kursstart

av

Livrem, hängslen och kursstarter

Livrem och hängslen
Efter att för några dar sen ha läst vilka program Microsoft skrotar supporten på i år, insåg jag att det var dags att överge/förnya Office 2010. Igår fattade jag ett avgörande beslut.

Valet stod mellan en Office 2019-licens eller en Office 365-prenumeration. Priset för licensen var drygt 250 €, fast då ingick inte lika många appar som i Office 365. Valet föll därför på den senare där jag betalar 69 €/år.

Att hyra program blir förstås dyrare i längden, men årsavgiften känns överkomlig och så fick jag alla dom appar jag ville ha. Bland annat layoutprogrammet Publisher som räcker gott för mina enkla behov.

”Men det finns ju gratis kontorsprogram!” säger en vän av ordning och som är ekonomiskt lagd. Helt rätt! Jag har flera kunder som använder såna och har därför installerat och prövat de vanligaste.

Men att lära gamla hundar sitta är inte det enklaste. Jag har använt Office-program ända sen dom uppfanns på 1980-talet, så jag är dess värre in­doktri­nerad och helt i händerna på vanans makt.

Bytet betyder ingalunda att jag har avinstallerat Office 2010. Det kan vara bra att ha både livrem och hängslen. Åtminstone ett tag framöver tills jag vant mig vid nymodigheterna.

Så här långt känns bytet helt OK. Den markantaste förändringen är markörförflyttningen på skärmen. Textmarkören ”flyter” fram, tidigare skuttade den. Men det ingår i avdelningen petitesser och futi­liteter.

Bortsett från ändrat utseende, är dom flesta funktionerna naturligtvis samma som tidigare. En av nyheterna är dock att filerna automatiskt sparas i ”molnet”, dvs på OneDrive, men det går förstås att ändra eller så kan man spara en kopia på valfri plats.

Word 365

Bilden ovan visar vertygsfältet i Word 365

Uppgraderingen skedde förvånansvärt smärtfritt. Vad jag kan se så här långt finns alla mina an­pass­ningar kvar. Det enda som försvann var signaturerna i Outlook (e-postprogrammet), men dom har jag sparat i ett dokument så det var enkelt att kopiera och klistra in dom.

Kursstarter
I morgon har vi årets första träff i Skrivlördag. Vår ”fröken” har hotat med att knuffa ut oss ur vår bekvämlighetszon så jag är beredd på det värsta. Fast egentligen är det inget specifikt jag fasar för. Under årens lopp har jag skrivit allt från instruktionsböcker till dikter.

Nästa vecka är det min tur att vara ”fröken” efter ett års uppehåll. Hela fyra personer känner sig moti­ve­rade att delta på kursen Behöver datorn en vitamininjektion?. Husse deltar av medlidande (tror jag?).

Det innebär att alla deltagare är bekanta sen tidigare, vilket underlättar. På så sätt kan jag för­hopp­ningsvis anpassa innehållet till befintlig kunskapsnivå. Jag är övertygad om att ingen har lust att lära sig hantera registereditorn. 😀

av

24.1 – Från ljusning till överraskning

Det har ljusnat ovanför diskbänken och på radiofronten, vi har gått i sol och ”kursat”. Jag har lockat på Mia i onödan.

Ljusnat ovanför diskbänken
Förra onsdagen satte Husse upp mina ”ärvda” dörrar till köksskåpen ovanför diskbänken. Oj, vad ljust och fint det blev!

Nackdelen är att de undre skåpen som är målade i mörkbrunt ser ännu dystrare ut. Men det går ju att ändra om och när inspirationen faller på.

Ljusnat på radiofronten
På fredagen hämtade vi radion som var inlämnad hos teknikern på ZasData. Han kunde bara hitta ett jordfel, i övrigt var radion frisk hade han kommit fram till.

Tyvärr fick Husse ändå inte lyssna på Tongåvan i den, radion var knäpptyst när jag hade anslutit alla enheter och ”provkörde”. På måndagen ringde jag teknikern. Han rådde mig att byta till hög­talar­knapp A och si, nu blev det ljud!

Gått i sol
I söndags hade vi ett alldeles strålande vinterväder! Sol från klarblå himmel och drygt -16°. Dessutom låg det rimfrost överallt som gnistrade i solen.

