Otrevlig midsommarnatt

Klockan 21 på midsommarafton sa jag till Husse: ”Det är lika bra att åka nu.” Om inte Husse hade valt att följa med, var jag beredd att åka ensam. Resmålet var djursjukhuset i Reso, enda stället jag hittade som hade jouröppet under helgen.

Orsaken var igen ett grässtrå som fastnat i halsen på Mia. Senast hände det i maj 2013, men då var det vardag så vi kunde besöka öns kommunala veterinär som försiktigt drog ut det efter att ha sövt henne. Hösten 2015 lyckades hon få upp det själv.

Vi det här laget känner jag väl igen symtomen. Mitt på dagen hörde jag de välbekanta ljuden. Gräs­strået aktiverar kräkreflexen, vilket får henne att hulka och kraxa. Det gör det också så gott som omöjligt att äta eller dricka. Att försöka få bort det utan proffshjälp är omöjligt. Strået sitter långt ner i svalget och änden är invikt under en hudflik.

Vid 22.30-tiden kom vi fram till sjukhuset och anmälde oss. Vi blev hänvisade till väntrummet för katter. Lyckligtvis var Mia lugn. När hon låg stilla irriterade inte strået. Efter många timmars hulkande och hostande var hon förmodligen ganska trött.

Ca 23.10 kom en sköterska ut och meddelade att veterinären var upptagen med en operation och att det skulle dröja ungefär en en timme innan vi fick komma in. Hon tipsade oss att gå nån­stans och dricka kaffe under tiden.

Vi valde att sitta kvar. Husse som är pessimistiskt lagd (realistisk enligt egen utsago) trodde att vi skulle få vänta till halv ett minst. Han hade mer än rätt. Klockan hann bli kvart i två innan det var vår tur. Vårt fall var ju inte lika akut som många andras.

Ny väntan. Två nya akutfall kom emellan, så först strax efter tre återsåg vi Mia. Hon var sövd men hade fått uppvakningsmedel. Fast den här gången gick det inge bra.

Grässtrået hade brustit och hon hade nu ett sår i halsen förstod jag av sköterskans förklaring. Om det kom (mera) blod ur näsan skulle vi torka bort det så att det inte torkade i nosen. Lyckligtvis hade blödningen upphört så vi slapp det.

Vid halv fem var vi hemma på Udden igen. Mia var alldeles groggy, men gick genast fram till mat­skålarna och både åt och drack. Det har hon inte gjort sen dess. 😥

Under gårdagen bara sov hon och verkade inte vara vid fullt medvetande ens när hon vaknade till ibland. I natt vaknade jag vid halv två av hennes ”lockrop”, så jag bar henne till sängen där hon brukar ligga. Hon hade varit på sin innetoa konstaterade jag när jag kollade.

Hon låg kvar i sängen trots att både Husse och jag steg upp. För att se om hon alls kunde svälja gav jag henne en smörklick. Den hade hon märkbara problem att få ner.

En stund senare kom hon och satte sig i verandan där hon blev sittande ett tag. Sen förflyttade hon sig ut till trappan och efter en ny paus vidare ut i gräset.

Där såg vi henne ännu vid halv två-snåret i eftermiddags, men efter det har hon gått och lagt sig nån annanstans. Hon är som bortblåst, men det brukar hon var på eftermiddagarna.

Hon mår uppenbarligen uruselt, men idag reagerade hon i alla fall på ljud och fåglar och insekter hon såg. Men än så länge ingen mat eller dryck. Det har nu gått 24 timmar sen hon fick i sig vätska, så snart är det risk för att hon blir uttorkad. Håll en tumme för att hon repar sig!

En dag i Uddmors liv

Rubriken aspirerar ingalunda på att konkurrera med Aleksandr Solzjenitzyns långnovell! Uddmors liv är fullkomligt bekymmersfritt jämfört med Ivan Denisovitjs liv som straffånge i Sibirien. (Läs den om du inte redan har gjort det!)

Dagens första uppvaknande blev tidigt och abrupt. Ännu halvt i sömnen hörde jag ett bekant pipande ljud och tyckte det var underligt att det hördes så nära. Husse vaknade också men somnade om innan han blev varse varifrån det kom.

När jag vaknade till kände jag tyngden av Mias kropp. Hon hade lagt sig på täcket mellan mina ben. Med sig i sängen hade hon dagens första jaktbyte som förtvivlat bad om nåd. Det var det ljudet som hade väckt oss.

