22.2 – Från frustration till kreativitet

Jag har jobbat i onödan, tackat nej till ett förslag, varit försenad, städat bort julen och haft ett idémöte.

Jobbat i onödan
I fredags hade jag lovat hjälpa en god vän med bildöverföring från telefon till en s k mini­bär­bar (notebook). Efter två timmar var jag tvungen att medge att gränsen för min kompetens var nådd och att datorn av allt att döma inte var riktigt frisk.

Win 7 StarterEftersom telefonen var en Nokia av äldre modell krävdes installation av Nokia Suite (drygt 500 Mb). När den var nästan klar fick jag meddelande om att programmet saknar stöd för Windows 7 Starter, men att jag kunde fullfölja om jag ändå ville chansa. Så klart ville jag det, men blev tvungen att ge upp när det inte gick att fullfölja installationen.

OneDrive tjatade om att det inte fanns någon internetanslutning trots att den bevisligen fungerade och SP1 gick inte att installera på grund av ett fel. Programmet jag hittade som kunde felsöka och reparera, klarade bara hälften av felen. Då gav jag upp. Men det känder verkligen inte särskilt till­fredsställande.

Tackat nej
En av föredragshållarna på ”vattenkvällen” den 4.2 hade i ÅU läst om den avslutade styrelsekursen och undrade om jag kunde tänka mig att hålla en likadan kurs i Pargas? Det var ju roligt att få för­frågan, men jag tackade ändå nej. Pargas ligger som bekant utanför ön. Jag tipsade honom i stället om ett tänkbart alternativ som jag hoppas ska ge utdelning.

Försenad
Igår var jag försenad till ett viktigt kalas. Två födelsedagar och två examina firades samtidigt. Enligt in­bju­dan var jag välkommen kl 15:30. Fråga mig inte hur det är möjligt, men i mitt huvud kon­ver­terades tiden till 16:00.

Jag var i stort sett klar att ge mig av då påminnelsen i datorn plingade till och talade om att det nu var det 2 minuter kvar till den avsatta tiden. Vadå 2 minuter?!? Jag förutsatte att jag hade skrivit fel tidpunkt i kalendern men kollade för säkerhets skull vad det stod i inbjudan. 15:30 stod det klart och tydligt. Just så. Jag la genast i högsta växeln och hastade i väg.

Jag bad givetvis om ursäkt vid ankomsten men fick förklarat för mig att här gällde flytande tider. Himla tur det då.

JulStädat bort julen
Det är ju ett tag sen jul… Idag tog den äntligen slut på Udden. Då ska man bortse från ljusslingan ovanför trappan, den får hänga kvar ett tag till.

Jag har länge sett med onda ögon på halmbockar, juldukar och andra prydnader men prioriterat i mitt tycke viktigare saker, dvs sånt som involverat andra personer. Men idag hade jag inga uppgifter som var direkt över­hän­ga­nde så jag gjorde ett ryck innan dagens besökare anlände.

Idémöte
Syftet med dagens sammanträffande var att skissa på en idé. Hur det nu kom sig blev det en massa annat snack i stället, idén ägnade skyddslingen och jag en kvart på sin höjd.

Tanken är att ta vara på de hågkomster byns äldsta invånare har innan det är för sent. En filmad intervju tycker vi är ett bra sätt att dokumentera både minnen och personer. Vi har redan fått ja från ett proffs och beslöt ge henne fria händer att planera innehåll och struktur, förutsatt att hon tycker det är ett bra upplägg. Ändamålet med intervjun är vi ju överens om.

Sen får vi hoppas att gamlingarna är på prathumör just den dagen det beger sig och inte känner sig störda av kameran. Av erfarenhet vet jag att man kan drabbas av tunghäfta när man har en mikrofon under näsan och ser en filmkamera i aktion.

24.10 – Mysiga herrar och damer

Molger har flyttat in, jag har fått svar på förfrågan, tvångsstädat och träffat Alfred igen.

