16.1 – Klart för ”drabbning” + lite annat

Väglagets bokslut är klart, möteskallelser skickade och kursinledningen klar. Jag eldar för brinnkära(!) livet och Mia höjer sömnrekordet.

Väglagets bokslut
Igår eftermiddag tog jag i tu med väglagets bokslut. När jag stämde av mot redovisningen hade jag en kostnadsdiff på 4 €. Mysko.

En koll av bankens kontoutdrag och verifikaten gav förklaringen. Banken började ta ut kontoavgift först i mars 2017, jag hade räknat med hela året. Tur att det var så enkelt den här gången.

Idag granskade väglagets ordförande bokslutet och hade ett par relevanta synpunkter. ”En bra sak kan man alltid göra bättre” sa en av mina första chefer. 🙂

Dock återstår att få veta – jag har frågat verksamhetsgranskaren – hur jag i bokslutet förklarar den obetalda fakturan 2016? Den ingick i 2016 års bokslut, men betalades först i december 2017 på grund av kassörens (mitt) slarv.

Som vanligt tröstar jag mig med att den enda som inte kan göra fel är den som inget gör.

Möteskallelser
Nästa måndag är det dags för hembygdsföreningens första möte i år. Idag fick både styrelse och ersättare kallelse med förslag till dagordning.

Styrelsen för väglaget fick också en möteskallelse. Förhoppningsvis är bokslutet klart för underskrift den 25.1.

Kursinledning klar
Den 23.1 börjar kursen Vardags-IT i Björkboda skola, en av mina tidigare arbetsplatser här på ön. F n är det 10 anmälda så då vet jag att kursen blir av. Det bekräftade för övrigt min chef igår per telefon.

Tre av deltagarna är bekanta sen tidigare kurser och en fjärde är jag särdeles välbekant med: Husse har också anmält sig. 🙂

Eftersom kursen delvis ska basera sig på deltagarnas frågor och önskemål har jag gjort en inven­te­rings­lista som fylls i vid första träffen. Dels för att få reda på befintliga kunskaper och dels för att få veta vilka frågor deltagarna har.

Eldar för brinnkära livet
Sen igår är det bra drag på Udden. Dock inte under galoscherna den här gången.

4 minusgrader och 17-20 m/s kräver stor energiåtgång. Eftersom huset är byggt i slutet av 1800-talet är isolering och vindskydd därefter. Den energi jag genererar räcker inte till på långt när!

Den hårda, sydvästliga vinden innebär att var­dags­rum­met är mest utsatt. Kakelugnen fick därför en extra brasa igår kväll och två elelement får hjälpa till att hålla värmen. Trots det visar termometern inte mer än +17. På golvet är det antagligen under 15 kan jag tänka mig.

Köksspisen är förstås i flitig användning. Den kombi­ne­ras med värme från ett element närmast skrivbordet, annars skulle fingrarna stelna ändå mer.

För att värma brandmuren ytterligare, tände jag också upp i kaminen i sovrummet i eftermiddags. Det är första gången i år, men förmodligen inte den sista.

Hur det är möjligt att det är drag i den oavsett om spjället är öppet eller stängt är för mig en gåta? Den enda som kan svara på det är väl den som murade rökkanalerna och han har inte funnits på mer än ett halvsekel, så den frågan lär jag aldrig svar på.

Mia höjer sömnrekordet
Sen före jul tillbringar Mia mesta tiden med att sova. I det här elaka vädret vägrar hon helt vistas ute längre än ett par minuter – om jag inte gör henne sällskap vill säga. Medan jag hämtade ved idag tog hon en snabb­titt i boden, men skyndade sig snabbt in i värmen igen.

 

9.1 – Allmänt förfall

Tydligen är jag inne i en fas av allmänt förfall. Och glömde stänga locket.

Silverpilen
Fuktproblemet i Silverpilen fortsätter. Teorin är nu att det läcker vid öppningen till bilens elkablage och det kunde/ville killarna på macken inte ge sig på att kolla. Dom föreslog att jag skulle vända mig till en märkes­verkstad.