Hon åkte abrupt ner på golvet med sin fångst när jag lyfte benen och täcket över sängkanten. Sen blev det tyst och jag somnade om.

När jag steg upp vid halv tio-snåret fanns inga spår efter bytet. Husse hade inte heller upptäckt några, så hon hade an­tag­li­gen ätit upp musen med hull och hår den här gången.

Morgonrutinen – frukost, kolla bloggstatistiken, läget på Guru Shots och Facebook – tog som vanligt nästan tre timmar i anspråk.  Husse hade åkt i väg till Kimito på ärenden vid elvatiden med en kort inköpslista för min räkning.

Dags att läsa dagens tidningar. Hoppas min uppdragsgivare inte blir förnärmad… Jag läste faktiskt Annonsbladet på toaletten. Sen stod ÅU i tur.

Vid ett-tiden var Husse tillbaka. Därmed var det hög tid för förmiddagskaffet. Husse hade köpt en ny sorts bröd som vi skulle avsmaka, vilket vi gjorde med den äran. Mer än halva brödet gick åt.

Efter kaffet började jag packa upp min beställning. Nytt bord och nya stolar till trappan till det köp­vän­liga priset av 39,95 €. Stolarna var kompletta, men bordet skulle monteras, så det satte jag i gång med.

När bordet var klart började flyttkarusellen. Det befintliga bordet och stolarna på trappan flyttades till samma plats som hammocken och bordet som stått där rengjordes för flytt till bryggan. Där blir det lämpligt att läppja på kall rosé när den utlovade värmen på 30° har nått oss.

Sen var det dukens tur. För att tåla vind och vatten plus annat klott, har jag gått in för vaxduk. En sprillans ny (som jag köpte för flera år sen) skulle göra sig fint tyckte jag. Och visst blev den fin, men vid närmare eftertanke alldeles för ljus och smutskänslig även om den är avtorkbar.

Det fick bli en rockad. Vaxduken i verandan dög gott, så jag bytte. Nu var jag nöjd och kunde plocka ihop alla grejer jag strött omkring mig.

Då fick jag syn på parasollet i bersån. ”Huvan” saknades sen vi satt där förra gången. Eftersom solen förr eller senare gör tyget skört, brukar jag dra en sopsäck över. Inte snyggt, men praktiskt.

Nu var jag äntligen klar för morgontoalett och påklädning. Klockan hade hunnit bli 16:11 kon­sta­te­rade jag, men bättre sent än aldrig sägs det ju. 😉

Tja, sen var det dags att börja förbereda middagen. I dag vankades Flygande Jakob, en rätt som jag aldrig tillagat tidigare så det gällde att börja i god tid.

Kvart över sex stod middagen på bordet. Som förrätt/tillbehör nyskördad sparris från Tallmo, ovanpå det Jakob förstås och så glass som dessert. Därmed var det slut på Uddmors dag och kvällen tog vid.

Att putsa fönster som jag egentligen hade planerat, räckte tiden inte till för – i dag heller. 😀

Inkräktare

Sedan ett par veckor tillbaka har vi då och då be­sök av en inkräktare. Av lukten på markeringarna framgår att det är fråga om en hankatt. Jag har sett honom leta efter jaktbyten i ”djungeln” nedanför köksfönstret och konstaterat att han ser ut att vara helgrå. (Bilden är inte autentisk.)

Idag råkade han tydligen befinna sig framför trappan då Mia gick ut. Inom kort hörde jag ”kampropen” och skyndade mig ut. Jodå, det var samma herre som jag observerat tidigare. Jag ryade till så han skulle förstå att han inte var välkommen.

Budskapet gick hem. Han sprang sin väg mot sommargrannen till. För säkerhets skull gick jag över på granntomten för att kolla om han eventuellt gömde sig under lekstugan, men han syntes inte till så jag antog att han sökt sig till lugnare trakter.

Mia följde med mig, men stannade vid tomtgränsen. Tydligen såg hon honom inte heller mer. Efter en stund kom hon in tillbaka, så jag stängde för hennes kattlucka för att förhindra fler markeringar och besök.

Då jag kom tillbaka till trappan såg jag spåren efter dusten. Både Mias och inkräktarens hårtussar låg i gräset bredvid trappan så det var där slagsmålet hade ägt rum.

Efter någon timme såg jag att Mia inte mådde bra. När man rörde vid henne jamade hon till, men jag kunde inte upptäcka några synliga skador. Fast under pälsen kunde ju finnas hål efter vassa klor.

