14.8 – Vatten och ätbart

Jag har varit ”slö, slapp och likgiltig”, vi har gästat en holme, ätit ute och fått färska grönsaker. Min trotjänare fungerar igen och vi har kajkat i viken.

Slö, slapp och likgiltig
I torsdags låg temperaturen fortfarande på 28° så det blev inte mycket uträttat förutom att mäta taket på hammocken med Husses benägna bistånd. Det är dags att köpa nytt till nästa säsong men då måste man ju veta vilken modell och vilka mått som gäller.

Trots ökande antal blågröna alger tog jag ett dopp, vatten­tempe­ra­tu­ren hade nu sjunkit till 25°. Enligt algprovet som togs den 6.8 är dom av den giftiga sorten (Gloeotricha echinulata), men jag är inte överkänslig och svalde så klart inget vatten.

Gästat en holme
Fredagen var också en lat dag. Den avslutades med besök hos bekanta på en holme vid havet. Så nära havet har jag inte varit tidigare den här sommaren, så det blev en hel del havsmotiv i kameran.

Efter en god smörgåstårta, kaffe och andra drycker återvände vi till Udden dryga tre timmar senare. Mia hälsade oss som vanligt välkomna hem.

Ätit ute
I söndags hade vi kommit överens med herr och fru R att äta en sen lunch på Café Vivan, sommar­mat­stäl­let på Söderlångvik gård. Det var ett bra val, maten var både riklig och välsmakande.

I priset på 19,50 € ingick ett digert salladsbord, rökt och gravad fisk, räksallad, varmrätt och dessert förutom smör, bröd och vatten eller svagdricka. Klart prisvärt!

Färska grönsaker
Igår blev vi ombedda att svänga in till Husses moster och morbror i samband med butiksbesöket. Dom tyckte att dom ville ersätta oss för tidigare överlämnat ätbart.

Självfallet skulle vi också få kaffe på terrassen. Solen värmde skönt medan vi gick loss på det hem­bakta kaffebrödet (en av mina svagheter) och med oss hem hade vi både egenodlade tomater och gurka förutom två burkar inlagd gurksallad (en annan av mina svagheter). Stort tack igen!

Trotjänaren fungerar igen
Vid det här laget hade jag gett upp hoppet, men beslöt ändå att försöka få i gång min gamla telefon idag. Och se, den hade återhämtat sig helt efter duschen den 1.8! Då kan jag hoppas på att den får uppleva sin 20-årsdag trots allt. 🙂

Kajkat i viken
I söndags upptäckte jag några vita näckrosor när jag tittade ut genom köksfönstret. Fast Husse trodde mig inte förrän jag hade fångat dom på bild.

I eftermiddags föreslog jag att vi skulle ta en närmare titt på dom. Husse ställde genast upp som roddare. Ett drygt dussin räknade vi till, flera av dom var fortfarande i knopp.

Det är nåt speciellt med vita näckrosor. Dom gula är förstås också fina, men den vita slår dom med hästlängder tycker jag. Kanske för att dom inte är så vanliga och påminner om lotusblommor?

Vår roddtur fortsatte längst in i viken. Av pur nyfikenhet mätte jag vattendjupet ‑ bara 29 cm. Inte så underligt efter den långa torkan vi haft.

På dom ställen där det tidigare vuxit några vita näckrosor fanns bara en kvar. Roligt att se att dom har förökat sig på ny plats. 🙂

22.2 – Administration och ätbart

Jag har bokat tid, efterlyser god saltgurka, har gripits av grönsakssug, medverkar till en ny förening, har fått en ätlig blomma och äntligen tömt askan.

GravstenTid bokad
Igår beställde jag tid för urnnersättningen. Efter­som mamma ville ligga till höger, på­pe­ka­de jag att gropen ska grävas till höger på den befintliga graven. Efter en kort stund ringde kyrkvaktmästaren upp och ville förhöra sig om hur jag menade. Det hedrar honom. 🙂

Jag förklarade att om man står med ansiktet vänt mot gravstenens framsida, ska mamma ligga till höger, dvs mot kyrkan till. Han tackade för specificeringen och förklarade att det inte alltid är entydigt hur man menar. Det instämde jag helhjärtat i och gjorde parallellen med höger och vänster på en bil, vilket händige släk­tingen har lärt mig, tack för det! Då var saken solklar.

Urnan läggs ner den 28.2 kl 13.00. Det blir en synnerligen stillsam tillställning med högst två när­va­rande. Alla som ville komma i håg mamma deltog ju i den kyrkliga ceremonin.

God saltgurka?
Varför smakar saltgurkan som ättiksgurka? Jag har än en gång köpt en variant av saltgurka, den här gången från Sagu, men blev ytterst besviken, den var inte ett dugg salt.

Tidigare kunde man köpa rysk saltgurka med vitlökssmak i lösvikt från Kompis i Dalsbruk, men senast jag frågade fanns den tyvärr inte i sortimentet längre. Tror bestämt jag har beklagat mig över det tidigare?

GrönsakerEftersom Kompis får ny ägare inom kort, ställer jag höga förväntningar på att den dyker upp igen. I vilket fall ska jag fråga efter den. Den var lika smaskig som min ryska bekants egeninlagda.