Med ojämna mellanrum fortsätter jag alltså byta ”blöja” och överväger att uppfinna ett bilparaply. En presenning funkar förstås också. I så fall gäller det att klippa hål för fönstren och se till att den inte blåser av i farten. 😀

Dörrhandtag
Det första som hände idag var att dörrhandtaget till den yttre köksdörren (jag har dubbla dörrar) lossnade. Det kändes bekant på nåt sätt.

Efter en titt i bildarkivet kunde jag konstatera att jag bytte på den inre dörren hösten 2013. Nu är det alltså dags för nästa om inte Husse mot förmodan har nån listig lösning? Som tillfällig åtgärd lånade jag innerdörrens handtag.

Tand
Nästa förfall var en tand. Den bet jag av på en mjuk rågbrödssmörgås nån timme senare.

Lyckligtvis fick jag tid hos tandläkaren redan nästa vecka i Dalsbruk. Det råkar vara samma unga dam som granskade min käft i Kimito den 22.12.

När jag bokade tid tipsade receptionisten om att man kan köpa en tillfällig plomb på apoteket. Himla fiffigt, det hade jag ingen aning om! Det kunde ju vara intressant att testa.

Maskätet hinder
Dagens sista(?) förfall var inte fullt så alarmerande. Den gamla skrivbordsskivan som jag använder för att veden inte ska trilla ut från pirran blir allt mer maskäten.

Vän av ordning påpekar förstås att jag borde vända på vedbäraren, men det har jag redan testat. Då ramlar veden ur ändå eftersom stigen till vedlidret lutar rätt så brant.

För det här lilla problemet finns dock en enkel lösning. När träskivan är uppäten fixar jag till en ny av nåt illasmakande material.

Glömde stänga locket
Under dagens tebesök ställde jag fram en burk med pepparkakor och lämnade kvar den på bordet medan jag hämtade vatten och ved. Det var ju korkat.

När jag kom in hittade jag Mia på köksbordet med huvet i peppar­kaks­bur­ken, ivrigt slickande på en pepparkaka. Eventuellt hade hon också bitit i en.

Av mitt ryande förstod hon genast att det här inte var tillåtet, så hon satte sig en bit ifrån och över­gick till att slicka en framtass i stället. Precis som om jag hade sett fel. 😀

Då hoppas jag att det var allt för idag.

8.1 – Nymodigheter

Vi har lyssnat på Tongåvan igen, löst korsord och agerat ombud. Udden har fått en nymodighet och ”kontoret” en ansiktslyftning. Mia är som andra katter.

Tongåvan igen
Tack vare Husses lilla radio som tidigare stått i Tallmo, kunde vi lyssna på Tongåvan igen i fredags. Tillgången till radio har fått mig att ”lyssningsträna” tidvis, men oftast föredrar jag tystnad, vilket Husse lyckligtvis respekterar.

Löst korsord
Lördagens ÅU innehåller alltid ett korsord. Tack vare Husse har mitt intresse för korsord åter­upp­väckts och ofta löser vi det tillsammans. ÅUs korsord är alldeles lagom svårt för min kunskapsnivå. Hittills har vi löst alla.

Agerat ombud
Husses guddotter planerar midsommarbröllop och vill gärna att det ska gå av stapeln i Dragsfjärd, så hon bad honom om tips på lämplig lokal. Bland förslagen fanns Solbacka, Marthaföreningens lokal här i byn.

Ju mer vi pratade oss varma för Solbacka, desto bättre lät det tyckte hon. Igår åtog vi oss att in­ven­tera och inspektera stället för att kunna skicka bilder till henne. Hon blev för­tjust och har redan reserverat lokalen preliminärt, men tar sig själv en titt nästa helg för att vara på den säkra sidan.

