16.5 – Hälsningsdag, ärtsoppa och stilpoäng

Nackhåren har rest sig, vi har kockat, smörjt kråsen och avtackat. Mia har fått en present.

Nackhåren har rest sig
I torsdags reste sig nackhåren igen då jag läste Annonsbladet. Har du nånsin hört talas om Morsdag? Det måste ju vara en dag när man morsar mer än vanligt? I samtliga annonser gjorde man reklam för häls­nings­da­gen. Jag trodde alla – i synnerhet proffsskribenter! – visste att vi firar Mors dag och inget annat?

I konsekvensens namn frågar jag mig vad Farsdag då innebär? Dagen då man roar sig med nåt farsartat? Usch och fy, tycker den självutnämnda språkpolisen. 😦

Kockat
I fredags morse kl 9.30(!) var ärtsoppan färdigkokad. Husse hade på torsdagen tagit en omväg på väg från stan för att köpa rökta ben som verkligen satte fin touche på soppan.

På kvällen la vi ut nät och fick mera fisk, bl a en liten gädda och en sutare. Gäddan beslöt vi lägga in  enligt ett recept som Husse hade fått och sutaren föreslog han att vi skulle röka.

Sagt och gjort. Sutaren lades i salt, gäddfiléerna skars i sillbitsstora bitar och ”badades” i två sorters lag innan de ställdes kallt för att mogna ett par dar.

Igår hade vi så ”fiskfrossa”. Vi började med den inlagda gäddan. Mindre socker eller mera salt, mera kryddor, lite dill och kanske citron hade piffat upp anrättningen, men i övrigt smakade den utmärkt!

Som huvudrätt åt vi varmrökt sutare. Också den var god, men kunde gott ha saltats mer och tagits ut ur rökugnen något tidigare kom vi fram till. Fisk är fina fisken!

Smörjt kråsen
Som några gånger tidigare, tyckte jag att vi kunde äta Mors dags-buffé i Labbnäs på söndagen. Förslaget föll i god jord. (Det smärtar mig att se att man också där firade hälsningsdag.)

Eftersom våra mattider inte är som andras, bokade vi in oss på sista dukningen kl 15. Det var vi inte ensamma om insåg vi när vi ställde oss i kön till matbordet.

Men, vi hade ju inget annat för oss (för en gångs skull!) så vi väntade tålmodigt. Vår väntan var inte förgäves. Sortimentet var som vanligt både digert och smakrikt. Dessutom smakfullt upplagt och tilltalande för ögat. Onekligen en bjärt kontrast till Uddens enkla utbud och servering! 😀

Avtackat
Igår kväll gick det tredje och avslutande föredraget om Kimitoön vid sekelskiftet 1500-1600 av stapeln i Kärra café. Publiken bestod den här gången av 26 personer, totalt har vi haft 111 åhörare så det tycker vi är succé och tackar varmt för.

Innan vi släppte fram vår föredragshållare avtackade vi föreningens förra ordförande för hennes 15-åriga ordförandeskap. Som tack fick hon Finlands svenska hembygdsförbunds högsta förtjänsttecken i form av en silvermedalj med tillhörande diplom.

Efter avslutat föredrag tackade vi också föredragshållaren. Dess värre blev han utan blommor för dom glömde vi ge honom! Makalöst vad glömsk man kan vara. Å andra sidan fick han ju sitt honorar så han gick inte helt tomhänt.

Mia har fått en present
I lördags hade vi igen besök av Vik Husse. På grund av andra engagemang var det två veckor sen sist. Den här gången kompletterades bullpåsen av en ask inne­hållande torkat fiskskinn som Mia skulle ha.

Förpackningen kanske inte riktigt gjorde att man associerade med innehållet precis, men den fick helt klart stilpoäng. 🙂

22.7 – Hänt i veckan

Jag har överträffat mig själv, provkört kompressorn, firat en födelsedag, ätit laxsoppa, klippt gräs och haft en hel del besök.

Dammsugare 3Överträffat mig själv
I måndags kravlade jag ur sängen redan kl 6:50. Det var delvis Mias förtjänst förstås. Den tidiga väckningen fick till följd att jag hade dammsugit klart redan 9:30, vilket garanterat är första gången i världshistorien! Det är stor risk att det blir en unik händelse. 😀

Provkört kompressorn
Dagen fortsatte med proviantering och besök på macken för att kolla däcktrycket så jag kunde jäm­föra med manometern på min egen kompressor. -0,5 bar kom jag fram till. Därmed var jag redo för att fylla på luft i vattenpumpen. Förnämligt att slippa låna luft.