Så småningom fick hon mat, gick på toa och tog sig sedan upp på Husses säng där hon fortfarande ligger. Återstår att se om hon gör oss sällskap framför teven i kväll som hon brukar? I annat fall hoppas vi hon känner sig bättre i morgon. ❤

Sovplats

När Mia var yngre ville hon ofta ligga i min famn då jag satt vid skrivbordet, men slutade med det när hon blev vuxen. Nu på äldre dar återgår hon då och då till den sovplatsen.

Med tanke på att både hon och matte har lagt på sig ett kilo eller två kan man tycka att det skulle vara obekvämt. Men har man bestämt sig så har man. 😀

14.7 – Nytta, nöjen och nattjakt

Jag testar ett nytt program, årsmöte och protokoll är avklarat, liksom sommarkalaset. Mia har jagat inomhus.

Testar ett nytt program
Ibland lockas jag till att klicka på reklaminslag på FB. Videon var så intressant att jag beslöt titta närmare på programmet man gjorde reklam för: inPixio Photoclip 9.

Det slutade med att jag laddade ner och installerade det. Programmet är uppdelat i tre arbets­mo­ment: Photo Editor, Photo Eraser och Photo Cutter. De engelska namnen till trots är programmet på svenska, vilket var en glad överraskning.

Än så länge har jag bara som hastigast prövat bildredigeraren och retuscheraren. Bildredigeraren (Photo Editor) innehåller inga överraskningar, funktionerna är de samma som i andra redige­rings­program, men retuscheraren (Photo Eraser) blev jag dödsimpad av!

Med hjälp av en pensel markeras området som ska försvinna från bilden och vips är det borta. Det markerade området ersätts alltså av/simulerar omkringliggande pixlar vad jag förstår. Jättekäckt! Det går för all del att göra också i vissa andra bildbehandlingsprogram, men förfaringssättet är inte lika enkelt.

Årsmöte och protokoll avklarat
I onsdags kväll hölls väglagets årsmöte. Förutom styrelsen och två funktionärer deltog två (2!) väg­delägare. Inte ens kontrollmätningen av vägsträckorna lockade fler. Mötet klarades av på 50 minuter, sen fick vi kaffe och bulle. ”Det är ju därför vi är här” skojade ordföranden.

Jag renskrev protokollet direkt när jag kom hem och mejlade det till ordföranden för granskning. I fredags kom han med några smärre ändringar. Bland annat tyckte han att beslutsmässig lät främ­mande, på finlandssvenska använder man beslutsför. Båda är godkända i SAOL, så det uppstod ingen polemik.

Så snart båda protokolljusterarna har godkänt protokollet läggs det till påseende. Enligt § 62 i lagen om enskilda vägar ”ska protokollet jämte bilagor hållas framlagda för vägdelägarna senast fjorton dagar efter stämmans slut”.

Sommarkalaset avklarat
Igår hade vi anmält oss till sommarkalas i norra änden av ön. Värdinnan firade sin 70-årsdag i efterskott och kallade det därför sommarkalas.

Det blev en lång tillställning med mycket mat och många gäster. De flesta obekanta för min del, men jag satt ju bredvid Husse och hade ett välbekant par på andra sidan bordet så det gick ingen nöd på mig. 🙂

Mia har jagat inomhus
I natt vaknade jag av att Mia uppenbarligen var i jakttagen i köket. Ljudet upphörde snart och jag somnade om. Det hände en gång till men jag bedömde att hon klarade skivan utan min hjälp så jag somnade om på nytt.

Men sen vaknade jag av att hon kom in i sovrummet och jamade så där som hon brukar när hon har nåt i munnen. När jag tittade ner på golvet såg jag att hon satt vid sängkanten och hade nåt långt som hängde ur munnen.

Yrvaken som jag var trodde jag först att det var en mussvans, men längd och tjocklek stämde inte. När hon släppte taget om sitt byte såg jag att det var en orm!

Jag skyndade mig att tända lampan och väckte därmed Husse. Vad för slags orm var det frågan om? Lyckligtvis visade det sig vara en snok så jag kunde lugnt stiga ner ur sängen.

Jag letade rätt på vattenskopan, puttade ner ormen i den och bar ut ”ekipaget” till rhodo­den­dron­bus­ken bredvid trappan. Mia fick stanna inne, annars hade hon förstås fortsatt jakten.