Vi bestämde oss därför att promenera till och från dagens födelsedagsfirare längst bort på G:vägen. Först tänkte jag inte ta med kameran, men ändrade mig. Och det var ju bra, det vimlade av vackra motiv längs vägen.

”Kursat”
Igår började kursen Vardags-IT i Björkboda skola. Som redan framgått (se inlägg 16.1) fanns Husse bland de tio anmälda, så vi gjorde förstås sällskap.

Två av deltagarna dök tyvärr inte upp. Dom hade antingen ångrat sig eller hittat nåt roligare att fördriva tiden med.

Lockat på Mia i onödan
I fredags kväll släppte jag ut Mia efter 22-nyheterna för ovanlighetens skull. Eftersom det var så kallt räknade jag med att hon skulle komma in igen efter bara några minuter. Men det gjorde hon inte alls det konstaterade jag en dryg timme senare.

I och med att brasan i kakelugnen inte hade brunnit ner tillräckligt för att kunna stänga spjället gjorde det inte så mycket, även om jag undrade hur det kunde komma sig att hon trivdes ute så länge just den här gången? Husse låg redan i sängen och läste.

När spjället var stängt hade hon ännu inte dykt upp, så jag beslöt gå ut och leta efter henne. Men hur jag än lockade och letade syntes hon inte till. Jag fick gå in tillbaka med oförrättat ärende – som så många gånger tidigare.

Det var bara att sätta i gång med kvällstoaletten. På väg in till badrummet kastade jag en blick i sov­rummet och såg att Husse fortfarande läste. OCH I SÄNGEN BREDVID LÅG MIA UTSTRÄCKT!

Mitt misslyckade lockande och letande fick därmed sin förklaring. Det visade sig att hon visserligen hade gått ut, men när Husse öppnade dörren till farstun kom hon genast in igen. Det hade jag ju ingen aaaning om!

Husse hade inte hört att jag gick ut, annars hade han förstås frågat vad jag skulle ut och göra och då hade jag fått klart för mig att Mia redan var inne. Men lite frisk luft före sänggåendet skadar ju inte. 😀

av

23.9 – Från marknadsföring till HDMI-kabel

Jag har skickat offert, beställt nytt lager, träffat flitiga läsare och skaffat bibliotekskort, mött nya styrelsen och inlett höstens första kurs.

special-offerSkickat offert
I måndags när jag nyss hade lämnat in datorn hos ZasData för felsökning ringde en tidigare kund. Vi avslutade samtalet med att jag lovade skriva i hop ett förslag till önskad utbildning.

Inspirerad av förfrågan skissade jag på innehållet direkt när jag kom hem och verkställde löftet i form av en offert. Den här gången blev rubriken marknadsföring, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.

Beställt nytt lager
Luftvärmepumpen har blivit högljudd med åren, så pass att mina gäster ibland undrar vad det är som låter. Efter att ha hört herr grannens förklaring i fjol, bestämde jag mig för att ringa leverantören och beställa ett nytt lager jag också.

Med tanke på att jag köpte den i januari 2009 är det kanske inte så konstigt att den börjar signalera ålderskrämpor. Det finns som bekant ingen evighetsmaskin.

Flitiga läsare och bibliotekskort
I förrgår infann jag mig i Dalsbruks bibliotek strax före 14. Lustläsarna hade sin första sammankomst för hösten.

Innan vi bänkade oss runt bordet hann jag fynda en liten bok om mårdhundar som fanns i en ut­för­säljnings­låda och på en utlåningshylla fastnade min blick på ”Begrav mig stående – Zigenarna och deras resa” av Isabel Foneca. Den ville jag väldigt gärna läsa med tanke på att den handlade om mina avlägsna släktingar. Min farmors mor var zigenare.

blankaDet förutsatte givetvis att jag hade ett bibliotekskort, vilket jag inte har. Men det gick enkelt att ordna vid utlåningsdisken. Mitt första bibliotekskort i det här landet.