Firat en födelsedag
På eftermiddagen var jag bjuden på födelsedagsfirande så det gällde att svida om till gå-bort-stass och pallra sig i väg till Nästgårds. Där var släkt och och en del vänner redan samlade.

Ett par timmar och ett par bitar jordgubbstårta senare tackade jag för mig och försvann från platsen. Det närmade sig Mias mattid.

LaxsoppaLaxsoppa
Tisdagen försvann med bl a tvätt, grästrimning och besök, igår var det dags för Labbnäs loppis och laxsoppa. Vad jag kan minnas hoppade jag över evenemanget i fjol så jag hade glömt hur populärt det är.

Daphnias f d ordförande ville gärna göra mig säll­skap, vilket jag uppskattade. Att äta ensam är inget nöje. På ”matlapparna” jag fick efter betalningen stod det 126 och 127 så stället var som vanligt väl­besökt och vi var ingalunda de sista matgästerna.

Efter maten gick vi ner till ”loppis-ladan”. Jag hade inga planer på att fynda, men kom ändå hem med en virkad gungstolsmatta och ett nytt, större fat för Mias innetoa. Gungstolsmattan har jag varit på jakt efter redan i några år, men inte hittat tidigare så den var jag glad för.

Klippt gräs
Det kändes på tok för varmt att klippa gräs när jag kom hem så jag tog ett par timmars siesta i ham­mocken i stället. Sen var jag mogen.

Nyklippt 2Efter ett par timmar var gräset kort igen och jag hade fått minst ett tiotal nya insektsbett. Bromsar och myggor trängdes med dom små flugorna som jag var omsvärmad av. Jag kände mig som en kossa men saknade tyvärr svans. Ett dopp i sjön satt fint som avslutning på arbetet.

Besök
I måndags kväll knackade sommargrannen psykologen på med ett litet turistande sällskap som före­tog en byrunda. Jag kan alltså anse mig tillhöra byns sevärdheter numera. 😀

I förrgår kom före detta grannen lagom till eftermiddagskaffet och på förmiddagen igår hade fru grannen vänligheten att titta in med nyskördat från växthuset. Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå.

På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.

1.12 – Julbord i Labbnäs

(Reklamöverkänsliga och hungriga personer varnas för inlägget)

TomtenSå där ja, då var julmatsfrossandet (till största delen) överstökat för i år. Idag hade jag bokat bord i Labbnäs kl 13 för att kasta mig över kökets alla läckerheter.

Jag hade bara hunnit heja på tomten innan värdinnan kom och hälsade mig välkommen med ett leende. Det kändes hemtrevligt. Hon för­kla­rade att hon hade dukat två platser till mig – jag fick välja om jag ville se ut över sjön eller titta på övriga gäster. Jag valde så klart sjön.

 

Dukning

Medan jag hängde av mig ytterkläderna ställde hon frram en fylld mugg på ”glöggbordet” och bad mig ta för mig. Eftersom jag var lite tidig var all mat ännu inte framdukad så jag hann gå runt och ta några bilder på interiören. Varje rum har sin speciella prägel.

Interiör

I ett angränsande rum satt en samling människor som jag förstod kom från samma arbetsplats och vid andra änden av ”mitt” bord satt tre pensionärer. Fler än så var vi inte den här gången, vilket var ganska skönt tyckte jag.

Sen var det dags att förse sig av alla sillsorter och övriga fiskrätter. För min del var ström­mings­bullarna och sillkakan välsmakande nyheter som konkurrerade hårt med laxrulladerna, räk­salladen och den gravade siken.

Fiskrätter

Tallrik två fylldes med kallskuret och sallader. I en skål bakom skinkan hittade jag äppelmos trodde jag, men det visade sig vara en delikat senap. Stark och söt som den ska vara, utan den minsta bi­smak av ättika. I en annan skål hittade jag syltad(?) rödlök och till köttpastejen fanns ytterligare ett gott tillbehör.

Kallskuret

Efter en återhämtningspaus lastade jag varmrättstallriken. En köttbulle, en liten snutt av varje låda (tre stycken) och en sked stuvad grönkål fick plats på tallriken tillsammans med lite mera sallad. Den stuvade grönkålen smekte verkligen smaklökarna – nåt jag aldrig har ätit förr, men det lär inte bli sista gången!

Varmrätter

Trots att jag hade låtit bli bröd och nöjt mig med en liten potatis till sillen var jag nu proppmätt av för­ståeliga skäl. Det fick bli en ny paus innan jag tog i tu med desserterna. Fem läckra alternativ förutom ostbrickan och pepparkakorna, det ena smaskigare än det andra.

