Mindre svettigt

Temperaturen har för min del passerat tolerabel de senaste två veckorna – allt över 25° är för mycket. Minsta kropps­an­sträng­ning har resulterat i svettfloder. Men nu har min kropp tydligen vant sig eller så berodde det på dagens friska vindar?

Jag tackar min smala lycka att jag inte bor i USA eller Kanada! Där borta har dom nästan 50° varmt!

Att svalka sig i sjön är inte att tänka på, vattnet var i dag 27° varmt i vår strand, dvs lika varmt som i skuggan. Husse hävdar visserligen att det ändå svalkar lite grann, men det är i så fall synnerligen kortvarigt.

På eftermiddagarna är det skugga i stranden, så jag bestämde mig för att göra lite nytta. Stigen fram till bryggan har blivit allt smalare efter hand som växtligheten ökat och ”gästhamnen” har blivit alltmer svår­till­gänglig.

Dumt nog hade jag inte crocsen på mig när jag vadade ut i vattnet. Att stiga på avklippta vasstrån är inte särdeles behagligt. Eftersom vattnet var grumligt av min framfart såg jag dom inte.

Plötsligt kände jag klor som kröp över ena foten. Det fick mig att raskt flytta på den. Troligen en kräfta som tyckte jag var i vägen. Eller så trodde den att foten var nåt ätbart. 😄

Jag hade sällskap av diverse insekter. Nyckelpigor, larver och sländor. Och bromsar förstås. En av dom största modellerna landade på armen, men kom lyckligtvis på bättre tankar strax innan jag drämde till den. En mindre släkting hann däremot ge mig ett bett.

Blessyrerna blev trots allt minimala. Bara ett torrt vasstrå som stack hål på skinnet och ett par skärsår av vassbladen förutom bromsbettet.

När jag var klar med röjningen tog jag i tu med vasshögen som Husse drog i land för länge sen. Nu var den knastertorr och lätt att flytta bort. Vinden hjälpte till att få högarna att landa där det var tänkt.

I vattnet intill stora alen låg en del som också behövde bärgas. Bland annat hornsärv upptäckte jag. En lurig vattenväxt som saknar rötter och förflyttar sig med vågkraft. Tidvis invaderar den våra stränder i enorma sjok.

Jag lämnade kvar verktygen i stranden i fall jag fortfarande är inspirerad i morgon. Det finns gott om nya vasskott att klippa ner.

19.3 – Från slaskfat till ödlor

Slaskfatet är uppgraderat, jag har fått ett modellerbjudande och strandröjningen är avslutad. Husse har varit i arbetstagen och fått plättar. Mia har hittat ödlor.

Slaskfatet uppgraderat
För ett bra tag sen undrade Husse varför jag inte använder ett slaskämbar i stället för det fulla fatet som jag balanserar med när det ska tömmas? Det var ju en himla bra fråga som jag inte hade nåt svar på. Att jag inte har tänkt på det tidigare, jag som är så fiffig (ibland)?

Sen dess har det spygröna slaskfatet uppgraderats till ett marinblått ämbar och töm­nin­gen har under­lättats betydligt. Dessutom rymmer det mer än fatet så det har blivit glesare mellan tömningarna.

Modellerbjudande
I onsdags blev jag hejdad utanför Räpylä i Dalsbruk av en man som undrade vad jag har för mig lördagen den 25.3? ”Då har jag besök” svarade jag och frågade vad det gällde.

Mannens fru skulle ordna en modevisning den dagen och behövde modeller. Jag skulle passa bra för uppdraget tyckte han. Egot sträckte förtjust på sig, men förnuftet segrade så jag avböjde hövligt(!) men bestämt. ”Kom om du kan på lördag kl 10” tyckte mannen.

Strandröjningen avslutad
Igår hördes ljudet av en motorsåg på tomten igen. Nu hade turen kommit till dom gamla syre­ner­na som har kamouflerat dasset och komposthögen. Mina grannar på udden mittemot har således full koll på när jag sitter på dass i fortsättningen. 😀

Idag avhämtades grävmaskinen som f n har fullgjort sitt uppdrag. Resten blir längre fram i vår. Därmed är den hett efterlängtade strand­röj­ningen avslutad och dom gamla syre­ner­na har fått chansen att skjuta nya skott. På min in­rådan kapades dom nämligen inte längs med fotknölarna utan har kvar en del av stammen.

Husse i arbetstagen
I fredags eftermiddag återvände Husse till Udden och blev förstås varmt välkomnad av båda sina damer. Dagen till ära var huset nystädat, så han kände inte riktigt igen sig först men vande sig snart. 😀

Både igår och idag har han klätt sig i arbetskläder, greppat ”vesurin” (lövhackan) och gett sig av till slänten på husets västra sida. Bland allt ris efter röjningen ligger också kvistar som är grova nog att använda till ved som vi vill ta rätt på.

Fått plättar
Både Husse och jag gillar plättar. Vem gör inte det förresten? Med mig i flytten hade jag en plätt­panna men jag var osäker på var den höll till när vi pratade om plättar.

