9.12 – Tomma & fyllda luckor

Jag har luckor i mina sockor, vi har haft en lucka i regnandet, fläkten har fått en permanent lucka och vi har fyllt en lucka i vår vokabulär. Mia tar chansen.

Luckor i sockorna
Härom dagen drog jag på mig rena, oslitna sockor. Till min förvåning hade dom tre små luckor i sömmen vid hälen… ”Det är nog slitage” tyckte Husse, men jag protesterade.

Hålen såg snarare ut som malhål. Dessutom har jag svårt att tänka mig att jag skulle slita tre små hål nästan på rad om jag inte råkat ha en spik i skon förstås. Men då hade jag garanterat känt det.

En inspektion i socklådan gav ingen ledtråd. Det enda jag hittade var en liten ”änglatoffel” längst in i ett hörn. Antingen har inkräktarna flyttat eller så beror hålen trots allt på slitage.

Lucka nio
Idag var det dags för lucka nio i julkalendern och att tända det andra adventsljuset. Nu går tiden extra fort känns det som, vips är det julafton. Men först blir det vintersolstånd och det värsta mörkret är över för i år.

Permanent fläktlucka
Sen ett tag tillbaka är kamin‑/spisfläkten död. Möjligen har vi tagit livet av den genom för hög temperatur, den tål högst 350°.

Tråkigt. Den var effektivare än jag trodde och inget dyrt inköp, men vi avstår ändå från en ny har vi kommit fram till. Husse kanske åtar sig att vifta med armarna så att spisvärmen sprids. 😉

Lucka i regnandet
Dom tre senaste dagarna har det regnat. Och regnat och regnat. Men idag på eftermiddagen uppstod en lucka. Alldeles perfekt för Husse att gå upp med soppåsarna till sopkärlet och för mig att tömma askan ur kakelugnen och köksspisen.

Fyllt en lucka i vår vokabulär
Husse läser just nu Tjechovs noveller, översatta i början på 1900-talet gissar jag. Språket är därför rätt ålderdomligt och vi lär oss nya ord då och då.

Ett av dagens ord var kapris, adjektivet är kapriciös. Som den självutnämnda språkpolis jag är, har jag så klart en genväg till svenska.se, där man kan söka i tre ordböcker samtidigt.

I 2015 års upplaga av SAOL är första betydelsen nyck, infall, hugskott. När jag läste förklaringen till kapriciös i SAOB från 1935, kände jag genast igen mig: ”som (i sitt handlingssätt l. uppträdande o. d.) är mycket beroende av nycker l. (underliga) infall, nyckfull; ombytlig, oberäknelig; stundom äv.: egensinnig; äv. i överförd anv., om handling(ssätt) o. d.: som beror på l. vittnar om nyckfullhet osv.; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.” Husse har helhjärtat anammat ordet som adekvat beskrivning på mig. 😀

Mia tar chansen
Om Mia upptäcker en utdragen stol tar hon genast chansen i förhoppning om att bli serverad.

 

Mia har haft besök

Igår kväll när vi kom hem satt Mia vid vägkanten, men inte på den sidan som hon brukar. När jag steg ur bilen hörde jag att hon var arg och i samma ögonblick fick jag i skenet av billyktorna syn på orsaken.

En bit ifrån henne satt en gråvit katt som besvarade hennes ilskna läten med likartade ljud. Här var det gruff på gång. Mina försök att lugna Mia och sjasa i väg besökaren misslyckades totalt. Dom tycktes varken se eller höra mig.

Efter en stunds ”ordväxling” bestämde sig den gästande katten till slut för att ta till sjappen. Mia var inte sen att jaga den. Båda två försvann utom synhåll i mörkret, det var bara deras läten som hördes ännu en kort stund.

En knapp timme senare kom Mia in. Lyckligtvis oskadd vad jag kunde se, men så trött att hon la sig raklång på golvet. Hon tittade inte ens i matskålen så hon var verkligen utmattad. Den missar hon aldrig annars.

Den gråvita katten har blivit bortjagad tidigare. I somras gjorde den också en visit, men fick mot­villigt loma i väg då Mia högljutt meddelade att det här var hennes revir.

Om jag inte tar fel, vet jag att katten är en hanne och också var han bor, så det var ingen vildkatt. Tids nog lär vi väl få se den igen.

9.10 – Snärjigt

Vi har varit på byvandring och haft en lugn lördag-söndag. Innevarande vecka är dock fulltecknad. Mia har det bra hon.