Desserter

Konstigt nog fick desserterna också plats. ”Det går i skarvarna” brukade fostermor säga. När jag hade druckit ur kaffet och tömt dessertfatet fanns det definitivt inga skarvar kvar!

Heder och tack till er alla som igen bidrog till en kulinarisk upplevelse! 🙂

9.11 – Nöje och nytta

Jag har frossat, meckat, firat jubileum och fått en ny funktion.

Frossat
Igår kl 14 var det då dags att kasta sig över Fars dags-buffén i Labbnäs i trevligt sällskap. Ett eget litet bord fick vi, fint dukat med vit linneduk och levande blomma i vasen. Det vankas inte så ofta på Udden minsann.

Fars dagstårtaJag tappade nästan räkningen på alla slags sillinläggningar. Minst ett halvdussin tror jag. Dessutom förstås en massa andra, både kalla och varma läckerheter som smälte i munnen. Mums filibabba!

Som kronan på verket fanns ett digert urval läckerheter till kaffet/teet, varav Fars dags-tårtan var den ståtligaste. Ojojoj, så mätta och belåtna vi var när vi lämnade stället efter dryga två timmar.

Meckat
Idag fick dammsugaren tjänstgöra. Fast det gick inge’ bra i början… Jag gnodde nästan hål på mattan utan att lyckas få bort allt som låg på den, suget var bedrövligt dåligt. Kunde dammsugarpåsen möj­ligen vara full?

VerktygJodå, det var den, men ett byte hade ingen inverkan på sugförmågan. Alltså var det stopp i röret eller i slangen. Igen.

Både mejsel, flaskborste och tång kom till an­vänd­ning innan maskinen äntligen gluf­sa­de i sig vad det nu var den här gången. Sen gick städningen som en dans och det känns lättare att andas igen.

Firat jubileum
En dag för sent har jag firat jubileum. I jakt på nåt annat råkade jag få syn på ”En utvandrares vedermödor” i MoF Diverse-pärmen idag och kon­sta­te­rade att det redan har hunnit gå åtta år sen dess.

Den 8 mars 2007 skrev jag mitt första blogginlägg. Då bodde jag fortfarande på Fältjägargränd i Östersund. Blogg­por­talen jag registrerade mig på är numera nerlagd, men jag har sparat och skrivit ut alla inlägg fram till flytten den 19 maj.

Första bloggenJag kunde inte låta bli att läsa igenom dom 28 sidorna för att se vad jag hade skrivit om flytt­be­styren och allsköns admini­stra­tion som krävdes innan jag äntligen kunde låsa dörren för gott. Det framgick klart att jag verkligen var uppe i varv och kände hur stressnivån steg ju närmare flyttdagen kom. Skönt att aldrig mer behöva uppleva det. 🙂

Hittat en ny funktion
I samband med nån av dom senaste upp­da­te­rin­garna för Office 2010 har en ny funktion dykt upp i Outlook: Ignorera. I stället för att ange oönskade mejl som skräppost och därefter tömma mappen för skräppost, kan jag i stället ignorera.

Det funkar så att det markerade mejlet tas bort direkt och eventuella kommande mejl från samma avsändare förhindras. En suverän funktion tycker jag!

Senaste tiden har jag nämligen fått en massa reklammejl från olika företag i Australien, förmodligen på grund av att jag tidigare i år shoppade på en australiensisk sajt som säljer sina produkter på etsy.com. Men nu är det slut med den reklamen.

12.8 – Triss i kryss och dagsprogram

Jag har fått nya kryss, besökt kyrkogården, blivit igenkänd och vaknat av regndroppar.

Nya kryssNya kryss
Igår fick jag tre nya kryss till trappräckena. På två timmar fixade Trollkarlen lämplig bredd och längd på ribborna och satte dom på plats.

”Ganska bra” – med tyngdpunkt på ganska – erkände han att dom blev när jag påstod att det blev skit­fint. För att pressa honom lite frågade jag på vilket sätt dom hade kunnat göras bättre, men fick ett svävande svar. Och så tog han i en ribba i nedersta kanten och påpekade att den satt för löst. Den mannen har på tok för hög ambitionsnivå. Jättefint blev det tycker jag. 🙂 Nästa år ska jag måla dom vita som kontrast till det mörkgröna.

Mammas rosBesök på kyrkogården
I regel är väl kyrkogården sista anhalten, men idag började jag min runda där. Före detta grannen hade låtit mig veta att Mors dags-rosen på mammas grav hade slagit ut så jag ville ta en titt. Senast jag var där stod den ännu i knopp.