Nymodighet på Udden
I samband med den förestående renoveringen i Tallmo frågade jag vad som skulle hända med köks­luckorna. I Finland vet ingen vad det är försäkrar Husse, här heter det alltid skåpdörrar, sådeså.

Dom skulle förflyttas till sopstationen fick jag veta. Det fick mig att protestera och tigga till mig dom. Dess värre skiljer sig måtten en del, men det har Husse åtagit sig att fixa. Gullgubbe. 🙂

Härom kvällen kom jag på att jag kanske kunde få ”ärva” kryddskåpet också. Den öppna krydd­hyllan jag har är ju inge’ bra för kryddkvalitén och dessutom rymmer den inte alla kryddburkar. Tiggeriet föll i god jord och igår eftermiddag hade Husse med sig skåpet.

Efter en del justeringar (dörren behövde bl a flyttas till motsatt sida) och komplettering med ett par möbelvinklar kommer skåpet att sitta på samma vägg som den nuvarande kryddhyllan ovanför elspisen. Det blir alldeles perfekt!

Ansiktslyftning
2009 flyttade stolen Jules (i trävitt) in på mitt ”kontor”, men nu hade den gjort sitt tyckte Husse. I julklapp förärade han mig en maffig kontorsstol.

Eftersom utrymme och svängrum är begränsat tog jag bort armstöden, men i övrigt är stolen en dröm jämfört med den föregående. Utmärkt stöd för korsryggen, mjuk att sitta på och höj‑ och sänkbar förstås.

Idag kompletterades den med ett fotstöd. Tidigare kunde jag låta fötterna vila på stolens fot, men den här är av annan modell, vilket gjorde att jag satt med fötterna i luften.

Som bekant är mina ben inte av gasellmodell. Inget annat heller för den delen. 😀 Med fotstödet blev det helt perfekt!

Mia är som andra katter
Katter har ju pippi på papplådor. Kartongen som fotstödet levererades i föll Mia i smaken. Den var faktiskt också stor nog för henne. Men efter ett tag lessnade hon på nyheten och återgick till sin vanliga sovplats.

PS. Trots mitt vaga löfte om förnyelse återföll jag i gamla skrivvanor som du ser. Nätdagboken fortsätter således av ohejdad vana. DS.

18.12 – Sekundära problem

Jag har misskött mig, missat Tongåvan, julpyntat, eldat upp en bock och stönat högljutt. Mia gillar/ogillar amaryllis.

Misskött mig
I fredags åtog jag mig att elda bastun under tiden som Husse bakade kakbottnar. Det var lite grinigt att få det att brinna i bastu-ugnen, men till slut fick jag fyr. Som sig bör, fyllde jag på ved en gång till innan det var dags att basta.

När vi satt oss på laven konstaterade Husse att det var lika varmt som när han satt i köket. För min del var temperaturen klart behaglig. Men efter vedpåfyllning fick vi snart upp värmen. Fast bad blev det dåligt med, stenarna var inte tillräckligt varma.

Förmodligen blir jag entledigad från fortsatta eldningsuppdrag. 😀

Missat Tongåvan
Min gamla Pioneer från senare delen av 1980-talet har blivit väldigt skrovlig i ljudet. Det verkar som om radioknappen inte får kontakt med vad-den-nu-ska-ha-kontakt-med. I övrigt funkar allting som det ska.

Det innebar att vi stängde av Tongåvan för att slippa höra brottstycken av musik, blandat med brus och knaster. Lyckligtvis har en välvillig själ lovat ta sig en titt på problemet om ett par dar, så jag hoppas han får till det.

Julpyntat
Igår blev det julpyntat på Udden. Lådan med julpynt blev för all del inte tom, jag tyckte det räckte med ett fåtal tomtar, juldukar och ljusstakar.

På ytterdörren lyser julkransen och Välkommen-skylten är utbytt mot en med God Jul. Det bör väl räcka för att man ska förstå att det är jul då man står på trappan?