Hur det kom sig att ormen befann sig inne i huset vet bara Mia. Husses teori är att hon bar in den medan vi var borta, men tappade intresset då den spelade död. Men den kunde lika gärna ha tagit sig in på egen hand via Mias ingång tyckte jag.

Huvudsaken är ju att slutet blev lyckligt. Snoken återfick sin frihet, Mia belönades med godis och Husse och matte kunde fortsätta sova. 🙂

3.7 – Lugnt – än så länge

Utställarlistan är klar, igår hade jag hemmadag och idag styrelsemöte i väglaget. Jag undrar vems ägg jag har hittat och Mia har träffat en ny veterinär.

Utställarlistan klar
Igår anmälde sig troligen den sista utställaren. Föreningen ordnar nämligen utställning med handvävt av lokala producenter den 26.7 i Dragegården. I år fokuserar vi på annat än mattor. Som bekant kan man väva mycket annat.

Ett drygt dussin utställare deltar med både gamla och nya alster, så det ska bli intressant att se hur utbudet ter sig. Förhoppningsvis får vi vackert väder så vi kan hålla till ute, annars kan det bli trångt.

Hemmadag
Hemmadag innebär att jag inte behöver förflytta mig utanför tomtgränsen och att jag inte har några förpliktelser eller tider att passa. Igår hade jag turen att ha en sån. 🙂 Det enda nyttiga jag minns att gjorde var att förbereda dagens möte, men dagen försvann i ett huj med diverse pyssel.

Styrelsemöte
Om en knapp timme börjar styrelsemötet i väglaget, det sista före årsmötet. Kaffebordet är dukat och möteshandlingarna utskrivna, så jag är beredd.

Mia och ny veterinär
I måndags hade vi tid hos veterinären, det var dags att förnya kattpestvaccinationen. Jag bad också om en tandkontroll. På min begäran följde Husse med som ”moraliskt stöd”.

Mia protesterade som vanligt mot att vara instängd i bur, både på ditvägen och på hemvägen. Vi fick höra en mängd jamanden i olika tonarter under den timme vi sammanlagt förbrukade på resan.

Hos veterinären som vikarierar kommunens ordinarie var hon däremot tyst och samarbetsvillig. Av allt att döma var den unga damen skicklig, för inte ens nålsticket fick Mia att säga nåt.

Tandkontrollen gick också bra. Skönt att höra att vi slipper ta bort tandsten än på ett tag. Det kräver helsövning och innebär att hon är mer eller mindre utslagen en hel dag.

Vems ägg?
Härom dagen upptäckte jag en liten äggsamling på ett violblad. Undrar vem/vad som har det bladet som förökningsställe?

Nu är det dags att ladda kaffepannan till mötet!

10.6 – Axplock från veckan som gick

Vi har haft middagsgäster, monterat myggnät och fått ”huggarmat”. Näktergalen har drillat för oss, svanarna har fått tillökning, gräset är klippt och bersån nyoljad. Mia diggar sommarvädret.

Middagsgäster
Förra onsdagen serverade vi middag i Tallmo till våra grannar på udden mittemot. Det var deras första besök i Tallmo och första gången dom åt Husses specialitet, rökta kasslerbiffar. En gemytlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

Monterat myggnät
Av Husses son fick vi attiraljer för myggfönster i julklapp. På fredagen tog vi fram dom och kom underfund med att måtten inte stämde med fönstren på Udden. Men själva nätet gick ju att använda.

Sagt och gjort. Husse fäste nätet med ritstift och så var det klart. Nu kunde vi ha fönstret öppet nattetid för att få lite svalka.

Huggarmat
På lördag eftermiddag vankades ”huggarmat” hos herr och fru grannen. Junior firade att han är utexami­nerad skogs­ma­skins­fö­rare. Den första och hittills enda i byn.

Huggarmaten följdes av en specialbeställd ”skogsmaskinstårta” till kaffet. Ett verkligt mästerverk, komplett med ”stockar” och en skogsmaskin som ståtade mitt på. Den var för all del inte ätlig, men krönte skapelsen mycket illustrativt.

Näktergalen
Tack vare myggnätet och öppet fönster i sovrummet har vi kunnat somna till näktergalens sång. Husse tycker den låter förskräckligt enformigt, men det beror nog mest på att han har nedsatt hörsel på ena örat.

