21.10 – I arbetstagen

Jag har formaterat en hårddisk, rensat i bokhyllan, hållit sista kurstillfället, är imponerad och eldar i köksspisen. Mia har haft anledning att klaga igen.

Formaterat en hårddisk
För länge sen bestämde jag mig för att använda en av mina äldsta externa hårddiskar som ”recovery disk” för att kunna återställa Windows vid behov. Sen dess har jag ångrat tilltaget och bränt DVD-skivor i stället.

HårddiskEftersom utrymmet började bli begränsat, ville jag ta bort Windows-filerna, men si det gick inte alls. Inte ens min administratörsrättighet räckte till, det krävdes en ”trusted ….” av nåt slag.

Tyvärr hittade jag ingenstans där jag kunde ändra behörigheterna i Windows 10, så jag beslöt helt resolut att flytta över det som skulle vara kvar till en annan disk och omformatera den gamla. Sen gällde det förstås att flytta tillbaka alla filer. Bara bildarkivet krävde drygt tre timmar, men jag kunde ju lyckligtvis göra annat under tiden.

Rensat i bokhyllan
Bokhyllorna på ”kontoret” krävde en radikal insats har jag insett ganska länge, men inte tagit mig i kragen. Igår gjorde jag det äntligen.

Om jag trodde att jag skulle få en massa plats över, trodde jag helt fel. Det syns knappt att jag har slängt stora högar med gamla papper och plockat bort ett tjugotal fackböcker i allt från ekonomi till mark­nads­föring och försäljning. Suck. Men ordningen blev möjligen något bättre.

Sista kurstillfället
Igår eftermiddag hade vi sista kurstillfället för ”IT- och nätbaserade verktyg för styrelsens ad­mini­stra­tion”. Av gruppen på åtta personer deltog bara tre. Antalet har minskat successivt efter hand, så jag undrar om jag har skrämt bort dom?

ChokladFördelen med den lilla gruppen var att slutövningen blev klart enklare att hantera, men det kändes ändå tråkigt att så få kunde/ville delta. Jag kände mig trots allt uppskattad tack vare chokladasken som överräcktes av ”ålderskvinnan” i gruppen. 🙂

Imponerad
Igår råkade jag få syn på antalet följare jag har på bloggen och blev djupt imponerad. Hela 232 personer följer den noterade jag. Ett varmt och innerligt tack för att ni vill ta del av mina skriverier!

Eldar i köksspisen
Det kalasfina höstvädret har idag övergått i regn och kraftigare vindar. Ett par brasor i köksspisen sitter därför fint och sprider skön värme.

Det kanske var väderombytet som fick talgoxen att flyga in i verandan i morse? Lyckligtvis hittade den ut igen när jag hade öppnat ytterdörren. Mia var som tur utom syn- och hörhåll, annars hade jag genast misstänkt att hon hade nåt med saken att göra.

Mia väntar..Mia har haft anledning att klaga igen
Eftersom jag hade lovat transportera den ”döda” datorn till proffsen i Kimito i samband med kursresan till Västanfjärd blev frånvaron längre än vanligt igår. När jag kom hem mötte Mia mig vid parkeringen och verkade gladare än vanligt över att se mig.

Det fick sin förklaring då jag låste upp ytterdörren… Jag hade igen en gång glömt att ta bort luckan från hennes ingång när jag släppte ut henne på morgonen. Hon hade alltså varit utestängd i fyra timmar.

Det går naturligtvis ingen nöd på henne. Hon klarar sig utmärkt och har flera ställen där hon kan söka skydd om hon vill. Men givetvis fick jag ”ågren” – nu hade matte gjort bort sig IGEN. Fast det är säkert bättre att vara utestängd än innestängd tröstade jag mig med. :-/

10.2 – Tacksamt

Jag har lyckats avhjälpa ett problem, skickat nya sammandrag och ser med spänning fram mot morgondagens ÅU.