Grönsakssug
Det händer inte så ofta, men nu har det hänt igen – plötsligt har jag blivit sugen på färska grönsaker. Antar kroppen är helt urlakad på alla viktiga näringsämnen och därför skriker efter påfyllning. 😀

Det bar mig emot att köpa importerad paprika eftersom jag på Matfuskets FB-sida har läst om hur mycket gift den innehåller, men beslöt ändå att ta den. I den här åldern spelar lite mer eller mindre gift ingen större roll resonerade jag. Vilket förstås är helt fel! Vid det här laget är jag redan så gift­bemängd så jag verkligen borde vara försiktig. Ekologisk sallad och inhemsk lök och gurka kanske uppvägde?

Ny förening under bildande
Idag deltog jag och Dapnias ordförande i ett informellt möte hos mannen från Sierra Leone och hans fru. Vi beslöt att grunda en ideell förening vars primära syfte är att hälpa invånarna i den fattiga byn där paret har sitt afrikanska hem.

Efter att ha spånat om ett par namnförslag och en verksamhetsbeskrivning, beslöt vi träffas nästa lör­dag för att officiellt bilda föreningen, besluta om stadgar och ansöka om registre­ring. En både kon­struk­tiv och trevlig eftermiddag. 🙂

RågkakaÄtlig blomma
När jag kom hem efter mötet hittade jag en papperskasse på trappan med följande meddelande: ”Hälsningar från Åbo saluhall”. Först trodde jag sista ordet var mitt förnamn och kunde inte för mitt liv begripa vem som hade besökt den saluhallen nyligen, men när jag hade tagit in kassen och tittat närmare såg jag avsändarens namn. Det var som­mar­gran­nen psykologen som hade förärat mig ”souveniren”.

Kassen innehöll en pinfärsk riven rågkaka. ”Hålet” smakade alldeles utmärkt. Enligt vad jag förstod av vår efterföljande SMS-kommunikation fick jag den i stället för en blomma. Bra tänkt. Trots grön­saks­suget går min gräns vid blommor, även om jag gärna äter krasse eller gurkört.

Äntligen
I flera dar har jag glömt/förträngt att jag behöver tömma askan ur köksspisen… Mina nästan dagliga brasor genererar ett visst avfall.

Idag kom jag änt­li­gen till skott. Tömningen tar inte mer än ett par minuter så jag fattar inte varför jag inte gjorde det direkt när jag kom på att det var dags? Typiskt mig, troligen fanns det nåt viktigare (eller roligare) att syssla med. Men nu är det tomt i ”askbägaren”.

Asktömning

6.5 – Yoghurt och gravstenar

Jag har fått kompensation, fröjdas över ”grönsakerna” och har lärt mig nåt nytt. Mia gillar utemöb­lerna.

YoghurtKompensation
Den 30 april bestämde jag mig för att äta en grekisk yoghurt med citron, en relativt ny produkt från Valio som jag gillar. Då jag öppnade locket såg ytan på yoghurten mysko ut och den doftade inte som den brukar, den hade uppenbarligen jäst.

Jag kollade sista förbrukningsdatum och konstaterade att det var långt till den 8 maj. Burk nummer två var i samma skick. Då blev jag sur.

Om jag hade haft kvar inköpskvittot kunde jag ha klagat i butiken, men det hade jag redan bränt upp. I stället letade jag upp sidan för feedback på Valios sajt, angav EAN-numret, fyllde i övriga uppgifter och bifogade en bild.

Den 2 maj fick jag ett mejl där man beklagade den bristande kvaliteten och utlovade kompensation. Idag fick jag en kupong med ett tillgodohavande på 9 €. Ärendet utagerat och en välskött reklama­tion.

”Grönsaker”
Allt fler ”grönsaker” tittar upp från jorden. Lupinerna har redan fått miniatyrblad, praktlysingen sticker upp små bleka skott, scillan blommar för fullt, narcisserna och tulpanerna har knoppar. Och inom kort slår den gula kejsarliljan ut, följd av sin orange kollega.

Av dom vilda blommorna står vitsippa och gullviva på tur. Vitsippan har förresten kanske redan slagit ut, det är några dagar sen jag såg knopparna. Vilken lycka att bo så att man får uppleva växt­pro­cessen. 🙂

GravstenNy kunskap
Idag ringde damen som jag har pratat med angående grav­ste­nen på graven jag har sagt upp. Hon hade lovat kontakta firman som har hand om gravstenar och se till att den kom bort.

Det visade sig att stenen inte får tas bort, det har museiverket bestämt. I och med att församlingen inte har nån speciell plats för ”avlagda” gravstenar ska den stå kvar på sitt ursprungliga ställe.

Tänk vad lite man vet. Jag hade ingen aning om att dom lägger sig i sånt?

För min och övriga anhörigas del spelar det ju ingen roll, men jag kan tycka att det vore en fördel för församlingen att kunna disponera platsen för en ny grav. Men tydligen har musei­verket större bestäm­manderätt.

Populärt
Mia tycker det är alldeles utmärkt med en ny utkiksplats.

Mia spanar 2