men det kändes ändå retfullt.

På hemvägen återgick vi till den första bilen, men eftersom jag inte hade tillräckligt med kontanter bad jag få sätta in pengarna på sysslingens konto. Det gick så bra så tyckte hon.

När vi nådde Udden igen upptäckte jag att ytterdörren stod på vid gavel?! Mia vaktade visserligen ingången, men antingen hade nån tagit sig förbi eller så hade jag glömt att stänga och låsa. Givetvis gällde det senare alternativet.

I och med att chauffören kom in och hämtade mig blev jag tillräckligt distraherad för att glömma stänga och låsa. Jag hade ju redan låst en gång tyckte min hjärna antagligen. En helvimsig dag. 😀

FrisyrVIP-service
Min rara frissa Gisela har fått en stjärna i himlen. Hennes arbetsdag börjar normalt efter nio, men igår fick jag komma redan klockan åtta för att hon inte hade andra tider att erbjuda. Det kallar jag VIP-service!

Till saken hör att jag alltid bokar ny klipptid i samband med besöket men den här gången hade jag tydligen tänkt fel. Delvis beroende på att hon har semesterstängt två veckor i juli. Från den 27 maj till den 22 juli skulle innebära åtta veckors intervall, vilket jag till min stora fasa insåg för några dar sen. Men som sagt, tack vare hennes fina service ordnade det sig. 🙂

Rekordtidig lunch
Gårdagens rekordtidiga klippning följdes idag av en rekordtidig lunch. Mia tyckte det var dags att kliva upp tio över sju, vilket innebar att jag var vrålhungrig klockan tio. Som tur hade jag en halv portion mat kvar att värma så hungern var snabbt avhjälpt.

Synd om Mia
Det är bara en gång per år vi behöver besöka veterinären om inget oförutsett inträffar, men det är lika fullt en lång och utdragen plåga för oss båda varje gång. Idag hade vi tid för vaccinering kl 12.15.

Mia coolar 2Jag hade inte hjärta att hålla henne instängd tills det var dags att åka, så hon fick gå ut och in som vanligt ett par gånger, men efter nio vågade jag inte chansa längre. Igår morse var hon försvunnen i fem timmar!

Det gick bra att distrahera henne en timme, men sen försökte hon tala om att nu MÅSTE hon gå ut. Lyck­ligt­vis är hon så duktig så hon går fram till duschkaret när hon är nödig så jag ställde genast ner ett tvättfat och hällde i kattsand som en improviserad innetoa.

När hon hade tömt tarmen blev hon lugn igen en stund. Sen kom jag på att vi kunde vila en dryg timme för att fördriva tiden. Det fungerade bra, vi slumrade till båda två.

Att gå in i buren var inte alls tilltalande och att åka bil är ändå värre men det gäller att stål­sätta sig inför hennes miss(!)nöjesläten. Tyvärr har jag varit dålig på att träna henne att åka bil och lider alltid när hon lider även om det egentligen inte går nån nöd på henne. Men slutet gott, allting gott. 🙂

av

27.4 – Från snö till storkap

Udden har haft snö, skatteverket har tagit god tid på sig, jag har haft antennproblem, blivit bjuden på lunch och städat parkeringsplatsen. Mia har gjort ett storkap.

AprilsnöSnö på Udden
Den 24.4 på kvällen var Udden täckt av blötsnö som låg kvar till lunchtid nästa dag. Jag tyckte synd om vårblommorna och insekterna men dom har säkert varit med om värre. Snopet var det hur som helst, men inte värst ovanligt så här års.

