Renare

Igår putsade jag ett fönster i sovrummet, det som vetter mot väst och som eftermiddagssolen lyser på. I köket finns ett i samma väderstreck, men det tar jag nästa gång andan faller på. På bilden är den högra sidan oputsad om det mot förmodan inte syns?

Mia var hygglig nog att vakta skruvmejseln och se till att gardinerna låg still. 😀

23.10 – Dagarna som gick

Höststädningen är påbörjad, jag har fått ett brev i retur, tagit avsked, vistats i svampskogen och firat.

Höststädningen påbörjad
I onsdags värmde solen gott och vinden höll sig lugn så jag tyckte det var lämpligt att kratta löv medan jag väntade på att Husse skulle komma hem. Syrenbusken som dvärgstritarna gillar hade släppt det mesta av sina löv och tanken var att bara kratta bort dom, men av bara farten fortsatte jag ner mot trappan.

På fredagen fortsatte städningen, den här gången med röjsågen efter att Husse hade lärt mig byta klinga. Alla nytillkomna träd- och buskskott skulle bort, men jag avbröt arbetet i och med ett besök, vilket gjorde att arbetslusten försvann så det återstår en del.

Brev i retur
Kort efter att jag hade fått Lejonet/Tigerns dödsbud skrev jag brev till henne och postade det följande dag, men hon fick det aldrig. Vi skyllde på postväsendet och övergick till e-post i stället.

I fredags fick jag det i retur efter nästan en månad. Jag trodde först att Tigern har flyttat, men när jag kollade på eniro.se var adressen rätt. Varför hade posten i Malmö då noterat ”Avflyttad” på kuvertet?

Sen kom jag på det. Av gammal vana hade jag använt hennes flicknamn trots att hon bytte det i samband med sitt giftermål 2008. Ridå. Posten var alltså helt oskyldig den här gången.

Tagit avsked
I lördags tog vi avsked av min f d granne. Jag hälsade på henne den 20.9 när hon nyligen hade blivit intagen på bäddavdelningen i Dalsbruk och kände då att det förmodligen var sista gången jag såg henne. Fem dagar senare dog hon.

Det kändes förstås oerhört sorgligt, men samtidigt är jag tacksam för att hon inte behövde lida så länge. Den livslust hon alltid har utstrålat fanns inte mer och då är det tungt att tvingas fortsätta leva.

I svampskogen
Igår gjorde vi slag i saken och knallade i väg till svampskogen. Jag hade lovat Husse att vi den här gången skulle gå till ”min svampskog”. Lilla fröken Mia var genast med på noterna när hon såg att vi inte tog bilen.

Hon hade fullt sjå att ta sig fram, men gav sig inte. Så snart vi var utom synhåll, ”ropade” hon och skyndade sig fram till oss när vi svarade på hennes lockrop.

Medan Husse fyllde hinken med (frysta) tratt­kantareller roade jag mig med att fotografera, även om jag också bidrog med några svampar mellan varven. Och Mia höll förstås koll på oss.

När hon tyckte att avståndet mellan Husse och mig var för långt, sökte hon upp mig som för att tala om att jag borde hålla mig närmare.

Då hinken var fylld gick vi i samlad tropp hem tillbaka. Och tack vare Husse blev det svamp­sås till middag. 🙂

Firat
På eftermiddagen åkte Husse till butiken för att köpa blommor till namnsdagsbarnet som vi skulle uppvakta på kvällen. När han kom tillbaka hade han inte bara en, utan två buketter.

Den andra buketten med gula rosor var till mig, eller snarare till oss. Vi firade att det har gått ett år sen vi ”officiellt” blev ett par.

10.9 – Uppiggande, sömnframkallande och glömska

Jag har fått födelsedagspresent i efterskott, ska gå på kurs(er), tror jag lider av sömnsjuka och glömde broccolin. Mia har samma fel som matte.