Medan Husse var ute och jobbade letade jag rätt på den. Den låg (helt logiskt) på samma ställe som gjutjärnsgrytan och stekpannorna så det var fort gjort. När han kom in frågade jag om han ville ha plättar till dessert efter dagens middag? Det ville han. Jag också.

Söndagsmiddagen avslutades alltså med plättar stekta på köksspisen och givetvis serverade med sylt, respektive strösocker och vispad grädde till. Mums. Förra gången jag stekte plättar var nån gång på 90-talet tror jag, men dom gamla takterna sitter tydligen i fortfarande. 🙂

Mia har hittat ödlor
Av allt att döma har ödlorna vaknat. I torsdags kom Mia in i verandan med den första ödlan jag har sett i år. Ett par timmar senare kom hon in med en till.

Dess värre var deras öde beseglat. Båda hamnade i hennes mage utan pardon.
(Bilden är från sommaren 2012)

6.3 – Vårmånadsinledning

Möten och besök, administration, kvistning och fortsättning på strandröjningen har inlett vårmånaden. Jag blir fortsatt bortskämd.

Möten och besök
Vårmånadens första dag inleddes med datorsupport och möte med hem­bygds­fö­re­nin­gens kassör. Eller snarare kaffebjudning med efterföljande möte. Här förenar vi nöje med nytta.

Förra månadens sista dag präglades av besök i Kimito. Dels hos optikern för att kolla min syn och dels hos presumtiva återförsäljare för föreningens nytryckta kondoleans. Ingen tackade nej så det var en lyckad ”turné”.

motePå torsdagen höll föreningens nya styrelse sitt första möte i Tallmo och i fredags hade jag träff med frissan. Förutom klippningen bad jag henne göra ett hål till i ena örat för att känna mig  lite vårfin.

Efter lunch i lördags anlände Vik Husse med sedvanlig bullpåse. Dagens samtalsämnen rörde sig om brygg‑ och staket­kon­struk­tio­ner, fiskemetoder och ‑fångster, respektive blogghistorik. Och så vädret förstås.

Dagens besökare var väglagets ordförande. Hans underskrift krävdes på en handling som ska vara inlämnad inom kort så vi kombinerade eftermiddagskaffe och signatur.

Administration
En hel del tid har gått åt till föreningsadministration den senaste tiden. Bl a protokoll från torsdagens möte, ny layout på bokföringen och diverse annat. På lördagen hann Husse författa ett par pro­jekt­be­skrivningar medan jag ännu sov min skönhetssömn, men i övrigt har jag bidragit efter bästa förmåga.

Kvistning
Mellan varven har vi hunnit kvista en del grenar och grova kvistar som duger till köksved. Det tycker vi båda är skön avkoppling från tanke‑ och skrivbordsarbete.

Arbetspassen har dock blivit ganska korta och för min del rätt så ineffektiva. Jag har inte alls samma snits på arbetet som Husse. Men det beror säkert på att vi använder olika verktyg. 😉

strandrojningStrandröjningen fortsätter uppåt
Sen ett par dar har jag fri sikt också från köksfönstret. Helt fantastiskt! Nu kan jag obehindrat se ut över ”min vik” och kolla vad sjöfåglarna har för sig när dom har återkommit.

Idag på förmiddagen föll dom sista lönnarna intill komposten så nu är backen bakom dasset fri från höga träd som hittills skuggat eftermiddagssolen i bersån. Öppet, ljust och fint blir det. 🙂

Fortsatt bortskämd
Förutom att frukosten står famdukad när jag stiger upp numera, ”försvinner” slask­vatt­net på nåt mirakulöst sätt och dunkarna med dricks­vatten, liksom vedbärarna, är påfyllda utan att jag behöver röra ett finger.

Dessutom har diskandet blivit ett nöje i och med att jag tackade ja till ”samdisk”. På så sätt kan vi umgås samtidigt som kärlen blir rena och arbetet utförs mycket snabbare. Rekommenderas varmt till alla som har en omtänksam livskamrat och som diskar för hand!

Fast den här veckan får jag klara mig själv ett par dar igen… Det finns fler som vill disponera Husses tid. Så möjligen blir det solofrukost vid datorn, odiskat, fylld slaskhink och slut på ved och dricks­vatten. 😀

24.10 – Mysiga herrar och damer

Molger har flyttat in, jag har fått svar på förfrågan, tvångsstädat och träffat Alfred igen.

MolgerMolger har flyttat in
Det sägs att ju äldre man blir, desto mer återgår man till barnstadiet. För ett tag sen blev jag kär i Molger och i onsdags packade jag upp honom. När jag beställde honom var jag för all del inte riktigt på det klara med att han var av­sedd för barn, men när han var färdig­mon­te­rad begrep jag det mycket väl. Icke desto mindre fun­ge­rar han ypperligt för avsett ändamål.