Avhjälpt problem
Efter att jag nyss hade kommit hem igår kväll ringde en förtvivlad herre. Webbläsaren upp­trädde besynnerligt och han kom inte åt sitt FB-konto. Det senare problemet löste vi per telefon – det gäller att stava lösenordet rätt, men det andra bad jag honom återkomma om idag.

Sjuk datorUnder förmiddagens samtal drog jag den slutsatsen att jag kunde hjälpa honom på distans, men var tvungen att ge upp efter ett tag, de inställningar jag pratade om existerade inte på hans dator. Efter­som jag var fullt sysselsatt med förberedelser för lördagens styrelsemöte bad jag honom ta med sig datorn och komma till Udden efter klockan två, vilket han gjorde.

För att göra en lång och omständlig historia kort, kunde han åka hem tillbaka efter två timmar. Då var en system­åter­ställ­ning och ominstallation av webbläsaren genomförda plus kontroll att allting fun­ge­ra­de som det brukar. Därmed sparade han in en t/r-resa till Kimito, respektive kostnaden för fel­sök­ning och arbetstid à ca 70 €. Å andra sidan hade en tekniker förmodligen fixat problemen på tio minuter…

Innan han gick tackade han och frågade som vanligt vad han var skyldig? Och han la inte till ”om jag är skyldig nåt”. 😀 ”Betala det du tycker det är värt” fick han som svar. ”Då ska jag göra det” lovade han. Trevligt med kunder som vill göra rätt för sig.

Nya sammandrag
Efter diverse arbetsinsatser från fyra personer finns nu båda svenskspråkiga sammandragen översatta till finska från förra onsdagens vattenevenemang. För att slippa hålla reda på vem som fått vad, har jag skickat jag hela rasket på nytt till åhörarna.

Därmed sätter jag punkt för efterarbetet, utom när det gäller kostnadsfördelningen och arbets­grup­pens uppföljningsmöte. Vi ska faktiskt unna oss en god middag ”på lokal” – det är vi värda!

Spännande
Gårdagskvällens kurstillfälle var det sista för styrelsekursen. För första gången i mitt liv fick jag upp­leva att pressen var närvarande på en av mina kurser… ÅUs lokalredaktör deltog på initiativ av kurs­del­tagaren som skickade skriftligt beröm.

TulpanbukettRedaktören skrev flitigt noterade jag och strax före kaffepausen fotograferade hon den lilla ceremonin då en av de ”herrliga” deltagarna överräckte en vas med en jättebukett av tulpaner som tack för en trevlig och givande kurs. Det värmde ett gammalt ärrat hjärta må ni tro och egot njöt i fulla drag över uppmärksamheten.

Dessutom blev jag förärad en handgjord smörkniv i trä med texten Västanfjärd. Inte alla som äger sån vill jag påstå, speciellt inte en som är gjord av den äkta maken till byarådets sekreterare. Jag kanske fick den för att jag skojade och sa att jag funderar på att flytta till Västanfjärd? Förutsättningen var dock att jag kan ta med Dragsfjärden som flyttgods. 😀

Redan vid 22-tiden hade redaktören knackat ner sina anteckningar och skickat ett textförslag som idag på förmiddagen godkändes av alla berörda. Så i morgon kanske får vi se resultatet. Spännande värre. 🙂

5.12 – Påfyllningar

Jag har fått påfyllningar, fyllt på förråden och provklättrat.

Påfyllningar
Gårdagens kursavslut gav påfyllning på många sätt. Dels själsligen tack vare nöjda och glada kurs­deltagare och dels rent konkret i form av ved, sylt och blomma.

VedkasseEn av kursdeltagarna hade läst om min björkved på bloggen och tyckte jag kunde behöva ”skapliga klabbar” så hon hade övertalat kurskollegan att fixa såna till mig. Verkligen en glad överraskning! Kassen var så tung att jag knappt orkade lyfta den, så den räcker till många sköna brasor.