Sen var det dags att sätta sig i Lustläsargruppen. Med risk för att avslöja mina fördomar, bestod den naturligtvis av enbart damer. Dom kände varandra sen tidigare, men jag blev varmt välkomnad som ny i sällskapet. 🙂

Att dela med sig av det man läst är ett bra sätt att få tips om läsvärda böcker och nya författare. Jag insåg snabbt att jag inte har en susning om moderna finländska författare och kände mig lite som en kulturanalfabet. Men det felet är ju enkelt att avhjälpa.

Träffat nya styrelsen
Som avslutning på dagen låg styrelsemöte i väglaget. Efter en expresstädning slängde jag i mig en smörgås och dukade bordet. Det var ordförandens tur att ”baka” så det räckte med kaffemuggar.

Eftersom jag dribblade bort mig på årsmötet (ordförandens kommentar) tillhör jag inte längre styrelsen men fick enhälligt förtroende att fortsätta uppdragen som sekreterare och kassör. 🙂

projektorHöstens första kurs
Igår kväll var det dags för höstens första kurs och träff med en liten grupp på fyra personer. Samtliga var bekanta sen tidigare så det kändes bra.

Mindre bra var att dator­pro­jek­torn inte fick kontakt med min dator. Eftersom det i projektorn satt en HDMI-kabel i stället för den förväntade bildskärmskabeln var jag inte alls förvånad. Min bildskärms­adapter klarar mig veterligen inga HDMI-signaler.

Men, problem är till för att lösas. Nästa vecka ska det väl ha löst sig på sätt eller annat.

av

18.10 – Variation

Första kursen är slut, nästa har börjat, vädret har slagit om och jag är välförsedd. Mia varierar kosten.

KursFörsta slut och nästa börjat
I onsdags var sista kurstillfället i Kimito. Alla var överens om att kursen gott kunde ha varit längre, så det får jag ta till mig till nästa gång – om det blir någon… Det börjar kännas som om jag är klar med ”kursandet” när det här läsåret är slut.

Igår började nästa kurs, grunder i Picasa. Den här gången i Rosala. Med ett par undantag var delta­garna välbekanta sen tidigare så det kändes hemtamt och gemytligt.

Av det nya nätbaserade verktyget för kursadministration fram­går åldern på deltagarna, varför vet jag inte? Man kanske gör nån slags statistik? Det visade sig att den äldsta deltagaren i Rosala­gruppen är 79, den yngsta 46 och medelåldern 63 mig inräknat. Det kan man kalla mogen ungdom. 😀

Väderomslag
Sen i onsdags har värmen och den svaga vinden övergått i kyla och iskall blåst. När jag gav mig av igår eftermiddag stod regnet som spön i backen och i dag gick den kalla vinden genom märg och ben. Men det vore förstås konstigare om värmen fortsatte, det är ju bara ett par veckor kvar tills vinter­må­naden börjar.

Välförsedd
På höstarna är det kutym att skolbarnen säljer toa- och hushållspapper för att bekosta sina skol­re­sor. Vår kurssekreterare, vars dotter är en av försäljarna, tog emot beställningar via FB så jag slog till med en säck av vardera som jag hämtade i onsdags.

Ett par dar senare aviserade rektorn i Hitis-Rosala skola om samma sak och hade beskrivit ända­målet i så rörande ordalag att jag ville understöda dom eleverna också. Papper förfars ju inte och utrymmet på vinden räcker gott till så jag köpte ytterligare en uppsättning igår. Nu är jag synnerligen väl­för­sedd ett tag framöver!

TusenfotingMia varierar kosten
När jag kom hem strax före sju igår kväll satt Mia och väntade vid parkeringsplatsen. Hon pratade en lång stund sen jag klivit ur bilen och talade om att matte hade varit borta nog så länge (tror jag?). Det kan jag gott förstå, jag åkte redan halv tre för att vara i god tid till 15-färjan.

Hon följde genast med in och hann få syn på en tusenfoting vid diskbänken innan jag serverade henne ätbart så tusenfotingen fick bli förrätt. Sen väntade hon tills jag tog fram min mat och ville gärna smaka på den också. Pasta i skink- och baconsås blev alltså dessert. Även katter gillar varierad kost. 🙂

(Klicka på bilden för att se originalet i full upplösning.)

av

7.1 – Sinnesrikt

Det är sparkföre på sjön, jag lider av ljudhallucinationer och har packat väskan. Mia gillar skaren.