Ändamålet är bokstavligen min ända. Ända(!) sen jag flyttade hem har faster Aldas pall tjänstgjort som sittplats när jag häckar framför spisen, oavsett om det är för att tillfredsställa min last eller för att göra upp eld. Nu ville jag ha det lika bekvämt framför kakelugnen när det är dags för en brasa.

Höjden var helt avgörande, därför föll valet på Molger som bara är 35 cm hög. Pallar i normalhöjd har jag flera men dom är alltså för höga. Jag kunde gott ha avstått från den första avsatsen, men det går ju utmärkt att vända honom åt ”fel” håll. Helt perfekt blev han fast han inte är nån pall. 🙂

Svar på förfrågan
Den 13.10 skickade jag en förfrågan via mejl till två lokala företag som åtar sig att röja/fälla träd. För ett par dar sen fick jag svar. Båda kan tänka sig att åta sig min strandröjning så efter att dom har tagit sig en titt kan jag förvänta mig ett pris.

Trots Vik Husses kloka råd om att ta ner träden nu sen näringen har gått tillbaka ner i jorden*) har jag bestämt mig för att röjningen ska ske i vinter när det är is på sjön bara för att underlätta han­te­ringen. Ute på isen är det fria ytor och där kan man enkelt sköta ”efterarbetet”. Och inga rester kommer att hamna i vattnet lovar jag dyrt och heligt!

Det som inte är värt att användas till ved kan vägmästaren göra till flis lovade han när jag ringde och frågade. Möjligen blir han utan beroende på grovlek men det återstår att se. Det som ser klent ut från köksfönstret är inte alls så klent när man ser det på nära håll.

StäderskaTvångsstädning
Förra helgen föreslog jag att sommargrannen skulle komma in på kaffe i och med att hon och hennes mamma skulle stanna här en hel vecka. Det tackade hon ja till och jag lovade återkomma om dag och tid.

I förrgår kontaktade jag henne och föreslog lördag men då skulle dom få gäster, så enda chansen var igår. Alltså blev jag tvungen att städa. Jag borde också ha diskat, men struntade i det, nån måtta fick det vara på fjäsket.

Gästerna verkade trivas i soffan och värmen från kakelugnen. Självfallet dukade jag i ”södra salongen” med mina vackraste koppar och Firma Kerstin Forsbom stod som vanligt för kaffebrödet. Riktigt angenämt hade vi det.

Reprismöte med Alfred
Idag var det så dags för ett reprismöte med Alfred, den charmiga hundkillen i Bjärnå och framför allt hans väl­görande matte. Efter drygt en och en halv timmes behandling och 111 kilometers åktur är jag nästan som ny. Och båda benen är lika långa – under pausen hade ena benet blivit lite kortare igen. Musklerna drar ihop sig för att kompensera att kroppen inte är i det skick den ska vara talade matte om.

Att få en etikett på det onda är en fördel, då behöver man inte spekulera i eller fanti­sera om att det är nåt fundamentalt eller obotligt fel. I och med den kan jag också fokusera på orsakerna till smärtan och bearbeta bakom­liggande orsaker. Kroppen är ju själens hem så det gäller att städa där också. 🙂

*) Vik Husse har aldrig nånsin sagt så… Tvärtom, INNAN saven går tillbaka ner i rötterna (se kommentarerna)! Jag kan bara skylla på ”lucka, lucka hjärncell”. 😦

23.1 – På hugget

Igår använde jag huvudet, idag resten av kroppen. Och en del redskap.

Mia på bushumörKursdag
Igår gällde som vanligt fil- och mapphantering i Windows 7. En kursdag i veckan är idealiskt. Det tror jag bestämt jag har konstaterat tidigare?

Mia tyckte det var OK att stanna inne när jag åkte, men hade ledsnat innan jag kom hem. Innerdörren stod på glänt så hon hade gjort sitt bästa för att ta sig ut. Stackars kisse, jag har full förståelse för att fyra timmar är för lång tid att vara instängd.

Fast hon var nog mest sällskapssjuk. Efter en snabbtur ut kom hon in igen och var på bushumör så jag lekte med henne en god stund innan jag ägnade mig åt annat.

Strandröjning
Idag kände jag för att röja i stranden. Redan före lunch var jag arbetsklädd och försåg mig med diverse redskap och knallade ner. Mia hängde på.

På väg ner kollade jag för säkerhets skull hur fläkthuset såg ut. Tack och lov syntes inte den minsta tillstymmelse till isbildning.

StrandröjningVädret var alldeles ljuvligt. Vindstilla, några minusgrader och strålande sol igen. Mor­go­nens dimma hade lyft och bytts mot en rökstrimma från udden mittemot. Tack vare skaren, det tunna snölagret och isen gick det utmärkt att ta sig fram överallt där jag inte kommer åt vår eller höst.

Efter att ha gått loss på en del grenar på stora alen fortsatte jag längs stranden åt andra hållet. Tre timmar senare hade jag fått nog och konstaterade att det enda som syntes av allt arbete var en massa fotspår och några små kvist- och vasshögar. 😦

Om inspirationen och det fina vädret håller i sig fortsätter jag med vassen i morgon.