Men det var alltså inte nog med det. I påsen hon överräckte hittade jag två(!) burkar hemlagad jord­gubbssylt. Den får jag njuta av under låång tid framåt med tanke på min sparsamma kon­sum­tion. Från de övriga i gruppen överräcktes en julblomma med varma kramar som tack för en givande kurs.

Kan det bli bättre? Jag försökte som vanligt påpeka att jag faktiskt får betalt för att hålla kurs, men det hindrade dom inte, vilket jag förstås är väldigt glad för. 🙂

Både svenska och finska skatteverket har dessutom fyllt på min kassa. Inte alls dumt så här strax före jul. Fast det är klart, egentligen är det mina pengar som dom lånat under året om man ska se det krasst. Hur som helst är tillskottet välkommet. I synnerhet som lotto-vinsten behagade utebli.

Påfyllda förråd
I förrgår hade jag turen att få en stor bit hemlagad, jättesmaskig citronpaj. Byns invandrare hade varit i bak­nings­tagen igen. Om du skyndar dig hinner du få en smakbit! Jag skojade med honom och föreslog att han skulle öppna bageri. Här på ön har han mig veterligen bara en konkurrent.

Idag var det dags att fylla på matförrådet. I första hand Mias, men också mitt eget. Dessutom be­höv­de Silverpilen få sig en skvätt bränsle. Efter att ha lastat ur bilen, fyllde jag på spolarvätska och ställde in snöborstarna. Redan igår eftermiddag och på kvällen behövdes isskrapan.

Sen bar jag in ved. Dels ”avskedspresenten” och dels fyllde jag på vedlådan. Om det blir snöslask i morgon som MI tror behöver jag inte gå ut för den skull åtminstone.

Provklättrat
För tre(?) veckor sen hade Rautia extrapris på just en sån hushållsstege som jag ville ha. Varu-Tjänst hade den inte hemma men lovade beställa en till mig. Den skulle komma efter en vecka. Sen har jag glömt bort alltihop, ända till idag.

StegeFör säkerhets skulle ringde jag och kollade att den fanns på plats. Det gjorde den så idag hämtade jag den och provklättrade ute på trappan. Den fick betyget med beröm godkänt.

Det innebär att min f d svärmors antika, fina hushållsstege nu är förpassad till boden. Det är absolut inget fel på den annat än att den är skittung att hantera.

Trappstegen är gjorda i massivt trä och be­nen i järn antar jag, modellen kan möjligen vara 1950-tal eller tidigare. I bästa fall hittar jag en köpare på bytes­bör­sen, i annat fall får den gå till nån loppis.

18.10 – Variation

Första kursen är slut, nästa har börjat, vädret har slagit om och jag är välförsedd. Mia varierar kosten.

KursFörsta slut och nästa börjat
I onsdags var sista kurstillfället i Kimito. Alla var överens om att kursen gott kunde ha varit längre, så det får jag ta till mig till nästa gång – om det blir någon… Det börjar kännas som om jag är klar med ”kursandet” när det här läsåret är slut.

Igår började nästa kurs, grunder i Picasa. Den här gången i Rosala. Med ett par undantag var delta­garna välbekanta sen tidigare så det kändes hemtamt och gemytligt.

Av det nya nätbaserade verktyget för kursadministration fram­går åldern på deltagarna, varför vet jag inte? Man kanske gör nån slags statistik? Det visade sig att den äldsta deltagaren i Rosala­gruppen är 79, den yngsta 46 och medelåldern 63 mig inräknat. Det kan man kalla mogen ungdom. 😀

Väderomslag
Sen i onsdags har värmen och den svaga vinden övergått i kyla och iskall blåst. När jag gav mig av igår eftermiddag stod regnet som spön i backen och i dag gick den kalla vinden genom märg och ben. Men det vore förstås konstigare om värmen fortsatte, det är ju bara ett par veckor kvar tills vinter­må­naden börjar.