SparkenSparkföre
Om jag var lika modig som ”Lingongrannen” skulle jag också ta mig en tur på isen, spark­föret är idealiskt. Å andra sidan, om han vågar så borde jag våga.

Idag vid lunchtid såg jag honom komma sparkande i viken. Det såg onekligen frestande ut men jag hade annat för mig så det får bli en annan dag.

Ljud och hallucinationer
Jag är helt säker på att jag hörde en motor­såg och hackspetten idag. Hackspetten såg jag dessutom när jag gick till postlådan. Men motorljudet jag har hört till och från under dagen verkar vara en hallu­cination?

Varje gång jag hörde ljudet trodde jag det kom en bil uppför backen och skyndade mig till sov­rums­fön­stret bara för att konstatera att det inte kom nån. Högst besynnerligt. Nånstans måste ju ljudet komma ifrån?

Väskan packad
Nej då, jag ska inte alls resa nånstans. Bara åka till Västanfjärd och hålla kursen som börjar i morgon. Men för att inte glömma nåt har jag packat väskan färdig redan idag.

Mia på snöTvå kolli blir det egentligen. Dels en plastkasse med skarvdosor, kaffepaket och småbröd (kakor) och dels ryggsäcken som jag tog till heders igen i stället för ”intelligensprotesen”. Före kursen hämtar jag det tredje kollit, datorprojektorn, i Kimito, sen är jag beredd för start på vårterminen.

Det ska bli roligt att träffa deltagarna igen. Dom flesta gick grundkurs i november men eventuellt blir det också någon ny.

Skare
Efter dom senaste dagarnas minusgrader är det perfekt skare. Mia har nu upptäckt att det går ut­märkt att ta sig fram ovanpå snön och tillbringar mer tid ute igen. Tre näbbmöss har vistelserna resulterat i hittills.

av

21.9 – Katter och människor

Jag har blivit erbjuden en kattdam, haft kursstart, ådragit mig en fotbollsskada och haft välkommet besök.

Katterbjudande
I förrgår överlämnade brevbäraren min post personligen. Jag tog för givet att jag hade post som skulle kvitteras, men hon hade ett annat ärende.

Hon undrade om jag inte vill ha en katt till – en ettårig kattdam som heter Selma? Sen förklarade hon varför hon sökte nya katthem, främst till innekatterna. Läkaren har konstaterat att hon lider av allergi och har rekommenderat henne att göra sig av med dom. Usch vad tråkigt, både för henne och för katterna. 😦

Hon förklarade att hon inte vill lämna dom till vem som helst och tyckte att Selma skulle få det bra hos mig och Mia. I samma ögonblick kom Mia gående, så jag frågade henne om hon vill ha en kompis? Mjau svarade hon, vilket jag tolkade som ett nej och brevbäraren som ett ja (förstås).

Jag bad om betänketid ett par dar och har nu svarat att jag inte vill åta mig en kisse till. Det räcker gott att jag oroar mig för Mia, jag vill inte dubbla min oro. Dessutom undrar jag hur Mia skulle rea­ge­ra på att få konkurrens om revir och matte? Fast det kan man förstås inte veta förrän man prövat.

Kursstart
Höstens första kurs (Bildbehandling i Picasa) startade igår. En liten grupp damer infann sig, varav alla utom en är tidigare kursdeltagare så det kändes bekvämt.

Förkunskaperna är också ganska likartade, vilket underlättar genomgångarna. Det innebär att jag har fyra trevliga torsdagar att se fram mot. 🙂

Fotbollsskada
I eftermiddags beslöt jag göra en vända med röjsågen och inviga skyddshjälmen. Sågen startade snällt, men ”dog” innan jag hann börja röja. Hur jag än micklade med choken fick jag inte i gång den. Jag fick en flashback från pro­ble­men med den förra röjsågen och svor tyst för mig själv.

Sen kom jag på den ljusa idén att kolla hur mycket bränsle det fanns kvar i tanken. Den var inte snustorr, men bränslet var definitivt på upphällningen. Det förklarade ju saken. Utan bränsle är det förstås omöjligt att starta.