När jag hämtade tidningen morgonen därpå tänkte jag mig inte för, utan tog på vinter-Croqsen i vanlig ordning. Upp till postlådan gick bra, men på åter­vä­gen tappade jag fotfästet och ramlade handlöst. Mina inbyggda ”stötdämpare”, tjock vinter­morgon­rock och mjuk mossa under snön såg dock till att jag landade ganska varsamt. Jag fick inte ens ett blåmärke. 🙂

Besked från skatteverket
I två hela år har skatteverket räknat på slutskatten för dödsboet efter min mor. I förrgår fick jag beskedet. Det finns säkert en bra anledning till den långa väntetiden, men jag hade nog förväntat mig att dom skulle klara det på halva tiden.

TV-antennAntennproblem
Samma kväll som det snöade försvann tevebilden på den kanal jag tittade på. När jag installerade om alla tjänster hade dom minskat från 21 till 9. Jag blev minst sagt sur och beslöt skriva ett elakt öppet brev till Digita i ÅU.

Nästa dag hade nerverna slutat dallra så jag beslöt att söka efter nya tjänster bara för att se vad som hände. Ha! Alla 21 kanaler hittades, men MTV3 hade flyttat till kanalplats 38. Den lilla föränd­ringen stör mig inte alls, huvudsaken att den finns.

Alla gubbar som har försökt lösa mina antenn‑ och signalproblem ser ut som om dom tror att jag skämtar när jag säger att signalen blir sämre vid dåligt väder, men jag hävdar bestämt att så faktiskt är fallet. Hård vind, hällregn eller ymnigt snöfall betyder att bilden ofrånkomligt pixelerar och jag får meddelande om att jag ska kontrollera antennen.

Märkligt att vi kan landsätta farkoster på Mars och utveckla robotar med finmotorik men tevesignaler som når alla i vårt lilla land är tydligen omöjligt?

Bjuden på lunch
Idag hade jag stämt träff med min f d klasskompis och hans sambo i öns norra centrum för en sen lunch i samband med diverse andra ärenden. I och med att jag var så senfärdig med betalningen hade jag turen att bli bjuden på lunch. Att gräva länge i plånboken kan ha sina fördelar. Tack igen!

Städat parkeringsplatsen
Solen hade bestämt sig för att förgylla resten av dagen då jag kom hem. Det fick mig att ta på mig arbetsjackan och –handskarna. Tanken var att gödsla, vilket jag också gjorde, men det slutade med att jag städade parkeringsplatsen av alla ställen.

Hur knäppt som helst kan jag tycka – den är inte ens på min tomt. Men det är klart, rågrannen kanske uppskattar att jag håller snyggt? 😀

VattensorkMia har gjort ett storkap
Mia satt och spanade på kullen där av­lopps­tan­ken ligger märkte jag medan jag var ute. Plötsligt gjorde hon ett riktigt rävskutt. Jag antog hon hade fått nys på en sork och fortsatte med mitt. Men när hon kom med sitt jättebyte i munnen blev jag nyfiken. Vad i fridens namn hade hon nu fått tag på?

Det visade sig vara en välvuxen hanne av modell vattensork. Lika lång som min arbetshandske (storlek 8,5) om man räknade med svansen. Verkligen maffig.

Den bars in i verandan och lades på mattan utanför dörren men lockade henne tydligen inte som måltid. Hon gick i stället och hämtade en åkersork som hon åt upp. Den tredje för dagen. Undrar varför vatten­sorken inte dög?

av

16.1 – Många plus och ett minus

Jag har klarat snöskottning och vedhämtning, lunchat ”på stan” och reflekterat över mina med­män­niskor.

NyskottatKlarat snöskottning
I förrgår krävde snömängden en liten insats med snösläde och -raka. För att inte sabotera onsdagens behandling tog jag det lugnt och försiktigt. Den fluffiga snön underlättade jobbet.

Klarat vedhämtning
Eftersom jag inte visste vad som räknas som bära/lyfta tungt, tog jag det säkra före det osäkra och bar in fyra vedträn åt gången ända tills jag kom på att snösläden var idealisk för ändamålet. Den kunde jag lasta med ved och dra efter mig, sen bar jag in en mindre mängd åt gången. Problemet löst. 🙂

Ännu bättre lyckades vedhämtningen igår kväll. Tack vare den hjälpsamme unge mannen som var på besök har jag nu ved för minst ett par dar framåt. Efter det kan jag utan tvivel återgå till mina vanliga vedhämtningsrutiner.