Välförsedd
På höstarna är det kutym att skolbarnen säljer toa- och hushållspapper för att bekosta sina skol­re­sor. Vår kurssekreterare, vars dotter är en av försäljarna, tog emot beställningar via FB så jag slog till med en säck av vardera som jag hämtade i onsdags.

Ett par dar senare aviserade rektorn i Hitis-Rosala skola om samma sak och hade beskrivit ända­målet i så rörande ordalag att jag ville understöda dom eleverna också. Papper förfars ju inte och utrymmet på vinden räcker gott till så jag köpte ytterligare en uppsättning igår. Nu är jag synnerligen väl­för­sedd ett tag framöver!

TusenfotingMia varierar kosten
När jag kom hem strax före sju igår kväll satt Mia och väntade vid parkeringsplatsen. Hon pratade en lång stund sen jag klivit ur bilen och talade om att matte hade varit borta nog så länge (tror jag?). Det kan jag gott förstå, jag åkte redan halv tre för att vara i god tid till 15-färjan.

Hon följde genast med in och hann få syn på en tusenfoting vid diskbänken innan jag serverade henne ätbart så tusenfotingen fick bli förrätt. Sen väntade hon tills jag tog fram min mat och ville gärna smaka på den också. Pasta i skink- och baconsås blev alltså dessert. Även katter gillar varierad kost. 🙂

(Klicka på bilden för att se originalet i full upplösning.)

14.2 – Epilog

(Nej, jag är inte senil – jag är fullt medveten om att det här är andra inlägget idag. :D)

Jag har motionerat Mia och förberett morgondagen. Antalet vänner har minskat.

Motionspass
Eftersom Mia inte är särskilt förtjust i att vistas utomhus den här årstiden, ”övertalade” jag henne att följa med upp till soptunnan. Stigen är visserligen upptrampad men krävde en del extra skutt för att ta sig fram. Hon verkade ändå tycka det var roligt av tokrusningarna och ”kommentarerna” att döma.

För att få ner hennes vikt har jag minskat på mathållningen och serverar lättfoder. Det är inte värst populärt, igår kväll insisterade hon på att få det utbytt mot nåt godare, men oftast går det ner.

Kursavslut
I morgon är det sista kursavsnittet för ”Flinkt och tryggt på nätet”. Efter avverkad soptur och lite snöskottning ägnade jag mig åt kursinnehållet. Förra veckan installerade vi Skype och i morgon ska jag gå igenom hur man ställer in och använder programmet.

Det förvånar mig att man inte kan radera sitt konto? På supportforumet får man reda på att kontot inte går att ta bort, bara innehållet i profilen. Undrar varför?

Å andra sidan går det att ha flera Skype-användare på samma dator förutsatt att var och en har ett eget konto. Praktiskt om man har ett hemnätverk eller samma dator används av flera personer.

Färre vänner
För varje år blir Alla hjärtans dags-hälsningarna färre har jag märkt. Vännerna i Sverige som tackade för hälsningen jag skickade, har i år minskat till tre. Och det är väl inte så underligt eftersom vi aldrig träffas längre.

Desto gladare blev jag över att höra Grisen/Tvillingens röst. Vi kom fram till att det snart är läge för picknick på bryggan igen. Den 27.3.2011 begav det sig senast ser jag av datumet på bilden hon tog.

En trolig förklaring till den krympande vänkretsen är att jag är dålig på att hålla kontakt och höra av mig. Jag tror på nåt sätt att vännerna alltid finns kvar, oavsett hur länge sen vi senast hördes av eller sågs och riktigt så fungerar ju inte vänskapsrelationer. Precis som alla andra relationer be­hö­ver dom underhållas. Jag är alltså en dålig vän ur den synvinkeln.

Dess värre tror jag inte att jag kommer att bli bättre… Dom enstaka personer som står mig nära får stå ut med mig som jag är. Det gör dom nog förresten, annars skulle dom inte tillhöra ”den inre kretsen”. 🙂

Det påminner mig om ett klokt citat: ”En vän är en person som vet allt om dig, men som gillar dig ändå.

