möten

av

5.5 – Möten, administration och sängkammarövningar

De gångna veckorna har innehållit möten, Valborgsfirande och administration. Idag har vi haft sängkammarövningar.

Möten
Hembygdsföreningens nya styrelse sammanträdde den 25.4. Den består huvudsakligen av om­valda medlemmar, men vår vice ordförande är nyvald. Det innebär att styrelsen numera har två manliga ledamöter, vilket vi är glada för.

Senaste lördag beslöt jag delta i Daphnias årsmöte. Det har jag inte gjort de senaste åren, så jag tyckte det kunde vara intressant att se och höra vad som var nytt.

På måndagen hade jag ju avtalat telefonmöte med banken. Och hör och häpna, de uppladdade doku­menten var tillräckliga för att kunna genomföra kassörsbytet. Dessutom gjorde bankkillen sitt yttersta för att få mig att tro att han var intresserad av vår verksamhet. Eller så var han det på riktigt?

I torsdags hade väglaget sitt styrelsemöte. Platsen var som vanligt Udden, så jag behövde inte för­flytta mig nånstans. På två timmar hade vi klarat av alla mötespunkter inklusive var sin munk. Mötena inleds nämligen alltid med kaffe och dopp innan ordföranden förklarar mötet öppnat.

Administration
Möten innebär administration av diverse slag som bekant, både före och efter. Det var också dags att skriva ut och fördela hem­bygds­före­ningens medlemsbrev till respektive ”distriktsansvarig”. Eftersom vi bor på olika håll, delar styrelsemedlemmarna ut breven till de medlemmar som bor i närområdet.

Än så länge har bara en dryg tredjedel av medlemmarna en mejladress, så de flesta får dom i postlådan.

Valborgsfirande
Att ha gäster på Valborgsfirande innebär städning. Halva dagen före gick åt till den och för­be­re­delserna för själva firandet tog nästan lika lång tid. Det är mycket som ska planeras och ordnas innan jag är nöjd.

Kvällen blev trevlig och gästerna såg ut att trivas.

Sängkammarövningar
Dagens program har bestått av tvätt och sovrumsgymnastik. Täcken, kuddar och bäddmadrasser behövde piskas och vädras. Med Husses bärhjälp gick det lättare än vanligt. Täckena skulle också bytas till nytvättade.

Då täckena hängt på vädring en stund gick tvättlinan av och täckena landade förstås på marken. Som tur hade jag en ny, så vi hjälptes åt att få upp den.

En stund senare låg täckena delvis på marken igen. Stödet till tvättlinan hade intagit en halvliggande ställning. Möjligen ett straff för att jag inte helgade vilodagen?

Mia medverkade lyckligtvis först när jag bäddade rent. Så snart det ena underlakanet var på plats, la hon sig raklång på det. Inte ens när jag drog täcket över henne behagade hon flytta.

Men nu är allt på plats, så i kväll får vi krypa ner mellan rena lakan på mindre dammiga madrasser. 🙂

av

8.4 – Fulltecknat

Min kokkonst har utökats, båten är sjösatt, fiskafänget har varit fenomenalt, kalasen har avlöst varandra, varvade med möten.

Utökad kokkonst
Förra fredagen utökades min kokkonst. Innan Husse åkte till stan nämnde jag att jag var sugen på får i kål och när han återvände hade han med sig lammkött. Frågan var bara hur man ”tillverkar” rätten?

Jag hittade ett recept på nätet som kändes lagom för min kocknivå och följde an­vis­nin­gar­na nästan till punkt och pricka. Resultatet blev fullt ätbart, så det kan jag tänka mig en repris på nåt tag framöver. Fiskrätter är jag däremot fortsatt dålig på, se längre fram.

Båten sjösatt
I måndags föreslog Husse att vi skulle sjösätta båten och lägga ut nät. Jag undrade om han hade fått solsting – isen låg fortfarande kvar i vår vik, det var bara öppet strax utanför bryggan?!