Efter påfyllning gick den i gång och uppförde sig oklanderligt tills jag tryckte på stopp-knappen. Det mesta av den frodiga växt­lig­heten ovanpå avloppstanken är därmed decimerad, liksom lupinslänten och ett par ställen till. Wow, vilken skillnad!

När jag hade röjt klart och satt på bettskyddet kände jag att det gjorde ont i mitt högra knä. Först trodde jag det kom sig av att jag hade gått i gummistövlar. Jo, jag får faktiskt ont i knäna av gummi­stövlar ibland, hur knäppt det än låter.

Efter en stunds tryckande och masserande lättade det. Under tiden kom jag på att smärtan nog sna­rare berodde på att jag hade svängt utåt med höger ben för att stötta röjsågen när jag föste undan kapat gräs. Ungefär som fotbollsspelare gör när dom stoppar eller sparkar bollen med insidan av foten. Den rörelsen ska jag försöka undvika i fortsättningen.

Besök
Som avslutning på dagen fick jag sällskap till kvällsteet. Under telefonsamtalet med den rara Troll­karlen tidigare idag kom vi under­fund med att det var länge sen vi sågs.

Det visade sig vara den 24 juli när jag kon­sul­terade kalendern i Outlook så det var ju faktiskt ett bra tag sen. Efter ett par muggar te och några skorpor var vi à-jour igen.

av

29.2 – Arbets- och skottdag

I stället för snöhögen har jag ägnat mig åt det jag kan bäst och är fortfarande singel.

Rasrepris
I morse möttes jag av en ny snöhög framför trappan. Den hade tydligen rasat ner från taket under natten, för snön var stenhård. Jag beslöt att vänta tills blidvädret mjukade upp den och nöjde mig med att bara skotta en smal gång.

Högen ligger fortfarande kvar. Jag hade viktigare saker för mig på eftermiddagen så det får bli morgondagens övning.

Kursstart i Picasa
Idag började kursen i Picasa, kvällstid den här gången. På väg till jobbet mötte jag alla som hade slutat för dagen. Käringen mot strömmen bokstavligen. 🙂

Redan för många år sen önskade jag att jag kunde få börja jobba efter lunch och sluta fram på kvälls­kvisten eftersom det stämmer bättre överens med min dygnsrytm. Sen jag började jobba som kurs­ledare hos Vuxeninstitutet har jag fått min önskan uppfylld.

Ämnet lockade nio deltagare. Dom flesta hade gedigen datorvana, men det visade sig ändå att mar­keringsmetoder (för att markera flera objekt) och kortkommandon var nytt för många.

Fortfarande singel
Skottdagen är snart slut och jag är fortfarande singel. 😀 Den enda jag kunde tänka mig att fria till är redan upptagen så jag slapp få korgen. Eller kjoltyg.

Att den som säger nej till ett kvinnligt frieri blir tvungen att köpa kjoltyg har jag aldrig hört talas om tidigare? På ny­heterna hade dom ett inslag från en tygaffär för att få reda på om det hade sålts några kjoltyg till män under dagen. Ytterligare en brist i min allmänbildning tydligen.

 

av

17.1 – Mest digitalt

Jag har förberett morgondagen, irriterat mig på OneNote, varit onödigt manlig och fått ett mejlsvar igen. Mia har varit kelsjuk.

Snabba ryck
Igår fick jag (efter påstötning) besked om att morgondagens kurs ”Tryggt och flinkt på nätet” blir av. Första modulen handlar om dator- och nätsäkerhet.

Tur att jag har det mesta av materialet klart, annars hade det blivit lite tajt kanske. Jag passade samtidigt på att testa om min dator har några säkerhetshål. Skönt att få grönt ljus.

OneNote
OneNote, som ingår i Microsoft Office-paketet är ett suveränt program för att hålla reda på an­teck­ningar, bilder, länkar, med mera. Nytt i 2010-versionen är att man kan ladda upp och synka an­teck­ningsböckerna på SkyDrive, där man har 250 GB gratis utrymme.

Men tyvärr finns det en hake. OneNote 2007 kan inte läsa 2010-filer, vilket i och för sig är normalt, men på grund av webbkopplingen kan jag heller inte spara anteckningsböckerna i 2007-format. På Zenbooken använder jag nämligen den äldre versionen och hade tänkt synka filerna mellan den stationära och den bärbara datorn. Tji fick jag.

