14.2 – Epilog

(Nej, jag är inte senil – jag är fullt medveten om att det här är andra inlägget idag. :D)

Jag har motionerat Mia och förberett morgondagen. Antalet vänner har minskat.

Motionspass
Eftersom Mia inte är särskilt förtjust i att vistas utomhus den här årstiden, ”övertalade” jag henne att följa med upp till soptunnan. Stigen är visserligen upptrampad men krävde en del extra skutt för att ta sig fram. Hon verkade ändå tycka det var roligt av tokrusningarna och ”kommentarerna” att döma.

För att få ner hennes vikt har jag minskat på mathållningen och serverar lättfoder. Det är inte värst populärt, igår kväll insisterade hon på att få det utbytt mot nåt godare, men oftast går det ner.

Kursavslut
I morgon är det sista kursavsnittet för ”Flinkt och tryggt på nätet”. Efter avverkad soptur och lite snöskottning ägnade jag mig åt kursinnehållet. Förra veckan installerade vi Skype och i morgon ska jag gå igenom hur man ställer in och använder programmet.

Det förvånar mig att man inte kan radera sitt konto? På supportforumet får man reda på att kontot inte går att ta bort, bara innehållet i profilen. Undrar varför?

Å andra sidan går det att ha flera Skype-användare på samma dator förutsatt att var och en har ett eget konto. Praktiskt om man har ett hemnätverk eller samma dator används av flera personer.

Färre vänner
För varje år blir Alla hjärtans dags-hälsningarna färre har jag märkt. Vännerna i Sverige som tackade för hälsningen jag skickade, har i år minskat till tre. Och det är väl inte så underligt eftersom vi aldrig träffas längre.

Desto gladare blev jag över att höra Grisen/Tvillingens röst. Vi kom fram till att det snart är läge för picknick på bryggan igen. Den 27.3.2011 begav det sig senast ser jag av datumet på bilden hon tog.

En trolig förklaring till den krympande vänkretsen är att jag är dålig på att hålla kontakt och höra av mig. Jag tror på nåt sätt att vännerna alltid finns kvar, oavsett hur länge sen vi senast hördes av eller sågs och riktigt så fungerar ju inte vänskapsrelationer. Precis som alla andra relationer be­hö­ver dom underhållas. Jag är alltså en dålig vän ur den synvinkeln.

Dess värre tror jag inte att jag kommer att bli bättre… Dom enstaka personer som står mig nära får stå ut med mig som jag är. Det gör dom nog förresten, annars skulle dom inte tillhöra ”den inre kretsen”. 🙂

Det påminner mig om ett klokt citat: ”En vän är en person som vet allt om dig, men som gillar dig ändå.