Men han fick som han ville. Innan vi åkte på uppköp var den sjösatt och på kvällen la vi ut mitt enda ägandes nät. Tack vare ett (gammalt) muntligt lov från vattenägaren begick vi inget brott.

Fenomenalt fiskafänge
Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att fiskarna skulle röra sig så nära land, men oj vad fel jag hade! När Husse nästa morgon tog upp nätet hade han den första gäddan och en sutare i nätet.

Det innebar förstås blodad tand efter hand som isen försvann… Under tre dagars fiske bestod fångsten sammanlagt av nio gäddor, allt från drygt ett kilo upp till 12,8 kg.

Den största är utan tvivel största fisken jag nånsin sett i vår sjö! Ett par gäddor i åtta kilos klassen ingick också, förutom ett antal braxnar.

I onsdags beslöt vi smaka på en del av fångsten. Jag letade recept och beslöt att jag borde klara ugnsstekt gädda och sutare. Betyget blev nätt och jämnt godkänt. Trots panering kändes fisken torr, även om smaken var OK. Där har jag en hel del utvecklingspotential kan jag konstatera.

Det betyder givetvis att Udden har fungerat mer eller mindre som fiskfabrik dom senaste dagarna. Husse har rensat och filéat, jag har försökt ta rätt på det mesta som gått att använda. Förutom fin rom och koncentrerad fisk­buljong ligger ett antal fiskbitar i frysen.

Vi har förstås också delat med oss. Både vattenägare, grannar, släkt och goda vänner har försetts med fisk. Dessutom har måsarna fått fina skrovmål av en del av renset så alla torde vara nöjda.

Kalas, möten och besök
Det har varit en hektisk vecka. Förra lördagen firades Husses systerdotters födelsedag i Tallmo, på måndagen hade vi matgäster och på tisdagen fyllde Husses morbror jämnt.

På onsdag kväll höll föreningens arbetsgrupp möte på Udden, på torsdag fick vi kaffe med tilltugg hos goda vänner och på kvällen hölls föreningens sty­rel­se­möte, också det på Udden.

Igår hade vi som omväxling en helt obokad dag. Det uppskattade jag verkligen! Den tillbringades bland annat med en del föreningsärenden och att koka fiskbuljong.

Eftersom Vik Husse var ledig från Udden-besök förra lördagen, tog vi igen det idag. Det blev av naturliga skäl rätt mycket fisk‑ och fiskesnack, förutom dagsaktuella ämnen. Tack igen för besöket! 🙂

av

6.3 – Vårmånadsinledning

Möten och besök, administration, kvistning och fortsättning på strandröjningen har inlett vårmånaden. Jag blir fortsatt bortskämd.

Möten och besök
Vårmånadens första dag inleddes med datorsupport och möte med hem­bygds­fö­re­nin­gens kassör. Eller snarare kaffebjudning med efterföljande möte. Här förenar vi nöje med nytta.

Förra månadens sista dag präglades av besök i Kimito. Dels hos optikern för att kolla min syn och dels hos presumtiva återförsäljare för föreningens nytryckta kondoleans. Ingen tackade nej så det var en lyckad ”turné”.

motePå torsdagen höll föreningens nya styrelse sitt första möte i Tallmo och i fredags hade jag träff med frissan. Förutom klippningen bad jag henne göra ett hål till i ena örat för att känna mig  lite vårfin.

Efter lunch i lördags anlände Vik Husse med sedvanlig bullpåse. Dagens samtalsämnen rörde sig om brygg‑ och staket­kon­struk­tio­ner, fiskemetoder och ‑fångster, respektive blogghistorik. Och så vädret förstås.

Dagens besökare var väglagets ordförande. Hans underskrift krävdes på en handling som ska vara inlämnad inom kort så vi kombinerade eftermiddagskaffe och signatur.