Eldat upp en bock
Eftersom det är populärt på sina håll att elda upp halmbockar, följde jag trenden. En halm­bock som var rätt så luggsliten fick finna sig i att bli energi. Det finns nämligen två till, så jag är ingalunda utan.

Stönat högljutt
Igår fick vi en stor Windows 10-uppdatering. Hur stor fattade jag inte förrän jag startade datorn i morse… Ack och ve! 😦

Jag stönade högljutt när jag möttes av ”Windowsblått” och började utforska ändringarna. Samtliga inställningar och anpassningar hade försvunnit, inga mejlkonton fanns kvar. Till och med webbläsaren var tömd – alla bokmärken och snabbval var puts väck.

Det har tagit mig i stort sett hela dan att försöka återställa datorn till sitt forna jag. Många detaljer återstår kan jag tänka mig, men det mesta fungerar och ser ut som det ska.

Och alla dom här timmarna hade jag kunnat bespara mig om jag hade använt mitt Microsoft användarkonto i stället för mitt lokala kom jag nyss underfund med. På min bärbara dator använder jag nämligen MS-kontot och där behövde jag inte göra några som helst ändringar. Man lär så länge man lever.

Anledningen till att jag använder ett lokalt användarkonto är att min gamla dator då är snabbare och att jag inte har några behov av synkronisering mellan olika enheter. Men det har som sagt sina nackdelar.

Mia gillar/ogillar amaryllis
För några dar sen kom jag på Mia då hon satt på matbordet i vardagsrummet och tittade stint på den vita amaryllisen som jag fick av Råttan/Väduren. Jag kunde inte avgöra om hon gillade den eller inte. Alternativt övervägde hon att ”fånga” den. 🙂

13.12 – Vintrigt

Den stora dagen närmar sig, vi har ätit rotmos, fått små vita kulor, träffat en verksamhetsgranskare och smörjt kråset. Idag var årets sista Lustläsarträff och Mia är innekatt.

Den stora dagen
Luciadagen är så klart en viktig dag, men nu är det inte så långt kvar till den riktigt stora dagen, trots att den är kort. Jag menar förstås den 21.12, årets kortaste dag.

Och sen vänder det! Några veckor senare börjar det märkas att dagarna blir längre och vi kan börja se fram mot vår och sommar igen. 🙂

Rotmos
I lördags festade vi på rotmos. Det blev supé som det ofta brukar bli i det här hushållet, men lika gott ändå. Hemlagat rotmos går inte av för hackor!

Små vita kulor
På söndag morgon tände vi förstås det andra adventsljuset. På eftermiddagen bestämde väder­kontoret att vi behövde få lite annan nederbörd än regn. En hagelskur drog förbi och lämnade små vita kulor efter sig på marken.

Träffat en verksamhetsgranskare
På måndag eftermiddag knackade föreningens kassör och den ena verksamhetsgranskaren på som avtalat. Vi började med kaffe och tilltugg.

När kaffet var urdrucket tog vi en titt på årets bokföring som är upprättad i ett kalkylprogram. Frågan var om verksamhetsgranskaren kunde tänka sig att granska verifikaten i datorn eller om hon föredrog en utskrift på papper?

Hon trodde det skulle gå bra att granska på skärmen så då hoppas vi att vår andra verk­sam­hets­gran­skare tycker det samma.

Smörjt kråset
Igår hade vi bokat tid för julbord i Labbnäs klockan 18. Eftersom det hade vräkt ner blötsnö hela dagen blev bilfärden ganska spännande, i synnerhet på byvägen. Men den avlöpte lyckligtvis utan incidenter.

Julbordet i Labbnäs är alltid en trevlig upplevelse, både för ögon och gom. I nästan två timmar smörjde vi kråset med diverse go’saker. Lika gott i år som tidigare år. 🙂

Årets sista Lustläsarträff
I eftermiddags träffades Lustläsargruppen för sista gången i år. Vi var inte fulltaliga, men väl ett drygt halvdussin belästa damer. Dvs alla utom jag.