Det första jag fick syn på när jag gick in genom järngrinden var en liten svampkoloni och kunde inte låta bli att fundera på om dom kunde kallas liksvampar? Fast den sorten ser ju helt annorlunda ut. Äh, det var ett illaluktande skämt.

Blivit igenkänd
Nästa anhalt var Labbnäs där det serverades stekta strömmingsflundror idag. På andra sidan buffé­bordet stod en före detta kursdeltagare som hejade glatt när hon hade försäkrat sig om att det var jag.

LabbnäsPå väg till en lämplig sittplats med utsikt över sjön hörde jag någon ropa mitt namn från ett av borden. Det var en bekant till före detta grannen som jag har träffat några gånger. Hon förklarade att hon var på diakoniläger. Det förklarade antalet matgäster, förra gången var det ganska tunnsått.

Innan kursdeltagaren lämnade matsalen kom hon fram till mitt bord och talade om att hon har sin iPad uppe på rummet. ”Och det är din förtjänst” sa hon med eftertryck. Sånt är alltid roligt att höra, men förutsättningen är förstås att man själv har intresse av att lära sig.

Den här rara damen var 70+ redan då hon gick kursen, vilket betyder att hon nu måste närma sig 80. Ett levande bevis på att det aldrig är för sent att lära sig nya saker.

Väckt av regndroppar
Efter den välsmakande måltiden, som för övrigt avrundades med den fluffigaste vispgröt jag har ätit på år och dag, åkte jag på veckouppköp innan jag landade på Udden.

Mia i hammockenSolen hade gått i moln men det kändes ändå skönt ute så jag tog kudde och filt och la mig i ham­mocken med min bok tills ögonlocken började kännas tunga. Att somna till fågelkvitter och svagt vindsus är verkligen inte alla förunnat!

En stund senare gjorde Mia mig sällskap. Efter lite kelande somnade jag om tills jag vaknade av regndroppar på taket. Bara några enstaka men tillräckligt för att jag skulle masa mig upp och söka mig inomhus. Mer regn än så blev det nu inte, men det var ju ändå dags att kliva upp och göra nåt nyttigare, som t ex att skriva det här inlägget. 🙂

1.7 – Från hamnhyra till bidrag

Jag har fått hamnhyra, stegat upp gräsmattan, tagit till reserven, gjort mig skyldig till tortyr och lämnat ett bidrag.

SkruvarHamnhyra
I söndags kom sommargrannen psykologen in och beskyllde mig för att ha öst hennes båt. Jag er­kände genast. I handen höll hon en plastask med rostfria skruvar och undrade om det var dom jag ville ha? Nytt erkännande: ”Jag har redan tagit dom.”

I samband med att hon fick sin trappa till bastun blev det mesta av 90 mm skruvarna över så jag föreslog att jag kunde köpa dom om hon inte behövde dom. Men jag talade alltså inte om att jag redan hade lagt rabarber på dom i förvissing om att hon säkert skulle avstå från dom. 15 € var jag villigt att betala.

När vi hade rett ut saken och jag gick för att hämta plånboken började hon protestera. Hon ville abso­lut inte ha nån ersättning, det kunde jag betrakta som hamnhyra. Definitivt första gången jag har fått betalning i skruvar. 🙂

Stegat upp gräsmattan
I måndags var det dags att stega upp gräsmattan igen. Som sällskap hade jag dels lilla och dels stora gräsklipparen. Dess värre har jag kommit i ofas när det gäller klippningen. Jag brukar ju dela upp den på två omgångar, men av nån anledning har jag kommit av mig med det, så det tog sina modiga timmar.

Det märktes att kniven var nyvässt på den stora. Igår SMSade jag till herr grannen junior och talade om att han kan räkna mig som stamkund i fortsättningen.

TorkställningTagit till reserven
Igår fick jag ta till reserven, tvättlinan räckte inte till. Nån gång i fjol (se inlägg 2.4.2014) fick jag syn på en hop­fällbar torkställning i Klingels katalog och slog genast till. Igår invigde jag den således och kunde konstatera att det är ett utomordentligt bra köp!

Skyldig till tortyr
Det värsta jag vet är oskyldiga varelser som lider… Det spelar ingen roll på hur många ben dom går eller om dom inte alls går som i det här fallet.

På grund av mitt teflonminne hade jag glömt att jag slängde i katsan utanför bryggänden för ett par dar sen. Igår kom jag plötsligt i håg den och gick genast ner till stranden för att ta rätt på den.