Administration
En hel del tid har gått åt till föreningsadministration den senaste tiden. Bl a protokoll från torsdagens möte, ny layout på bokföringen och diverse annat. På lördagen hann Husse författa ett par pro­jekt­be­skrivningar medan jag ännu sov min skönhetssömn, men i övrigt har jag bidragit efter bästa förmåga.

Kvistning
Mellan varven har vi hunnit kvista en del grenar och grova kvistar som duger till köksved. Det tycker vi båda är skön avkoppling från tanke‑ och skrivbordsarbete.

Arbetspassen har dock blivit ganska korta och för min del rätt så ineffektiva. Jag har inte alls samma snits på arbetet som Husse. Men det beror säkert på att vi använder olika verktyg. 😉

strandrojningStrandröjningen fortsätter uppåt
Sen ett par dar har jag fri sikt också från köksfönstret. Helt fantastiskt! Nu kan jag obehindrat se ut över ”min vik” och kolla vad sjöfåglarna har för sig när dom har återkommit.

Idag på förmiddagen föll dom sista lönnarna intill komposten så nu är backen bakom dasset fri från höga träd som hittills skuggat eftermiddagssolen i bersån. Öppet, ljust och fint blir det. 🙂

Fortsatt bortskämd
Förutom att frukosten står famdukad när jag stiger upp numera, ”försvinner” slask­vatt­net på nåt mirakulöst sätt och dunkarna med dricks­vatten, liksom vedbärarna, är påfyllda utan att jag behöver röra ett finger.

Dessutom har diskandet blivit ett nöje i och med att jag tackade ja till ”samdisk”. På så sätt kan vi umgås samtidigt som kärlen blir rena och arbetet utförs mycket snabbare. Rekommenderas varmt till alla som har en omtänksam livskamrat och som diskar för hand!

Fast den här veckan får jag klara mig själv ett par dar igen… Det finns fler som vill disponera Husses tid. Så möjligen blir det solofrukost vid datorn, odiskat, fylld slaskhink och slut på ved och dricks­vatten. 😀

av

16.12 – Möten, lådparad och ljusglädje

Jag har haft ett konstruktivt möte, tebesök, kan bevisa solljus, har smörjt kråset och försöker jaga bort mörkret.

Daphnia-logoKonstruktivt möte
Igår åkte Silverpilen i väg med mig till Daphnias ordförande strax efter lunch. Jag hade en del verifikat att lämna till bokföringen och så behövde vi spika en del detaljer inför stormötet i februari.

Det var ett effektivt och konstruktivt möte. Vi planerade tidsåtgång för föreläsarna, datum för annon­sering och inbjudan samt vad deltagarna ska bjudas på vid ankomst. Vi fördelade också fortsatta ar­bets­upp­­gifter mellan oss och befriade därmed än en gång övriga styrelseledamöter från arbete.

Tebesök
På kvällskvisten SMSade den unge gentlemannen och undrade om jag var mottaglig för besök? ”Javisst!” fick han som svar och dök upp en stund senare.

Över te och skorpa diskuterade vi film- och skådisfavoriter. Vi kom fram till att vi i många fall har samma smak. Visst är det lite fascinerande att en 18-åring och en 62-åring kan ha samma smak? Det beror naturligtvis på att han är ”gammalmodig” jämfört med sina jämnåriga, vilket följaktligen måste innebära att jag har ungdomlig smak för min ålder eller hur? 😉

BuddhaSolbevis
Om jag kan se skuggan av min kvinnliga Buddha innebär det bevisligen att solen skiner. Idag var en sån dag med ovanligt ljus både ute och inne. Ute tog vindbyarna visserligen andan ur en och ändrade frisyren men det kändes helt klart lättare att leva så länge solen orkade hålla sig uppe.

Smörjt kråset
Klockan 13.00 idag serverades julbord i Labbnäs. Jag hade bokat plats till min före detta granne och mig och hämtade henne i god tid innan.