På byvandring
På förslag av deltagarna i Fredagskafé som arrangeras av Dragsfjärds ungdomsförening (DUF), företar vi byvandringar i närområdet. Förra gången besökte vi Husses hemtrakter och i fredags stod ”min by” på tur.

För att skona deltagarna från alltför långa promenader åker vi mesta­dels bil, men stannar och går ur vid behov. I fredags blev det många stopp. Om vår by och tidigare ägare till våra gamla hus finns ju en hel del att berätta! Förhoppningsvis var deltagarna nöjda och belåtna med besöket.

Lugn lördag-söndag
Lördag är ju som bekant bastudag. Under tiden den blev varm ordnade vi om i bastulidret så det blev bättre plats och lättare att hitta grejerna om förvaras där. Vid hemkomsten var det mid­dags­dags och efter det ljöd (förstås) Vega-dans på radion medan vi löste veckans korsord i ÅU.

Söndagen förlöpte lika lugnt, fast utan musik. Husse lämnade Udden en stund men jag höll ställ­ningarna och njöt av att få tillbringa en hel dag hemma utan måsten.

Fulltecknad vecka
Veckans första dag gick åt till att fixa avier för vägavgifterna. Jag förberedde redan i början av september, men sen dess hade det blivit en del ändringar i databasen så först vid middagstid (ca 18) var jag klar med kuverthögarna.

Den här dagen inleddes med att marknadsföra hembygdsföreningens föredrag den 15.10, därefter hälsade jag på en god vän som utlovat och hämtade de sista anmälningarna till Kodklubben som börjar i morgon kväll. Men före det ska vi träffa kantorn i Dragsfjärds kapellförsamling för att planera programmet för Svenska dagen den 6.11.

På torsdag börjar min kurs i Västanfjärd och på fredag är vi bjudna på middag. Lördag eftermiddag tillbringar vi på Åbo svenska teater med konsertberättelsen Karelen, Karelen där Husses svägerska medverkar.

På söndagen har jag ritat ett stort kryss i väggkalendern. Då får det bli en hemma‑ och vilodag förutsatt att jag överlever veckan. Nästa vecka blir förresten också rätt hektisk, så en dags vila är absolut av nöden med tanke på min dåliga förmåga att hantera stimulans.

Men jag ska inte klaga. Tids nog får jag förmodligen tillbringa mer tid hemma än jag har lust med då orken har tagit slut för gott.

Mia har det bra hon
Om man är katt har man inga förpliktelser eller tider att passa. Man äter när man är hungrig och sover när man är trött. 🙂

 

23.9 – Från päron till lakritsremmar

Päronen är inlagda, första lästräffen avverkad, bidragsansökningarna påbörjade och första skrivar­träffen genomförd. Mia vaktar ”pumphuset”.

Päronen inlagda
Att få ett ämbar med päron i födelsedagspresent är minsann inte så illa. Den turen hade Husse, så förra lördagen satte vi i gång med att lägga in dom. Husse skalade och klöv, jag stod för inkokningen.

Fyra burkar blev det, varav en överlämnades till Husses dotter. Övriga står nu i Uddens källare och hoppas vi ska komma ihåg dom när vi är sugna på dessert.

Första lästräffen
På onsdagen var det dags för höstens första lustläsarträff i Dalsbruks bibliotek. Det var lite si och så med uppslutningen, men ett halvdussin läsare hade i alla fall samlats.

Det var fler än jag som erkände att dom inte hade läst speciellt mycket i sommar, men en del hade varit nog så flitiga. För närvarande närmar jag mig slutet på Piga, klockare, inhysing, lots av Carina Wolff-Brandt.

Att få en inblick i hur det var att bo och leva i Åbolands skärgård för flera hundra år sen var intres­sant. Att författaren parallellt beskrev samtida omvärldshändelser tilltalade mig också. På så sätt fick jag en välkommen dos av vårt lands historia under Sveriges styre.

Bidragsansökningarna påbörjade
Som ideell förening är man i stort behov av bidrag, hembygdsföreningen är inget undantag. Husse är klar med sina avseende ungdomsföreningen, men jag har inte kommit så långt än. En ansökan är klar, tre är än så länge i utkastsfasen.

Det är ett synnerligen träligt jobb. Att fylla i webbformulären är inga problem, men så gäller det att få med alla bilagor som krävs och redovisa både tidigare och pågående ansökningar. Suck.