Lunch ”på stan”
Igår blev det bråttom. Jag hade tänkt kliva upp vid nio, men vaknade först en timme senare och klockan tolv hade jag lovat vara på plats 25 km bort för att äta lunch med en mysig person som jag inte träffar så ofta. Innan dess behövde jag värma upp Silverpilen och hade dessutom ett par ärenden att uträtta.

LunchFör att varsko henne ringde jag och frågade om det var OK att jag kom en kvart-tjugo över? Jadå, det gick så bra sa hon. Exakt kl 12 var jag på plats.

Det där slår sällan fel. Om jag förvarnar om en för­se­ning hinner jag i tid, men om jag inte hade ringt hade jag garanterat blivit försenad. Lustigt fenomen.

Lunchen intogs på Café Adéle och var lika god som alltid. Jag var för all del inte hungrig, jag hade ju nyligen ätit frukost, men jag klämde ner en liten portion ändå medan vi pratade om ditt och datt.

Reflekterat över mina medmänniskor
Visst är det märkligt att en del människor man träffar alltid är glada och positiva, medan andra kon­sekvent luftar sitt missnöje och beklagar sig? Och dom som verkligen har anledning gör det sällan har jag märkt. Ingenting blir väl bättre av att man är negativ?

SurDet blev väldigt tydligt just igår. Alla jag träffade under dagen utstrålade positiva vibbar – utom en. En man som jag inte kan minnas att jag nånsin sett le, än mindre hört säga nåt positivt nånsin. Alltid lika butter och sur. Är det inte fel på det ena så är det på det andra.

Igår var det snön. Vi råkade packa våra inköp samtidigt i samma kassa och följdes åt ut ur butiken. Jag hade tänkt nöja mig med att hälsa för att slippa höra klagolåten, men så lätt skulle jag inte slippa undan… ”Nu vräker snön ner igen och jag som hade skottat överallt igår” beklagade han sig.

Tja, vad svarar man på det? Att det är högst normalt med snöfall den här årstiden? Att vi alla är ut­satta för samma väder och prövningar? Eller att han i så fall borde göra nåt åt det usla vädret?

Att falla in i hans klagan föll mig aldrig in. Några tröstande ord hade jag inte heller på lager. Det är förresten ingen idé har jag lärt mig. Såna människor hittar bara på nåt annat att beklaga sig över.

GladSom tur är drabbas jag sällan av negativitetsspridarna. Ingen i vän­‑ och bekantskapskretsen tillhör ”minusmänniskorna”. Tvärtom! I regel lyckas min umgängeskrets få mig på gott humör.

Senast idag har jag förlängt mitt liv genom hjärtliga skratt tack vare en slagfärdig och humoristisk besökare. Tack för det! 🙂

av

31.8 – Sista sommardagen

På Udden har sommarens sista dag varit behagligt stillsam.

DimmaMorgon
I morse väckte Mia mig tio i sex och ville prompt ut i dimman. Hon fick som hon ville förstås. Det är liksom ingen idé att försöka tvinga henne stanna inne, hon bara fortsätter att tjata så jag ändå inte kan somna om.

Tio över åtta ringde hon på sin dörrklocka. Dags att stiga upp och servera oss frukost. Dimman låg fort­farande tät över Udden och termometern visade bara 12°. Men mer kan man väl inte begära då sommaren är slut?

Lunch
Förmiddagen förlöpte med sysselsättning vid datorn, lite blompyssel och bergsputsning(!). Berget jag blottlade 2012 har redan koloniserats, mest av några olika mossor, men nån enstaka planta hade också satt rot. Ändå brukar jag vara där och städa bort jord och löv med jämna mellanrum. Naturen har uppenbarligen bestämt att berget inte ska vara kalt.