Jag löste (förstås :)) problemet på annat sätt, men det är inte lika smidigt. Nåväl, då har jag lärt mig nåt nytt idag också.

Onödigt manlig
Backup är inget för hårda killar och handböcker läser dom först när allt annat har misslyckats säger elaka tungor. Jag är ingen hård kille, men nog så manlig i det senare avseendet.

Innan jag läste handboken startade jag diskkloningen. Sen läste jag handboken och konstaterade att alternativet jag valde innebär att alla skadade sektor och felaktigheter i filsystemet också överförs till den andra disken… Grrr. Där blir det ”backskubb” för att citera f d teknikerkollegers uttryck.

Nytt mejlsvar
Idag svarade K-Markets kundtjänst på mitt klagomål över att det inte finns aluminiumfri deodorant i butikssortimentet på Kimitoön: ”Tack för responsen. I vårt sortiment finns dessa två alternativ av Herbina spray: Herbina parfyymideo 100 ml elegant black och Herbina parfyymideo 100 ml rosa.
Vänligen be om köpmannen kan beställa någondera av dem till butikens utbud. Vi har också i vårt utbud Erisan roll on deodorant, som är utan aluminium: Erisan deodorant 50ml bigball alumiiniton”. Bra jobbat K-Market!

Mia kelgris
Med undantag av några korta turer utomhus har Mia föredragit hus‑ och famnvärmen idag. Hon satt länge på skrivbordet och tittade på snöflingorna som just då var extra stora och långsamt dalade ner, men helst ville hon ligga i min famn.

av

16.1 – Extremhuslig

Jag har nystrukna spetsdukar och nyupplagda yllebyxor, har bytt gardiner och fått mejlsvar.

Nystruket
Idag tvättade jag bland annat dukar och gardiner. Majo­ri­teten av dukarna bestod av mosters hand­virkade spetsdukar som jag tycker är så vackra. Medan hon levde spände hon alltid ut dom och stärkte dom efter tvätt. Så ambitiös är inte jag, även om jag inser att det vore en fördel. Dukarna blir klart mindre när jag nöjer mig med att stryka eller pressa.

Idag prövade jag att stryka dom direkt efter cen­tri­fu­ge­ringen, men jag vet inte om resultatet blev så mycket bättre? Men dom duger åt mig och Mia. Hon kollade att jag gjorde mitt bästa.

Två av dukarna åkte in i torktumlaren med resten av tvätten. Det var ett katastrofalt misstag! Den som är virkad i konstmaterial klarade sig hyfsat, men bomullsduken hade krullat i hop sig till oigen­kännlighet. Den får jag nog blöta och spänna ut.

Isytt och upplagt
Så länge det var dagsljus passade jag på att sy i knappen som lossnade från kappan och förstärka dom övriga. Dessutom behövde knappen på ett par av mina byxor flyttas. Sen kom jag i håg mina yllebyxor.

Då menar jag inte mamelucker vill jag förtydliga, utan vinterlångbyxor i ylletyg. Dom köpte jag på (Klingels) vårrea i fjol och nålade upp, men tyckte det inte var nån brådska att sy upp dom. Med nuvarande ca 10 minusgrader blev det plötsligt aktuellt. Mia deltog förstås i det arbetet också. 😀

Gardinbyte
I och med att jag bytte gardiner i vardagsrummet före jul, blev dom ljusa panelgardinerna ”lediga”. Det slog mig att dom säkert skulle göra sig bra i köket i stället.

Jag ångrade att jag hade hängt upp dom vinröda. Så länge det var mörkt nästan dygnet runt gick dom bra, men tack vare snön och lite längre dagar känns det viktigt att låta ljuset flöda in. Skillnaden blev markant. Köket är mörkaste rummet i huset, så ljusa gardiner behöver det vara.

Dom vinröda kunde få flytta till sovrummet i stället tyckte jag. I det lilla rummet finns det två fönster och där kan ljuset gott vara lite dämpat utan att det stör. Det innebär dess värre att jag behöver nya gardin­stänger. Dom gamla mormorsstängerna i trä är på tok för tjocka för gardinerna. Tänk att det alltid blir konsekvenser av alla nya val… Men det är väl logiskt egentligen.