Första skrivarträffen
Igår kl 10.15 samlades fem deltagare runt bordet i Kojan, öns första(?) och enda antikvariat.  Höstens första Skrivlördag! gick av stapeln. Med hjälp av kaffe, lakritsremmar och diskussioner flödade kreativiteten.

Under lunchen fick jag av en skrivarkollega veta att jag påminner om hennes huvudperson i en av skrivövningarna: ”Min tokigaste släkting”. Ett av släktingens upptåg bestod i att klä ut sig till slaktare och släppa ut alla grisar från slakteriet. Fast ett sånt tilltag skulle jag näppeligen komma på!

Mia vaktar pumphuset
Det passar lilla damen att vakta ”pumphuset” när solen värmer och vinden är lagom. 🙂

 

5.8 – Repriser och omtag

Dasset är åter i bruk, jag har haft dubbelmorgon och bytt telefon. Vi har haft besök och bastat, Husse har stekt fjärilar och Mia gillar vintergrönan.

Dasset åter i bruk
Morgonnöjet har återgått till det normala. Getingboet på dasset är stendött.

Efter att ha hållit utkik och försiktigt öppnat dörren några dar, har vi konstaterat att getingarna antingen har storknat i hettan eller flyttat. Jag saknar dom inte ska jag villigt erkänna.

I morse såg jag en ensam geting som satt på utsidan av boet då jag öppnade dörren. Den rörde sig inte trots att jag kom, så troligen satt den och sörjde sina kamrater.

Dubbelmorgon
I torsdags blev det en dubbelmorgon igen. Mia väckte mig kl 6.10 (Husse var inte hemma) för att hon ville gå ut. Jag tyckte det var lika så bra att stiga upp och äta frukost och njuta av morgonsvalkan, termo­metern visade bara 18,7 grader.

Tio i nio beslöt jag gå och lägga mig igen och sov gott till ca 11.30. När jag vaknade låg Mia bredvid mig. Jag hade inte ens märkt att hon hoppade upp.

Bytt telefon
Min fuktskadade relik från 2006 (se inlägg den 1.8) tycks tyvärr ha sagt upp bekantskapen. Den har legat på tork i solen och blåsten men vill inte återhämta sig, så jag har bytt till mammas C2 som jag senast hade i gång 2015 noterade jag.

Jag sörjer faktiskt min gamla trotjänare lite grann. Den hade gott kunnat få fylla 20 år tycker jag.

Besök
På fredag eftermiddag hade vi bett Husses moster och morbror på eftermiddagskaffe. Med sig hade dom nyplockade, stora jordgubbar från en lokal odlare. Färskare än så kan dom nästan inte bli.

Det kändes en aning svalare utomhus, men vi satt mer än gärna i skuggan på trappan efter kaffet. Husses moster ville också ta en titt i stranden så vi knallade ner och satt på bryggan ett tag. Så dags var solen inte längre lika intensiv men det blev snart för varmt ändå trots sjöbrisen.

Bastat
Igår var det bastudag i vanlig ordning. Med tanke på hur mycket vi har svettats den senaste tiden kändes det inte värst angeläget för min del, men eftersom Husse nu hade gjort sig besväret att elda gjorde jag honom sällskap.

När vi hade tvättat och torkat oss och fått på kläderna var vi genomsvettiga igen.

Husse har stekt fjärilar
Idag tjänstgjorde Husse vid spisen. Eftersom vi snart ska få lära oss att äta insekter skulle vi få fjärilar till middag. Nä, så illa var det inte, det rörde sig förstås om laxfjärilar och dom ville han antagligen steka själv för att dom skulle bli bra. 😉

Vid middagsbordet visade det sig att dom ändå inte var riktigt bra. ”För dåligt kryddade” tyckte kocken. Dessutom saknades dill och citron. Det höll jag inte med om, möjligen kunde dom ha varit något saltare, men det var ju enkelt att ordna. Visst är det lustigt att man sällan är nöjd med sitt eget kockande?

Mia gillar vintergrönan
Idag har vi äntligen haft optimalt sommarväder igen – sol, ca 24 grader och lagom vind. Men att vistas i solen om man har svart päls är förstås inte optimalt.

Eftersom gräset är knastertorrt på dom ställen där Mia oftast brukar ligga har hon upptäckt att man kan svalka sig i vintergrönan under rhododendronbusken i stället. 🙂