Härom kvällen låg jag länge och njöt. Fågeln verkade sitta rätt nära för drillarna hördes väldigt väl. Det var för övrigt första gången jag medvetet lyssnade. Ljuden var oerhört variationsrika – makalöst att en sån liten pippi får ur sig så många olika ljud!

Svanarna har fått tillökning
Igår upptäckte jag att svanparet har fått tillökning. Hela familjen var samlad i vår vik, tre småttingar syntes mellan mor och far. Även om det är gott om svanar hoppas jag att dom små liven klarar sig till vuxen ålder.

Gräset är klippt
Idag åtog sig Husse att klippa gräset på ”stora” gräsmattan. Den senaste tidens regn och värme har förstås fått gräset att frodas sen den 23.5 då jag klippte det senast.

Bersån nyoljad
Först idag oljade jag golvet i bersån. Dels behövde det torka efter tvätten och dels har vädret varit ostadigt med regn nattetid.

Jag konstaterade att det är tre år sen jag oljade det senast, så det behövdes verkligen. Och nu är det gjort. Det tog längre tid att få upp locket till oljeburken än att måla. 😀

Mia diggar sommarvädret
Mia uppskattar sommarvädret bara hon får hålla till i skuggan. Hennes favoritplats kvällstid är stolen på trappan. Där slipper hon blåsten och har full koll på vem och vad som rör sig inom reviret.

Framåt 23-tiden kommer hon antingen in självmant eller så hämtar matte henne för då är det i regel läggdags på Udden.

16.3 – Kunduppdrag, datorberoende och kultur

Jag har fått en ny kund, är datorberoende och har blivit kulturell. Mia gillar vedkorgen.

Ny kund
I torsdags fick Din Konsult en ny kund som behövde hjälp med att skapa en webbsajt. Sånt befattar jag mig inte med på grund av bristande kunskaper, så mitt råd var att välja en av fyra leverantörer som tillhandahöll allt som behövdes.

Ett av förslagen föll i god jord. För ca 100 € per år får kunden tillgång till webbserver, eget domän­namn och färdiga sidmallar. Det enda han själv behöver göra är att välja layout, färgsättning och skapa innehåll förstås.

Det tyckte kunden var en bra lösning, så vi registrerade sajtens namn och övriga uppgifter som krävdes. Lätt som en plätt. 🙂

Datorberoende
Härom dagen kom jag på att jag har använt datorer som arbetsverktyg sen 1975. Det betyder 44 år, ungefär ett halvt liv. Inte att undra på att jag är datorberoende!

I början på 70-talet var verktygen ord‑ och textbehandlingsutrustningar. De första hade enbart intern‑ och externminnen för att senare följas av modeller med bildskärm och mus.

Jag minns att jag inte fattade vad jag skulle med musen till i början. Det fanns ju funktionstangenter för markör­förflyttningen? Bildskärmen underlättade förstås hanteringen även om jag visste exakt hur texten såg ut i internminnet.

Då PCn kom till Sverige 1981 hade jag redan hunnit arbeta en del med s k mikrodatorer, så över­gången till PC var inte så stor. Dock var programvaran inte mycket att hurra för i början, men ut­vecklingen gick fort som bekant.

Redan då förutspådde jag att PCn skulle bli en ”all-round-maskin”, dvs man skulle kunna använda den till ”allt”. Jag fick rätt. Numera finns det få arbetsuppgifter som inte kan lösas eller underlättas med datorns hjälp.

Och själv är jag givetvis en hängiven användare. Nästan allt jag behöver veta eller göra finns i datorn.

Blivit kulturell
Jag har blivit kulturell på senare tid. Tidigare har jag alltid påstått att jag är kulturanalfabet, men man kan ju ändra sig vetja. Fast i vissa kretsar skulle mitt nymornade intresse knappast godkännas som ”finkultur” misstänker jag.

Teaterbesöket i Fallåker i början på februari följs härnäst av Mark Levengood den 21.3, pianokonsert den 30.3, teater den 4.4 och Babben Larsson den 11.4. Ganska späckat framöver med andra ord.

På vår ö är kulturutbudet både digert och mångsidigt som man kan se i öns händelsekalender. Utöver evenemangen som annonseras där anordnas också många andra, så det torde finnas något för alla och envar oavsett smak och intresse.

Mia gillar vedkorgen
Med tanke på Mias förtjusning i vedkorgen borde vi kanske skaffa en egen korg till henne? Så snart vedlagret har minskat så mycket att hon får plats lägger hon sig i den. En tom korg är förstås ändå bättre. 🙂