Födelsedagspresent i efterskott
Vid besöket i Tallmo igår blev jag uppvaktad i efterskott av Husses närmaste. En födelsedagspresent som verkligen tilltalar en kattägare! Jättegullig är den (se bild). 🙂

På kurs
Den 13.9 börjar Lustläsarna igen. På Lärarträffen påminde cirkelledaren mig om att anmäla mig, så det gjorde jag förstås. Trots att jag inte ens kommit igenom två böcker sen vi slutade i våras! Men det går ju att dela med sig av böcker man läst tidigare.

Jag har också anmält mig till Skrivlördag!, en workshop för oss med skrivklåda. Dessutom till en en­dagskurs i att göra makro­bilder ”mera konstnärliga och känsloladdade”. Det här låter väl kreativt så det förslår?

Sömnsjuka
De två senaste dagarna har vi fått 25 mm regn, däremellan har det mest varit mulet och grått. Enligt prognosen fortsätter regnet ännu efter midnatt. Det måste vara förklaringen till min sömnsjuka – både igår och idag sov jag ett par timmar på eftermiddagen, men kände mig ändå inte pigg och alert.

Dess värre är jag en utpräglad ”högtrycksmänniska”. Lågtryck gör mig synnerligen energifattig.

Glömde broccolin
Har du hört talas om nån husmor som glömt att tillreda ett planerat middagstillbehör? Här är en.

Att jag har glömt att servera nåt har ju förekommit, men att hitta kastrullen med broccoli länge efter att middagen var uppäten har aldrig hänt mig tidigare! Jag tror bestämt jag behöver höja dosen på vissa kosttillskott. Om jag nu kommer i håg det? 😀

Samma fel som matte
Jag är inte ensam om att ha sömnsjuka. Mia har också tillbringat de senaste dagarna med att sova. Antingen ute eller inne.

 

28.7 – Allt gott (och ont) har ett slut…

Jag har bytt webbläsare, Husse har övergått till hårklyveri, det har varit svettigt på dass och jag har blivit utlurad i skogen. Mia är på antibiotikakur.

Bytt webbläsare
Nyligen läste jag att webbläsaren Opera erbjuder VPN (Virtual Private Network) gratis till sina användare numera. Det fick mig att göra slag i saken och byta från min mångåriga trotjänare, Comodo Dragon. VPN finns för all del hos många leverantörer, men de flesta debiterar för tjänsten så det var inget svårt beslut.

Hårklyveri
I tisdags tog Husses vedklyveri slut. I ren des­pe­ra­tion sågade han ner en befintligt sälgstubbe – minst en klabblängd skulle det absolut bli sa han.

Han hade helt rätt – förutsatt att man godkänner korta klabbar. I brist på likartad sysselsättning har han övergått till hårklyveri i fortsättningen. 😀

(Sen bilden togs har vedstaplarna utökats med två.)

Svettigt på dass
Sommarvärmen har hittills varit hårt ransonerad i våra trakter så de senaste dagarnas undantag har verkligen glatt oss. 22-26° är helt OK när man har möjlighet att njuta av dom.

Det betyder att det har varit svettigt att sitta på dass. Nu finns ju inga höga syrener som skuggar längre, så solen ligger på ända sen den går upp. Dryga 30° kan jag tänka mig att man kunde ha mätt upp. Men hellre det än att frysa häcken av sig!

Utlurad i skogen
Idag lurade Husse ut mig i skogen. Efter att våra besökare hade lämnat oss i eftermiddags föreslog han att vi skulle åka till Tallmo för att kolla blåbärsläget. Enligt uppgift skulle turen sträcka sig till ”ett par hundra meter”.

I början följde vi hjortdjurens stig, som ganska snart byttes ut till halvt igenvuxna spår efter en skogs­maskin, så det var ganska bekvämt att ta sig fram. Åtminstone tidvis.

Vid sidan av spåret växte dom högsta ormbunkar jag nånsin sett! En del var nästan lika höga som jag… Fast med tanke på att jag har kallats svamphuggare säger det väl inte så mycket. En gång i världen uppmättes dock min längd till 1,65 m så då vet du ungefär.