Mejlsvar
Klingels kundtjänst skickade idag svar på mitt klagomål över knapparna som lossnar på löpande band i nya kappan: ”Hej, tack för ditt anmälan. Jag beklagar, att knapparna är sytt dåligt. Jag har krediterat 15,00 euro rabatt till din kundiformation. Hoppas att du är nöjd till beslutet.”

Fantastiskt! Jag hade varken bett om eller förväntat mig ett gottgörande, men så klart tackade jag så mycket. Bra skött tycker jag. Nu är kunden nöjd och belåten igen och fortsätter säkert handla. 🙂

Från Unilever (Rexona) fick jag också svar. Pirjo på Konsumentkontakt bekräftar att deodoranterna innehåller aluminium – ”inte att förväxla med alun” hur nu nån kan göra det? – och avslutar mejlet med: ”Jag vidareframför dina önskemål om aluminiumfria deodoranter.”

Jag hyser inga som helst förhoppningar om att dom tar hänsyn till mitt önskemål. Svaret tolkar jag närmast som ”jag hör vad du säger”, men då vet dom i alla fall att det finns minst en kund som inte köper deras produkter.

av

11.1 – Ny‑/omstart

Vädret har återgått till det normala, jag laddar för kursstart, har fått ovanlig post och är modern till våren. Mias smaksinne förvånar mig än en gång.

Normalväder
Det är mörkt igen och klafsar som vanligt om fötterna när man går ut. +3 grader och regn har åter­ställt naturen till ”en tidigare version”. Förhoppningsvis verkställs den utlovade nya versionen i slutet av veckan, den här är synnerligen deprimerande!

Slut på lättjan
I morgon börjar första kursen, ”Ordning och reda i datorn” i Dalsbruk. Tisdagskursen blev inte av, vilket jag också hade förväntat mig. Torsdagskursen med start nästa vecka är än så länge osäker. Passar mig bra, helst vill jag ha bara en kurs per vecka.

En eventuell kursdeltagare har jag redan skrämt bort. Häromdagen ringde en dam och undrade om hon som nybörjare kan delta i ”Ordning och reda i datorn”, hon hade fått en dator i julklapp. Jag avrådde henne med motiveringen att kursen är tänkt som påbyggnad för dom som redan kan grunderna eller har gått nybörjarkursen.

Jag kunde förstås ha erbjudit mig att sälja privatundervisning, men jag är rätt säker på att hon hade tyckt att 55,35 €/timme (inklusive moms) är i blodigaste laget – även om hon får 30 % avdrag i deklarationen. För fyra kurstillfällen hos Vuxeninstitutet betalar hon 15 €. Det är en skaplig sub­ven­tio­nering. Å andra sidan är kurserna aldrig individuellt anpassade, så det är skillnad på både kvalitet och effektivitet.

Intressant post
Bland dagens post låg ett vadderat kuvert som innehöll något som såg ut som kolabitar i en påse. På en liten lapp fanns en hälsning från VDn på ZasData: ”Gott början på året! Ann Glen whisky tablet Laphroaig.”

Det var ju en rolig överraskning! Jag förstår varför jag fick just den smaken. Nån gång för länge sen pratade vi om whiskysorter och jag avslöjade att Laphroaig är nåt av det värsta jag vet i whiskyväg.

Jag var ju tvungen att smaka på en av bitarna. Det var ingen kola, utan närmast fudge och hade en svag bismak av den gräsliga whiskyn, men det gick att få ner den. I tack-mejlet skrev jag att det här måste vara enda sättet att få i sig den vedervärdiga drycken. Tacka vet jag Cragganmore!

Trendig
Ha, i vår är jag modern igen! Åtminstone om man får tro Ellos. Vårfärgerna i modevärlden är som tagna ur min garderob om man undantar dom vita plaggen. 😀

Konstigt smaksinne
Igår överraskade Mia mig storligen genom att slicka i sig av avokado-röran jag lät henne smaka på. Övriga ingredienser bestod av räkstjärtar, gräddfil och majonnäs och så hade jag kryddat med lite vitlökssalt.

Om jag gav henne en bit räka dög det inte, men inklämd i röran gick det bra. Hennes smaksinne måtte vara ytterst udda för en katt?