Nästan så länge jag kan minnas har jag legat och läst en stund innan jag somnat. Den vanan har jag numera bytt ut mot ”dagens höjdpunkt” – en prat‑ och kelstund med Husse. Alltså hinner jag läsa bara när han inte är hemma.

Det visade sig att de flesta damerna i gruppen också är ”sängläsare”. Kan det vara ett kvinnligt fenomen? Eller beror det på att dagarna är fullt upptagna av annat?

Mia är innekatt
Mia har gått i vinteride så gott som. Hon kan gå ut en kort vända, men återkommer efter max en halv timme. I all synnerhet när det är dåligt väder. Och dåligt väder är för hennes del kyla, blåst eller nederbörd.

Eftersom hösten har varit rekordblöt och vinden ofta i friskaste laget sover hon mest mellan mat­tiderna. För dom missar hon ju inte!

Hon ids inte ens kissa eller bajsa utomhus längre. Det händer rätt ofta att hon nyss har kommit in och gått raka vägen till sin toa, alternativt gör hon ett toa­besök strax innan hon går ut. Varmt och be­kvämt ska de’ va’. 😀

21.11 – Från skrivövningar till ÖKB

Det har varit Skrivlördag!, Silverpilen är otät, nyårsmenyn är spikad, vi har haft ”provätare” och på Udden ser man snöflingor. Mia får dubbel ÖKB.

Skrivlördag!
Kvart över tio på lördag förmiddag samlade vi oss runt bordet igen för att ta del av flera tips och tricks när det gäller skrivande och författande. Vår eminenta coach hade också laddat upp med några upp­gifter där det gällde att använda fantasi och inlevelseförmåga. En kul och inspirerande dag!

Silverpilen otät
Redan då jag hämtade Silverpilen efter rengöringen förra onsdagen blev jag upplyst om att golv­mat­tan på förarsidan var blöt. Nånstans kom det in vatten.

Den våta fläcken har minsann inte blivit mindre av de senaste dagarnas regnande! Men var vattnet kommer in kan jag för mitt liv inte begripa? I morgon ska jag boka tid för undersökning.

Nyårsmenyn spikad
Det har varit många turer och idéer runt nyårsmenyn, men från och med igår är den fastställd. Åt­min­stone tills vidare.

Förrätt, mellanrätt, två varmrätter, dessert och kaffe plus diverse tillbehör torde se till att gästerna blir mätta. Nu återstår bara att skapa en meny i tilltalande design. 🙂

Provätare
Igår hade vi besök av ett par ”provätare”. För att var säkra på att mellanrätten blir som tänkt, beslöt vi tillreda den och bjöd in två damer som fick provsmaka.

Under måltidens gång fick dom veta att rätten var avsedd att testas. Båda två tyckte den var god, så den får stå kvar på menyn – om vi mot förmodan inte kommer på nåt ännu bättre? Personligen tyckte jag inte att den var så extra, men visst var den ätbar.

Snöflingor på Udden
Hittills i år har vi inte sett till några snöflingor, men i eftermiddags började dom singla ner. Så här dags bildar dom ett ytterst tunt lager vitt på marken. Termometern visar -0,4° så i morgon lär tomten vara mycket ljusare förutsatt att snöandet fortsätter.

I fjol hade vi snö redan den 2 november, men vem bryr sig om fjolårssnön? 😀

 

Mia får dubbel ÖKB
Mia är numera en riktig kelgris som tar vara på alla möjligheter till ÖKB (Öm, Kärleksfull Be­hand­ling). Sen Husse kom in i bilden har hon ju dubbla chanser, vilket hon inte är sen att utnyttja. 🙂

Renare

Igår putsade jag ett fönster i sovrummet, det som vetter mot väst och som eftermiddagssolen lyser på. I köket finns ett i samma väderstreck, men det tar jag nästa gång andan faller på. På bilden är den högra sidan oputsad om det mot förmodan inte syns?

Mia var hygglig nog att vakta skruvmejseln och se till att gardinerna låg still. 😀