Strax innan vi kom fram till ”ormbunksskogen” började det duggregna. Jag tvivlar på att det ingick i Husses planer för turen, han var lika lättklädd som jag bortsett från att han hade långa byxor.

Eftersom vi har bönat och bett om regn ett bra tag, kändes det mer än välkommet. Husse drog slutsatsen att om vi stannade kvar i skogen skulle det kanske fortsätta.

Som tur fortsatte det också utanför skogen och övergick snart till allt större droppar som vinden såg till att blöta ner oss med. Innan vi var tillbaka i Tallmo igen såg vi ut som halvdränkta katter och hade garanterat gått längre än ett par hundra meter. Men Husse menade säkert enkel väg. 😉

Och blåbären då? Jo, det fanns hyfsat gott om bär, men dom var ganska så små utom på dom fuktigaste platserna och bristen på sol betydde att dom var rätt sura. Men snart nog kan man kanske få till ett par soppor.

Mia är på antibiotikakur
I måndags kväll påbörjade Mia en antibiotikakur. Tyvärr har hon fått urinvägsinfektion igen. Eller igen var fel att säga, den senaste var för två år sen.

Den som har haft samma besvär vet hur illa det känns. Stackars Mia. 😦 På dom här fyra dagarna har medicinen inte haft nån avgörande inverkan, men förhoppningsvis har den det innan kuren är slut.

18.7 – Ingen rast och ingen ro

Vi har varit på utflykt, tjänstgjort, jobbat och simmat. Jag har skrivit protokoll, kokat ärtsoppa och ska steka ”sjalar”. Mia har fångat en vattensork igen.

På utflykt
I onsdags åkte vi med vår guide till Krogarudden (kallas Krögar­udden lokalt). Syftet var att ta en titt på lämningarna efter krogen och klippristningarna där.

Med tanke på att krog och ristningar härstammar från 1600-talet är det inte så konstigt att tidens tand har utplånat det mesta, men visst kunde man fortfarande urskilja stenar från husgrunden och bok­stäver i berget. (Klicka på bilden för att läsa texten.)

Tjänstgjort
På torsdagen hämtade vi AV-utrustning i Kimito och förberedde material till söndagens evenemang i Dragegården. På fredagen kollade vi att tekniken fungerade och att allt som behövdes fanns.

Framåt halv ett var allt så gott som klart. Förberedelserna tog bara ca 1,5 timme tack vare ett halv­dussin människor som hjälptes åt. Vi hann till och med få oss en slurk kaffe med nygräddad munk innan övriga i styrelsen dök upp och det var öppningsdags.

Evenemanget blev verkligen lyckat. Vädret var perfekt och folk strömmade till. Slipstenen drogs runt, mattorna blev beundrade och vi fick sälja kaffe/te med munk.

Jobbat och simmat
Idag har vi mest ägnat oss åt ”hemarbete” ute i det fria. Först en stund i Tallmo och därefter på Udden. Husse klöv ved och jag städade bort utblommade lupiner medan ärtsoppan kokade.

Som avslutning på arbetsdagen beslöt vi ta ett dopp före middagen. Det kändes rysligt kallt, men det var uppenbarligen inbillning för vattentermometern visade 21 grader.

Skrivit protokoll
Väglagets årsmöte gick av stapeln som planerat på lördag eftermiddag. Mötet lockade ett dussin deltagare och styrelsens förslag godkändes utan diskussion så det var snabbt avklarat.

Eftersom jag var engagerad i Dragegården på söndagen blev protokollskrivningen av först på måndag. Dess bättre nådde jag bägge protokolljusterarna samma dag, så den uppgiften är också överstökad.

Kokat ärtsoppa
Att laga ärtsoppa är tacknämligt, den sköter sig själv när den väl börjat koka så man kan göra annat under tiden (se ovan). Nu återstår bara att steka ”sjalar”, dvs stora plättar som vi ska äta med lönnsirap och/eller sylt och vispgrädde. Mums filibabba!