 

2.2 – Slutet gott

Årets första kurs är avslutad och det sprakar i både spis och kamin. Mia äter broccoli och har varit ovanligt billig.

Kursavslut
Idag var sista kurstillfället för Ordning och reda i datorn. Deltagarna var lika engagerade och moti­ve­rade som vanligt, men konstaterade att det krävs en hel del praktisk träning innan bitarna faller på plats.

Jag instämmer till fullo. Det tar ett tag innan man orienterar sig på lagringsenheterna och har fått kläm på hur man flyttar och kopierar filer.

I samband med kaffepausen – en av deltagarna hade med sig ”picknick-korg” idag också och en annan hade bakat chokladrutor – fick jag en härlig tulpanbukett och tackkort. Jag försökte påpeka att jag har betalt för att undervisa, men deltagarna tyckte jag skulle ha blommor ändå. Jättegulligt av dom. 🙂

Kallare
För en stund sen visade termometern -21°. En ökning med fyra minusgrader sen jag kom hem från kursen. Stackars Silverpilen fick stå och huttra på parkeringen i nästan tre timmar. Men den startade snällt utan knot.

Värre var det när jag skulle i väg, trots att motor- och kupévärmaren hade stått på. Antagligen var jag för snål med tiden, motorn var lika trögstartad som om motorvärmaren inte hade varit i gång alls kändes det som. Med lite lirkande och några kärleksfulla ord startade den vid andra försöket.

För att avlasta el-elementen tände jag upp både i köksspisen och kaminen i sovrummet när jag kom hem. Frysa inom­hus tänker jag då inte!

Hittills har jag klarat mig bra utan att använda elfilten. Dels har det inte varit så kallt och dels är jag totalt ”flanelliserad”. Flanellakan och ‑nattlinne är inte speciellt sexigt, men ack så varmt och skönt!

Grönsakskisse
Mia har för vana att dela mina måltider. Jag har förstås uppmuntrat henne till det. Frukost vid datorn och övriga måltider vid diskbänken för det mesta. Hon får smakbitar av pålägget och det som jag tror hon gillar på min tallrik. Idag testade jag med kokt broccoli. Jodå, det gick också ner.

Jag tror för all del inte att hon skulle äta det om hon fick det i matskålen, men hon tror tydligen att det som matte äter är gott. Utom thai-maten, den får jag ha i fred.

Billig kisse
Jag hann bara sätta blommorna i vas och ställa den på bordet så var Mia uppe och tuggade på deko­ra­tions­bladen. Jag bannade henne förstås, men hon hade av allt att döma bestämt sig för att testa mig. Till slut hoppade hon ner och gick ut en sväng.

När hon kom in tillbaka hade jag tagit fram julklappsduken jag fick av fru grannen och ställt vasen på den med en ljusstake på var sida. Dom lila tulpanerna matchade min lila vas, som i sin tur över­ens­stämde med färgen på duken kom jag på.

Medan jag fyllde på ved i kaminen inne i sovrummet hörde jag ett klingande ljud som jag omgående asso­cierade till mässingsljusstakarna. Hon var alltså uppe på bordet igen. Jag gick direkt in i köket för att se vad hon höll på med.

Det var redan färdigt. Blomvasen låg omkullstjälpt på bordduken och vattnet rann omkring och ner på golvet. Mia stod kvar på bordet och såg ut som ett frågetecken. Då blev matte ”sint” som dom säger i Jämtland. ”Förb…e kattskrälle” vrålade jag, tog tag i nackskinnet och släppte, eller snarare slängde, ner henne på golvet.

Då fattade hon att det var allvar. Hon gick låg i ryggen in och gömde sig i vardagsrummet. Ett par minuter senare ville hon gå ut. Min negativa energi fick henne antagligen att vilja fly längre bort.

När hon kom in en stund senare var vi förstås vänner igen. Varken hon eller jag är långsint. Bord och golv är avtorkade, blomvasen står på bordet igen och duken hänger på tork i badrummet. För­hopp­nings­vis associerar hon blomvaser med obehag i fortsättningen.