Förrätterna smakade som vanlig bäst tyckte jag, men jag försmådde ingalunda varken kallskuret, varmrätt eller dessert. Det fanns hela fyra lådor att smaka på: Rödbets-, kålrots-, morots- och potatislåda. Jag är ingen ”jullådefantast”, men beslöt ändå ta ett skedblad av varje. Kålrotslådan vann överlägset, de andra tyckte jag var för söta. Speciellt rödbetslådan som jag nog aldrig har ätit tidigare.

Det fanns hur som helst ingenting som smakade illa. Sällskapet, atmosfären, den servicevänliga och glada personalen bidrog till att göra måltiden till en njutning. Och solen som lyste klart över Dragsfjärden satte pricken över i:et.

LjusslingaUpplysning
Sen en dryg timme tillbaka är trappan mer upplyst än vanligt. För att jaga bort mörkret kompletterade jag belysningen med ett antal lysande snöflingor som jag hittade bland Clas Ohlsons klubb­er­bju­dan­den. Jag tillhör nämligen Club Clas numera och får därmed klubbrabatt på vissa varor.

Trappan blev avsevärt ljusare och ”juligare” efter kompletteringen. Min upphängning blev en aning råddig och osymmetrisk men det struntade jag i när fingrarna började värka. Nästa år kanske det blir en snyggare variant.

av

20.10 – Givande möten

Jag har förberett ett möte, haft både inhemska och utländska besökare och mött fyra gentlemän.

Mötesförberedelser
Förmiddagen gick åt till förberedelser för dagens styrelsemöte. Ordföranden för väglaget hade kallat till möte idag kl 17.00. Det innebar att vägenhetsförteckningen behövde dammas av och göras om till ett faktureringsunderlag.

Besök
Jag hade en sida kvar att läsa i Annonsbladet när det knackade på dörren. Innan jag hade fått av mig filten, rest mig från sängen och bytt glasögon, hörde jag en välbekant stämma undra om det var nån hemma. Bonuspappan var ut på promenad.

För en gångs skull fick jag bjuda på kaffe, men var tvungen att truga först. Jag tror förresten att jag aldrig har hört honom säga ”ja tack, gärna”. Det kanske beror på generationen han tillhör? Eller så är det en personlig egenskap – han vill inte vara till besvär?

En liten stund efter att han hade gått, knackade det på igen. Till min stora överraskning stod sommargrannen psyko­logens två systrar och en systerdotter utanför dörren. Plötsligt var vi ett internationellt sällskap – en syster och hennes dotter bor i USA och den andra systern bor i Sverige. Av naturliga skäl sliter dom inte på mina mattor särskilt ofta, så det var ett glatt återseende.

Styrelsemöte
Vid 16-tiden tog damerna på sig ytterkläderna och sa hej då. Perfekt tajming, då hann jag putsa dojorna från katthår och fågelfjädrar, ställa ut Mias mat i verandan och göra mig i ordning.

Den här gången kom jag i håg att stoppa ner ficklampan i kassen med material jag skulle ha med mig. Kameran fick också följa med. Dessutom två soppåsar eftersom jag ändå gick förbi soptunnan.

Med fyra minuter till godo steg jag in i ordförandens kök och hejade på dom tre gentlemännen som satt där. ”Vi börjar väl med kaffe” tyckte ordföranden. När det var upphällt dök den fjärde gentle­mannen upp och styrelsen var samlad.

En och en halv timme senare var vi klara. Det hade inte ens hunnit bli mörkt, men jag plockade ändå upp ficklampan när jag kom till skogsstigen för att slippa dratta på ändan.

Om jag minns rätt har jag inte kunnat titulera mig sekreterare sen förra århundradet då jag satt i styrelsen för ett par föreningar. Efter dagens möte har jag återfått titeln. ”Du är ju utbildad sekreterare” påpekade ordföranden. Om jag hade talat om att jag inte har varit anställd som det mer än under ett år på 70-talet hade jag kanske inte fått uppdraget? 😀