Mia har fångat en vattensork igen
I morse jagade Mia upp Husse redan vid halv fem-tiden för att få gå ut. I regel brukar hon komma in tillbaka ganska snart, men först då frukosten var avklarad halv nio dök hon upp. Då hade matte redan börjat oroa sig förstås.

Med sig hade hon en död vattensork och talade högljutt om vilket sjå det hade varit att få tag i den. Pälsen var inte brun som de jag har sett tidigare, utan gråsvart, men alla andra kännetecken stämde så det gick inte att ta fel.

Efter en snabb förrätt ut matskålen tuggade hon i sig hela sorken. Bara galla och lever återstod när hon var klar. Sen putsade hon sig och tog en välbehövlig siesta. Duktig flicka. 🙂

4.7 – Nytt och etablerat

Vi har haft besök, fått mat, varit på sjukbesök, ägnat oss åt sifferexercis och håller tiden, mina tänder sitter stadigt. Mia är gosnödig.

Besök
Förra torsdagen kom f d bonuspappan på ett välkommet överraskningsbesök. Just den dagen gick det an att sitta i bersån, så vi parkerade oss där med var sitt vattenglas. Husse tog en paus i vedklyvandet och gjorde oss sällskap.

Vid lunchtid i lördags ångade Stora Fården uppför backen. Som vanligt var chauffören försedd med bull­påse. Innehållet blev dessert efter en lätt lunch bestående av filbunke och smörgås.

Fått mat
På fredag kväll avnjöts en två rätters middag ”på lokal” i Dalsbruk. Husses moster och morbror gjorde oss sällskap. Efter middagen bjöd dom på kaffe och jordgubbstårta hemma hos sig så våra magar var minst sagt välfyllda när vi kom hem.

På lördagen bjöds vi på mat i Tallmo innan det var dags för bastu. Inte alls dumt att vara befriad från matlagning ett par dar. 🙂

På sjukbesök
I söndags blev jag tvungen att lämna ön några timmar – vi åkte till Halikko på sjukbesök. Varken Husse eller jag hade nån aning om var Halikko sjukhus låg, men det hade GPSen så det var inga problem.

På hemvägen passade vi på att äta på en mack, så jag slapp matlagning för tredje dagen i rad. Och så bunkrade vi ägg. Längs vägen finns nämligen ett ställe som säljer färska ägg – högst sju dagar gamla enligt anslaget.

Sifferexercis
Veckan inleddes med ett besök hos föreningens kassör. Tanken var att göra ett halvårsbokslut, men dess värre stämde inte vår modell för balansräkningen.

Vi beslöt att ”grotta” i siffrorna på var sitt håll för att kolla var felet låg. Sen satte vi oss vid kaffebordet utomhus och pratade en stund i stället. Att förena nytta med nöje är (nästan) aldrig fel.

Håller tiden
Kvällsrutinen på Udden är numera mer eller mindre fastställd. Husse ser gärna halv nio-nyheterna om han inte har nåt roligare för sig, men i regel blir det först kl 22. Så dags brukar jag också vara nöjd med att sätta mig framför teven.

Efter väderleksprognosen stänger vi burken och påbörjar kvällstoaletten. Det innebär att vi har hunnit inta horisontalläge före kl 23:23. Ofta visar termometern dessutom 23 så här års, så 23 har blivit nåt slags standardtid.

Nu när Husse är i ett av sina andra hem rubbas ordningen genast. Igår satt jag kvar framför teven till halv tolv, la mig och läste och tittade på klockan sista gången 23:58. Men 23 var ju förstås med på ett hörn ändå.

Mina tänder sitter stadigt
Idag lät jag besikta garnityret. Alla tänder satt stadigt, tandköttet var friskt och inga hål sa ”käftis”. Med tanke på att jag inte var på tandläkarbesök i fjol är jag synnerligen belåten med resultatet. 🙂

Mia är gosnödig
Då och då blir Mia gosnödig. Idag klämde hon ner sig mellan skrivbordet och min mage för att få lite ÖKB (Öm Kärleksfull Behandling).