 

18.10 – Klart, slut

Jag har förlorat mitt e-kort, kursdeltagarna var nöjda, saftblandaren är testad och jag behöver vind­skydd bakom TV-stolen. Mia har haft innedag.

Nix e-kort
Idag blev jag sur. Riktigt sur. Det började med att det dök upp en dialogruta som meddelade att e-kortet inte längre är i bruk när jag skulle logga in. Järnspikar.

Anledningen var enkel. Jag tyckte det var onödigt att betala årsavgift för ett bankkort jag inte använder eftersom kortet var utfärdat av Swedbank i Sverige. Att e-kortet var kopplat till bankkortet hade jag ingen tanke på just då.

Efter köandet till telefonbanken blev jag hänvisad till servicelinjen av killen som svarade. Dom kunde kanske se till att jag fick ett nytt kort. So far so good.

Ny telefonkö. Nina på servicelinjen bekräftade att dom kunde utfärda ett nytt kort till priset av 400 kronor, skicka det med DHL och att jag kunde avhämta det på något av deras kontor i Finland.

”Jaha, och var har dom kontor här då?” undrade jag. Jag kunde välja mellan Vasa, Tammerfors eller Helsingfors fick jag reda på. Jag förklarade att jag bor på en ö i skärgården och att jag har fyra timmars enkel resa (en lätt överdrift) till närmaste kontor så det gick inte alls. ”Men tack ändå” avslutade jag samtalet med.

Shit pommes frites. E-kortet som är en av dom bästa uppfinningarna när det gäller säker betalning på nätet. Jag kan aldrig bli av med mer än beloppet jag handlar för och det virtuella kortet upphör auto­matiskt efter en eller max tre månader beroende på vad jag väljer.

Tänk att det ska vara så krångligt två grannländer emellan. Samtidigt förstår jag bankens för­siktig­het. Det stjäls tusentals kort dagligen som hamnar i orätta händer och nyttjas för kriminella ändamål så bankerna har all anledning att vara restriktiva.

Det går naturligtvis att handla med finska betalkort i vanliga fall, men en av mina favoritsajter accepterar bara svenska kort. Köp mot faktura à 25 kronor godkänns inom Sverige, annars måste jag kontakta kund­tjänsten. Det kanske inte är meningen att jag ska köpa nåt mer från dom?

Kursavslut
Idag var sista kursdagen för den ena gruppen. Enligt utvärderingarna var dom nöjda och belåtna även om någon tyckte det var svårt att förstå allt. Det förstår jag mycket väl. Mängden ny och främmande information känns överväldigande när man är nybörjare. Jämfört med inledningen har det ändå skett en avsevärd kunskapsutveckling fast del­ta­gar­na kanske inte upplevde det så.

Testutryckning
På hemvägen från kursen kunde jag inte låta bli att testa saftblandaren. Jag anslöt den till cigarrett­uttaget och ställde den i framrutan. Jodå, den fungerade finfint. Mötande trafik fick antagligen skräm­sel­­hicka.

Nästa steg var att kolla att den satt kvar på taket trots stormvindarna. Det gjorde den också. Skitroligt att leka utryckare ett tag. Dom 20 eurona var en lyckad investering. 😀

Behov av vindskydd
Att titta på TV i kväll var inget nöje. Stormvindarna pressade sig in bakom fåtöljen och fick nästan håret att fladdra. Innan nästa storm får jag konstruera ett vindskydd bakom stolen.

Tack och lov kommer vinden från söder, annars hade jag tappat signalen från antennen. Frågan är hur man vind­skyddar en antenn?

Innedag
Mia har tillbringat mesta delen av dagen inomhus. Hon var nöjd med att stanna inne också när jag åkte till kursen, men höll en längre utläggning när jag väl kom hem. Antagligen tyckte hon att hon hade varit instängd för länge.