Det första jag fick syn på var en maffig, men likstel gädda. Den hade förstås lockats av att se mat simma omkring där inne. Den hade sällskap av en hög småabborrar, sarv och mört som till skillnad från gäddan fortfarande sprattlade livligt.

Stackars gädda. 😦 Mitt fiske var avsett att minska på småfiskarna, inte rovfisken, och framför allt inte att plåga den till döds!

Lämnat ett bidrag
Idag var det laxsoppa och loppis-dag i Labbnäs. Jag var ovanligt tvehågsen den här gången. Skulle jag åka eller inte? Till slut bestämde jag att jag var hungrig och svängde in på Labbnäsvägen. Laxsoppan är jättegod och rabarberpajen är minsann inte fy skam den heller!

Labbnäs-loppisMatkvittot hade nr 198 så besökarna var minst lika många som vanligt. Vid ett av borden såg jag före detta grannen och El-Tigerns fru så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Det fick jag.

Efter maten köpte jag tre (nit)lotter och tog en snabbrunda i loppisstallet, men eftersom jag inte hade mer kontanter behövde jag inte köpa nåt. Jag såg förresten inget som frestade mig heller, men det kändes bra att ändå ha lämnat ett litet bidrag till en av våra lokala aktörer.

16.12 – Möten, lådparad och ljusglädje

Jag har haft ett konstruktivt möte, tebesök, kan bevisa solljus, har smörjt kråset och försöker jaga bort mörkret.

Daphnia-logoKonstruktivt möte
Igår åkte Silverpilen i väg med mig till Daphnias ordförande strax efter lunch. Jag hade en del verifikat att lämna till bokföringen och så behövde vi spika en del detaljer inför stormötet i februari.

Det var ett effektivt och konstruktivt möte. Vi planerade tidsåtgång för föreläsarna, datum för annon­sering och inbjudan samt vad deltagarna ska bjudas på vid ankomst. Vi fördelade också fortsatta ar­bets­upp­­gifter mellan oss och befriade därmed än en gång övriga styrelseledamöter från arbete.

Tebesök
På kvällskvisten SMSade den unge gentlemannen och undrade om jag var mottaglig för besök? ”Javisst!” fick han som svar och dök upp en stund senare.

Över te och skorpa diskuterade vi film- och skådisfavoriter. Vi kom fram till att vi i många fall har samma smak. Visst är det lite fascinerande att en 18-åring och en 62-åring kan ha samma smak? Det beror naturligtvis på att han är ”gammalmodig” jämfört med sina jämnåriga, vilket följaktligen måste innebära att jag har ungdomlig smak för min ålder eller hur? 😉

BuddhaSolbevis
Om jag kan se skuggan av min kvinnliga Buddha innebär det bevisligen att solen skiner. Idag var en sån dag med ovanligt ljus både ute och inne. Ute tog vindbyarna visserligen andan ur en och ändrade frisyren men det kändes helt klart lättare att leva så länge solen orkade hålla sig uppe.

Smörjt kråset
Klockan 13.00 idag serverades julbord i Labbnäs. Jag hade bokat plats till min före detta granne och mig och hämtade henne i god tid innan.

Förrätterna smakade som vanlig bäst tyckte jag, men jag försmådde ingalunda varken kallskuret, varmrätt eller dessert. Det fanns hela fyra lådor att smaka på: Rödbets-, kålrots-, morots- och potatislåda. Jag är ingen ”jullådefantast”, men beslöt ändå ta ett skedblad av varje. Kålrotslådan vann överlägset, de andra tyckte jag var för söta. Speciellt rödbetslådan som jag nog aldrig har ätit tidigare.

Det fanns hur som helst ingenting som smakade illa. Sällskapet, atmosfären, den servicevänliga och glada personalen bidrog till att göra måltiden till en njutning. Och solen som lyste klart över Dragsfjärden satte pricken över i:et.

LjusslingaUpplysning
Sen en dryg timme tillbaka är trappan mer upplyst än vanligt. För att jaga bort mörkret kompletterade jag belysningen med ett antal lysande snöflingor som jag hittade bland Clas Ohlsons klubb­er­bju­dan­den. Jag tillhör nämligen Club Clas numera och får därmed klubbrabatt på vissa varor.

Trappan blev avsevärt ljusare och ”juligare” efter kompletteringen. Min upphängning blev en aning råddig och osymmetrisk men det struntade jag i när fingrarna började värka. Nästa år kanske det blir en snyggare variant.