MolgerMolger har flyttat in
Det sägs att ju äldre man blir, desto mer återgår man till barnstadiet. För ett tag sen blev jag kär i Molger och i onsdags packade jag upp honom. När jag beställde honom var jag för all del inte riktigt på det klara med att han var av­sedd för barn, men när han var färdig­mon­te­rad begrep jag det mycket väl. Icke desto mindre fun­ge­rar han ypperligt för avsett ändamål.

Ändamålet är bokstavligen min ända. Ända(!) sen jag flyttade hem har faster Aldas pall tjänstgjort som sittplats när jag häckar framför spisen, oavsett om det är för att tillfredsställa min last eller för att göra upp eld. Nu ville jag ha det lika bekvämt framför kakelugnen när det är dags för en brasa.

Höjden var helt avgörande, därför föll valet på Molger som bara är 35 cm hög. Pallar i normalhöjd har jag flera men dom är alltså för höga. Jag kunde gott ha avstått från den första avsatsen, men det går ju utmärkt att vända honom åt ”fel” håll. Helt perfekt blev han fast han inte är nån pall. 🙂

Svar på förfrågan
Den 13.10 skickade jag en förfrågan via mejl till två lokala företag som åtar sig att röja/fälla träd. För ett par dar sen fick jag svar. Båda kan tänka sig att åta sig min strandröjning så efter att dom har tagit sig en titt kan jag förvänta mig ett pris.

Trots Vik Husses kloka råd om att ta ner träden nu sen näringen har gått tillbaka ner i jorden*) har jag bestämt mig för att röjningen ska ske i vinter när det är is på sjön bara för att underlätta han­te­ringen. Ute på isen är det fria ytor och där kan man enkelt sköta ”efterarbetet”. Och inga rester kommer att hamna i vattnet lovar jag dyrt och heligt!

Det som inte är värt att användas till ved kan vägmästaren göra till flis lovade han när jag ringde och frågade. Möjligen blir han utan beroende på grovlek men det återstår att se. Det som ser klent ut från köksfönstret är inte alls så klent när man ser det på nära håll.

StäderskaTvångsstädning
Förra helgen föreslog jag att sommargrannen skulle komma in på kaffe i och med att hon och hennes mamma skulle stanna här en hel vecka. Det tackade hon ja till och jag lovade återkomma om dag och tid.

I förrgår kontaktade jag henne och föreslog lördag men då skulle dom få gäster, så enda chansen var igår. Alltså blev jag tvungen att städa. Jag borde också ha diskat, men struntade i det, nån måtta fick det vara på fjäsket.

Gästerna verkade trivas i soffan och värmen från kakelugnen. Självfallet dukade jag i ”södra salongen” med mina vackraste koppar och Firma Kerstin Forsbom stod som vanligt för kaffebrödet. Riktigt angenämt hade vi det.

Reprismöte med Alfred
Idag var det så dags för ett reprismöte med Alfred, den charmiga hundkillen i Bjärnå och framför allt hans väl­görande matte. Efter drygt en och en halv timmes behandling och 111 kilometers åktur är jag nästan som ny. Och båda benen är lika långa – under pausen hade ena benet blivit lite kortare igen. Musklerna drar ihop sig för att kompensera att kroppen inte är i det skick den ska vara talade matte om.

Att få en etikett på det onda är en fördel, då behöver man inte spekulera i eller fanti­sera om att det är nåt fundamentalt eller obotligt fel. I och med den kan jag också fokusera på orsakerna till smärtan och bearbeta bakom­liggande orsaker. Kroppen är ju själens hem så det gäller att städa där också. 🙂

*) Vik Husse har aldrig nånsin sagt så… Tvärtom, INNAN saven går tillbaka ner i rötterna (se kommentarerna)! Jag kan bara skylla på ”lucka, lucka hjärncell”. 😦