SquashröraSen uppfann jag ett nytt recept. Av Daphnias ordförande fick jag tips om vad jag kunde använda squashen till (som jag fick av fru grannen mittemot för flera veckor sen). Hon föreslog att jag kunde göra en soppgrund av kokt, mosad squash och t ex krossade tomater.

Krossad tomat med vitlök hade jag köpt hem så nu kände jag för att kocka. Det blev en squash- och tomatstuvning, men den kan förstås med fördel späs ut och användas som soppa eller kom­plet­te­ras med ytterligare ingredienser. Fast jag tycker den är god som den är. Här är ingredienserna jag rörde ihop:
1 medelstor squash, 1 förpackning (370 g) krossad tomat med vitlök, 1 dl chiafrön (kan minskas till ½ dl), 1 stor/2 små lökar, 2 msk kokosolja, 1 dl vispgrädde, 2 stora vitlöksklyftor, salt och ½ tsk gurk­meja. Slutligen klippte jag ner ett par kvistar färsk basilika. En riktigt mumsig och nyttig röra tycker jag.

Eftermidddag
Klockan hade som så ofta hunnit bli över ett innan jag gjorde morgontoalett och klädde på mig. Det var snart dags för veckans siktdjups‑ och pH-mätning. Termometern hade kravlat sig upp till 20-strecket och solen sken. Absolut shorts- och linneväder.

Mias byteMia följde med ner till stranden och sa inte ett knyst när jag rodde i väg. Hon var förresten fullt upp­tagen med att fånga en slända. Skönt att hon känner sig trygg. 20 minuter senare var jag tillbaka och blev genast varmt hälsad välkommen hem.

På väg upp från stranden ville Mia prompt in i förrådet under huset så jag öppnade dörren och fortsatte upp till trappan. Högst tre minuter senare kom hon med en skogsmus mellan tänderna. För­modligen hade hon hittat den i förrådet. Duktig kisse. 🙂

Framåt tre tog jag portion nummer två av min röra, den här gången kall. Den smakade nästan lika bra som när den var varm. Efter lite småpyssel beslöt jag vila middag.

Jag hade redan lagt mig på sängen under filten när jag kom på en bättre idé. Om det här var sista som­mar­dagen skulle jag självfallet vila i hammocken i stället. Sagt och gjort.

Efter en stund fick jag sällskap. Först av en mygga, sen av Mia, men hon låg bara en kort stund innan hon hörde eller såg nåt jaktbart och hoppade ner. Det upprepades två gånger.

Mia i hammocken 2Sista gången hon hoppade upp kändes det dragit om fötterna och luften hade blivit påtagligt kylig men för att inte störa henne låg jag kvar ett tag. Medan jag vilade ögonen på min ståtliga ek, upptäckte jag en skogs­duva högst upp och önskade att jag hade haft kameran till hands. Det hade blivit en fin bild på pippin.

Efter en god stunds fågelskådning och mediterande över hur fåglarna kan veta att kvisten dom landar på håller, bestämde jag att det var dags att kliva upp. Det skrämde förstås i väg duvan så där rök sista chansen att föreviga den. Mia lät sig inte bekomma, hon låg kvar på filten i sovställning.

Kväll
Klockan var halv sju när jag kom in. Inte att undra på att det började kännas kyligt! När jag har tankat över dagens bilder till datorn och publicerat det här inlägget är det snart tid för kvällste och tevefåtöljen. Och så snart Mia har kommit in för natten är sista sommardagen slut . 🙂

av

17.6 – Till nytta och nöje

Jag har bytt huvudlösenord, haft en bra karl, sjösatt och ätit lunch ”på sta’n”.

LastpassBytt huvudlösenord
Igår föreslog LastPass att jag skulle byta lösenord till mitt lösenordsvalv. Dom hade upptäckt ”miss­tänkt aktivitet” och i datorpressen avslöjades att dom blivit hackade. Suck. Det enda som är riktigt säkert i datorvärlden är att låta bli att använda modemet. 😦

En bra karl
Det blev bråttom med påklädningen igår… Halv ett ringde killen som kunde fixa klipphöjden på lilla gräsklipparen och sa att han var på väg.

Av handslaget att döma var han normalkraftig i nyporna, men när jag såg honom justera klipphöjden i ett nafs insåg jag att han antingen är mycket starkare än jag eller så är jag svagare än jag föreställer mig. På två röda hade han fixat önskat läge. Det är som sagt bra med en karl ibland.

Sjösatt
Halvt sommarklädd, dvs iklädd kortbyxor och långärmad tröja, tillbringade jag resten av efter­mid­dagen i stranden. Växtligheten framför bryggänden var minst sagt frodig och en del växter stack upp mellan bräderna.

SjösattaDärefter vidtog det egentliga arbetet. Båtarna skulle äntligen sjösättas. Jag hade nämligen i ett svagt ögonblick lovat att jag skulle sjösätta sommargrannen psykologens båt samtidigt med min. Det ska jag inte göra om.

Min båt (som är betydligt tyngre) låg ”vid kaj” på nolltid, men sommargrannens fick jag slita med en lång stund. Faktiskt så jag längtade efter en bra karl ett tag innan envisheten tog över.

Ger upp gör jag helst inte. Det betraktar jag som ett nederlag eftersom jag i så fall har överskattat min förmåga. Den här gången var det verkligen på gränsen, mest beroende på att vattennivån har sjunkit en del sen i våras. Men nu ligger båda båtarna och guppar vid bryggan.

Ätit lunch på sta’n
Ganska exakt halv två i eftermiddags steg jag in på Portside. Mitt lunchsällskap var redan på plats och vinkade glatt när vi fick syn på varandra.

Det var visserligen solsken, men jag tyckte också att beslutet att hålla till inomhus var klokt med tanke på rådande temperatur. På deras sajt är det för övrigt vinter fortfarande ser jag.

PizzaMin f d klasskompis och hans sambo valde pizza, jag tog en av dagens rätter. Jag glömde fråga vad dom tyckte om pizzorna, men dom såg ut att vara av samma kvalitet och kaliber som före ägarbytet så jag antar dom smakade bra.

Min fläsksås med mos var så där. Kerstins dito är klart godare tycker jag. Av nyfikenhet smakade jag också på en liten bit mandelfisk som var alternativrätt. Inte mycket smak där heller tyckte jag, men det kanske mest berodde på valet av fisk. Det såg ut som Alaska pollock, men kunde också ha varit nån annan torsksläkting.

Efter maten föreslog jag kaffe på Udden. Förslaget vann gehör och vi bänkade oss i solen i bersån. Vindriktning och styrka var uthärdlig i och med att solen värmde.

Att äta tog ca en timme, att dricka kaffe och prata tog mer än dubbelt så lång tid. Men det tycker jag är helt i sin ordning, det är ju bevis på att man trivs med sällskapet. En klart gemytlig eftermiddag. 🙂

av

26.10 – Lördag-söndag på Udden

Jag har fått konjak till kaffet, blir lyckligare, har ätit tidig lunch, kollat signalerna, haft besök, skickat korrektur och minimerar mikroanvändningen.

KonjakKonjak till kaffet
Lagom tills jag hade diskat klart igår kom skyddslingens mor. Hon hade lovat titta in för att prova min teddy­fodrade skinn­kappa. Enligt storleksetiketten är det en 38a men i nutida storlek snarare en 40/42a. Det innebar att hon drunknade i den, liten och tunn som hon är, så jag får fundera vidare på vad jag ska göra med den.

Hon tackade hur som helst ja till kaffe och jag hade dessutom turen att få servera oss en konjak medan vi ventilerade stora och små händelser. Det är liksom roligare att dricka sprit när man har sällskap. 😀

Lyckligare
Under tiden vi satt vid kaffebordet hördes kraset från porslin utifrån. Jag gick ut och tittade i tron att stormvindarna hade ställt till med nåt. Mycket riktigt, det mesta som hade stått på trappbordet låg i skärvor på trappan och bordet var omkullvält, men jag misstänker starkt att Mia hade försökt hoppa upp på det och dess värre fått det att vicka omkull i och med att det inte står speciellt stadigt.

Så egentligen är det kanske inte jag som blir lycklig, utan Mia? Gärna det! 🙂

Tidig lunch
Jag kan inte minnas att jag nånsin har ätit lunch klockan tio på förmiddagen? Det gjorde jag idag. Då hade jag hunnit vara i gång i nästan fyra timmar. Det går ju inte att ställa om Mia till vintertid, så halv sju var vi redan i farten.

TVKollat signalerna
Idag har blåsten fortsatt och dessutom kom det en regnskur på förmiddagen. Idealiskt väder för att testa om TV-signalerna når fram med andra ord. Med tanke på den saftiga räkningen var för­vänt­nin­garna höga.

Och det gjorde dom lyckligtvis så nu kan jag titta på alla TV-kanaler i alla väder igen!

Besök
I och med den tidiga lunchen var det ju lämpligt med eftermiddagskaffe vid lunchtid. Sommar­grannen psykologen hade osedd gått till stranden och öst båten medan jag höll till i boden så jag bad henne stiga på och ”tvingade” i henne te när hon kom upp tillbaka. Själv föredrog jag kaffe. Det blev inget långt besök, men ett trevligt avbrott i sysslorna.

Skickat korrektur
Efter att hon hade lämnat oss och jag hade avslutat utomhusgöromålen tog jag i tu med LMFs presentkort i finsk version. Sekreteraren skickade tidigare i veckan formuleringarna så det gällde bara att läsa innantill och skriva rätt. Det var fort gjort och nu är korrekturet avsänt så jag kan med gott samvete ta ledigt resten av dagen.

MikroMikroskopisk mikroanvändning
För många år sen läste jag en forsk­nings­rapport om vad som händer med födoämnen som tillagas eller värms upp i mikron. Det var verkligen ingen munter läsning, men den rapporten förträngde jag snabbt och har glatt fortsatt värma och tina i mikron. Det blir det en klar minskning av i fort­sätt­nin­gen! Idag kom jag av en händelse över ytterligare forskningsresultat om effekterna.

Att man helt förbjöd mikro i Ryssland på grund av skadeverkningarna hade jag ingen aning om, men jag har dubbelkollat uppgiften så det torde stämma. Numera gäller inte förbudet längre, men mikrons egen­skaper är ju säkerligen de samma. På Udden blir det således mikroskopiskt lite mikro i fort­sätt­nin­gen!

Så här skriver t ex kiropraktor Tobias Melin om mikron: http://kiropraktorn.wordpress.com/tag/mikrovagsugn/ .

av

14.8 – Åska och bra affärer

Åskvädren har avlöst varandra, jag har införskaffat ett muskelstärkande redskap, blivit bjuden på lunch och gjort upp en affär.

Åskväder på löpande band
Natten till igår signalerade Mia åska kl 3.30. En timme senare hade den nått Udden och återkom ett antal gånger tills den äntligen upphörde 8.30. Den som har ett husdjur som är rädd för åska vet precis vad natten och morgonen innebar. Stackars Mia och stackars matte.

Uppehållet höll i sig till ca 17.50, sen var det dags igen fram till 21.30 och natten till idag blev tyvärr väldigt lik den föregående. Åska och hällregn från 4.15. Vid sextiden kom Mia in tillbaka och hade ro nog att lägga sig och somna bredvid mig tills vi gick upp 8.40.

Förklaringen till alla åskväder är enligt uppgift det varma havsvattnet. Hoppas det kallnar snart, det här är inte alls roligt. 😦

Ny gräsklippareMuskelstärkande redskap
Igår blev jag tvärförälskad i Dino 47B… En svart­lacke­rad skapelse som är alldeles utmärkt att träna arm­musklerna med. Benmusklerna också för den delen.

Jag har en längre tid saknat en liten, lätt och smidig gräsklippare. Inget ont om den stora, men speciellt smidig när man ska runda buskar och växter är den inte. När jag fick syn på Dino igår i Aha-butiken i Dalsbruk, smälte mitt hjärta direkt. Dessutom var prislappen helt i min smak. Det krävdes två starka karlar att baxa in den i Silverpilen, men bara en stark kvinna för att baxa ut den. 🙂

Illustrationen för hur man skulle montera handtaget var inte värst pedagogisk tycker jag, men jag fick till det som tänkt tror jag. Killen i butiken påpekade att jag skulle fylla på 4 dl olja som i praktiken visade sig bli 6 dl. Det ska jag minsann tala om för honom vid tillfälle.

Efter påfyllning av bränsle ville jag förstås provträna. På dom få platserna på tomten där det fort­fa­ran­de fanns grönt gräs hade det hunnit bli rätt långt så dom fick bli testobjekt.

Dino skötte sig utmärkt. Dock tyckte jag att motorn gick lite ojämnt och ”suckade” emellanåt men det kanske bara var ny­bör­jar­besvär? Alternativt taskig tändning eller bränsleförsörjning? Gräset blev i alla fall klippt och Dino fick klart godkänt.

Den var oändligt mycket lättare att hantera i svängarna och är dessutom smalare än ”gamlingen” så jag kommer åt på trånga ställen. Ett bra köp trots att det var spontant.

Bjuden på lunch
Dagens höjdpunkt bestod i en liten utflykt till Kasnäs tillsammans med f d klasskompisen och hans sambo för att äta lunch. Av nån konstig anledning ville dom inte klämma in sig i Silverpilen fast den är nystädad så jag parkerade den vid ”stora korsningen” och hoppade in i en ”Black Arrow” i stället.

Det märktes att säsongen är över – inga köer och glest med gäster vid borden men det störde ju inte oss det minsta. Enda felet med maten var att jag inte fick betala den. Sambon insisterade på att stå för måltiden trots att jag hotade med: ”Då vill jag åka hem!”. Repliken kom omgående: ”Du har ingen chaufför”. 😀

Stort tack än en gång för skjuts, mat och trevligt sällskap!

ClipUppgjord affär
För några dar sen fick jag frågan om var jag köpt clipsen jag hade givit Råttan/Väduren i födelsedags­present för nåt år sen? Han ville gärna köpa fler.

Dels hade jag glömt att jag gav dom och dels vari­från jag köpt dom. Däremot kunde jag tala om att jag kunde avstå 24 stycken eftersom jag fort­fa­ran­de hade kvar av dom.

När jag beställde dom läste jag slarvigt och trodde dom var förpackade styckevis så jag beställde därför så många jag trodde mig behöva, vilket resulterade i att jag fick fyra gånger så många efter­som det låg fyra i varje förpackning. Men nu kunde jag alltså bli av med dom överflödiga.

Sent i eftermiddags gjorde vi upp affären. Via tillverkaren fick jag en länk till Clas Ohlson och kunde därmed hitta priset. Jag försökte mig på att debitera 5,50/clip men se det gick han inte alls med på min ”kund”.

Tvärtom ansåg han att dom var gamla så han ville pruta. Men eftersom förpackningarna bevisligen var obrutna gick jag inte på den finten. Jag uppfattade prutförsöket mer som ett skämt och på­pe­ka­de att han slapp betala frakten så priset var de facto ett klipp.

Därmed avslutades affären och avrundades med ett par muggar te under samtal om ditt och datt. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